Nu skapas framtidens städer

I dag bor fler människor i städer än på landet och varje dag växer världens städer med 200 000 personer. Det är här som kampen om vår gemensamma framtid kommer att vinnas – eller förloras. Så hur ser visionerna ut för att nå de hållbara, inkluderande och säkra städerna framöver? Och varför tror inte svenska arkitekter på den futuristiska staden? Häng med på en resa till framtiden.

I framtidens stad bor vi kanske på konstgjorda öar. Husen ser ut som något mitt emellan bostäder och växthus – eller som om urskogen var på väg att återerövra bebyggelsen. Marken runt husen är inte upptagen av parkeringsplatser utan här breder odlingslotter och lekplatser ut sig. Den som behöver ta sig någonstans bokar en självkörande bil eller en elcykel med sin smartphone. Det är också robotbilar som sköter transporterna till butiker och restauranger i husens bottenplan.

De riktigt visionära och futuristiska framtidsscenarierna befinner sig än så länge fortfarande på ritbordet. Den belgiske arkitekten Vincent Callebaut ritar bostäder i höga torn där gröna alger inneslutna i glas på fasaderna omvandlar solenergi till biobränsle. I staden Taipei, Taiwan, byggs just nu ett koldioxid-ätande hus som ska stävja biltrafikens avgaser. Andra exempel på hans ”ekoarkitektur” är höga hus, vridna som serpentiner, där grönskan tycks på väg att krypa in genom dörrar och fönster och bostadsöar som flyter fritt på haven.

Ingen av de svenska arkitekter och stadsplanerare som OmVärlden talat med tror att svenska städer kommer att byggas på det sättet.
– Människor vill inte bo i träd eller på öar som flyter omkring hur som helst, säger Elin Andersdotter Fabre, projektledare för tankesmedjan Global Utmanings program för hållbara städer.
– Vi har bott på ungefär samma sätt ganska länge så det är uppenbarligen så vi vill ha det. Därför tror jag snarare att vi ska titta tillbaka. Staden utan bilberoende, hur såg den ut?

Torleif Falk, stadsarkitekt i Stockholm, tror inte heller på några dramatiska förändringar:
– Lågenergihus, mera grönt… Digitaliseringen fortsätter att förändra våra liv. Arbetsresorna minskar genom att vi kan göra mer hemma. Det ger utrymme för andra verksamheter i bostadsområdena, fler lunchrestauranger till exempel.

Vincent Callebauts skiss på hur ett grönt Paris kan se ut – här blandas den gamla arkitekturen med skräpätande båtar, alger på fasader, och rörliga broar.

Öar av sand

Ett av de så kallade hållbara utvecklingsmål som FN beslutade om 2015 handlar om den urbana utvecklingen: staden ska vara inkluderande, säker, motståndskraftig och hållbar. FN:s bostadskonferens i oktober i år, Habitat III, antog också ”Den nya urbana agendan” som slår fast att fattigdom och segregation ska bort. Alla ska ha rätt till en värdig bostad och städerna ska bli hållbara och demokratiska. Dock talar den nya urbana agendan inte om hur allt detta ska ske.

Visionärt tänkande kommer emellertid att behövas för att hantera den snabba urbaniseringen. Till att börja med; var ska alla människorna bo? Att bygga på vatten eller skapa konstgjorda öar är ett sätt att inte ta värdefull jordbruksmark i anspråk och inte heller styra inflyttningen mot förorter där både service och kollektiva transportmedel saknas.
I Malmö föreslår kommunens översiktsplan en liten skärgård i Öresund. Ett skäl är havsytans förväntade höjning på grund av klimatförändringarna, ett annat är behovet av mark att bygga på:
– Vi måste göra någon form av skärm eller vall för att skydda staden. Öar i Öresund skulle kunna vara ett alternativ, säger Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö.
Med ett mera långtgående förslag på samma tema vann arkitekt Urban Skogmar, Sweco, och en kollega tidigare i år en idétävling. Deras förslag gick ut på att binda ihop Malmö och Köpenhamn med öar byggda av sand som muddrats upp från Öresunds botten. Mellan öarnas bostadsbebyggelse skulle det finnas kanaler där båttrafiken kan passera.
– Tekniskt är förslaget genomförbart, säger Urban Skogmar. Och människor vill bo vid vatten; det skulle bli attraktiva områden.

