”Vi dör varje dag”

I Sverige väntar Wafaas bror förtvivlat på sin familj som är i Grekland. De har fastnat i det kafkaliknande nät som EU:s flyktingpakter skapat. Och det är bara början – nu ingår EU nya överenskommelser med land efter land.

 

Text och foto: André Larsson
15 oktober 2016

swirl-black

 

Lesbos är inte det Grekiska turistparadiset det en gång var. Tre beväpnade militärer och fem poliser möter passagerarna som stiger av färjan som precis anlänt från fastlandet. Överallt på ön syns polisbussar och militärer. Längs med gatorna strosar inte längre turister som kommit för att njuta av ett dopp i det turkosa vattnet, utan människor som flytt för sina liv över precis samma svalkande hav. 70 procent av de livsnödvändiga intäkterna från turistnäringen försvann förra året.

Precis som under det grek-turkiska kriget 1919-1922 har ön blivit ett påtvingat hem för tusentals på flykt från krig. Ön med en egen befolkning på 86 000 personer har under de senaste åren varit den vanligaste passagen för flyktingar in i Europa. Under 2015 passerade en halv miljon människor ön under sin resa mot norra Europa.

Nadia och hennes dotter Wafaa är desperata. De har varit på flykt från sitt hem sedan 2013.

Nadia och hennes dotter Wafaa är desperata. De har varit på flykt från sitt hem sedan 2013.

 

 

 

VINDEN BLÅSER i Wafaas hår när hon vevar ner rutan på passagerarsidan. Det är inte ofta hon får åka bil så hon njuter av varje sekund. Utanför håller solen på att gå ner och strömmen av vandrande människor har vänt riktning. Det tar två timmar att gå från flyktinglägret Moria till centralorten Mytilene. Efter en dag i staden är de nu på väg hem. De få människor som med allt de äger i en liten packning över axeln går i motsatt riktning, mot Mytilene, är de som ikväll ska försöka ta sig vidare till fastlandet illegalt. Enda vägen dit är att ta sig ombord färjan som avgår klockan åtta varje kväll.

– Åt ett håll kan du bekvämt ta dig över havet på en båt med fåtöljer och ett café på under en timme. Kostnad 15 euros. Åt andra hållet kostar resan 650 amerikanska dollar alternativt ditt liv i en liten och överfull gummibåt. Det säger en del om vilken riktning EU vill att vi ska åka, muttrar Wafaa medan hon stirrar ut mot horisonten där Turkiet skymtar på andra sidan havet.

Jag lämnar av Wafaa och hennes mor Nadia utanför polisstationen i Mytilene. Wafaas bror Mohamed sitter i förvar och väntar på att deporteras, efter att ha fått avslag på sin grekiska asylansökan.

Det har gått ett halvår sedan Wafaa, 30, och Nadia, 51, kom till Lesbos tillsammans med Mohamed, 21. När deras hem i Aleppo bombades i bitar bestämde de sig. Det gick inte längre att stanna. Ett år tidigare hade två andra söner i familjen lämnat deras gemensamma hem i Aleppo, Syrien. En hamnade i Tyskland, den andra, Farzat, 20, hamnade i Silverdalen, i Sverige.

Det tog tre försök för Wafaa, Nadia och Mohamed att ta sig över gränsen mellan Syrian och Turkiet. De två första gångerna fångade den turkiska militären dem. De blev lämnade ensamma i skogen där de sov i två dagar.

Färden över Medelhavet mellan Turkiet och Lesbos tog fem försök. De trillade överbord, blev lurade av smugglare, och till slut på en stilla dag blev de upplockade av den grekiska gränspolisen efter att deras överfulla båt börjat läcka mitt ute till havs.

Härifrån kommer de som flyr till Grekland:

  • Syrien 48%
  • Afghanistan 25%
  • Irak 15%
  • Övriga 13%

Nadia, Wafaa och Mohamed kom nio dagar försent

 

En sen kväll i slutet av mars 2016 steg till slut Wafaa, Nadia och Mohamed iland på Lesbos i tron att de, precis som alla innan dem, skulle fortsätta sin färd norrut. I Sverige skulle de söka asyl. Istället togs de snabbt till den omgjorda militärbasen Moria där de registrerades och tilldelades ett tält. De, precis som alla andra, fick inte lämna lägret under den första månaden.

