Så påverkar storföretagen biståndet

logo
Förr byggde företagen vägar, sjukhus och skolor för biståndspengar, nu är de partners i Sidas arbete och ska jobba för mänskliga rättigheter. Ett ideologiskt skifte har skett som öppnat nya marknader för företagen – men som också väckt kritik. I en serie artiklar granskar OmVärlden och
tidningen Arbetet företagens nya roll i biståndet.

logo
Förr byggde företagen vägar, sjukhus och skolor för biståndspengar, nu är de partners i Sidas arbete och ska jobba för mänskliga rättigheter. Ett ideologiskt skifte har skett som öppnat nya marknader för företagen – men som också väckt kritik. I en serie artiklar granskar OmVärlden och tidningen Arbetet företagens nya roll i biståndet.

U
nder cirka tio år har en särskild enhet på Sida utvecklat nya metoder för samverkan med näringslivet. Vid årsskiftet lades den enheten ned och samverkansmetoderna byggs nu in i Sidas ordinarie verktygslåda för att bekämpa fattigdom.

Tiden var mogen för att ta det här steget, menar Lena Ingelstam, chef för Sidas avdelning Partnerskap och Innovation.

– Det är centralt i Sidas uppdrag att samverka med andra aktörer. Näringslivet ska precis som myndigheter, civilsamhället, internationella organisationer och forskarsamhället ses som en möjlig partners i biståndsinsatser. Avgörande är att vi genom samverkan kan nå ett bättre resultat. Beslutet att ”mainstreama” samverkan med näringslivet byggde inte på specifika resultat i utvärderingar eller studier utan var ett strategiskt beslut av Sidas ledning 2016, säger Lena Ingelstam. Dessutom betonade regeringen i sin instruktion till Sida 2015 återigen näringslivets roll i utvecklingssamarbetet.

Frågan är om samverkan med företag är effektivt för att bekämpa fattigdom. Eller om det mest berikar företagen?

 

Förändringen kom med alliansen

Tidigare kunde storföretag som Ericsson, Skanska och ABB glädja sig åt vinster från vägar, kraftverk och skolor som de byggt i utvecklingsländer. Projekt som beställdes och finansierades av Sida. På köpet fick de ofta goda kontakter med ländernas regimer och näringsliv, något som underlättade fortsatt etablering.

Numera byggs det inte lika ofta för Sidapengar. Det bundna biståndet har fasats ut. Dessutom blir företag från Sverige och västvärlden allt oftare utkonkurrerade av kinesiska företag då fattiga länder ska investera i infrastruktur. Det är populärare att samarbeta med kinesiska företag som inte tjafsar om mänskliga rättigheter och demokratiska reformer.

Skiftet inom biståndet orsakade ett muller i den svenska företagsvärlden. Det handlade om många biståndsmiljoner som höll på att försvinna ur kalkylerna. Förändringen kom med alliansregeringen som tillträdde 2006. För första gången fick Sverige en moderat biståndsminister, Gunilla Carlsson, och hon hade en välvillig inställning till företagande. Biståndsministern, finansminister Anders Borg, arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv och den nya Sidaledningen mejslade fram en förändrad roll för Sidas samverkan med företagen. De var irriterade över att vänsterkritiker och fackliga debattörer ofta förknippade svenska företag i utvecklingsländer med barnarbete, usla arbetsförhållanden och skandallöner. De såg en annan bild, att svenska företag ligger i framkant då det gäller arbetsmiljö, fackliga rättigheter och miljöhänsyn. Dessutom var svenska företag närvarande i flera fattiga länder. I den andan formulerades den nya rollen för företagen i biståndet – som partners i kampen mot fattigdom.

Mer företagande i utvecklingsländer är bra för jobb, tillväxt och konsumtion. Men är det effektivt bistånd att underlätta produktion i låglöneländer för svenska storföretag? Där är experterna inte överens.

 


SAMTIDIGT
 pågick en bred diskussion bland internationella biståndsaktörer om att utveckla samarbetet med företag. Det hade blivit allt tydligare att biståndet inte räckte för att bekämpa fattigdomen och stödja bygget av demokratiska samhällen. Företagen – som påverkar jobb, tillväxt och konsumtion – måste involveras mer. Företagens roll betonas också i arbetet med de nya utvecklingsmålen i Agenda 2030. Sida använder många kanaler för att samarbeta med företag (se faktaruta). Det är svårt att exakt räkna ut hur mycket biståndspengar som går till samverkan med företag.

