Världens dödligaste poliskår

Världens dödligaste poliskår

De kan vara en av världens farligaste poliser. Nyligen avslöjades ett nätverk inom den salvadoranska polisen som organiserade utomrättsliga avrättning. OmVärlden har patrullerat gatorna med polisen – som från början tränades i fredlig samverkan av Sverige.

De kan vara en av världens farligaste poliser. Nyligen avslöjades ett nätverk inom den salvadoranska polisen som organiserade utomrättsliga avrättningar. OmVärlden har patrullerat gatorna med polisen – som från början tränades i fredlig samverkan av Sverige.

Det var tidig morgon den 12 april 2016. Tillsammans med sina kollegor tog polisen Francisco Salvador Martínez Guinea, 38 år, emot ett larm. Ett ungdomsgäng hade attackerat två av deras civilklädda kollegor. De behövde understöd.

Med påslagna sirener och blåljus körde Francisco Salvador Martínez Guinea och hans tre kollegor snabbt iväg på den panamerikanska motorvägen med sin blåvita pickup. De gjorde de sju-åtta kilometer som skiljer Cojutepeque och Santa Cruz Michapa åt på ett par minuter.

 

Spanar på ungdomsgänget

Deras civilklädda kollegor hade under en längre tid spanat på ett ungdomsgäng i det lilla samhället Santa Cruz Michapa, strax öster om El Salvadors huvudstad San Salvador. Under natten mellan den 11 och 12 april hade något gått fel. Ungdomsgänget förstod att de var bevakade av två poliser. Bråk uppstod och en av poliserna skottskadades svårt.

När Francisco Salvador Martínez Guinea klev ur polisbilen var han beväpnad med en automatpistol. Det var även två av hans kollegor. En fjärde polis osäkrade ett hagelgevär. De hamnade snart under beskjutning. Gängmedlemmarna tog skydd i ett hus. Någon i huset hade ett automatgevär.

 

De sköt hans lillebror

Poliserna omringade huset och gjorde en inbrytning. Francisco Salvador Martínez Guinea grep och avväpnade en av gängmedlemmarna, men när han backade med den gripne ut ur huset klev en av de andra gängmedlemmarna fram med en AK-47, ett automatgevär, och mejade ner såväl sin kamrat som Francisco Salvador Martínez Guinea.

När eldstriden var över var alla fyra gängmedlemmarna döda. Förutom den redan skadade civilklädda polisen hade ytterligare en polis skadats. Francisco Salvador Martínez Guinea hade träffats av sex kulor i huvudet, bålen och i ett ben. Han var död när han föll till marken.

 

Det kan inte vara förgäves

Vid lunchtid samma dag nåddes Miguel Antonio Martínez Guinea, 46 år, av nyheten att hans lillebror dödats i tjänsten.

– Den första tanke som slog mig när jag hörde att Francisco dödats var att sluta. Det här jobbet medför alltför stora risker. Vår andra bror, som också var polis sa upp sig, men jag valde till slut att stanna. Jag tänkte att om jag slutar nu skulle allt det min bror arbetat för vara förgäves, säger Miguel.
Miguel Antonio Martínez Guinea leder som sergeant två polispatruller i stadsdelen Lourdes i Colón, sydväst om San Salvador. Själv gick han ut polisskolan 1994. Hans lillebror 1996. De hade båda svenska poliser som lärare.

Det var tidig morgon den 12 april 2016. Tillsammans med sina kollegor tog polisen Francisco Salvador Martínez Guinea, 38 år, emot ett larm. Ett ungdomsgäng hade attackerat två av deras civilklädda kollegor. De behövde understöd.

Med påslagna sirener och blåljus körde Francisco Salvador Martínez Guinea och hans tre kollegor snabbt iväg på den panamerikanska motorvägen med sin blåvita pickup. De gjorde de sju-åtta kilometer som skiljer Cojutepeque och Santa Cruz Michapa åt på ett par minuter.

 

Spanar på ungdomsgänget

Deras civilklädda kollegor hade under en längre tid spanat på ett ungdomsgäng i det lilla samhället Santa Cruz Michapa, strax öster om El Salvadors huvudstad San Salvador. Under natten mellan den 11 och 12 april hade något gått fel. Ungdomsgänget förstod att de var bevakade av två poliser. Bråk uppstod och en av poliserna skottskadades svårt.

När Francisco Salvador Martínez Guinea klev ur polisbilen var han beväpnad med en automatpistol. Det var även två av hans kollegor. En fjärde polis osäkrade ett hagelgevär. De hamnade snart under beskjutning. Gängmedlemmarna tog skydd i ett hus. Någon i huset hade ett automatgevär.

 

De sköt hans lillebror

Poliserna omringade huset och gjorde en inbrytning. Francisco Salvador Martínez Guinea grep och avväpnade en av gängmedlemmarna, men när han backade med den gripne ut ur huset klev en av de andra gängmedlemmarna fram med en AK-47, ett automatgevär, och mejade ner såväl sin kamrat som Francisco Salvador Martínez Guinea.

När eldstriden var över var alla fyra gängmedlemmarna döda. Förutom den redan skadade civilklädda polisen hade ytterligare en polis skadats. Francisco Salvador Martínez Guinea hade träffats av sex kulor i huvudet, bålen och i ett ben. Han var död när han föll till marken.

