I generalernas land

Den 8 november hålls historiskt fria parlamentsval i Burma, men oavsett resultatet kommer militären behålla makten. Samtidigt försöker allt större svenska företags- och biståndsintressen navigera i landet, utan att liera sig för mycket med generalerna.

Myat Thu Aung kisar innan ögonen vant sig vid ljuset från strålkastarna. Han harklar sig och fäster mikrofonen i kavajslaget. Vid hans sida gnuggar sig Tun Tun Thein i ansiktet.

– Flytta dig lite till vänster, säger teknikern.

Männen rättar till sina frisyrer en sista gång.

”Ready?” frågar teknikern, och räknar ner.

”Three, two, one…”

Myat Thu Aung låser blicken i kameran och hälsar tittarna välkomna – ”Mingalabar!” – medan Tun Tun Thein tar upp en av alla morgontidningar som ligger på bordet.

Klockan är någon minut över åtta på morgonen och nyhetsvärdarna på Democratic Voice of Burma är igång med dagens nyhetssvep. De går igenom toppnyheterna i Burmas många dagstidningar och diskuterar de olika vinklarna.

Democratic Voice of Burma (DVB) startade som ett propagandaorgan för den politiska opposition som flytt militärjuntans förtryck i Burma och länge levde i exil. Tidigare låg redaktionen i Oslo, i Norge. I dag är DVB en väloljad och oberoende mediaorganisation med public service-ambitioner och redaktion i Yangon, Burmas största stad. Ännu har den inget tillstånd för att sända inifrån landet. Nyhetssvepet som Myat Thu Aung och Tun Tun Thein gör bandas och skickas till kontoret i Thailand varifrån programmen sänds.

EN VÅNING NEDANFÖR studion sitter de andra reportrarna och på en whiteboard listas dagens jobb.

Burmas valkommission ska hålla möten med politiska partier och bland annat diskutera valobservatörer och säkerhetsfrågor inför valet. En reporter finns på plats och ska rapportera live klockan 12. Klockan 14 blir det en liverapport om samtalen om eldupphör mellan armén och landets många olika rebellgrupper. Det blir även inslag från rättegångarna mot de studenter som demonstrerat fredligt mot landets skolpolitik.

Det är mycket politik, men inte enbart. En annan story på whiteboard-tavlan handlar om att allt fler kinesiska turister kommer till landet.

För bara ett par år sedan hade en arbetsdag som denna varit otänkbar för journalister i Burma. Då fick oberoende journalister verka under jorden, med ständig risk för husrannsakan och fängelse om de ertappades.

Idag finns en myriad av tryckta och digitala nyhetskällor. Den statliga censurmyndighet som tidigare förhandsgranskade allt som skulle publiceras avskaffades i augusti 2012.

Burma eller Myanmar?

År 1989 bytte den sittande militärregimen namn på landet från Burma till Myanmar. Oppositionen motsatte sig namnbytet och ville att omvärlden skulle förkasta förändringen. Olika namn används därför i olika sammanhang. I den engelsktalande världen används framförallt Burma, medan Myanmar ofta används i Asien. OmVärlden har valt att gå efter TT:s namnrekommendation och använder Burma.

Brister i friheten

På en skala 1–7, där 7 är stora brister i politiska och medborgerliga rättigheter.

På en skala 1–100, där 100 är stora brister i yttrandefriheten.

På en skala 1–100, där 100 är stora brister i frihet att använda internet och digitala kanaler.

Källa: Freedom House.

Parlamentsvalet som stundar är den största satsningen i tv-kanalen Democratic Voice of Burmas historia. De har aldrig bevakat ett val på det här viset förut: på plats, helt öppet.

MEN ENLIGT Khin Maung Win, som är vice chefredaktör för DVB, kvarstår det trots allt många problem för den granskande nyhetsjournalistiken.

– Det finns enorma risker för granskande journalister. I fjol fängslades över ett dussin journalister för att ha rapporterat saker som regeringen inte uppskattade. Dessutom mördades en frilansjournalist och ingen har ställts inför rätta för det.

Även om medieutbudet är större i dag så varierar kvaliteten kraftigt. Konkurrensen och påtryckningar från makten innebär svåra villkor för journalister.

– Etermedia kontrolleras fortfarande i stor utsträckning av regeringen. Vi är den enda oberoende TV-kanalen i landet som kommer att bevaka valet. Också på tidningsmarknaden dominerar de tryckta medier som är uppbackade av staten och skapar en orättvis konkurrens, säger Khin Maung Win.

Att DVB kunnat hålla sig flytande på en så svår mediemarknad beror till stor del på utländskt stöd. Sverige har stöttat kanalen sedan 1998 och tillsammans med Norge varit den största biståndsgivaren.

– Som en icke-kommersiell och oberoende kanal med public service-ambitioner är den sortens stöd helt nödvändigt, säger Khin Maung Win.

I Yangon kan man numera diskutera politik öppet vid ett restaurangbord utan att oroa sig för vem som lyssnar.

På ytan har gatubilden i Yangon, den största staden i Burma, på kort tid genomgått en imponerande förändring där amerikanska snabbmatskedjor ligger vägg i vägg med inredda restauranger med västerländska kökschefer.

1962 Militärkuppen

General Ne Win genomförde 1962 en militärkupp. Lett av ett militärt revolutionsråd förstatligades näringslivet och landet isolerade sig från omvärlden.

1988 Protesterna

Stora protester och oroligheter bryter ut i landet efter att Aung San Suu Kyi återvänt från 30 år i exil och valts till ordförande i det ledande oppositionspartiet, National League for Democracy (NLD). Militären slog ned protesterna med tusentals dödsoffer som följd.