Hållbara städer tills 2030

Världens ledare har förbundit sig till 17 Globala Mål för att uppnå tre saker tills 2030; att avskaffa extrem fattigdom, att minska ojämlikheter och orättvisor i världen, och att lösa klimatkrisen. Mål 11 går ut på att uppnå en hållbar stadsutveckling som tar hänsyn till saker som mänskliga rättigheter, utveckling, sociala klyftor och miljön.

Några av delmålen för att uppnå ett hållbart samhälle är:
– Till 2030 minska städernas negativa miljöpåverkan per person.
– Stödja de minst utvecklade länderna, inklusive genom finansiellt och tekniskt bistånd, att bygga hållbara och motståndskraftiga byggnader av lokala material.
– Senast 2030 tillhandahålla tillgång till säkra, ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och hållbara transportsystem för alla.

Det nya Öresund, där konstgjorda öar binder ihop Danmark och Sverige.

Höghusen på 36 våningar, designade av Vincent Callebaut, är gjorda av trä och på utsidan ska man kunna odla mat på ett hållbart sätt.

Kan husen odla mat?

I Stockholm byggs en del av det nya området Norra Djurgårdsstaden delvis på en konstgjord ö. Studentbostäder i containrar på vattnet i Göteborg och Köpenhamn är ytterligare ett exempel på hur städer expanderar ut över intilliggande vatten.

Ibland hävdas att bristen på mark gör att fler människor måste bo i höga hus. Stål och blanka glasytor, som hittills utmärkt de spektakulära byggnader som reser sig högt över sin omgivning, verkar emellertid inte gälla längre. Istället talar arkitekterna om höga hus av mera miljövänligt trä – dessutom gärna med frodig grönska på tak och balkonger. I ett industriområde i Linköping planeras ett 18 våningar högt kontorshus som är sammanbyggt med ett lika högt växthus, där odlingslådor med kinesisk kål ska rotera upp och ner. Innovationsföretaget Plantagon har utvecklat konceptet:
– Att stapla åkrar ovanpå varandra på det här sättet är inte så meningsfullt i Linköping, där det finns gott om mark. Men idén är mycket intressant i många asiatiska städer eftersom markbristen är så stor där, säger Carin Balfe Arbman, pressansvarig på Plantagon.

Alexander Ståhle, stadsbyggnadsforskare och vd för företaget Spacescape, framhåller att vi inte behöver bygga högt i Sverige. Om marken används rätt går det att få in alla bostäder som behövs i ”stadens goda lägen” utan att bygga högre än fyra våningar, visar en utredning som han gjort.
– Men vi måste skapa bättre livsmiljöer. Idag görs många dåliga förtätningar. Barnvänlighet är en nyckelfråga. Om täta stadskärnor blir barnvänliga kan vi minska efterfrågan på villor, där varje person använder 20 gånger så mycket yta som de som bor i flerbostadshus. Vid ett seminarium nyligen utgick Global Utmaning inte från barn, utan från unga tjejer i förorten. Fungerar miljön för dem så passar den även för andra, argumenterade deltagarna.

Vincent Callebauts byggnad Tao Zhu Yin Yuan Tower är ett exempel på ett höghus med miljötänk. Fasaden ska absorbera kolet i atmosfären, och byggs just nu i Taiwan.