EU:s överenskommelse med Turkiet hade precis trätt i kraft den 20 mars. Nadia, Wafaa och Mohammed kom nio dagar för sent. Alla som anlände till Grekland blev nu tvungna att antingen söka asyl i Grekland eller skickas tillbaka till Turkiet.

Wafaa, Nadia och Mohamed frågade om det fanns möjlighet till att få sin asylansökan prövad i Sverige enligt dublinförordningen. Det grekiska asylkontoret och UNHCR svarade vänligt men bestämt nej. Information som helt enkelt inte var korrekt även om chanserna hade varit små. Enligt det grekiska asylsystemet hade de egentligen tre månader på sig att registrera sig som anhöriga till Farzat i Sverige, något de aldrig gjorde.

– Det är inte ovanligt att asylsökande i Grekland inte får tillräcklig eller ibland till och med felaktig information. Advokater stängs ofta ute under intervjuer och från läger som Moria, säger Ariel Ricker från advokatorganisationen Advocates Abroad och fortsätter:

– De asylsökande har rätt till advokat men det respekteras inte fullt ut här.

Istället fick Wafaa, Nadia och Mohamed börja sin väntan. Eftersom de var en familj tilldelades de snart en plats i ett 30 kvadratmeter stort rum där 30 personer sov. Alla andra sov i tält eller under bar himmel på betonggolven. Moria var och är nämligen överfullt. Lägret är utformat för att husera maximalt 1000 personer. Idag bor där fler än 3000.

Mohamed fick till slut svar på sin grekiska asylansökan. Beslutet kom precis när han var med Wafaa som genomgick en akut blindtarmsoperation. Han fick avslag. De tre dagar han hade på sig att överklaga spenderade han ovetandes om tidspressen med sin syster på sjukhuset. Väl tillbaka i lägret gick han raka vägen till asylkontoret för att skriva på en överklagan. Personalen sa okej och bad honom vänta. Istället för ett överklagansformulär kom åtta poliser som i hemlighet förde bort honom till Mytilene polisstation. Där har han suttit sedan den 27 juni 2016.

Wafaa, Nadia och Mohammed ville få sin asylansökan prövad i Sverige, men fick fel information. Nu sitter de fast i flyktinglägret och den gamla militärbasen Moria, tillsammans med tusentals andra.

Wafaa, Nadia och Mohammed ville få sin asylansökan prövad i Sverige, men fick fel information. Nu sitter de fast i flyktinglägret och den gamla militärbasen Moria, tillsammans med tusentals andra.

 

 

 

Förhållanden i lägret har kritiserats av de flesta människorättsorganisationer.

 

Förhållanden i lägret har kritiserats av de flesta människorättsorganisationer.

 

 

 

Antal personer som ankom Grekland med flyktingbåtar från Turkiet:

Jag kan inte skapa längre, den här platsen bryter ner mig

 

Wafaa ritar inte längre. I Aleppo var hon konstnär med egen studio.

– I Syrien brydde sig få människor om kultur. Men jag kunde iallafall leva på det jag gjorde, berättar Wafaa.

Hennes specialitet var porträtt ritade i bläck. En och annan akvarellmålning blev det också. Hon berättar hur hon inte längre kan rita. Osäkerheten och stressen över att inte veta var hon kommer hamna, om hon någonsin kommer få se sin familj samlad igen tär.

– Jag kan inte skapa när allt den här platsen gör är att bryta ner mig.

Hon visar entusiastiskt och något vemodigt bilder på sina gamla alster på en liten smutsig mobilskärm. När hon ska lägga ner telefonen i fickan dröjer hon sig för en kort sekund kvar vid bilden på hennes favorittavla.