1990 Valet

Trots att Aung San Suu Kyi satts i husarrest året innan, får hennes parti NLD stor majoritet i parlamentet i de första fria valen på nästan 30 år. Valet ogiltigförklarades dock av militärregimen.

1991 Fredspriset

Aung San Suu Kyi tilldelades Nobels fredspris. På grund av husarresten fick sönerna och maken Michael Aris vara ställföreträdande mottagare under ceremonierna i Oslo.

1996 Sanktionerna

USA och Europeiska unionen (EU) införde sanktioner mot Burma på grund av fortsatta övergrepp på mänskliga rättigheter och förtryck av civilbefolkningen.

2007 Demonstrationerna

I september 2007 inträffade stora demonstrationer i Burma, ledda av buddhistmunkar. Protesterna, som var de största sedan 1988, riktades mot den styrande militärjuntan.

2008 Cyklonen

I maj sveper cyklonen Nargis in över landet. Ungefär 138 000 människor dödas och ytterligare 2,4 miljoner människor tvingas lämna sina hem och åkrar. Ett par veckor efteråt hålls en folkomröstning för en ny konstitution, som, enligt juntan godkändes av 94 procent av väljarna. Omfattande valfusk rapporterades.

2010–2011 Frigivningarna

Aung San Suu Kyi frigavs från husarresten den 13 november 2010 sedan val hållits i landet. Valet kritiserades av omvärlden för att vara på förhand riggat av den styrande militärjuntan. Under 2011 släpptes även oväntat flera hundra politiska fångar.

2012 Fyllnadsvalet

NLD ställde upp i fyllnadsval till parlamentet och vinner 43 av 46 platser. USA lättade på sina sanktioner mot landet och Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt avlade statsbesök. Sveriges och Myanmars handelsförening bildades.

2013–2014 Handelsdelegationerna

EU lättade på sina sanktioner och en första svenska handelsdelegation reste till Burma. Året därpå kom ytterligare en svensk handelsdelegation på besök. Sveriges ambassad i Bangkok, Thailand, öppnade ett sektionskontor i Yangon, Burma.

När president Thein Sein tillträdde i mars 2011 började han tala om politiska reformer. Fram tills dess hade militären styrt Burma i olika skepnader och former sedan 1962. Förändringen skedde snabbt: censuren övergavs, politiska fångar släpptes och de gamla militärerna i regeringspartiet sade sig vara redo att omfamna demokrati och öppenhet. De kommande åren lättade USA och Europeiska unionen (EU) på sina sanktioner och företagen började investera.

I dag bygger företag som Telenor, tillsammans med Ericsson, ut landets mobilnät och en ny generation burmeser växer upp med fri tillgång till internet. I Yangon kan man numera diskutera politik över en hink med friterad kyckling på Kentucky Fried Chicken utan att oroa sig för vem som lyssnar. På vägarna mellan landets större städer rullar Scaniabussar. Noggrant inredda restauranger med västerländska köksmästare erbjuder ramennudlar, biff bearnaise och tacos med pulled pork.

Det politiska livet har också fått förnyad energi och mångfald. I de allmänna val som ska hållas den 8 november ställer 6 189 kandidater upp för 93 partier i 1 171 valkretsar. Regeringen har lovat att valen ska bli både fria och rättvisa. EU ska närvara med närmare 100 observatörer.

MITT I DENNA förändringsfas finns Sverige. Det svenska stödet går två decennier tillbaka då man bistod de burmeser som flytt förtrycket till Thailand, samt medier i exil, som Democratic Voice of Burma. Idag finns personal från Sida och Utrikesdepartementet på plats i landet.

Den svenska biståndsbudgeten för 2015 ligger på ungefär 150 miljoner kronor. Med dessa medel ska man enligt sin strategi bidra till en fredlig och demokratisk utveckling i landet, och minska fattigdomen. Fokus ligger på kvinnor och etniska minoriteter. Kapaciteten hos det civila samhället, demokratiseringsaktörer, oberoende media och aktörer i fredsprocesserna ska stärkas.

På plats finns även svenska företag som lockats av oexploaterade marknader och billig arbetskraft. Sedan EU och USA lättat på sanktionerna mot landet har Burma välkomnats in i värmen och blivit ett land bland andra.

Utmaningen för både näringsliv och biståndsaktörer är att förändringen i viss utsträckning endast är kosmetisk. Alla reformer äger rum på militärens villkor.

BORTOM DEN YTLIGA, om än imponerande, förändringen av gatubilden i centrala Yangon kränks mänskliga rättigheter regelbundet. Staten åtalar journalister för deras granskningar, fängslar studenter för fredliga demonstrationer och fråntar bönder deras mark. I augusti fanns det åtminstone 120 politiska fångar i landets fängelser, och enligt organisationen Assistance Association for Political Prisoners Burma väntade 448 aktivister på rättegång.

Shaivalini Parmar jobbar för svenska Civil Rights Defenders i Burma. Hon berättar att de som försöker arbeta för att stärka de mänskliga rättigheterna i landet är hårt utsatta.

– De hotas regelbundet med våld, tortyr, misshandel, och i värsta fall försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. I år har staten jobbat hårt med att försöka tysta kritiker och begränsa yttrandefriheten, säger hon.

På flera platser i landet pågår interna konflikter med etniska folkgruppers beväpnade grupper. Vid dessa fronter begår militären även övergrepp på civilbefolkningen.

Klockan halv elva på förmiddagen den 12 september i år attackerade ett hundratal armésoldater byn Nawng Pa Deb, i Shanstaten, i östra Burma. De var på jakt efter en rebellgrupp som de trodde gömde sig i byn. Enligt en lokal människorättsorganisation som dokumenterat operationen skadades sex bybor av granaterna som sköts in i samhället och en av dem dog av sina skador. Soldaterna ska därefter ha gått in i byn, stulit pengar och tillhörigheter, misshandlat flera bybor och mördat en 56-årig kvinna med ett gevärsskott i bröstet.