 

Det kan inte vara förgäves

Vid lunchtid samma dag nåddes Miguel Antonio Martínez Guinea, 46 år, av nyheten att hans lillebror dödats i tjänsten.

– Den första tanke som slog mig när jag hörde att Francisco dödats var att sluta. Det här jobbet medför alltför stora risker. Vår andra bror, som också var polis sa upp sig, men jag valde till slut att stanna. Jag tänkte att om jag slutar nu skulle allt det min bror arbetat för vara förgäves, säger Miguel.
Miguel Antonio Martínez Guinea leder som sergeant två polispatruller i stadsdelen Lourdes i Colón, sydväst om San Salvador. Själv gick han ut polisskolan 1994. Hans lillebror 1996. De hade båda svenska poliser som lärare.

''Det här jobbet medför alltför stora risker'' – Miguel Antonio Martínez Guinea, polis

Motsvarande siffror 2016 (antal döda per 100 000 invånare):

Sverige

USA

För varje polis som dödades i tjänsten i El Salvador förra året dödades 59 medlemmar i ungdomsgängen maras. Det är ett tecken på grovt övervåld, konstaterar den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, samtidigt som forskning pekar på att salvadoranska poliser är långt mer dödliga än kollegorna i Brasilien, Mexiko och USA. 25 år efter att det salvadoranska fredsavtalet med bland annat svensk hjälp banade väg för en ny civil poliskår räknas den salvadoranska polisen till en av de dödligaste i världen.

För varje polis som dödades i tjänsten i El Salvador förra året dödades 59 medlemmar i ungdomsgängen maras. Det är ett tecken på grovt övervåld, konstaterar den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, samtidigt som forskning pekar på att salvadoranska poliser är långt mer dödliga än kollegorna i Brasilien, Mexiko och USA. 25 år efter att det salvadoranska fredsavtalet med bland annat svensk hjälp banade väg för en ny civil poliskår räknas den salvadoranska polisen till en av de dödligaste i världen.

Miguel Antonio Martínez Guinea håller i radion. Han avvaktar svar från kollegorna. Är det okej att ta med utländska journalister på patrullering? Efter en del radiosprak och några följdfrågor får han klartecken. Bara för ett par år sedan hade det varit omöjligt.

Under krigsåren var Miguel Antonio Martínez Guinea soldat i den salvadoranska armén. När kriget tog slut i januari 1992 blev han erbjuden att utbilda sig till poliser i landets nya poliskår. Han tackade först nej, men ångrade sig ett år senare och sökte till den nya polisskolan, Academia Nacional de Seguridad Pública (ANSP).

Fredsavtalet mellan den salvadoranska regeringen och vänstergerillan FMLN skrevs under högtidliga former av representanter från de båda parterna i Mexiko i januari 1992. Sverige, som bidragit till arbetet med att nå ett fredsavtal, representerades av dåvarande biståndsminister Alf Svensson.

Nu skulle militären bort
En central del i fredsavtalet var nedmonteringen av den gamla paramilitära poliskåren Nationalgardet, som beskylldes för otaliga övergrepp på civilbefolkningen under krigsåren. Nationalgardet skulle ersättas med en helt ny poliskår, oberoende av militären.

– Det är nog ett av de mest ambitiösa projekt som genomförts i Latinamerika. Tittar man på dokumentationen från de förhandlingar som ledde fram till fredsavtalet framgår det att frågan om polisen var den största stöttestenen för att nå ett avtal. Det fanns från regeringens sida ett stort motstånd mot att separera landets interna säkerhet från militären och den nationella säkerheten. De var övertygade om att de skulle förlora makten, säger Jeanette Aguilar, chef för människorättsinsitutet Instituto de derechos humanos de la UCA (DHUCA) vid det privata jesuituniversitetet UCA i El Salvador.

Ett av de mest ambitiösa projekten i Latinamerika

 

Utanför San Salvador, nära den internationella flygplatsen Comalapa, ligger polisskolan där kadetterna tränar.

De nya fredliga poliserna

Uppdraget att skapa en ny polisskola och en ny poliskår i El Salvador hamnade på FN:s utvecklingsorgan UNDP:s bord. En av dem som jobbade med fredsprocessen på UNDP var den svenske diplomaten Anders Kompass, som 1993 också blev chef för UNDP:s kontor i El Salvador.

Det var bråttom att utbilda de nya poliserna. I Nationalgardets frånvaro fick utländska FN-poliser inom FN-styrkan ONUSAL hålla ordning. Med sig på gatorna hade FN-polisen den nya polisskolans första elever, som istället för praktik sattes i aktiv tjänst direkt.

Flera av FN-poliserna var svenskar, bland andra Peter Schröder och Roger Haggren från Göteborg, och Lars Karlsson från Eskilstunapolisen. De var också bland de första att söka tjänsterna som instruktörer vid den nya salvadoranska polisskolan. För att kunna arbeta som instruktörer vid den salvadoranska polisskolan tog de tjänstledigt från den svenska polisen och anställdes av det svenska biståndskonsultbolaget Scandinavian Project Managers.