Den döende bilen

Oavsett vilken grupp man ser framför sig när staden planeras är utemiljön viktig. Finns butiker, service, restauranger? Hur är det med parker och grönområden? Närhet till kollektivtrafik?  En nyckelfråga om man vill förändra staden är infrastrukturen, påpekar Urban Skogmar. Genom att disponera om transporter kan mark lösgöras och nya mönster skapas.
Bilen, som en gång var en förutsättning för stadens utbyggnad i förorter, där man var beroende av en egen bil för att ta sig till arbete, service och nöjen, har blivit ett problem:
– Bilstaden är ohållbar, säger Alexander Ståhle.
– I Atlanta kör 95 procent av invånarna bil. Skulle det bli likadant i afrikanska storstäder vore det en katastrof.
Redan nu är det något av en mardröm att ta sig från en plats till en annan under rusningstrafik i städer som Dar es-Salaam och Addis Abeba. Vägarna räcker inte till för den nya medelklassens bilar. Ofta är det inte möjligt att bygga ut vägnätet; städerna ligger vid hav, på bergssluttningar eller på andra ställen där det inte går att göra plats för trefiliga motorvägar, åtminstone inte med de ekonomiska resurser som står till buds.
– Men det finns andra sätt att tänka, säger Elin Andersdotter Fabre.
– Storstaden Medellin i Colombia, är omgiven av berg och kåkstäderna klättrar uppför sluttningarna. Där har man byggt liftar som en fortsättning på tunnelbanan så att människor som bor högt uppe på bergssidorna också kan ta sig till centrum på ett relativt enkelt och snabbt sätt. Vi kanske kunde göra något liknande vid Slussen i Stockholm?
– Det finns även en teknisk aspekt på detta. Om den globala uppvärmningen leder till höjd vattennivå behövs nya kommunikationer, påpekar Thorleif Falk, stadsarkitekt i Stockholm.

Linbana från Slussen till Gamla Stan i Stockholm, alltså. En annan till Stadshuset, kanske?
– Vi befinner oss mitt i ett paradigmskifte. Samtidigt som nya motorvägar och köpcentra byggs pågår försök med bilfria områden där det blir utrymme för att förtäta bebyggelsen, anser Alexander Ståhle. Delvis är detta en generationsskillnad, tror han. Yngre människor är mera kritiska mot bilstaden och ser inte körkort och bil som självklarheter.

Linbanan i Medellin, Colombia, vann 2012 det internationella priset Sustainable Transport Award för att ha gjort livet lättare för befolkningen i förorterna.

I Linköping ska den här byggnaden bli till: ett växthus och kontor i ett.

Stockholm år 2050 – är den främst ekologisk, teknologisk, eller dominerar bilen?

Gröna framtidsvisioner

 