Organisationer som Womens’ League of Burma har också dokumenterat hur militären systematiskt använder sig av våldtäkter som vapen för att trakassera människor i etniska minoritetsområden.

I BÖRJAN AV oktober bröt de regeringsledda förhandlingarna om ett landsomfattande eldupphör mellan etniska rebellgrupper och armén samman. Hälften av deltagarna vägrade skriva under något avtal. Det hopp om fred som hystes av många internationella givare i Burma släcktes därmed för en överskådlig framtid.

Bakom det stundande valet ligger trots allt inte regimens längtan efter demokrati. Snarare handlar det om ren självbevarelsedrift. Enligt hempligstämplade dokument som bland annat den svenska journalisten, författaren och Burmakännaren Bertil Lintner tagit del av började militären redan i början av det nya millenniet planera för att modernisera ekonomin och förbättra landets dåliga rykte internationellt. Syftet var att blidka västerländska biståndsgivare, få fart på handeln och bryta det ekonomiska beroendet av Kina.

Hittills visar lite att militären vill lämna ifrån sig makten. Tvärtom är valet helt nödvändigt för att de ska kunna hålla sig fast vid den.

%

Andel fattiga 2014 (2005 var det 30%)

Källa: UNDP

Militärpolis tittar ut över gatumiljön. Mycket lite talar för att det är regimens längtan efter demokrati som ligger bakom det stundande valet. Det handlar snarare om att blidka västvärlden och behålla makten på sina egna villkor.

Enligt Johan Hallenborg, chef på Sveriges sektionskansli i Yangon, är den springande punkten militären.

– Ingen reform här kommer att implementeras så länge militären inte är med på det, säger han.

Från sektorkansliet, en förgrening av ambassaden i Bangkok, handhas delar av det svenska biståndet i Burma. Där är man stolt över sitt partnerskap med medieorganisationer som Democratic Voice of Burma. Ambassadråd David Holmertz, som ansvarar för biståndet, säger att kanalen varit värdefull ”i att förse burmesisk och internationell publik med oberoende information om vad som faktiskt händer i Burma”.

– Dess roll inför valet i november är oerhört viktig. DVB är ett av få medier som på allvar erbjuder oberoende granskning av maktmissbruk, korruption och övergrepp mot mänskliga rättigheter, säger han.

ANDRA SATSNINGAR har varit mer kontroversiella och har mött kritik. I början av 2014 påbörjade regeringen en landsomfattande folkräkning med stöd av FN:s befolkningsfond, UNFPA. FN-stödet finansierades delvis av Sida. Flera organisationer, däribland Svenska Burmakommittén, varnade för att folkräkningen inte var ”tillräckligt konfliktkänslig” och riskerade att ”bidra till ökade etniska och religiösa spänningar”.

Burmakommittéens oro visade sig vara befogad. Dagen innan folkräkningen skulle påbörjas uteslöts den muslimska minoriteten rohingya helt från att delta. Osämja uppstod också mellan folkgrupper på flera håll i landet. I nordvästra Burma hamnade de kristna minoriteterna kuki och thadou på kollisionskurs när den förstnämnda inte fanns med bland alternativen i formuläret, medan den sistnämnda gjorde det.

– Det var en stor besvikelse för oss att regeringen backade ifrån överenskommelsen att alla, oavsett etnisk tillhörighet, skulle få registrera sig precis som de själva ville, säger Tomas Lundström, förste sekreterare för utvecklingssamarbete på sektionskansliet i Yangon.

Trots problemen var det ändå, anser Lundström, rätt att stödja UNFPA:s arbete med folkräkningen.

– Informationen används nu för att stödja de mest utsatta grupperna i samhället. Vi har nu till exempel en bra bild av läget vad gäller mödra- och barnadödlighet. Det är information som saknades helt i Burma tidigare.

”Ingen reform här kommer att implementeras så länge militären inte är med på det”, säger Johan Hallenborg.

SEKTORKANSLIETS CHEF Johan Hallenborg har på nära håll upplevt regimens våld mot civila. Efter att ha jobbat som regional människorättsrådgivare på Sveriges ambassad i Bangkok, och bevakat bland annat Burma, ville han med egna ögon se vad som hände i landet i september 2007. Han hamnade mitt i den så kallade Saffransrevolutionen, då munkar, studenter och vanliga människor demonstrerade mot militärjuntan.

Johan Hallenborg såg hur demonstranter tågade ner längs vägen mot Sulepagoden i Yangons centrum. Framme vid militärens avspärrningar stannade folkmassan till och satte sig ner. Kort därefter fick militären nog.

– De gick till angrepp. När de började skjuta så sprang vi in i ett hotell på samma gata och tog oss upp några våningar. Från fönstret kunde vi se hur den japanska journalist som militären skjutit ihjäl låg där i vägkorsningen. Han låg där ganska länge, det var som en markering från militären att visa vad som var på gång.

– Det satte djupa spår. Det var första gången jag varit så nära en konfrontation av det slaget.

Han säger att kontrasten mellan Burma under Saffransrevolutionen och i dag är svår att greppa.

– Här gäller det att inte bli naiv. Stora förändringar har skett, ja. Det är ett mycket öppnare land i dag. Samtidigt är det mycket som inte alls förändrats, det måste man ha klart för sig. Det går inte att säga att den nuvarande regeringen är vald på demokratisk väg i fria och öppna val. I flera centrala avseenden reflekterar dessutom inte grundlagen grundläggande demokratiska principer. Skyddet av mänskliga rättigheter står inför stora utmaningar.