Varken det svenska utrikesdepartementet eller biståndsmyndigheten Sida hade tidigare hanterat ett civilt polisstöd tidigare. Erfarenheterna sträckte sig till flera FN-insatser, men inte längre. Därför lade Sida ut uppdraget på en konsultfirma, som fick sköta projektet tillsammans med UNDP.

De tre poliserna fick ingen utbildning eller andra förberedelser. Roger Haggrens spanskakunskaper var på gymnasienivå. Lars Karlsson hade lärt sig en del under sin FN-tjänst i Usulután, i sydöstra El Salvador, och tagit några poäng i spanska på högskolan. Peter Schröder hade delvis vuxit upp i Colombia. Ingen av dem hade varit instruktörer tidigare.

El Salvador

Huvudstad: San Salvador
Befolkning: Uppskattningsvis 6 156 670 (2016)
Språk: Spanska
1980 – 1992 rådde ett inbördeskrig som ledde till över 70 000 dödade och över 1 miljon på flykt. Med stöd av FN skrev man på ett fredsavtal -92.
President: Salvador Sánches Cerén (2014-) företrädare för vänsterpartiet Farabundo Marti Liberation Front (FMNL), tidigare guerillaledare från inbördeskriget. Under sitt invigningstal som president lovade han att ta hand om det ökade våldet.

 

Varje klass bestod av 50-100 elever, och kurslitteraturen fick instruktörerna själva ta fram.

”Vid ett gripande skulle de försöka sätta sig in i den misstänkte brottslingens situation, och endast ta till våld som sista utväg”– Lars Karlsson, f.d polisinstruktör

 

En klapp på axeln

På Luciakvällen 1993 bjöd biståndsminister Alf Svensson på pepparkakor och glögg på utrikesdepartementet. Roger Haggren, Peter Shröder och Lars Karlsson minns ett glatt och trevligt statsråd. Han berättade om när han var med vid ceremonin då fredsavtalet undertecknades i Mexiko.

– Men det var inte så mycket mer än så. En klapp på axeln, ungefär. Två veckor senare, på nyårsafton, landade vi i San Salvador, säger Roger Haggren, som idag är pensionerad.

Väl i El Salvador fick de tre poliserna börja jobba direkt. På plats fanns redan poliser från Chile, Spanien, Puerto Rico, USA, Brasilien och Norge. Utbildningen hade redan pågått i ett år. Roger och Peter fick undervisa i förhörsteknik och Lars i narkotikakunskap.

– Det var fruktansvärt varmt, lektionerna hölls i baracker utan luftkonditionering och eleverna kom till lektionerna efter ett fyspass på morgonen så det var ofta trötta, men det var en väldig disciplin. De stod alltid i givakt utanför salen när vi kom, säger Lars Karlsson.

Varje klass bestod av 50-100 elever. Instruktörerna hade dem i fyra veckor innan de försvann vidare. Då kom nästa kull elever. Ofta handlade det om ren korvstoppning. De första fyra åren utbildades närmare 16 000 poliser. Kurslitteratur fick instruktörerna själva ta fram. Samordningen mellan de olika instruktörerna var liten.

– Medan vi talade om att vid ett gripande försöka sätta sig in i den misstänkte brottslingens situation, och att endast dra pistol och ta till våld som sista utväg, kunde eleverna berätta hur de andra instruktörerna förordade mer handgripliga metoder direkt, säger Lars Karlsson.

De spanska och chilenska instruktörerna kom från de paramilitära polisstyrkorna Guardia Civil och Carabineros. Poliserna från USA och Brasilien kom direkt från miljonstäder med tungt våldsbelastade förorter.

Ett av de mest ambitiösa projekten i Latinamerika

 

El Salvador

Huvudstad: San Salvador
Befolkning: Uppskattningsvis 6 156 670 (2016)
Språk: Spanska
1980 – 1992 rådde ett inbördeskrig som ledde till över 70 000 dödade och över 1 miljon på flykt. Med stöd av FN skrev man på ett fredsavtal -92.
President: Salvador Sánches Cerén (2014-) företrädare för vänsterpartiet Farabundo Marti Liberation Front (FMNL), tidigare guerillaledare från inbördeskriget. Under sitt invigningstal som president lovade han att ta hand om det ökade våldet.

 

Miguel Antonio Martínez Guinea håller i radion. Han avvaktar svar från kollegorna. Är det okej att ta med utländska journalister på patrullering? Efter en del radiosprak och några följdfrågor får han klartecken. Bara för ett par år sedan hade det varit omöjligt.

Under krigsåren var Miguel Antonio Martínez Guinea soldat i den salvadoranska armén. När kriget tog slut i januari 1992 blev han erbjuden att utbilda sig till poliser i landets nya poliskår. Han tackade först nej, men ångrade sig ett år senare och sökte till den nya polisskolan, Academia Nacional de Seguridad Pública (ANSP).

Fredsavtalet mellan den salvadoranska regeringen och vänstergerillan FMLN skrevs under högtidliga former av representanter från de båda parterna i Mexiko i januari 1992. Sverige, som bidragit till arbetet med att nå ett fredsavtal, representerades av dåvarande biståndsminister Alf Svensson.

 

Nu skulle militären bort
En central del i fredsavtalet var nedmonteringen av den gamla paramilitära poliskåren Nationalgardet, som beskylldes för otaliga övergrepp på civilbefolkningen under krigsåren. Nationalgardet skulle ersättas med en helt ny poliskår, oberoende av militären.