– När vi kom hit till Moria bestämde jag efter ett tag att jag ville tillbaka till Syrien. Jag hade åkt om det inte vore för att jag inte kan lämna mamma ensam här. Vi har redan blivit hotade till livet av en man från Irak med kniv. Vi som ensamma kvinnor är väldigt sårbara här och polisen gör ingenting när vi anmäler hoten. Det finns inga lagar här, säger Wafaa.

Brev från Wafaa till OmVärldens läsare: (Kan läsas in sin helhet här.)

Avtalet mellan EU och Turkiet:

MILJARDER EUROS ska betalas ut till Turkiet enligt avtalet.

personer har deporterats tillbaka till Turkiet.

syrier har omplacerats från Turkiet till EU.

personer har gått med på att åka tillbaka till sitt hemland.

Wafaa och Nadia kommer ut från polisstationen med nöjda leenden.

– Vi fick träffa honom hela timmen idag. Beroende på vem som är chef för kvällen så blir det ibland bara tio minuter trots att vi har rätt till en timme varannan dag, förklarar Nadia.

Wafaa bryter in:

– Vi har inte ens berättat för pappa än, för visste han att Mohamed ska deporteras hade han skyndat sig över gränsen till Turkiet. Det skulle innebära livsfarliga risker istället för att vänta tills tillfälle ges att säkert korsa gränsen. Jag har hört att de börjat skjuta människor som försöker fly från Syrien till Turkiet.

Human Rights Watch har bekräftat att de turkiska gränspatrullerna skjuter flyktingar. De fördömer också Turkiets satsningar på att hindra människor från att ta sig över gränsen från Syrien genom att, likt Ungern, Grekland, Bulgarien, Spanien och Frankrike, bygga en mur.

Turkiets många dokumenterade övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, särskilt efter den misslyckade statskuppen 15 juli, har gjort att flera människorättsorganisationer och FN har ifrågasatt om EU:s överenskommelse med Turkiet är lagligt. För att kunna skicka tillbaka flyktingar till Turkiet måste Turkiet klassas som ett säkert tredje land enligt principen om non-refoulement. I maj slog även en grekisk domstol i Lesbos fast att Turkiet inte kan klassas som ett säkert tredje land då Turkiet med sitt nuvarande asylsystem och rättsapparat inte kan garantera asylsökandes rättigheter.

Beslutet satte käppar i hjulen för de tänkta deportationerna då många, om än inte alla, andra domstolar runt om Grekland gjorde samma bedömning. Besluten har gjort att antalet genomförda deportationer har blivit mångt färre än tänkt. Samtidigt fortsätter fler flyktingar anlända till Greklands öar i små livsfarliga gummibåtar.

Farzat kom ensam till Sverige i juli 2015. Risken är stor att hans väntan på systern och mamman är förgäves.

Farzat kom ensam till Sverige i juli 2015. Risken är stor att hans väntan på systern och mamman är förgäves.

 

 

En smärtsam väntan

 

Farzat vet att han är duktig i skolan. Men det är inte lätt att koncentrera sig när oron mal.

– Jag orkar inte prata med nya människor, de kan inte förstå.

När kriget bröt ut i Syrien 2011 märkte han först inte av det så mycket.

– Men runt 2013 började barn kidnappas i Aleppo, och bomberna föll allt närmare. Min pappa blev orolig.

Familjen bestämde sig för att fly, och Farzat fick bli först att försöka ta sig ut ur landet. Vägen gick via Turkiet; via smugglare, grovarbete. Han blev slagen av polisen i Grekland och Makedonien. Farzat har varit med om svåra saker.

­– Jag och tre killar sov i skogen mellan Serbien och Ungern. Vi var så rädda.

Nu bor han i en lägenhet i Silverdalen, omgiven av skog.

– Aleppo var så fullt av människor, här är det så tomt, säger han.

Men han tycker om Sverige, lagarna, att människor är snälla. Han tycker om sin skola i Hultsfred, men han är också deprimerad över att han hade fyllt 18 år när han kom, och inte kunde få återförenas med sin familj. Eller kunde han? Ingen har förklarat för honom hur det i så fall kunde gått till. Att han kanske haft en chans till familjeåterförening, han som kom innan lagen ändrades i juni 2016.