Alexander Wolfe, en av grundarna till designstudion Guringo, menar att detta också handlar om ett skifte från ägande till tjänster:
– Vi vill lösa ett mobilitetsproblem snarare än att äga en prestigeprodukt. Det gör vi med att, med hjälp av en app i telefonen, beställa en självkörande bil eller boka en lånecykel.
Kanske kan samma resonemang tillämpas på bostäder, funderar han:
– Måste vi äga en bostad? Vi slutade köpa musik, men det innebar inte att vi slutade konsumera musik. Kanske kan det bli samma sak med bostäder; vi tecknar ett abonnemang på den bostad vi behöver just då – och säger upp det och flyttar till något annat när behoven förändras.
En intressant utopi i tider av skenande villa- och bostadsrättspriser. Men minskad biltrafik är sannolikt närmare ett förverkligande:
– Det gick att få bort bilarna från Time Square i New York. Det visar att det är möjligt, säger Alexander Ståhle.
– Och robottaxi är på gång, det är inte science fiction. Taxibilar med chaufför kommer att försvinna – av samma skäl som tvättmaskiner ersatte de människor som tidigare tvättade våra kläder, fortsätter han.
I forskningsprojektet Post Car(d) Urbanism, som leddes av Alexander Ståhle, fick experter säga hur de tror att framtidens städer kommer att vara. Baserat på detta togs tre framtidsscenarier för hur Stockholm kan komma att se ut år 2050 fram:
Ekostaden, där tillväxten är låg, det finns lite bilar, begränsad energitillgång och liten segregation,
Teknostaden, som har hög tillväxt, stor tillgång till energi och resurser, bilar har ersatts av självkörande fordon,
Fristaden, där bilen dominerar, villaområden breder ut sig, marknaden är stark och tillgången till energi och resurser är god. Dagens Nyheters läsare kunde sedan rösta om vilket av scenarierna de föredrog.
Det visade sig då att de flesta ville ha en kombination av eko- och teknostaden. Däremot var det få som ville ha den marknadsstyrda fristaden. Digitaliseringen gjorde det möjligt för oss att bo mitt ute i skogen och ändå sköta jobbet och ta del av stadens kulturutbud. Men det blev inte så att vi flyttade ut på landet. Vi vill ha service och närhet. Så när vi sitter på kvarterskrogen på vår tätbefolkade ö om tre-fyra decennier; vad beställer vi in? Söndagssteken och entrecôten kan vi glömma, både med tanke på miljön och av hälsoskäl.
– Vi äter kanske mera plockmat, smårätter från olika delar av världen, asiatiskt till exempel, spekulerar Alexander Wolfe. Kanske ingår rätter som gör att vi börjar vänja oss vid att äta insekter.

Det är i städerna som världens framtid nu skapas. Det är visionerna för vilken stad som ska få breda ut sig som kommer avgöra om världen lyckas nå många av de utvecklingsmål som man enats om, rent vatten, hållbara städer, jämställdhet och delaktighet. Men en sak kan konstateras – en gemensam vision saknas.

swirl-black

Text: Agneta Gunnarsson
Illustrationer: Vincent Callebaut, Alexander Ståhle, Sweco, Jose Lagmar
8 Februari 2017

Nu skapas framtidens städer

Idag bor fler människor i städer än på landet och varje dag växer världens städer med 200 000 personer. Det är här som kampen om vår gemensamma framtid kommer att vinnas – eller förloras. Så hur ser visionerna ut för att nå de hållbara, inkluderande och säkra städerna framöver? Och varför tror inte svenska arkitekter på en den futuristiska staden? Häng med på en resa till framtiden.

I framtidens stad bor vi kanske på konstgjorda öar. Husen ser ut som något mitt emellan bostäder och växthus – eller som om urskogen var på väg att återerövra bebyggelsen. Marken runt husen är inte upptagen av parkeringsplatser utan här breder odlingslotter och lekplatser ut sig. Den som behöver ta sig någonstans bokar en självkörande bil eller en elcykel med sin smartphone. Det är också robotbilar som sköter transporterna till butiker och restauranger i husens bottenplan.

De riktigt visionära och futuristiska framtidsscenarierna befinner sig än så länge fortfarande på ritbordet. Den belgiske arkitekten Vincent Callebaut ritar bostäder i höga torn där gröna alger inneslutna i glas på fasaderna omvandlar solenergi till biobränsle. I staden Taipei, Taiwan, byggs just nu ett koldioxid-ätande hus som ska stävja biltrafikens avgaser. Andra exempel på hans ”ekoarkitektur” är höga hus, vridna som serpentiner, där grönskan tycks på väg att krypa in genom dörrar och fönster och bostadsöar som flyter fritt på haven.

Ingen av de svenska arkitekter och stadsplanerare som OmVärlden talat med tror att svenska städer kommer att byggas på det sättet.
– Människor vill inte bo i träd eller på öar som flyter omkring hur som helst, säger Elin Andersdotter Fabre, projektledare för tankesmedjan Global Utmanings program för hållbara städer.
– Vi har bott på ungefär samma sätt ganska länge så det är uppenbarligen så vi vill ha det. Därför tror jag snarare att vi ska titta tillbaka. Staden utan bilberoende, hur såg den ut?