En beräkning av Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, visar att Sidas samarbete med den privata sektorn ökade mellan 2011 och 2014 från 0,4 till 1,1 procent av den totala biståndsbudgeten som är drygt 40 miljarder kronor. En del av företagsbiståndet är det som kallas samverkan med näringslivet. Det handlar om en årlig kostnad på cirka 350 miljoner kronor. Störst är projekten med H&M, Ikea, Löfbergs Lila och Tetrapak.

 

”Vi har insikt om att det kan finnas intressekonflikter”

Diakonia och Swedwatch är två organisationer – båda med Sidastöd – som länge granskat hur företag agerar i fattiga länder. De har flera gånger kritiserat svenska företag för inblandning i barnarbete, landgrabbing och korruption. Magnus Walan, policyrådgivare på Diakonia, reser också kritiska frågor om att samverka med företag i biståndet. – Generellt har det varit svårt att få insyn i hur de olika formerna av företagssamverkan fungerar i praktiken. Företagen är vana vid affärssekretess och bristfällig transparens är ett stort problem. Även EBA har i en rapport pekat på tydliga brister i bistånd som samordnas med företag, som att det saknas riskanalyser i projekt där det kan förekomma kränkningar av mänskliga rättigheter.

En återkommande kritik är också att det kan uppstå konflikter mellan företagens strävan efter vinst och målet att minska fattigdomen. – Att det kan uppstå intressekonflikter mellan målet för biståndsinsatser och den privata sektorns mål och drivkrafter har Sida insikt om, säger Lena Ingelstam. ­– Sida hanterar detta genom bedömningsverktyg, riktlinjer och öppenhet. Våra bedömningar och beslut är offentliga, även när vi samarbetar med företag. Det centrala för Sida är att återkommande följa upp att biståndet bidrar till att minska fattigdomen.

Så samverkar Sida med näringslivet

Sida är medfinansiär till drygt 20 projekt inom ramen för samverkan med näringslivet. Sida samarbetar med företag från hela världen. De huvudsakliga formerna för samarbete med näringslivet har engelskspråkiga namn som Public Private Development Partnerships (PPDP), Challenge funds, Drivers of Change och Innovative Financing. Dessutom finns statliga bolaget Swedfund som investerar i företag i fattiga länder.

Svenska storföretag som deltar i biståndsprojekt är bland andra H&M, Tetra Pak, Volvo och Löfbergs.

Mer företagande i utvecklingsländer är bra för jobb, tillväxt och konsumtion. Men är det effektivt bistånd att underlätta produktion i låglöneländer för svenska storföretag? Där är experterna inte överens.


SAMTIDIGT
 pågick en bred diskussion bland internationella biståndsaktörer om att utveckla samarbetet med företag. Det hade blivit allt tydligare att biståndet inte räckte för att bekämpa fattigdomen och stödja bygget av demokratiska samhällen. Företagen – som påverkar jobb, tillväxt och konsumtion – måste involveras mer. Företagens roll betonas också i arbetet med de nya utvecklingsmålen i Agenda 2030. Sida använder många kanaler för att samarbeta med företag (se faktaruta). Det är svårt att exakt räkna ut hur mycket biståndspengar som går till samverkan med företag.

En beräkning av Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, visar att Sidas samarbete med den privata sektorn ökade mellan 2011 och 2014 från 0,4 till 1,1 procent av den totala biståndsbudgeten som är drygt 40 miljarder kronor. En del av företagsbiståndet är det som kallas samverkan med näringslivet. Det handlar om en årlig kostnad på cirka 350 miljoner kronor. Störst är projekten med H&M, Ikea, Löfbergs Lila och Tetrapak.

 

”Vi har insikt om att det kan finnas intressekonflikter”

Diakonia och Swedwatch är två organisationer – båda med Sidastöd – som länge granskat hur företag agerar i fattiga länder. De har flera gånger kritiserat svenska företag för inblandning i barnarbete, landgrabbing och korruption. Magnus Walan, policyrådgivare på Diakonia, reser också kritiska frågor om att samverka med företag i biståndet.