Farzat är nu 20 år och går förberedande kurs för gymnasiets ekonomiska program.

– Men jag har ingenting. Ingen som väntar på mig. Familjen är allt är för mig. De som står bakom din rygg. Nu är jag ingen, säger han.

I Aleppo var de en stor familj, ett hem, mat, kärlek och samvaro. Han talar ofta med sin syster Wafaa och mamma Nadia som fastnat i Grekland. En bror är i Tyskland, den andra har fängslats i Grekland. Om pappan i Syrien vet de inget.

– Det är jobbigt att prata med dem. Mamma gråter alltid. Jag vill inte ringa dem något mer, men det går inte att låta bli. Så jag ringer igen.

När han förstod att de inte fick komma till Sverige tappade han livslusten. Han blev arg, svart inombords, hamnade i bråk.

– Det är svårt att förklara, men jag träffade en kurator sen. Min bror i Tyskland är också ensam. Jag förstår inte, varför kan ingen hjälpa oss? Varje kväll somnar jag ledsen, så det är svårt att fokusera på framtiden.

 

Intervju med Farzat: Ylva Bergman
Foto på Farzat: Sofia Enerot

Nadias son och Wafaas bror Farzat väntar på dem i en ödslig lägenhet i Silverdalen, omgiven av de småländska skogarna.


Nya flyktinglagen

 

Tillfälliga uppehållstillstånd
Temporära uppehållstillstånd ersättar i huvudsak de permanenta, med undantag för kvotflyktingar som fortfarande får permanent uppehållstillstånd. Vid det första prövningstillfället ska de som bedöms ha flyktingskäl få ett tillstånd på tre år. Alternativt skyddsbehövande ska beviljas ett uppehållstillstånd på 13 månader. Uppehållstillstånden kan omprövas enligt nedan.

Krav på försörjning
Om det tillfälliga uppehållstillståndet ska gå över till permanent ställs hårdare krav på försörjning för de vuxna, ungdomar måste ha gått ut gymnasiet.

Svårare för familjer
De som anses skyddsbehövande, och därmed får temporärt uppehållstillstånd, ska inte ha samma rätt till återförening med familjer. Många av flyktingarna från kriget i Syrien kan komma att räknas in i denna grupp.

Permanenta uppehållstillstånd
Kan ges till kvotflyktingar som är en relativt liten grupp, och i vissa fall till barn beroende på hälsotillstånd.


Mobiler är viktiga, men det är jobbigt att prata. Farzats mamma gråter alltid. Han vill inte ringa mer, men kan inte låta bli.

Mobiler är viktiga, men det är jobbigt att prata. Farzats mamma gråter alltid. Han vill inte ringa mer, men kan inte låta bli.

 

 

Biståndspengar har blivit en del av ett politiskt spel

 

Achilleas Tzemos stånkar in genom dörren på Läkare Utan Gränsers nyöppnade klinik i Mytilene. Det lokala sjukhuset hinner inte med alla patienter så Läkare Utan Gränser tillsammans med många andra frivilligorganisationer har ett stort gap att fylla.

– Populationen här i Lesbos var ganska stabil under ett par månader, runt 3000 flyktingar. I princip vad den här ön har kapacitet att hantera. När jag säger kapacitet menar jag inte att det finns kapacitet för bra levnadsförhållanden utan bara det allra mest basala. Efter det misslyckade kuppförsöket i Turkiet i juli ökade strömmen något igen. Jag tror vi är uppe i 5800 nu, förklarar Achilleas.

Läkaren utan gränser och Achilleas som lokal projektkoordinator tog i mars beslutet av sluta arbeta i lägret Moria i protest mot EU:s överenskommelse med Turkiet. Innan överenskommelsen fungerade Moria som ett öppet hjälpcenter där nyanlända kunde söka hjälp. Efter överenskommelsen gjordes det snabbt om till ett interneringsläger som skulle hindra flyktingar från att försöka ta sig vidare till fastlandet under sin asylprocess. I samma veva slutade organisationen även ta emot pengar från EU:s medlemsstater.