Torleif Falk, stadsarkitekt i Stockholm, tror inte heller på några dramatiska förändringar:
– Lågenergihus, mera grönt… Digitaliseringen fortsätter att förändra våra liv. Arbetsresorna minskar genom att vi kan göra mer hemma. Det ger utrymme för andra verksamheter i bostadsområdena, fler lunchrestauranger till exempel.

Vincent Callebauts skiss på hur ett grönt Paris kan se ut – här blandas den gamla arkitekturen med skräpätande båtar, alger på fasader, och rörliga broar.

Öar av sand

Ett av de så kallade hållbara utvecklingsmål som FN beslutade om 2015 handlar om den urbana utvecklingen: staden ska vara inkluderande, säker, motståndskraftig och hållbar. FN:s bostadskonferens i oktober i år, Habitat III, antog också ”Den nya urbana agendan” som slår fast att fattigdom och segregation ska bort. Alla ska ha rätt till en värdig bostad och städerna ska bli hållbara och demokratiska. Dock talar den nya urbana agendan inte om hur allt detta ska ske.
Visionärt tänkande kommer emellertid att behövas för att hantera den snabba urbaniseringen. Till att börja med; var ska alla människorna bo? Att bygga på vatten eller skapa konstgjorda öar är ett sätt att inte ta värdefull jordbruksmark i anspråk och inte heller styra inflyttningen mot förorter där både service och kollektiva transportmedel saknas.
I Malmö föreslår kommunens översiktsplan en liten skärgård i Öresund. Ett skäl är havsytans förväntade höjning på grund av klimatförändringarna, ett annat är behovet av mark att bygga på:
– Vi måste göra någon form av skärm eller vall för att skydda staden. Öar i Öresund skulle kunna vara ett alternativ, säger Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö.
Med ett mera långtgående förslag på samma tema vann arkitekt Urban Skogmar, Sweco, och en kollega tidigare i år en idétävling. Deras förslag gick ut på att binda ihop Malmö och Köpenhamn med öar byggda av sand som muddrats upp från Öresunds botten. Mellan öarnas bostadsbebyggelse skulle det finnas kanaler där båttrafiken kan passera.
– Tekniskt är förslaget genomförbart, säger Urban Skogmar. Och människor vill bo vid vatten; det skulle bli attraktiva områden.

Det nya Öresund, där konstgjorda öar binder ihop Danmark och Sverige.

Höghusen på 36 våningar, designade av Vincent Callebaut, är gjorda av trä och på utsidan ska man kunna odla mat på ett hållbart sätt.

Kan husen odla mat?

 

I Stockholm byggs en del av det nya området Norra Djurgårdsstaden delvis på en konstgjord ö. Studentbostäder i containrar på vattnet i Göteborg och Köpenhamn är ytterligare ett exempel på hur städer expanderar ut över intilliggande vatten. Ibland hävdas att bristen på mark gör att fler människor måste bo i höga hus. Stål och blanka glasytor, som hittills utmärkt de spektakulära byggnader som reser sig högt över sin omgivning, verkar emellertid inte gälla längre. Istället talar arkitekterna om höga hus av mera miljövänligt trä – dessutom gärna med frodig grönska på tak och balkonger.

I ett industriområde i Linköping planeras ett 18 våningar högt kontorshus som är sammanbyggt med ett lika högt växthus, där odlingslådor med kinesisk kål ska rotera upp och ner. Innovationsföretaget Plantagon har utvecklat konceptet:
– Att stapla åkrar ovanpå varandra på det här sättet är inte så meningsfullt i Linköping, där det finns gott om mark. Men idén är mycket intressant i många asiatiska städer eftersom markbristen är så stor där, säger Carin Balfe Arbman, pressansvarig på Plantagon.