– Det är nog ett av de mest ambitiösa projekt som genomförts i Latinamerika. Tittar man på dokumentationen från de förhandlingar som ledde fram till fredsavtalet framgår det att frågan om polisen var den största stöttestenen för att nå ett avtal. Det fanns från regeringens sida ett stort motstånd mot att separera landets interna säkerhet från militären och den nationella säkerheten. De var övertygade om att de skulle förlora makten, säger Jeanette Aguilar, chef för människorättsinsitutet Instituto de derechos humanos de la UCA (DHUCA) vid det privata jesuituniversitetet UCA i El Salvador.

Utanför San Salvador, nära den internationella flygplatsen Comalapa, ligger polisskolan där kadetterna tränar.

De nya fredliga poliserna

Uppdraget att skapa en ny polisskola och en ny poliskår i El Salvador hamnade på FN:s utvecklingsorgan UNDP:s bord. En av dem som jobbade med fredsprocessen på UNDP var den svenske diplomaten Anders Kompass, som 1993 också blev chef för UNDP:s kontor i El Salvador.

Det var bråttom att utbilda de nya poliserna. I Nationalgardets frånvaro fick utländska FN-poliser inom FN-styrkan ONUSAL hålla ordning. Med sig på gatorna hade FN-polisen den nya polisskolans första elever, som istället för praktik sattes i aktiv tjänst direkt.

Flera av FN-poliserna var svenskar, bland andra Peter Schröder och Roger Haggren från Göteborg, och Lars Karlsson från Eskilstunapolisen. De var också bland de första att söka tjänsterna som instruktörer vid den nya salvadoranska polisskolan. För att kunna arbeta som instruktörer vid den salvadoranska polisskolan tog de tjänstledigt från den svenska polisen och anställdes av det svenska biståndskonsultbolaget Scandinavian Project Managers.

 

Helt nytt för Sverige

Varken det svenska utrikesdepartementet eller biståndsmyndigheten Sida hade tidigare hanterat ett civilt polisstöd tidigare. Erfarenheterna sträckte sig till flera FN-insatser, men inte längre. Därför lade Sida ut uppdraget på en konsultfirma, som fick sköta projektet tillsammans med UNDP.

De tre poliserna fick ingen utbildning eller andra förberedelser. Roger Haggrens spanskakunskaper var på gymnasienivå. Lars Karlsson hade lärt sig en del under sin FN-tjänst i Usulután, i sydöstra El Salvador, och tagit några poäng i spanska på högskolan. Peter Schröder hade delvis vuxit upp i Colombia. Ingen av dem hade varit instruktörer tidigare.

Varje klass bestod av 50-100 elever, och kurslitteraturen fick instruktörerna själva ta fram.

”Vid ett gripande skulle de försöka sätta sig in i den misstänkte brottslingens situation, och endast ta till våld som sista utväg”– Lars Karlsson, f.d polisinstruktör

 

En klapp på axeln

På Luciakvällen 1993 bjöd biståndsminister Alf Svensson på pepparkakor och glögg på utrikesdepartementet. Roger Haggren, Peter Shröder och Lars Karlsson minns ett glatt och trevligt statsråd. Han berättade om när han var med vid ceremonin då fredsavtalet undertecknades i Mexiko.

– Men det var inte så mycket mer än så. En klapp på axeln, ungefär. Två veckor senare, på nyårsafton, landade vi i San Salvador, säger Roger Haggren, som idag är pensionerad.

Väl i El Salvador fick de tre poliserna börja jobba direkt. På plats fanns redan poliser från Chile, Spanien, Puerto Rico, USA, Brasilien och Norge. Utbildningen hade redan pågått i ett år. Roger och Peter fick undervisa i förhörsteknik och Lars i narkotikakunskap.

– Det var fruktansvärt varmt, lektionerna hölls i baracker utan luftkonditionering och eleverna kom till lektionerna efter ett fyspass på morgonen så det var ofta trötta, men det var en väldig disciplin. De stod alltid i givakt utanför salen när vi kom, säger Lars Karlsson.

 

Hundratals elever passerade

Varje klass bestod av 50-100 elever. Instruktörerna hade dem i fyra veckor innan de försvann vidare. Då kom nästa kull elever. Ofta handlade det om ren korvstoppning. De första fyra åren utbildades närmare 16 000 poliser. Kurslitteratur fick instruktörerna själva ta fram. Samordningen mellan de olika instruktörerna var liten.

– Medan vi talade om att vid ett gripande försöka sätta sig in i den misstänkte brottslingens situation, och att endast dra pistol och ta till våld som sista utväg, kunde eleverna berätta hur de andra instruktörerna förordade mer handgripliga metoder direkt, säger Lars Karlsson.

De spanska och chilenska instruktörerna kom från de paramilitära polisstyrkorna Guardia Civil och Carabineros. Poliserna från USA och Brasilien kom direkt från miljonstäder med tungt våldsbelastade förorter.

2015-2016

 

misstänkta brottslingar dödade av salvadoransk polis & militär


%

av de dödade var misstänkta gängmedlemmar


gånger (i snitt) sköt polis och militär mot misstänkta brottslingar

Som jämförelse dödades det i Mexiko en polis på tio dödade misstänkta kriminella under 2012.