– Det lidande vi ser här idag är helt en följd av EU-ländernas politik. Det vore hyckleri från vår sida om vi först fördömde denna politik för att sedan vara delaktiga i den. Vi är inte här på Lesbos för att lösa problemet, bara underlätta för flyktingarna. Problemet är inte operationellt, det är politiskt. Nu samlar man människor på koncentrerade platser. Ghetton skapas som inte tillåter någon interaktion med lokalbefolkningen vilket skapar misstro och spänningar som till slut leder till rädsla för varandra. Det är inte bara oetiskt och emot alla humanitära principer utan det är också ineffektivt. Man skjuter bara problemet på framtiden.

Flera andra organisationer som International Rescue Committee och Norwegian Refugee Council följde Läkare Utan Gränsers exempel och slutade även de arbeta i Moria och de andra interneringslägren runt om Grekland. De alla ansåg att biståndspengarna hade blivit del i ett politiskt spel där politiker försöker vinna röster på hemmaplan genom att hålla flyktingarna borta. Istället för att hjälpa de på flykt ska de förvaras i utkanten av – eller helst av allt utanför EU:s gränser.

Achilleas Tzemos är projektkoordinator för Läkare utan gränser på Lesbos.

 

Det finns nästan ingen mobiltäckning i Moria. Wafaa och Nadia går till grannbyn för att kunna prata med Farzat i Sverige och Jamil i Syrien.

Det finns nästan ingen mobiltäckning i Moria. Wafaa och Nadia går till grannbyn för att kunna prata med Farzat i Sverige och Jamil i Syrien.

 

 

ÖVERENSKOMMELSEN och dess konsekvenser har fungerat som en avskräckande faktor för flyktingar som planerat ta sig in i EU via medelhavet till Grekland. Antalet som anländer till de Grekiska öarna har dramatiskt minskat allt eftersom EU:s länder skärpt sina asyllagar, stängt gränser och till slut tvingat de som kommer att söka asyl i Grekland eller bli deporterade till Turkiet. Samtidigt är antalet som tar sig till EU via Italien på samma nivåer som motsvarande månader förra året.

Än så länge har inga pengar betalts ut till Turkiet av de totalt 6 miljarder euros som lovats. De första 2,2 miljarderna planeras betalas under oktober månad. EU:s överenskommelse med Turkiet är dock bara början på hur EU nu använder sina biståndspengar för att förhandla fram stärkta gränskontroller runt om världen. Senast den 28 september i år avslöjade tidningen The Guardian att EU planerar hota Afghanistan med minskade bistånd om inte Afghanistan accepterar att ta emot 80,000 deporterade migranter från EU.


Den 20 mars slöts en överenskommelse mellan EU och Turkiet med syfte att minska att flyktingar sökte sig till Grekland och EU. Det innebär att alla migranter utan giltiga handlingar skickas tillbaka. För varje flykting som skickas tillbaka ska en flykting från Turiket som sökt asyl eller uppehållstillstånd den korrekta vägen kunna skickas till EU. Turkiets motkrav var att få undantag från visumregler i Schengen för sina medborgare.

Mer om denna och andra överenskommelser i slutet av reportaget.


Havet är en av de vanligaste duscharna, då det går minst 30 personer per dusch i Moria.

Havet är en av de vanligaste duscharna, då det går minst 30 personer per dusch i Moria.

PAKTER OCH SAMARBETEN med Libyen, Tunisien, Niger, Etiopien, Libanon, Jordanien, Senegal och Mali är också på gång. Alla överenskommelser kommer se olika ut men strävar alla efter att minska migrationsflöden genom att bland annat titta på orsaker till att människor flyr, stödja stärkta gränskontroller, reintegrering av deporterade flyktingar och en samförståelse kring hur återvändanden ska ske.

För att kompensera för dessa stärkta gränskontroller är tanken att EU ska stödja FN-ledda omplaceringsinsatser genom vilka EU ska ta emot flyktingar. EU själva beslutade om ett eget två-årigt omplaceringsprogram i september 2015. 160 000 flyktingar skulle fördelas runt om EU från Grekland och Italien. Under programmets första år har 5821 personer omplacerats. Österrike, Danmark, Polen, Storbritannien och Ungern har än så länge inte tagit emot några flyktingar från programmet. Ett stort misslyckande enligt Amnesty International som kallar resultatet av programmet ett “förkastligt misslyckande för Europas ledare”.