Alexander Ståhle, stadsbyggnadsforskare och vd för företaget Spacescape, framhåller att vi inte behöver bygga högt i Sverige. Om marken används rätt går det att få in alla bostäder som behövs i ”stadens goda lägen” utan att bygga högre än fyra våningar, visar en utredning som han gjort.
– Men vi måste skapa bättre livsmiljöer. Idag görs många dåliga förtätningar. Barnvänlighet är en nyckelfråga. Om täta stadskärnor blir barnvänliga kan vi minska efterfrågan på villor, där varje person använder 20 gånger så mycket yta som de som bor i flerbostadshus.
Vid ett seminarium nyligen utgick Global Utmaning inte från barn, utan från unga tjejer i förorten. Fungerar miljön för dem så passar den även för andra, argumenterade deltagarna.

I Linköping ska den här byggnaden bli till: ett växthus och kontor i ett.

Vincent Callebauts byggnad Tao Zhu Yin Yuan Tower är ett exempel på ett höghus med miljötänk. Fasaden ska absorbera kolet i atmosfären, och byggs just nu i Taiwan.

Linbanan i Medellin, Colombia, vann 2012 det internationella priset Sustainable Transport Award för att ha gjort livet lättare för befolkningen i förorterna.

Den döende bilen

 

Oavsett vilken grupp man ser framför sig när staden planeras är utemiljön viktig. Finns butiker, service, restauranger? Hur är det med parker och grönområden? Närhet till kollektivtrafik?  En nyckelfråga om man vill förändra staden är infrastrukturen, påpekar Urban Skogmar. Genom att disponera om transporter kan mark lösgöras och nya mönster skapas.

Bilen, som en gång var en förutsättning för stadens utbyggnad i förorter, där man var beroende av en egen bil för att ta sig till arbete, service och nöjen, har blivit ett problem:
– Bilstaden är ohållbar, säger Alexander Ståhle.
– I Atlanta kör 95 procent av invånarna bil. Skulle det bli likadant i afrikanska storstäder vore det en katastrof.
Redan nu är det något av en mardröm att ta sig från en plats till en annan under rusningstrafik i städer som Dar es-Salaam och Addis Abeba. Vägarna räcker inte till för den nya medelklassens bilar. Ofta är det inte möjligt att bygga ut vägnätet; städerna ligger vid hav, på bergssluttningar eller på andra ställen där det inte går att göra plats för trefiliga motorvägar, åtminstone inte med de ekonomiska resurser som står till buds.

– Men det finns andra sätt att tänka, säger Elin Andersdotter Fabre.
– Storstaden Medellin i Colombia, är omgiven av berg och kåkstäderna klättrar uppför sluttningarna. Där har man byggt liftar som en fortsättning på tunnelbanan så att människor som bor högt uppe på bergssidorna också kan ta sig till centrum på ett relativt enkelt och snabbt sätt. Vi kanske kunde göra något liknande vid Slussen i Stockholm?
– Det finns även en teknisk aspekt på detta. Om den globala uppvärmningen leder till höjd vattennivå behövs nya kommunikationer, påpekar Thorleif Falk, stadsarkitekt i Stockholm.
Linbana från Slussen till Gamla Stan i Stockholm, alltså. En annan till Stadshuset, kanske?

– Vi befinner oss mitt i ett paradigmskifte. Samtidigt som nya motorvägar och köpcentra byggs pågår försök med bilfria områden där det blir utrymme för att förtäta bebyggelsen, anser Alexander Ståhle.
Delvis är detta en generationsskillnad, tror han. Yngre människor är mera kritiska mot bilstaden och ser inte körkort och bil som självklarheter.

Stockholm år 2050 – är den främst ekologisk, teknologisk, eller dominerar bilen?