Man måste därför ha ett långsiktigt perspektiv på utvecklingen i landet, menar Johan Hallenborg.

– Samtidigt som vi har de stora utmaningarna jag just nämnde så kan man inte säga att allt är mörkt här. Folk har det bättre, levnadsstandarden har gått upp, kommunikation flödar relativt obehindrat, pressen är mycket friare nu än tidigare. Vi måste fråga oss hur vi kan stödja den processen.

– Men, alltså, det här kommer att ta lång tid. Det är inte realistiskt att förvänta sig en rät linje med en början och ett slut som vi kan överblicka. Reform ser inte ut så.

EN HÖRNPELARE i Sveriges biståndsarbete i Burma är att hålla avstånd till regimen. Man ingår inga  projektsamarbeten med varken regeringen eller militären. Men i ett land där många politiska poster innehas av gamla generaler är det lättare sagt än gjort.

Genom Raoul Wallenberg-stiftelsen stödjer Sida den människorättskommission som inrättats av president Thein Sein. Tanken är att kommissionen ska vara oberoende, men den leds av före detta generaler och tjänstemän ur regeringen. I stället för att utreda människorättsbrott begågna av militären har kommissionen i stället avfärdat många anklagelser och sopat kränkningar under mattan.

Detsamma gäller stödet, via EU och demokratiinstitutet Idea med säte i Stockholm, till Burmas valkommission som förbereder de allmänna valen. Kommissonen leds av ingen mindre än Tin Aye, tidigare generallöjtnant och medlem i regeringspartiet Union Solidarity and Development Party (USDP). Han har nära band både till Thein Sein och den tidigare diktatorn, general Than Shwe. Både Tin Aye och Than Shwe är anklagade för att ha förskingrat miljontals dollar från statens olje- och gasintäkter.

Journalisten och författaren Bertil Lintner menar att det är svårt att undvika att arbeta med regimen i Burma. Han är sedan lång tid boende i Thailand och har bevakat Burma i närmare 40 år, bland annat som korrespondent för Svenska Dagbladet.

JOURNALISTEN Bertil Lintner säger att biståndsaktörernas relation till regimen är en svår ekvation.

– Det går inte att undvika att jobba med gamla skurkar från regimen. Man får behandla dem artigt, men inte mer än så.

Det svenska sektionskontoret i Burma öppnades så sent som i fjol, då alla de nordiska länderna valde att tillsammans öppna diplomatiska dörrar i landet. Fram tills dess hade Sveriges relationer med Burma skötts från ambassaden i Bangkok. Johan Hallenborg säger att det betyder mycket att kunna finnas på plats i landet, inte minst i arbetet med Sveriges synlighet.

– Det handlar om att främja svenska värden. Vad är Sverige och vad står vi för? I ett land som detta blir det mycket fokus på vårt demokratiska styrelseskick, respekt för mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors rättigheter. Det är en jätteviktig bild att föra ut och att visa att det här är grejer som vi står för.

Textilfabriken Jinli Knitting & Spinning Co i Yangon, är en av tio fabriker i Burma som levererar till svenska H&M. Klädföretaget gjorde sina första beställningar av textilier från Burma 2013.

Strax innan kl fem på eftermiddagen öppnar fabriken Myanmar York Fashion portarna och arbetarna väller ut. Myanmar York Fashion är en så kallad guldfabrik, vilket innebär att de är en strategisk partner för svenska H&M.

På den ett par kilometer långa vägen mellan fabriken Myanmar York Fashion och samhället där arbetarna lever utspelar sig deras liv.

Klockan 16:53 öppnas den tunga metallporten till textilfabriken Myanmar York Fashion,  i en av de många industrizoner som omger Yangon. Hundratals arbetare väller ut. Alla bär på plastkorgar med tomma lunchlådor.

I välordnad procession går de till fots mot marknaden och sina hem. De skrattar, tjoar och skojar. Eftermiddagssolen lyser dem i ansiktena. Deras fabrik är en av tio som tillverkar kläder åt Hennes & Mauritz. Sammanlagt sysselsätter de tio fabrikerna åtminstone 15 000 arbetare.

Marknaden och samhället längre fram på vägen är helt uppbyggt kring fabrikerna. Här lever och bor arbetarna. På ett par kilometer mellan fabriken och hemmet utspelas deras liv.

Det är regnperiod och gränderna i slummen är blöta och leriga, och täpps nästan helt till av alla människor som gått av skiftet på fabrikerna. Cykeltaxiförarna plingar i sina klockor för att komma förbi. Försäljarna i de olika stånden gastar om allt som finns till salu.

”Vi får ofta låna pengar av släktingar för att ha råd att köpa mat”, säger Zin Ei Ei Soe.

EN AV ARBETARNA som trängs i gränderna är 34-åriga Zin Ei Ei Soe. Hon går några varv på marknaden och plockar ihop varor till middagen: lök, okra och potatis. Allt från olika försäljare. Hon vet var man får bäst pris på varje vara.

Hemma väntar hennes man, Aung Than Oo, också han 34 år. De jobbar båda på Myanmar York Fashion, men Aung Than Oo gick raka vägen hem efter jobbet och började hänga upp tvätten.

Lägenheten är liten: drygt fem kvadratmeter, med tjocka betongväggar och fuktig, unken luft. I taket hänger ett starkt lysrör och i ena kortändan av rummet finns ett litet dammigt fönster. Det är här de umgås, sover, lagar mat och hjälper deras 12-årige son Aung Kaung San med läxorna.

Hyran ligger på 40 000 kyat i månaden. Aung Than Oo säger att det är svårt att leva i området.

– Det sprids mycket malaria och denguefeber här. Förstås skulle vi vilja bo bättre, men pengarna räcker inte.