Källor: Universidad Nacional Autonoma de Mexico, Revista Factum, Servicio Social Pasionista och Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter

2015-2016

 

misstänkta brottslingar dödade av salvadoransk polis & militär

%

av de dödade var misstänkta gängmedlemmar

gånger (i snitt) sköt polis och militär mot misstänkta brottslingar

Som jämförelse dödades det i Mexiko en polis på tio dödade misstänkta kriminella under 2012.

Källor: Universidad Nacional Autonoma de Mexico, Revista Factum, Servicio Social Pasionista och Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter

Polisstudenterna tränar på blodigt allvar

El Salvadors polisskola breder ut sig på en gammal militärbas på den varma och torra slätten ner från bergen till Stilla havet, strax intill den internationella flygplatsen Comalapa. De utländska instruktörerna har för länge sedan flera år rest hem och idag leds utbildningen av salvadoranerna själva. Miguel Antonio Martínez Guinea har återvänt till polisskolan flera gånger sedan han tog examen 1994. Han har gått ett par vidareutbildningar och hoppas nu bli befodrad till vice polisinspektör.
– Mycket har hänt sedan jag kom hit första gången. Hettan är densamma, men vägarna är nya och här finns nu en fotbollsplan och flera nya hus, säger Miguel Antonio Martínez Guinea.

 

Alla vapen är attrapper

På fotbollsplanen ryter en instruktör åt de blivande poliserna. De sträcker på sig i stram givakt. De har precis avslutat ett pass om hur de ska kunna ta sig fram under beskjutning. Nedanför en liten sluttning försöker en annan grupp polisskoleelever ta sig över murar och runt husväggar för att gripa beväpnade brottslingar inne i ett hus. Alla vapen är attrapper, men eleverna svettas ymnigt och har spända ansiktsuttryck som om de befann sig i en verklig situation. Tillsammans med Miguel Antonio Martínez Guinea tittar även Fernando Moran, 43 år, på när deras blivande kollegor tränar. Fernando tog examen ett par månader efter Miguel och arbetar idag som civilklädd underrättelsepolis i Ahuachapán, i västra El Salvador.
– Det var annat på vår tid. När vi gjorde fyspasset på fredagen bestämde instruktören när tiden var slut. De som inte hann runt innan dess fick stanna över helgen och träna. Om vi inte kom över muren fick vi hålla på tills vi var över, annars var det bara att packa ihop och lämna skolan, säger Fernando.

 

Nu är det mänskliga rättigheter som gäller

En av dagens instruktörer skrattar och skakar på huvudet. Han säger att numer är det mänskliga rättigheter som gäller, inte bara bovarnas, utan också polisernas. Alla ska få ledigt över helgen och ingen ska behöva lida för att vara trött eller slö. När Fernando Moran var tonåring drömde han om att bli nationalgardist. Han drogs till den militära disciplinen och auktoritet som Nationalgardet utgjorde. När han väl blivit tillräckligt gammal för att söka hade fredsavtalet trätt i kraft.
– De bad mig vänta tills den nya polisskolan var igång. Jag sökte till den och klarade alla prov. Den 10 maj 1994 gick jag in innanför grindarna här och möttes av instruktörer från Spanien, Chile, Norge, Sverige och Puerto Rico. Det var inspirerande, men också lite rörigt. Medan chilenarna och spanjorerna lärde ut mer brutala metoder var svenskarna och norrmännen mer lugna. De kom från helt olika kulturer, säger Fernando Moran. Miguel Antonio Martínez Guinea beskriver utbildningen lite som ett smörgåsbord. Med instruktörer från olika länder med olika slags polisarbete fick de nya salvadoranska poliserna en god inblick i olika poliskulturer, men stundtals var det rörigt.
– Vi kan väl säga att vi serverades ett bord varifrån vi kunde plocka utifrån behov, säger Miguel Antonio Martínez Guinea.

 

Avväpnad – utan våld

Fernando Moran minns hur han tidigt i karriären ställdes inför en man beväpnad med machete som hotade en kvinna. Med den svenska instruktören Lars Karlssons ord i huvudet om att sätta sig in i den misstänkte brottslingens huvud klev den unge Fernando Moran in och lyckades till slut avväpna mannen utan att någon skadades. – Men då hade jag redan första dagen på jobbet, färsk ute från polisskolan, varit föremål för en internutredning efter att jag och mina patrullkollegor hamnat i en eldstrid med tio gängmedlemmar som kidnappat en familj. Jag dödade två av killarna i gänget. De andra stack, men vi räddade familjen, säger Fernando Moran.

Sveriges stöd till El Salvadors polisskola

27,5 miljoner kronor gav Sverige i bistånd till El Salvadors polisskola 1993-1999.
326 miljoner kronor gav Sverige totalt i bistånd till El Salvador under samma period.
Stödet till polisskolan gick till sammanlagt fyra svenska instruktörer som under fyra år utbildade salvadoranska polisaspiranter.
Dessutom utgick ytterligare mindre stöd till polisskolans verksamhet och den dåvaranade salvadoranska polischefens besök i Sverige 1995.

Fernando Moran, 43 år, jobbar som civilklädd underrättelsepolis i Ahuachapán, västra El Salvador. När han var tonåring drogs han till Nationalgardet, sedan blev fredsavtal av.