– Generellt har det varit svårt att få insyn i hur de olika formerna av företagssamverkan fungerar i praktiken. Företagen är vana vid affärssekretess och bristfällig transparens är ett stort problem. Även EBA har i en rapport pekat på tydliga brister i bistånd som samordnas med företag, som att det saknas riskanalyser i projekt där det kan förekomma kränkningar av mänskliga rättigheter.

En återkommande kritik är också att det kan uppstå konflikter mellan företagens strävan efter vinst och målet att minska fattigdomen.

– Att det kan uppstå intressekonflikter mellan målet för biståndsinsatser och den privata sektorns mål och drivkrafter har Sida insikt om, säger Lena Ingelstam.

­– Sida hanterar detta genom bedömningsverktyg, riktlinjer och öppenhet. Våra bedömningar och beslut är offentliga, även när vi samarbetar med företag. Det centrala för Sida är att återkommande följa upp att biståndet bidrar till att minska fattigdomen.

Så samverkar Sida med näringslivet

Sida är medfinansiär till drygt 20 projekt inom ramen för samverkan med näringslivet.

Sida samarbetar med företag från hela världen. De huvudsakliga formerna för samarbete med näringslivet har engelskspråkiga namn som Public Private Development Partnerships (PPDP), Challenge funds, Drivers of Change och Innovative Financing. Dessutom finns statliga bolaget Swedfund som investerar i företag i fattiga länder.

Svenska storföretag som deltar i biståndsprojekt är bland andra H&M, Tetra Pak, Volvo och Löfbergs.

Företag har gräddfil - facken hålls utanför

Den 13 maj 2013 möts en imponerande samling svenska företagsledare på Sidas huvudkontor i Stockholm. Där fanns Karl Johan Persson, vd för H&M, Mikael Olsson, vd för Ikea, Martin Lundstedt, Scania och ytterligare ett 15-tal vd:ar för svenska storföretag samt företrädare för expertorganisationer. De hade samlats för att bilda ett biståndsnätverk – Swedish Leadership for Sustainable Development, SLSD.

Bakom initiativet stod Sida, den dåvarande moderata biståndsministern Gunilla Carlsson, ekonomiprofessorn Jeffrey Sachs och svenska telejätten Ericsson. I en video från mötet som finns på Sidas hemsida berättar Michael Treschow – ordförande för i Unilever och tidigare styrelseordförande Svenskt Näringsliv – om ambitionerna med samarbetet.

– Man måste låta näringslivet ta täten i de här frågorna och sedan stötta upp och undanröja hinder, sa han.

 

 

Nätverket har en nyckelroll

Sedan dess har kretsen av vd:ar träffats med Sidas generaldirektör som värd en gång om året. Däremellan möts representanter för de medverkande företagen fem till sex gånger per år. Nätverket har en nyckelroll i Sidas arbete med näringslivssamverkan. Det är ett av få projekt med tillgång till ett eget projektrum. Organisatoriskt sorterar gruppen direkt under Sidas ledning. Av Sidas hemsida framgår att nätverket är en viktig mötespunkt med fokus på hållbarhetsfrågor. Vad som avhandlas är dock inte offentligt. Det är endast en utvald krets företag som ingår.

– Gruppen är inte öppen för alla. Man måste ställa upp på det gemensamma åtagandet som vi har enats om. Gruppen får inte bli för stor, berättar Christina Wedekull, projektledare på Sida för SLSD.

Tung kritik kommer från den samlade svenska fackföreningsrörelsen – LO, TCO och SACO – som inte släpps in. Kopplat till nätverket finns ett antal undergrupper, en av dem arbetar med Decent work, det vill säga justa arbetsvillkor. Just det sticker särskilt mycket i ögonen på facken eftersom företagen där diskuterar fackliga rättigheter utan att de får medverka.

 

Dialog mellan fack och arbetsgivare tas inte tillvara

Erik Andersson, internationell sekreterare på LO-förbundet IF Metall tycker att Sidas inställning är märklig.

– I Sverige har vi en lång erfarenhet av en väl fungerande dialog mellan fack och arbetsgivare som bidragit till att minska fattigdomen och etablera demokratin i vårt land. Men den erfarenheten tar Sida inte alls tillvara.

Christina Wedekull menar dock att kritikerna inte har förstått SLSD:s roll.

– För Sida är det viktigt att företagen är med som aktörer i biståndet samt att skapa ett forum där medlemmarna öppet kan diskutera gemensamma utmaningar.