– Miljoner människor är på resande fot världen över och vi kan bara hantera detta om vi agerar globalt, i fullt partnerskap. Vår Europeiska Union testar nu nya verktyg och ett helt nytt tillvägagångs sätt. Från säkerhet till infrastruktur, våra prioriteringar sätts tillsammans med våra partners, det vill säga de länder från vilka människor migrerar eller reser igenom, förklarar EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik Frederica Mogherini.

Även i Sverige blossade frågan om vad våra biståndspengar ska gå till upp under 2015. Då handlade det om hur en femtedel av biståndsbudgeten användes till Sveriges egna interna flyktingmottagande. Kritiken från biståndsorganisationer haglade. Man tyckte att utsatta runt om världen fick betala priset för flyktingmottagandet i Sverige. Idag är Sverige med och finansierar stödet till Turkiet med 700 miljoner kronor.

 

Nadia får asyl – i Grekland. Kanske hade hon kunnat få komma till Sverige – om hon hade fått rätt information från början.

 

 

Två dagar senare möter jag Wafaa och Nadia igen. Nadia har fått beskedet, hon har fått asyl i Grekland. En glad nyhet kan tyckas men hon vet inte vad hon ska göra. Skriver hon på försvårar det hennes möjligheter att få komma till Sverige. Skriver hon inte på skickas hon tillbaka till Turkiet. Som en extra bonus har polisen släppt Mohamed. Han har också fått asyl i Grekland. Ingen vet hur.

Vi slår oss ner vid havet och diskuterar murar. Hur de verkar vara trendiga. Hur globaliseringen har gjort att vi kan ha kontakt med hela världen samtidigt som vissa inte ens kan fly från våld och krig. Vi frågar oss frågan om den globaliserade världen har drivit stater att på nytt försöka definiera sig genom att befästa gränser, mellan nationer såväl som människor.

När man ser till vad som händer runt om i världen känns frågan relevant. Donald Trump kan inte sluta prata om muren han ska tvinga Mexiko att betala för. Europas murar blir längre och högre. Australien har infört några av världens hårdaste gränskontroller där alla som blir ertappade att försöka ta sig till landet via havet blir bogserade ut till havs igen. Asylsökande tvingas leva under fruktansvärda förhållanden i interneringsläger på öarna Nauru och Papua Nya Guinea med garantier att de aldrig kommer bli omplacerade till Australiens fastland.

I EU såg man fler än 3000 flyktingar drunkna i Medelhavet varje år. Samtidigt växte oviljan runt om EU:s medlemsstater att ta emot fler flyktingar. I Sverige talades det om att vi behövde andrum för att klara av mottagandet. EU:s överenskommelse med Turkiet blev lösningen för politikerna. Antalet flyktingar stannade av. Budskapet var att man bekämpade människosmugglare och drunkningarna på Medelhavet. Framförallt betonades hur EU nu på ett kontrollerat sätt skulle kunna ta emot flyktingar. För varje syrier som EU deporterar eller skickar tillbaka till Turkiet ska en annan syrier omplaceras från Turkiet till EU.

– Rädslan som bygger murarna tar ifrån oss det som gör oss till människor. Våra relationer. Separerar oss. Nu är vår familj splittrad. Vi finns uppdelade i fyra länder. Vi är inte längre hela, avslutar Wafaa.

Familjens enda chans till återförening är just nu att Farzat ansöker om familjeåterförening för nära anhörig med särskilt beroendeförhållande. Det andra alternativet är Wafaa, Nadia och Mohamed ansöker om omplacering genom EU:s egna omplaceringsprogram. Kön är dock lång och man får inte välja vilket land man omplaceras till. Chansen att återförenas är oavsett vad de gör liten.

”Vår familj har splittrats på fyra länder. Vi är inte längre hela.”

Vår familj har splittrats på fyra länder. Vi är inte längre hela.