Gröna framtidsvisioner

Alexander Wolfe, en av grundarna till designstudion Guringo, menar att detta också handlar om ett skifte från ägande till tjänster:
– Vi vill lösa ett mobilitetsproblem snarare än att äga en prestigeprodukt. Det gör vi med att, med hjälp av en app i telefonen, beställa en självkörande bil eller boka en lånecykel.
Kanske kan samma resonemang tillämpas på bostäder, funderar han:
– Måste vi äga en bostad? Vi slutade köpa musik, men det innebar inte att vi slutade konsumera musik. Kanske kan det bli samma sak med bostäder; vi tecknar ett abonnemang på den bostad vi behöver just då – och säger upp det och flyttar till något annat när behoven förändras.

En intressant utopi i tider av skenande villa- och bostadsrättspriser. Men minskad biltrafik är sannolikt närmare ett förverkligande:
– Det gick att få bort bilarna från Time Square i New York. Det visar att det är möjligt, säger Alexander Ståhle.
– Och robottaxi är på gång, det är inte science fiction. Taxibilar med chaufför kommer att försvinna – av samma skäl som tvättmaskiner ersatte de människor som tidigare tvättade våra kläder, fortsätter han.

I forskningsprojektet Post Car(d) Urbanism, som leddes av Alexander Ståhle, fick experter säga hur de tror att framtidens städer kommer att vara. Baserat på detta togs tre framtidsscenarier för hur Stockholm kan komma att se ut år 2050 fram:
Ekostaden, där tillväxten är låg, det finns lite bilar, begränsad energitillgång och liten segregation,
Teknostaden, som har hög tillväxt, stor tillgång till energi och resurser, bilar har ersatts av självkörande fordon,
Fristaden, där bilen dominerar, villaområden breder ut sig, marknaden är stark och tillgången till energi och resurser är god. Dagens Nyheters läsare kunde sedan rösta om vilket av scenarierna de föredrog. Det visade sig då att de flesta ville ha en kombination av eko- och teknostaden. Däremot var det få som ville ha den marknadsstyrda fristaden.

Digitaliseringen gjorde det möjligt för oss att bo mitt ute i skogen och ändå sköta jobbet och ta del av stadens kulturutbud. Men det blev inte så att vi flyttade ut på landet. Vi vill ha service och närhet. Så när vi sitter på kvarterskrogen på vår tätbefolkade ö om tre-fyra decennier; vad beställer vi in? Söndagssteken och entrecôten kan vi glömma, både med tanke på miljön och av hälsoskäl.
– Vi äter kanske mera plockmat, smårätter från olika delar av världen, asiatiskt till exempel, spekulerar Alexander Wolfe. Kanske ingår rätter som gör att vi börjar vänja oss vid att äta insekter.

Det är i städerna som världens framtid nu skapas. Det är visionerna för vilken stad som ska få breda ut sig som kommer avgöra om världen lyckas nå många av de utvecklingsmål som man enats om, rent vatten, hållbara städer, jämställdhet och delaktighet. Men en sak kan konstateras – en gemensam vision saknas.

Text: Agneta Gunnarsson
Illustrationer: Vincent Callebaut, Alexander Ståhle, Sweco, Jose Lagmar
8 Februari 2017

Hållbara städer tills 2030

Världens ledare har förbundit sig till 17 Globala Mål för att uppnå tre saker tills 2030; att avskaffa extrem fattigdom, att minska ojämlikheter och orättvisor i världen, och att lösa klimatkrisen. Mål 11 går ut på att uppnå en hållbar stadsutveckling som tar hänsyn till saker som mänskliga rättigheter, utveckling, sociala klyftor och miljön.

Några av delmålen för att uppnå ett hållbart samhälle är:
– Till 2030 minska städernas negativa miljöpåverkan per person
– Stödja de minst utvecklade länderna, inklusive genom finansiellt och tekniskt bistånd, att bygga hållbara och motståndskraftiga byggnader av lokala material.
– Senast 2030 tillhandahålla tillgång till säkra, ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och hållbara transportsystem för alla.

Share This