Finns det inte risk att nätverket missar viktiga frågor när facket inte får vara med?

– Jag har svårt att se en sådan risk. Fackliga representanter bjuds in ibland och på lokal nivå samarbetar företagen med ILO och fackliga organisationer, säger hon.

Även flera svenska företag anser att SLSD är ett steg i rätt riktning, däribland Malin Ripa från Volvo som menar att nätverket bidragit till att svenska företag kan samordna sig med Sida.

Den 13 maj 2013 möts en imponerande samling svenska företagsledare på Sidas huvudkontor i Stockholm. Där fanns Karl Johan Persson, vd för H&M, Mikael Olsson, vd för Ikea, Martin Lundstedt, Scania och ytterligare ett 15-tal vd:ar för svenska storföretag samt företrädare för expertorganisationer. De hade samlats för att bilda ett biståndsnätverk – Swedish Leadership for Sustainable Development, SLSD.

Bakom initiativet stod Sida, den dåvarande moderata biståndsministern Gunilla Carlsson, ekonomiprofessorn Jeffrey Sachs och svenska telejätten Ericsson. I en video från mötet som finns på Sidas hemsida berättar Michael Treschow – tidigare styrelseordförande i Unilever och ordförande för Svenskt Näringsliv – om ambitionerna med samarbetet.

– Man måste låta näringslivet ta täten i de här frågorna och sedan stötta upp och undanröja hinder, sa han.

 

 

Nätverket har en nyckelroll

Sedan dess har kretsen av vd:ar träffats med Sidas generaldirektör som värd en gång om året. Däremellan möts representanter för de medverkande företagen fem till sex gånger per år. Nätverket har en nyckelroll i Sidas arbete med näringslivssamverkan. Det är ett av få projekt med tillgång till ett eget projektrum. Organisatoriskt sorterar gruppen direkt under Sidas ledning. Av Sidas hemsida framgår att nätverket är en viktig mötespunkt med fokus på hållbarhetsfrågor. Vad som avhandlas är dock inte offentligt. Det är endast en utvald krets företag som ingår.

– Gruppen är inte öppen för alla. Man måste ställa upp på det gemensamma åtagandet som vi har enats om. Gruppen får inte bli för stor, berättar Christina Wedekull, projektledare på Sida för SLSD. Tung kritik kommer från den samlade svenska fackföreningsrörelsen – LO, TCO och SACO – som inte släpps in.

Kopplat till nätverket finns ett antal undergrupper, en av dem arbetar med Decent work, det vill säga justa arbetsvillkor. Just det sticker särskilt mycket i ögonen på facken eftersom företagen där diskuterar fackliga rättigheter utan att de får medverka.

 

Dialog mellan fack och arbetsgivare tas inte tillvara

Erik Andersson är internationell sekreterare på LO-förbundet IF Metall tycker att Sidas inställning är märklig. – I Sverige har vi en lång erfarenhet av en väl fungerande dialog mellan fack och arbetsgivare som bidragit till att minska fattigdomen och etablera demokratin i vårt land. Men den erfarenheten tar Sida inte alls tillvara.

Christina Wedekull menar dock att kritikerna inte har förstått SLSD:s roll.

– För Sida är det viktigt att företagen är med som aktörer i biståndet samt att skapa ett forum där medlemmarna öppet kan diskutera gemensamma utmaningar.

Finns det inte risk att nätverket missar viktiga frågor när facket inte får vara med?

– Jag har svårt att se en sådan risk. Fackliga representanter bjuds in ibland och på lokal nivå samarbetar företagen med ILO och fackliga organisationer, säger hon. Även flera svenska företag anser att SLSD är ett steg i rätt riktning, däribland Malin Ripa från Volvo som menar att nätverket bidragit till att svenska företag kan samordna sig med Sida.

Statsekreteraren: ”Viktigt att bredda relationerna i biståndet”

Ulrika Modéer, statssekreterare hos biståndsminister Isabella Lövin, tycker att Sidas näringslivssamverkan har varit viktigt för att bredda relationerna i biståndet.

– Hela svenska samhället, myndigheter, folkrörelser och företag behöver vara involverat. Sedan betonar vi att de projekt som drivs i samverkan med näringslivet ska innehålla verksamhet som är utöver vad företagen skulle ha gjort annars.