H&M rangordnar sina leverantörer i Burma i tre klasser: guld, silver och övriga. Guldfabriker är så kallade ”strategiska partners”, och enligt H&M är det bara de fabriker som har ”bäst resultat på alla områden, däribland hållbarhet, som kan bli strategiska partners.” Myanmar York Fashion, där Aung Than Oo och Zin Ei Ei Soe arbetar, är en guldfabrik. De har haft tur som hamnat just där.

Efter påtryckningar från bland annat flera internationella klädkedjor införde Burmas regering i slutet av augusti i år en minimilön på 3600 kyat (2,81 US Dollar) för en vanlig arbetsdag på åtta timmar. Det innebär en lägsta månadslön på 67 dollar, eller knappt 3 kronor i timmen.

DEN NYA minimilönen gör Burma attraktivt för klädföretag i konkurrens med exempelvis Vietnam och Kambodja där minimilönerna är högre – mellan 90 och 128 dollar i månaden, enligt Internationella arbetarorganistionen (ILO).

Zin Ei Ei Soe och Aung Than Oo påverkas inte av att det införts en ny minimilön. De tjänar redan mer än den. Zin Ei Ei Soe har blivit befordrad och ansvarar för kvalitetskontroll på fabriken. Hon tjänar 148 000 kyat i månaden (114,90 dollar). Hennes man tjänar 103 700 kyat (80,50 dollar).

Trots att de i förhållande till minimilönen tjänar relativt bra går det inte att leva på deras löner. Pengarna räcker inte månaden ut.

– Vi får ofta låna pengar av släktingar för att ha råd att köpa mat. Vi har en skuld nu som totalt är på en hel månadslön, men vi ska betala tillbaka så fort vi kan, säger Zin Ei Ei Soe.

De har inte möjlighet att spara undan några pengar för oförutsedda händelser, som om någon skulle bli sjuk.

– Allt går till mat, hyra och skolböcker till vår son.

Även om arbetet på fabriken är tufft så är de båda glada att ha fått jobb. Zin Ei Ei Soe tycker att flera utländska företag borde etablera sig, som H&M gjort, så att ännu fler kan få jobb. De gläds också åt små förbättringar, Zin Ei Ei Soes befordran och att fabriken i september sänkte arbetstiden med två timmar, från tio till åtta timmar. De arbetar sex dagar i veckan.

Lägst minimilön i Burma

Burma: 67 US dollar/månad
Bangladesh: 68 US dollar/månad
Vietnam: 90 US dollar/månad
Kambodja: 128 US dollar/månad
Kina: 130–319 US dollar/månad (olika i olika delar av landet)
Thailand: 358 US dollar/månad

Källor: Business Sweden, Bloomberg, China Briefing

”Det sprids mycket malaria och denguefeber i området. Förstås skulle vi vilja bo bättre, men pengarna räcker inte”, säger Aung Than Oo.

LIKSOM MÅNGA arbetare kommer det här paret från någon annan del av Burma. Deras livsmål är att bli släktens sista generation av kroppsarbetare. De vill tjäna så mycket pengar att deras son kan få en chans att utbilda sig och skaffa sig en tillvaro och ett liv som är utom räckhåll för dem själva.

Zin Ei Ei Soe tar över vid tvättkorgen medan hennes man börjar förbereda middagen. Det lilla skrivbordet i hörnet av rummet får tjäna som kök. Alla grönsaker tvättas noggrant. En liten påse med currypulver piffar upp rätten. Med få köksredskap och så liten yta tar det någon timme innan maten är färdig.

Trots den kortare arbetstiden på fabriken är tempot högt och de är ofta trötta när de kommer hem.

– Om de ber oss att jobba övertid måste vi göra det. Annars kan man få varningar, och får man tre varningar så får man sparken utan någon ersättning. Jag har aldrig brutit mot reglerna utan gör vad de säger, men många vill ibland gärna gräla för att slippa jobba extra, och då får de en varning, säger Aung Than Oo.

En rapport från klädföretaget GAP från i fjol visar att den här synen på övertid är vanlig i textilfabriker i Burma. Den nya lagen om minimilön säger inte heller något om övertidsersättning.

Det finns strikta krav på hur många plagg en arbetare ska producera varje dag. Detsamma gäller Aung Than Oo som jobbar med att stryka plaggen. Varje dag ska han stryka ett visst antal.

– Men kraven är inte rimliga. Vi måste skynda och slarva för att hinna med, men när vi gör fel så skriker kineserna på oss. Kineserna tjänar mycket mer än vi och håller koll på oss. Arbetsledaren är kines och när hon blir arg svär och skriker hon på oss.

Strykavdelningen är full av vattenånga från en tank med kokande vatten. Aung Than Oo berättar att han inte vet vad det är för medel i vattnet de stryker med, men att han andas in det hela dagen.

– När jag lägger mig om natten svettas jag och då luktar min svett likadant som ångan. Säkerhetstänket är överlag väldigt dåligt på fabriken, berättar han.

– Om någon från H&M kommer för att besöka fabriken delar fabriksledningen ut skyddshandskar till oss, men sedan tas de ifrån oss igen. De bryr sig inte om vår hälsa.

På H&M:s kontor i Stockholm reagerar hållbarhetschefen Anna Gedda med förvåning när hon hör om säkerhetsrutinerna på fabriken Myanmar York Fashion.

– Det är oacceptabelt. Det är ett grundläggande krav från oss att skyddsutrustning ska användas, säger hon, och lovar att gå vidare med uppgifterna till den berörda fabriken.

På frågan om lönenivåerna är rimliga när arbetare som Aung Than Oo och Zin Ei Ei Soe inte kan få ekonomin att gå ihop, trots att de tjänar bättre än många andra, blir svaret långt. H&M lanserade 2013 en global lönestrategi, förklarar Anna Gedda, för att ”ta steg mot bättre lönestrukturer”. Företaget är också ett av dem som varit pådrivande för att det införts en minimilön i Burma.