Staten kallar in militär som stöd till polisen

På en asfalterad gatstump vid sidan av fotbollsplanen på polisskolan simulerar dagens polisrekryter ingripande mot misstänkta brottslingar i bil. Allt sker enligt boken. Eleverna står rätt och täcker varandra. Rekryterna som spelar brottslingar gör lite symboliskt motstånd, men ligger snart med handfängslen på gatan.
El Salvadors polisskola är en av få i världen som är oberoende av den poliskår man utbildar poliser åt. Det gör att flera av instruktörerna inte arbetat polisiärt på gatan på många år, men det är ett krav att de själva varit poliser.

”De tror att de är bättre än oss”

– Vi hade en helt annan disciplin på vår tid, nästan militär. Det var tufft, men bra eftersom det hjälpte oss att hantera svåra situationer ute i fält senare. De som tar examen idag är mer slappa och har inte lust att skita ner sig. De tror att de är bättre än oss, men i slutändan anpassar de sig ändå till den verklighet vi lever i. Om jag skulle rekommendera skolan något skulle jag säga att de skulle återgå till en mer militär disciplin och försöka få in fler instruktörer med färska erfarenheter från gatan, säger Fernando Moran.

Lika mycket som den militära disciplinen lyser med sin frånvaro i dagens salvadoranska polisutbildning saknas militärerna på polisskolan. Det stämmer inte heller överens med verkligheten. Utanför polisskolans grindar partullerar de flesta salvadoranska poliser idag tillsammans med soldater.

För Fernando Moran och Miguel Antonio Martínez Guinea är det ett nödvändigt ont.
– Staten har rätt att kalla in militären för civila uppgifter om nödvändigt. Soldaterna utför inte några polisiära uppgifter, utan bistår oss. Det finns kritiker som säger att vi inte befinner oss i krig, men polisens resurser är begränsade och vi behöver förstärkning, säger Miguel Antonio Martínez Guinea.

Kvantitet före kvalitet

poliser utbildades 1992-1996

9 års grundskola var kravet för att bli polis 1992-1996
12 års skolgång är kravet för att bli polis sedan 1996
Utbildningen var från början nio månader, inklusive tre månaders praktik.
Från och med 2017 är utbildningen två år lång, med sex månaders praktik.

Källa: Academia Nacional de Seguridad Pública (ANSP, El Salvadors polisskola)

poliser utbildades 1997-2014

Kvantitet före kvalitet

9 års grundskola var kravet för att bli polis 1992-1996
12 års skolgång är kravet för att bli polis sedan 1996
Utbildningen var från början nio månader, inklusive tre månaders praktik.
Från och med 2017 är utbildningen två år lång, med sex månaders praktik.

Källa: Academia Nacional de Seguridad Pública (ANSP, El Salvadors polisskola)

poliser utbildades 1992-1996

poliser utbildades 1997-2014

''Det finns inte tid att tänka på mänskliga rättigheter och kritik från media och internationella organisationer.'' – Jamie Martínez Ventura, polisskolechef

''Det finns inte tid att tänka på mänskliga rättigheter och kritik från media och internationella organisationer.'' – Jamie Martínez Ventura, polisskolechef

När OmVärlden följer med Miguel Anontion Martínez Guinea och hans kollegor på patrull sker det i bostadsområdet Los Chorros, i stadsdelen Lourdes. Vid en första anblick ett lugnt område med låga tegelhus, galler för fönstren och skällande hundar på gatorna. Lugnet till trots är bostadsområdet, som är en del av kommunen Colón, väster om San Salvador, ett av de mest våldsutsatta och kriminellt belastade i landet.
När Miguel Antonioa Martínez Guinea kom hit från San Miguel, där han jobbat tidigare, var det hans uppgift att leda polisens lilla station i Los Chorros. På få andra platser i landet mördades så många som där, men det senaste åren har det blivit bättre.

Polis tog över området

Till att börja med tog tungt beväpnad polis i samarbete med militären kontroll över området. Än idag har polisen med sig soldater när de patrullerar gatorna som tidigare kontrollerades av ungdomsgängen. Patrullerna leds av poliser som försöker komma nära lokalbefolkningen.
– Det här är lite av vad polisarbete borde gå ut på, att arbeta socialt med ungdomar, skapa plats för sport och fritidsaktiviteter, lyssna och prata med befolkningen. Jag är själv före detta militär. Vi utbildades för att döda fienden, men det gör vi inte här, säger Miguel Felipe Vega Palacios, polischef i Lourdes. Trots polischefens fina ord ligger Colón än idag högt i våldsstatistiken. Visserligen har andra platser i landet större problem, men det som Miguel Antonio Martínez Guinea och hans chef beskriver som kvarterspolisarbete måste ändå genomföras i närvaro av soldater.

Staten måste visa att den har kontroll

På polisskolans huvudkontor i Santa Tecla, strax söder om San Salvador, försöker vice polisskolechefen José Manuel Olivares Rivera slå ifrån sig. Han menar att beslutet att låta militären patrullera med polisen är ett politiskt beslut som inte han kan råda över.
Polisskolechefen själv, Jaime Martínez Ventura, har plötsligt fått förhinder och kan inte ställa upp på någon intervju. Han har nyligen fått kritik för att inför 100 nyutbildade poliser i maj i år sagt att ”Vila inte på hanen. Det finns inte tid att tänka på mänskliga rättigheter och kritik från media och internationella organisationer.” Hans ställföreträdare säger att citatet ryckts ur sitt sammanhang. Istället förklarar han att polisen inte varit inblandad i att ge militären polisiära uppgifter.