Företagen hävdar de att de inte är pengarna som är det viktiga utan att biståndet skapar nya kontakter. Är inte det ett skäl att fortsätta samverkan men inte använda biståndspengar?

– Biståndspengarna har behövts för att initiera breddningen av aktörer, det är också en mycket liten andel av biståndsbudgeten som används för samverkan med näringslivet.

Har samverkan med näringslivet bidragit till att minska fattigdomen?

– Ett generellt svar är att samverkan med näringslivet kan vara effektivt. Det är inte min uppgift att uttala mig om konkreta projekt, men bilden är att det både finns lyckade projekt och andra som har varit mindre lyckade.

– Sedan tror jag det är viktigt att också se projekten i ett bredare perspektiv. Samverkan med näringslivet innebär att stimulera och underlätta företagens långsiktiga hållbarhetsarbete. Det får effekter bortom själva biståndsprojekten, säger Ulrika Modéer.

Statsekreteraren: ”Viktigt att bredda relationerna i biståndet”

Ulrika Modéer, statssekreterare hos biståndsminister Isabella Lövin, tycker att Sidas näringslivssamverkan har varit viktigt för att bredda relationerna i biståndet.

– Hela svenska samhället, myndigheter, folkrörelser och företag behöver vara involverat. Sedan betonar vi att de projekt som drivs i samverkan med näringslivet ska innehålla verksamhet som är utöver vad företagen skulle ha gjort annars.

Företagen hävdar de att de inte är pengarna som är det viktiga utan att biståndet skapar nya kontakter. Är inte det ett skäl att fortsätta samverkan men inte använda biståndspengar?

– Biståndspengarna har behövts för att initiera breddningen av aktörer, det är också en mycket liten andel av biståndsbudgeten som används för samverkan med näringslivet.

Har samverkan med näringslivet bidragit till att minska fattigdomen?

– Ett generellt svar är att samverkan med näringslivet kan vara effektivt. Det är inte min uppgift att uttala mig om konkreta projekt, men bilden är att det både finns lyckade projekt och andra som har varit mindre lyckade.

– Sedan tror jag det är viktigt att också se projekten i ett bredare perspektiv. Samverkan med näringslivet innebär att stimulera och underlätta företagens långsiktiga hållbarhetsarbete. Det får effekter bortom själva biståndsprojekten, säger Ulrika Modéer.

Biståndsprojekt som drivs av storföretag

Bistånds- projekt som drivs av storföretag

Volvo: ”Biståndet har varit en dörröppnare”

Volvo samverkar med Sida om utbildning av ungdomar till mekaniker som kan serva. Det handlar om skolor som utbildar mekaniker som kan serva lastbilar och maskiner på hjul i Etiopien och Zambia – men inte enbart till de Volvofordon som koncernen säljer till länderna. Utförare av utbildningarna är FN-organet Unido. Även i Marocko har Volvo startat en sådan skola, men den drivs med stöd från US-Aid. Vid den 3-åriga utbildningen i Etiopien har 60 stycken reparatörer examinerats.

– Alla har fått jobb, det finns en stor brist på mekaniker, säger Malin Ripa, hållbarhetschef på Volvo. Malin Ripa säger samtidigt att det viktiga för Volvo har varit samverkan med Unido, Sida och den svenska ambassaden och inte själva biståndspengarna.

– Utan de kontakterna hade vi aldrig kunnat etablera skolor i komplicerade länder som Etiopien och Zambia. Biståndet har varit en dörröppnare för oss.

Volvo: ”Biståndet har varit en dörröppnare”

Volvo samverkar med Sida om utbildning av ungdomar till mekaniker som kan serva. Det handlar om skolor som utbildar mekaniker som kan serva lastbilar och maskiner på hjul i Etiopien och Zambia – men inte enbart till de Volvofordon som koncernen säljer till länderna. Utförare av utbildningarna är FN-organet Unido. Även i Marocko har Volvo startat en sådan skola, men den drivs med stöd från US-Aid. Vid den 3-åriga utbildningen i Etiopien har 60 stycken reparatörer examinerats.

– Alla har fått jobb, det finns en stor brist på mekaniker, säger Malin Ripa, hållbarhetschef på Volvo. Malin Ripa säger samtidigt att det viktiga för Volvo har varit samverkan med Unido, Sida och den svenska ambassaden och inte själva biståndspengarna.