 

 

Varför kan vi inte behandlas som en familj?

Nadia tittar ut över havet mot horisonten. Hon är splittrad. Inte kring beslutet att fly. Det står hon fast vid. Hon är splittrad som mor. Hennes fyra barn är utspridda över tre olika länder.

– Jag förstår inte varför det har blivit så här. Varför de inte kan behandla våra asylansökningar som en familj. För vi är en familj oavsett hur geografiskt långt ifrån varandra vi befinner oss, understryker hon med beslutsam röst.

I Syrien kretsade hennes liv kring familjen. Gick en dag utan att hon fick prata med sina barn ringde hon upp sent på kvällen och undrade om någonting var fel.

– Min mat lockade alltid hem barnen till slut. Det är någonting jag fortfarande är stolt över. Min matlagning. Här får jag inte laga mat. Vi serveras samma mat varje dag. Tänk dig det, att äta samma mat varje dag, i ett halvår. Till frukost en croissant med chocklad i, och ett litet juicepaket. Nu har de förresten tagit bort juicen. Till lunch och middag en potatisröra. Varje dag. Jag blir galen.

– Det här är inte framtiden jag ville att mina barn skulle ha, säger Nadia innan hon reser sig upp för att börja den långa vandringen tillbaka till Moria.

FAKTA OM EU:s ÖVERENSKOMMELSE MED TURKIET

 

1. Alla irreguljära migranter som tar sig mellan Turkiet och Grekland ska från och med den 20 mars 2016 skickas tillbaka till Turkiet.

 

2. För varje syrisk flykting som skickas tillbaka till Turkiet från Grekland ska en annan syrisk flykting omplaceras från Turkiet till EU.

 

3. Turkiet ska ta till alla nödvändiga åtgärder för att förhindra nya havs- och landrutter öppnas för irreguljär migration från Turkiet till EU.

 

4. När de irreguljära resorna mellan Turkiet och EU har stoppats eller avsevärt minskat ska ett frivilligt humanitärt mottagningssystem aktiveras där EU:s medlemsländer kan delta på frivillig basis.

 

5. Visumkravet för turkiska medborgare ska tas bort så fort Turkiet uppfyller alla ovan ställda krav samt respekterar flyktingars grundläggande rättigheter.

 

6. EU ska allokera tre miljarder euro till stöd för flyktingar i Turkiet och innan slutet av 2018 mobilisera ytterligare tre miljarder euro i stöd till Turkiet om Turkiet lever upp till övriga punkter i överenskommelsen.

 

7. Förhandlingarna för ett turkiskt EU-medlemskap ska återupptas.

 

8. EU och Turkiet ska arbeta för att förbättra den humanitära situationen inne i Syrien.

FLER ÖVERENSKOMMELSER PÅ GÅNG

 

Förutom överenskommelsen med Turkiet så finns också sedan mars 2015 en pakt med Nigeria, som handlar om återvändande och är ett samarbete mellan nigerianska myndigheter och EU:s gränskontrollmyndighet Frontex. Därutöver är följande överenskommelser under planering:

 

Niger: Projekt för att öka frivilligt återvändande och för att motarbeta smugglare genom att bland annat beslagta transportfordon. Inom ramen för en annan budget (32 miljoner euro) tränar EU även säkerhetspolisen för att stärka deras kapacitet vid gränskontroller. EU har också en direkt närvaro i Agadez.

 

Etiopien: Stötta etiopiska myndigheter i att förbättra gräns- och migrationshanteringen. Överenskommelse kring deportation och återvändande är under förhandling.

 

Senegal: Samarbete mellan senegalesiska myndigheter och EU:s gränskontrollmyndighet Frontex. Stöd till av reintegrering av deporterade migranter. 8 miljoner euros går även till ett projekt för att skapa jobb i landet.

 

Mali: Projekt (43,5 miljoner euro) för att stötta lokala myndigheter och utsatta delar av befolkningen samt att skapa jobb i landet.

 

Dessutom planeras överenskommelser med Jordanien, Libanon, Tunisien och Libyen.

Läs också:

Share This