– Vårt mål är att alla anställda i textilindustrin ska tjäna en rättvis levnadslön, men det är en utveckling som tar lång tid. Vi är övertygade om att vår närvaro i Burma har en positiv effekt. Genom att vara på plats, ställa krav på tillverkare och utvärdera vårt eget arbete kan vi sakta men säkert bidra till varaktiga förbättringar, säger Anna Gedda.

ÄVEN OM förhållanden kan variera från fabrik till fabrik i Burma konstaterade rapporten Modern Slavery, som flera arbetsrättsorganisationer släppte 2013, hur det är mer regel än undantag att arbetare i Yangons industrizoner får sina rättigheter kränkta och jobbar långa dagar i osäkra miljöer. Gemensamt för hela sektorn är också att det arbetsrättsliga skyddet, och rätten till organisering, är mycket svagt.

När polisen i februari i år slog till mot strejkande arbetare, som krävde högre löner, i industrizonen Shwepyitar skadades flera arbetare. Två fackliga ledare dömdes till två år och sex månaders fängelse och i slutet av september larmade människorättsorganisationen Amnesty International om att två aktivister åtalats för att ha försett de strejkande arbetarna med information om deras rättigheter.

Enligt Anna Gedda är det viktigt för H&M att stötta sina leverantörer i arbetet med att skapa en väl fungerande dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare.

– Vi tror inte att vi som köpare ska bestämma vilka lönenivåer som ska gälla i länder långt borta. De anställda själva ska få avgöra vad en levnadslön är och de bör få möjlighet att göra sina röster hörda i förhandlingar med arbetsgivaren.

Shantana Shahid, informationsansvarig på Svenska Burmakommittén, menar att många inte förstår att det fortfarande är svårt för arbetare att organisera sig i Burma.

– H&M och andra svenska företag måste ha klart för sig att fackföreningar är oerhört svaga i det här landet. För bara några år sedan var de helt olagliga, säger hon.

Snart är maten klar hemma hos de två textilarbetarna. Tvätten är upphängd och utanför den trånga lägenheten har det blivit mörkt. Snart kommer sonen Aung Kaung San hem från skolan.

– Vi har valt att bara ha ett barn så vi ska kunna klara av att stötta honom och lägga all vår energi på hans framtid.

Efter middagen och läxläsningen är det läggdags. Klockan sex på morgonen ringer väckarklockan igen.

H&M började lägga beställningar på textilier i Myanmar under 2013.

%

H&M redovisar inte, av konkurrensskäl, hur mycket de köper från olika marknader, men 80 procent av deras produkter kommer från Asien.

H&M kräver tills det att en minimilön är satt, att deras leverantörer betalar minst 63,5 USD/månad.

Alla tio fabriker som tillverkar varor åt H&M i Myanmar är leverantörer som företaget har affärsrelationer med på andra marknader.

George Orwell, Rudyard Kipling, Lord Mountbatten… Listan på ikoner som vid något tillfälle bott eller druckit på The Strand i Yangon är lång. Hotellet som byggdes 1901 sprider än i dag ett inbjudande, varmt gult sken ut på Strand Road nere vid Yangonfloden, men i dag befolkas baren framförallt av äldre turistande européer med kortbyxor, sandaler och magväskor.

På en av de övre våningarna tar Andreas Sigurdsson emot. Här har hans företag, Lychee Ventures, kontor. Uppvuxen i Göteborg, utbildad på Chalmers, med flera år bakom sig i Kina, har han etablerat sig inom flera sektorer i Burma: han ger ut flera tidningar och livsstilsmagasin, tillverkar kläder och nosar just nu på ett projekt inom vattenkraft.

– Det finns outnyttjad potential överallt, utbrister han och slår sig ner bakom ett enormt skrivbord i teak.

Andreas Sigurdssons hår är kort. Det har precis börjat växa ut igen efter att han tillbringade en vecka i buddhistiskt kloster.

– Det var väldigt jobbigt, men det är vad folk gör här. Det gäller att förstå landet och kulturen du verkar i.

Andreas Sigurdsson sitter med i styrelsen i Sveriges och Myanmars handelsförening. Han har även grundat Handelskammaren för Myanmar och Sverige, men svenskar är överlag ”för fega”, tycker han.

– Mediebilden av Burma är väldigt hårt vinklad och försvårar mycket. Utöver den vanliga marknadsrisken måste svenska företag som vill in här också kalkylera med risken för hur det kan skada deras rykte om pressen får för sig att skriva ner dem.

”Svenska företag som vill in här måste kalkylera med risken för hur det kan skada deras rykte”, säger Andreas Sigurdsson.

DET FINNS FÖRSTÅS också en del praktiska utmaningar för företagande. I april fick bankerna exempelvis slut på amerikanska dollar. För Andreas Sigurdsson innebar det att hans kunder inte kunde betala sina räkningar.

– Det var några riktigt tuffa månader där. Man måste vara förberedd på den sortens händelser också.

Någon brist på affärsmöjligheter ser Andreas Sigurdsson däremot inte.

– Utbildningssektorn måste rustas upp. Inom sjukvården behöver man kapacitet, kunnande och teknologi. Det finns stor potential för vattenkraft. Det här är saker vi är rätt bra på i Norden och som svenska företag skulle kunna komma in och hjälpa till att bygga upp.

Utländska företag måste också förhålla sig till utmaningar som den svaga arbetsrätten, låga löner, korruption och bristande miljöskydd. Men Andreas Sigurdsson är övertygad om att näringslivet kan göra nytta.