– Utan de kontakterna hade vi aldrig kunnat etablera skolor i komplicerade länder som Etiopien och Zambia. Biståndet har varit en dörröppnare för oss.

 

H&M: ”Det har varit framgångsrikt”
Biståndsprojekten med H&M hör till de största projekten med svenska företag. Men hur effektiva är de?

Sidas främsta flaggskepp i samverkan med näringslivet är projekten med H&M, däribland i Kambodja. Projektet går ut på att förbättra relationen mellan arbetare och arbetsgivare på klädfabrikerna.

H&M beställer kläder från ett 70-tal leverantörsfabriker i Kambodja. Av dessa har H&M valt ut ett 20-tal fabriker till projektet.

– Det har varit framgångsrikt. Ett resultat är att det slutits 10 lokala kollektivavtal, det vill säga uppgörelser mellan fabriksledningarna och fackföreningarna om villkoren på fabriken, säger Jonah Wigerhäll vid H&M:s hållbarhetsavdelning.

Till skillnad från många andra länder är avtalen bara slutna på lokal nivå, det vill säga ett avtal per fabrik. I avtalen står inte heller något om lönenivåerna.

– Det stämmer att avtalen inte reglerar lönerna, men väl olika former av förmåner. Dessutom arbetar ILO med att kartlägga avtalen, en genomgång som snart kommer att vara klar, säger Jonah Wigerhäll.

H&M har involverat IF Metall för att genomföra lokala utbildningar inom projektet. En av dem som föreläst vid flera av utbildningarna är Erik Andersson vid IF Metall. Han är kritisk till att H&M har valt lokala fackklubbar som avtalspartners, eftersom de generellt är mycket svaga.

– Få av dem är med i förbund som tillhör det globala facket IndustriAll. Då är risken stor att klubbarna i realiteten kontrolleras av arbetsgivaren.

IF Metall har inte deltagit i några uppföljningar av projekten och har därför inte information om vad insatserna har lett till.

4000 nya jobb i Etiopien?

H&M har även initierat ett projekt i Etiopien som Sida stödjer. I Etiopien har dessutom Swedfund investerat 125 miljoner kronor i en av H&M:s leverantörsfabriker. Företaget som äger fabriken kommer från Bangladesh. I utbyte har H&M lovat köpa kläder från fabriken under flera år framöver. Enligt Swedfunds årsredovisning har stödet lett till att Swedfund, det bangladeshiska företaget och H&M skapat ”4000 jobb i Etiopien”.

Frågan är hur Swedfund kan veta att dessa jobb inte hade skapats utan Swedfunds investering.

H&M: ”Det har varit framgångsrikt”
Biståndsprojekten med H&M hör till de största projekten med svenska företag. Men hur effektiva är de?

Sidas främsta flaggskepp i samverkan med näringslivet är projekten med H&M, däribland i Kambodja. Projektet går ut på att förbättra relationen mellan arbetare och arbetsgivare på klädfabrikerna.

H&M beställer kläder från ett 70-tal leverantörsfabriker i Kambodja. Av dessa har H&M valt ut ett 20-tal fabriker till projektet.

– Det har varit framgångsrikt. Ett resultat är att det slutits 10 lokala kollektivavtal, det vill säga uppgörelser mellan fabriksledningarna och fackföreningarna om villkoren på fabriken, säger Jonah Wigerhäll vid H&M:s hållbarhetsavdelning.

Till skillnad från många andra länder är avtalen bara slutna på lokal nivå, det vill säga ett avtal per fabrik. I avtalen står inte heller något om lönenivåerna.

– Det stämmer att avtalen inte reglerar lönerna, men väl olika former av förmåner. Dessutom arbetar ILO med att kartlägga avtalen, en genomgång som snart kommer att vara klar, säger Jonah Wigerhäll.

H&M har involverat IF Metall för att genomföra lokala utbildningar inom projektet. En av dem som föreläst vid flera av utbildningarna är Erik Andersson vid IF Metall. Han är kritisk till att H&M har valt lokala fackklubbar som avtalspartners, eftersom de generellt är mycket svaga.

– Få av dem är med i förbund som tillhör det globala facket IndustriAll. Då är risken stor att klubbarna i realiteten kontrolleras av arbetsgivaren.

IF Metall har inte deltagit i några uppföljningar av projekten och har därför inte information om vad insatserna har lett till.