Soldaterna är hjältar

– Samarbetet mellan militär och polis går långt tillbaka i tiden. Redan 1994 patrullerade soldater med poliser i samband med kaffeskörden. Numer kräver den organiserade brottsligheten att staten visar att den har mer kontroll och då har militären visat sig villig att ställa upp. Det är inte okomplicerat eftersom soldaterna är utbildade för krig och poliserna för att se till så att vi alla kan leva tillsammans. Frågar du oss så tycker vi att vi borde få mer resurser istället, men ute i landet ser människor de uniformerade soldaterna som räddare i nöden. De är hjältar, säger José Manuel Olivares Rivera.
Soldaterna Carlos Nolberto Marroquín Avila och José Luis Salvaña Martínez är fåordiga. De är stationerade med ett underbefäl i Los Chorros, i Lourdes. På en kulle spanar de två unga soldaterna tillsammans med poliserna William Ernesto Martínez och Giovani García Martínez ut över Los Chorros hustak. Det är sen eftermiddag och invånarna är ute och promenerar efter jobbet och före middagen. Soldaterna säger att de lyder order. En av dem går tillsammans med poliserna medan den andra går längst bak, ibland på andra sidan gatan, för att täcka de andra. De pratar inte så mycket med poliserna, som mest talar med varandra. Poliserna rycker på axlarna på frågan om huruvida soldaterna bidrar med något.
– Det kanske gör att några brottslingar ligger lågt, i alla fall, säger patrullchefen Miguel Antonio Martínez Guinea.

Bild: U.S. Mission Photo/Eric Bridiers

”I El Salvador oroar jag mig för det fortsatta våldet mellan landets gäng och säkerhetsstyrkor, som lett till alarmerande rapporter om utomrättsliga avrättningar. Vi har också tagit emot rapporter om hot mot journalister som försöker kartlägga dödsskvadroner, där bland annat medlemmar av säkerhetstyrkorna ska ingå.”
–Zeid Ra’ad Al Hussein, FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna, inför FN:s MR-råd i Génève den 11 september 2017.

Här griper poliselever en fiktiv misstänkt, men de äldre poliserna ser de nya som slappare, som inte vill ''skita ner sig''

Poliser och soldater avrättar på fritiden

I somras publicerade den salvadoranska tidskriften Factum ett större grävande reportage där de avslöjade ett nätverk med 40 poliser och soldater som via WhatsApp och Facebook organiserade utomrättsliga avrättningar, våldtäkter och misshandel av misstänkta gängmedlemmar. Poliserna och soldaterna är alla medlemmar av en specialstyrka inom den salvadoranska polisen som skapades förra året. Styrkans huvuduppgift är att gripa eller stoppa 100 ledare för landets ungdomsgäng. Fyra av poliserna kunde efter reportaget gripas, men släpptes senare mot borgen. Både Factums redaktion och en annan tidning, El Faro utsattes för hot om dödligt våld av poliser efter reportagen. El Salvadors åklagarmyndighet har lagt ned utredningen av de 14 poliser och 15 militärer som kopplats till utomrättsliga avrättningar av gängmedlemmar.

I november krävde den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter att El Salvador utreder hoten mot journalisterna på tidskriften Factum.

Kritiken tystas ned

Långt ifrån alla poliser är lika diplomatiska kring den militära närvaron bland poliserna i El Salvador. Det finns intern kritik mot den näst intill militära auktoritet som polisen fått i landet, men få poliser talar högt om det. OmVärlden lyckas till slut få kontakt med en av dem, mot löfte av anonymitet. När OmVärlden träffar polisen över en kaffe inte långt från ett av San Salvadors många köpcentrum, intill en av stadens mest trafikerade gator, arbetar han som civilklädd infiltratör. Han förklarar krasst att den svenska och norska polismodell som utgjorde en del av hans egen polisutbildning 1994 är som bortblåst idag. – Det finns inom den salvadoranska polisen en misstro mot den skandinaviska modellen, mot en poliskår som arbetar med folket, istället för över eller mot folket. Jag hade norska instruktörer på polisskolan. De var bra, men det vi lärde oss mest var hur chilenska, spanska och amerikanska poliser arbetar i fält. Det är en mycket mer militär form av polisarbete. Få salvadoraner tror på att vi kan bli ett demokratiskt land utan våld, men om vi inte ens vågar göra om polisen till ett verktyg för demokrati, hur ska vi då någonsin få reda på om en demokrati av skandinavisk modell är möjlig, frågar han sig.