– Företag som kommer in här ställer ju krav. De kräver minimilön, de drar upp kompetensnivån, de säger ”nej, vi betalar inte mutor”, de ställer krav på skolsystemet om vilken typ av kompetens man behöver.

RIKTIGT SÅ ENKELT tycker inte Shantana Shahid på Svenska Burmakommittén att det är. Hon menar dock att europeiska investerare och företag riskerar att bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter eller konflikter.

– Det saknas mekanismer för att skydda lokalbefolkningen, miljö och arbetskraft. Därför räcker det inte att bara följa regelverket, utan företagen måste gå längre och kunna garantera att de inte gör skada. Amerikanska företag i Burma har särskilda rapporteringskrav för att undvika just detta. EU borde införa liknande krav, som går längre än de amerikanska, för att se till att europeiska företag är tillräckligt aktsamma och konfliktkänsliga.

Det var genom det rapporteringskrav som amerikanska företag lyder under som Coca Cola i somras på egen hand rapporterade om sitt, enligt bolaget, omedvetna samröre med ett företag som inte får exportera till USA. Företaget är involverat i den mycket omdiskuterade utvinningen av jade i norra Burma.

Enligt en rapport från den brittiska organisationen Global Witness, som publicerades i oktober i år utvanns det förra året jade till ett värde av 31 miljarder dollar i Burma. I stort sett alla företag som bryter jade i landet ägs av militären eller står armén nära. Industrin är omgärdad av korruption, dåliga arbetsförhållanden och övergrepp på de arbetare som jobbar i gruvorna.

I ett reportage publicerat av Blank Spot Project i september i år framkom det att även grävskopor från svenska Volvo används i gruvorna. Enligt Volvo ska maskinerna inte sålts direkt till det företag som använder dem för att utvinna jade. Företaget Seven Star är enligt Volvo “föremål för sanktioner”. Istället ska grävskoporna nått gruvorna via andrahandsmarknaden i Burma.

Trots de utmaningar som finns, och oavsett hur långt de demokratiska formerna i landet tillåts gå, tror Andreas Sigurdsson på en ljus framtid för Burma.

– Gå tillbaka 60 år så var det här kärnan i Sydostasien. Det var den största exportören av ris, thailändarna kom hit för att handla, man hade fina universitet som singaporianer reste hit för att studera vid. Det finns en stolthet och en historia här som gör att jag tror på det här landet. Jag tror att många känner ”ja, nu är vi back in business”, och att man vill hitta tillbaka till det man en gång var.

Ökat svenskt engagemang i Burma

2008

Stor svensk biståndsinsats efter cyklonen Nargis

2012

Fredrik Reinfeldt avlägger statsbesök i Burma.

Sveriges och Myanmars handelsförening bildas.

2013

EU lättar på sanktioner mot Burma.

En svensk handelsdelegation besöker Burma.

2014

Ytterligare en svensk handelsdelegation besöker Burma.

Sveriges ambassad öppnar ett sektionskontor i Yangon, Burma.

I konferenssalen på Hotel Parkroyal i Yangon dukas snittarna av. Journalisterna släpps in. Ett möte mellan Burmas valkommission och representanter från civilsamhället har precis avslutats. Valkommissionen har berättat hur systemet med observatörer kommer att fungera i valet. Systemet har tagits fram med hjälp av bland annat demokratiinstitutet Idea.

– Att vi nu kommer att ha observatörer ute i vallokalerna är historiskt. Vi står inför ett val som, trots sina brister, på flera sätt kommer att vara mer inkluderande än någonsin tidigare. Oppositionen deltar, vi har fler medier som bevakar det som händer och ett civilsamhälle som hjälper till och ser till att allt går rätt till, säger Jorge Valladares som leder Ideas arbete i landet.

Men bristerna han nämner är rejäla.

Grundlagen, som godkändes i en av det internationella samfundet underkänd folkomröstning i maj 2008, bara veckor efter att 2,4 miljoner människor förlorat sina hem och åkrar i cyklonen Nargis, ger militären en fjärdedel av platserna i landets parlament. Eftersom militären också kontrollerar regeringspartiet, Union Solidarity and Development Party (USDP), är valet redan starkt riggat till militärens fördel.

Aung San Suu Kyi och hennes parti, National League for Democracy (NLD), behöver få 333 av parlamentets 664 platser för att säkra en egen majoritet. Militären, å andra sidan, börjar med 166 platser, vilket innebär att USDP, bara behöver vinna 167 platser för att behålla makten i militärens händer.

Det är också militärens jobb att utse de tre kanske viktigaste ministerposterna med ansvar för inrikesfrågor, försvar och gränsfrågor i den nya regeringen. Detta oavsett vem som vinner valet. När det nya parlamentet i början av 2016 ska utse en ny president hindrar grundlagen också oppositionsledaren Aung San Suu Kyi från att bli vald. Artikel 59(f) förbjuder alla med barn som är utländska medborgare att bli president, och hennes två söner råkar vara brittiska medborgare.

VALKOMMISSIONEN kan inte heller anses vara oberoende. Kommissionens ordförande Tin Aye har inte bara starka band till president Thein Sein och den tidigare juntaledaren Than Shwe, han har även i en intervju med tidningen The Irrawaddy sagt att han hoppas att hans eget parti vinner valet. Arbetet med att se till att så blir fallet har pågått sedan början av sommaren.

Militären har visserligen förfinat sina metoder för att säkra makten. När oppositionspartiet NLD vann en jordskredsseger i parlamentsvalet 1990 vägrade man helt enkelt erkänna resultatet och behöll makten. Nu försöker man i stället rigga valet i förväg genom att stänga ute väljargrupper.