4000 nya jobb i Etiopien?

H&M har även initierat ett projekt i Etiopien som Sida stödjer. I Etiopien har dessutom Swedfund investerat 125 miljoner kronor i en av H&M:s leverantörsfabriker. Företaget som äger fabriken kommer från Bangladesh. I utbyte har H&M lovat köpa kläder från fabriken under flera år framöver. Enligt Swedfunds årsredovisning har stödet lett till att Swedfund, det bangladeshiska företaget och H&M skapat ”4000 jobb i Etiopien”.

Frågan är hur Swedfund kan veta att dessa jobb inte hade skapats utan Swedfunds investering.

 

 

Löfbergs samarbetar med många kaffeföretag och biståndsgivare
För Löfbergs är de projekt som företaget initierat med stöd av Sida bara en del av en mycket större verksamhet. Tillsammans med sex andra kaffeföretag, däribland italienska Lavazza, driver Löfbergs organisationen International Coffee Partners (ICP). ICP stöder lokala kaffeproducenter genom olika utbildningar. Verksamheten bedrivs med stöd av bistånd från bland annat USA, Österrike, Tyskland, Danmark och Sverige, men också i samverkan med lokala organisationer och olika NGOs.

Tetrapaks nya marknad – 70 miljoner skolbarn i världen

Tetra Paks Sida-projekt gick ut på att zambiska barn vid 39 skolor fick mjölk tre gånger veckan i förpackningar med företagets logga på.

”Milk for Schools” bedrevs i samverkan med WFP (World Food Programme) och zambiska staten och chefen för Tetra Pak i södra Afrika deklarerade stolt att mjölk ”är den mest näringsrika föda som finns att tillgå”. Utvärderingen visar att projektet ledde till att barnens närvaro i skolan ökade med 7 procent samtidigt som deras ”body mass index” ökade med 8 procent. Projektet kostade 1 miljon US-dollar, en summa som Sida och Tetra Pak delade på.

När Sidas finansiering avslutades försvann emellertid mjölken till skolbarnen. Från Tetra Paks horisont var dock projektet i Zambia bara en del av en betydligt större satsning. I fler än 50 länder får i dag skolbarn mjölk eller annan dryck i Tetra Pak-förpackningar. Oftast betalas dryckerna av staterna själva, men ibland bidrar olika biståndsgivare till finansieringen.

– Våra förpackningar når 70 miljoner skolbarn, säger Katarina Eriksson, vid Tetra Laval.

Tetra Pak är även initierat ett nytt projekt som är finansierat av Sida. Det handlar om stöd till lokala mjölkproducenter genom att bygga insamlingscentraler där mjölk testas och kyls ner.

 

Tetrapaks nya marknad – 70 miljoner skolbarn i världen

Tetra Paks Sida-projekt gick ut på att zambiska barn vid 39 skolor fick mjölk tre gånger veckan i förpackningar med företagets logga på.

”Milk for Schools” bedrevs i samverkan med WFP (World Food Programme) och zambiska staten och chefen för Tetra Pak i södra Afrika deklarerade stolt att mjölk ”är den mest näringsrika föda som finns att tillgå”. Utvärderingen visar att projektet ledde till att barnens närvaro i skolan ökade med 7 procent samtidigt som deras ”body mass index” ökade med 8 procent. Projektet kostade 1 miljon US-dollar, en summa som Sida och Tetra Pak delade på.

När Sidas finansiering avslutades försvann emellertid mjölken till skolbarnen. Från Tetra Paks horisont var dock projektet i Zambia bara en del av en betydligt större satsning. I fler än 50 länder får i dag skolbarn mjölk eller annan dryck i Tetra Pak-förpackningar. Oftast betalas dryckerna av staterna själva, men ibland bidrar olika biståndsgivare till finansieringen.

– Våra förpackningar når 70 miljoner skolbarn, säger Katarina Eriksson, vid Tetra Laval.

Tetra Pak är även initierat ett nytt projekt som är finansierat av Sida. Det handlar om stöd till lokala mjölkproducenter genom att bygga insamlingscentraler där mjölk testas och kyls ner.

Läs mer:
Omvärlden & Arbetet granskar
företagens roll i biståndet.
Del 2

Läs mer:
Omvärlden & Arbetet granskar
företagens roll i biståndet.
Del 2

Share This