Militären prioriteras

Att låta militären utföra polisarbete istället för att lägga resurserna på polisen är för den kaffedrickande civilpolisen ett politiskt ställningstagande. Militären prioriteras framför polisen. Den satsning på kvarterspolisarbete som pågår i bland annat Lourdes är dessutom finansierad av biståndspengar från USA. Den salvadoranska polisen har inga egna resurser för att satsa på polisarbete på kvartersnivå, enligt civilpolisen. – Och vi som yttrar den här typen av kritik internt straffas med sämre befodringsmöjligheter och placeringar som få andra vill ha. Jag har länge funderat på att sluta, men jag är närmare 50 än 40. Vad ska jag göra istället? Ett av de största misstag som gjordes när den nya poliskåren skapades var att de kvoter som var tänkta att begränsa de militära inflytandet på polisen inte uppfylldes. Det säger forskaren Jeanette Aguilar på IDHUCA.

Ett misslyckande

– Till och med FN:s generalsekreterare har sagt att fredsavtalet var ett misslyckande när det kommer till polisen. Flera personer misstänkta för grova övergrepp under kriget lyckades bli en del av polisen. De kom från militären, men även FMLN. Bland de många civila som rekryterades återfanns många som stridit för någon av parterna under kriget. Vi fick därför en polis infiltrerad av soldater, från både regeringssidan och gerillan. Redan från början anklagades den nya polisen för övergrepp och övervåld. Vi har hittat rapporter om illegala grupper inom polisen, som så tidigt som 1995 ägnade sig åt utomrättsliga avrättningar av misstänkta brottslingar, säger Jeanette Aguilar. De senaste åren har kritiken mot den salvadoranska polisens övervåld vuxit. Så sent som i september i år varnade både FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna och den Interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna El Salvador för att landets polis brukar för mycket våld.  

Bild: Daniel Cima/ CIDH

”Proportionen mellan de som dödas i verkliga konfrontationer brukar ligga kring två till tre civila på varje dödad polis, med tanke på den utbildning poliser har för att hantera sådana situationer. Fem gånger mer? Tio gånger mer? Det är mycket, mycket svårt att föreställa sig. Femtio gånger mer? Jag kan bekräfta att det då inte längre bara handlar om konfrontationer, utan också om avrättningar. Så om de här siffrorna återkommer vilket de redan gör, då talar vi om extremt bruk av övervåld bland poliser och soldater.”
– James Cavallaro, ordförande för Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, vid ett seminarium om utomrättsliga avrättningar i El Salvador, i Mexiko City den 5 september 2017.

''Den salvadorianska polisen är starkt påverkad av bilden av den auktoritära chefen'' – Jeanette Aguilar

Våld uppmuntras av ledningen

På Instituto de derechos humanos de la UCA (IDHUCA) finns flera rapporter som pekar på att de salvadoranska polisens bruk av våld uppmuntras av cheferna. Det allt närmare samarbetet med militären gör att polisen idag nästan per automatik reagerar militärt på hoten från ungdomsgängen och den organiserade brottsligheten, tror Jeanette Aguilar. Ytterligare ett medfött problem i den salvadoranska polisen är frånvaron av en tydlig salvadoransk polismodell. Såväl Miguel Antonio Martínez Guinea, Fernando Moran och de svenska polisintruktörerna har vittnat om att de första åren bestod polisutbildningen av en blandad kompott av polisarbete från många olika länder och modeller. Det är först nu som El Salvador håller på att ta fram en egen modell. Det bekräftas av vice polisskolechef José Manuel Olivares Rivera.

Enorma löneskillnader

– Dagens salvadoranska polis är starkt påverkad av bristen på en tydlig salvadoransk polismodell och bilden av den auktoritära chefen. Löneskillnaderna mellan poliserna på gatan och cheferna är enorma och incitamenten för en polis att göra karriär är små. Det är synd för på pappret har vi kanske den mest professionella och mest välutbildade polisen i Latinamerika, men den politiska viljan att ge de nyutbildade poliserna möjlighet att arbeta såsom de lärt sig är liten. Istället formas de av den subkultur av auktoritärianism som funnits i polisen sedan 1992, säger Jeanette Aguilar. Redan de svenska polisinstruktörerna kritiserade 1998 polisutbildningen. I en rapport som de skrev under sitt sista år i landet konstaterade de att polisskolans ledning genomsyrades av korruption och blundade för trakasserier bland eleverna. De uppmärksammade också utmaningarna med en kort polisutbildning med liten tid för praktik och klyftorna mellan de nyutexaminerade poliserna och deras chefer ute på polisstationerna. Lars Karlsson och Roger Haggren jobbade som instruktörer på polisskolan i fyra år. Peter Schröder reste hem 1995. Han ersattes året därpå av Niklas Carlsson, som idag är chef för den svenska polisens antikorruptionsenhet. Peter Schröder arbetar som kriminalkommissarie i Göteborg och har även varit stationerad i Guatemala på den Internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala, CICIG, känd för att bland annat ha satt en president bakom lås och galler.

Värre än krig
Under Vietnamkriget 1964-1973 gick det fyra skadade soldater på varje dödad soldat. Dödligheten räknas därför till 0,25.
Under kriget mellan Israel och Libanon 1982 gick de 4,5 skadade soldater på varje dödad soldat. Dödligheten beräknas till 0,22.
Under perioden 2010-2015 dödade polisen i Chicago 92 och skadade 170 misstänkta brottslingar. Det ger en dödlighet på 0,54.
I El Salvador beräknades polisens dödlighet 2015 till 2,3 och 2016 till 3,1.

Källor: El Faro, Chicago Tribune och Universidade de Estado do Rio de Janeiro

Share This