De röstlängder som valkommissionen tagit fram innehåller exempelvis omfattande felaktigheter, som gör att många väljare inte kommer kunna rösta på valdagen den 8 november. Bara i en kommun utanför Yangon, Hlaing Tharyar, saknas över 200 000 väljares namn helt från röstlängderna.

Ungefär 1,3 miljoner rohingyamuslimer är helt utan rösträtt. Valkommissionen har också vägrat att acceptera politiska kandidater som är rohingya.

Säkerhetsläget i de minoritetsområden där armén är i krig med olika rebellgrupper används också för att stänga ute väljare. Bara i Kachinstaten i norra Burma har valkommissionen bedömt att det är för farligt för att genomföra valet i sammanlagt 211 byar, i Karenstaten 94 byar, i Shanstaten 61 byar, i Monstaten 1 by och Bagoregionen 41 byar. Hundratusentals potentiella väljare berövas därmed sin rösträtt.

Minoritetsgrupper

Av Burmas 51 miljoner invånare tillhör 30–40 procent ett minoritetsfolk som till exempel rohingya, kachin, kayah, chin, shan, karen och mon. Exakt hur mång etniska folkgrupper som finns i landet är oklart. Den av militären skrivna konstitutionen talar om 135 raser. En stor majoritet av befolkningen är buddhister. De muslimska och kristna minoriteterna förföljs. Sammanlagt rasar 16 interna konflikter mellan regeringsstyrkor och olika väpnade etniska grupper. De flesta av konflikterna har hållt på sedan självständigheten 1948, i 67 år. Rohingyafolket förvägras medborgarskap i Burma, varför fler än en miljon människor är statslösa i sitt eget land, eller på flykt utomlands. Fler än en halv miljon människor från någon av Burmas minoritetsgrupper har flytt landet. Ytterligare närmare 400 000 är på flykt i sitt eget land.

Källor: UNHCR och Transnational Institute

”Att vi nu kommer att ha observatörer ute i vallokalerna är historiskt”, säger Jorge Valladares.

U SAI NYUNT LWIN från Shan Nationalities League for Democracy, ett av de största partierna i delstaten Shan, är en av flera ledare från etniska minoritetspartier som sagt att detta är en medveten strategi från regimen.

– Valkommissionen vill inte att det ska hållas något val i de här områdena, eftersom regeringstrogna partier inte har någon chans att vinna där, sa han till tidningen Burma Times.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch har också dokumenterat hur regeringstrogna miliser i den konflikthärjade Kachinstaten i norra Burma har försökt utöva påtryckningar på väljare och hindra politiska kandidater från att kampanja.

Jorge Valladeras på Idea håller med om att de demokratiska bristerna i valet är allvarliga. Han säger att ”det är ett svårt pussel”.

– Vi måste fokusera på stegvisa förbättringar. Valkommissionens styrning och beslutsprocess är föråldrad. Den har blivit bättre, men vi behöver fortsätta förbättra. Den kommer inte att förändras över en natt, men vi ser att det finns en öppenhet för att utvecklas och för den sortens vägledning vi erbjuder, säger han.

Med på mötet med valkommissionen på Hotel Parkroyal är Moe Thway, en av landets mest framstående politiska aktivister. Han representerar National Youth Congress, ett nätverk av unga som kommer att satsa stort på valövervakning.

– Vi räknar med 1 300 observatörer för hela landet. Vi vill täcka två vallokaler i varje kommun, i totalt 320 kommuner i hela landet.

Jorge Valladares säger att det viktigaste är att valet blir transparent så att man har möjlighet att bedöma resultatet.

– Hot mot valet finns överallt. Men det är först senare, när vi inte befinner oss mitt i processen, som vi kommer att kunna överblicka och bedöma vad som gick fel och vad som gick rätt till, säger han.

TILLBAKA PÅ redaktionen hos Democratic Voice of Burma har valteamet samlats för sitt veckomöte. En fläkt surrar högt. Femton medarbetare – redaktörer, reportrar, tekniker, chefer och researchers – sitter längs väggen på plaststolar och pallar i udda färger och former.

Valet som stundar är den största satsningen i DVB:s historia. De har aldrig bevakat ett val på det här viset förut: på plats, helt öppet.

Veckans bevakning diskuteras. Ibland hettar det till. En reporter pratar i munnen på politikredaktören. Vissa vill göra djupare gräv, andra hejdar och säger ”vi har ju bara en vecka på oss”.

– Vi ska göra ett fördjupande reportage om organiseringen av valet i områden som påverkats av översvämningar, förklarar vice chefredaktören Khin Maung Win.

Efter mötet går alla ner till sina arbetsplatser och sätter igång. En av reportrarna, Yamin Oo, jobbar med ett programkoncept som heter Your Vote 2015, som bygger på korta nyheter, presentation av de olika partiernas politik och intervjuer med olika samhällsprofiler och politiska experter.

På frågan om hon är ”taggad” inför valet rynkar hon på ögonbrynen.

– Inte särskilt. Jag är journalist och det här är vad jag gör varje dag, rapporterar.

För Yamin Oo och de andra journalisterna på DVB är valdagen den 8 november bara början. Under månaderna som följer äger det riktiga maktspelet rum, när det nya parlamentet ska bilda en ny regering och utse en ny president.

Militären har mycket att förlora, inte minst ekonomiskt, på ett alltför radikalt maktskifte. Av historien att döma kommer generalerna inte ha så lätt att acceptera ett nederlag. Förmodligen har de redan inte bara en, utan flera planer för hur de ska hantera en eventuell valseger för Aung San Suu Kyi och NLD. favicon-16x16

För Yamin Oo och de andra journalisterna på DVB är valdagen den 8 november bara början. Under månaderna som följer äger det riktiga maktspelet rum, när det nya parlamentet ska bilda en ny regering och utse en president.

Share This