”Ge mig tillbaka min mor – ge mig tillbaka mina systrar”

I augusti för 70 år sedan delades Indien med ett brittiskt pennstreck. Mer än 12 miljoner tvingades på flykt och delningen skapade ett sår som ännu inte läkt. Pär Jansson, aktuell med en ny bok om Indien, skriver om månaden som ändrade allt.

Text: Pär Jansson
Foto: Max Desfor och
Margaret Bourke-White
19 Augusti 2017

 

”Det var fruktansvärt. Vi kunde höra skottlossning, vi kunde höra skriken då människor dödades, vi såg hus brännas ner. Vi var stumma av skräck. Min far var tyst, men min mor viskade böner och hoppades att vi skulle överleva.” Det berättar Krishna Baldev Vaid, vars familj gömde sig i två dygn innan de blev räddade, i boken The Great Partition av Yasmin Khan.

Indiens frigörelse från kolonialmakten Storbritannien för 70 år sedan var smärtsamt. Istället för en nation blev det två: Indien och Pakistan. Landets politiker var oförmögna att förutse det våld och massmigration som delningen skulle utlöste.

Hur många som dödades då Indien och Pakistan grundades har aldrig kunnat fastställas. Siffror på 250 000 till en miljon har förekommit. Det låg i Muhammed Ali Jinnahs, ledare av Pakistans självständighetsrörelse, och Kongresspartiets ledare Jawaharlal Nehrus intresse att tona ner omfattningen eftersom de bar ansvaret för vad som skedde, skriver Yasmin Khan.

Viceroy Louis Mountbatten talar med ledare för Muslim Leauge, Muhammed Ali Jinnah vid konferensen för Indiens uppdelning.

Hundratals muslimer trängs på ett tåg från New Dehli till Pakistan i september 1947. Delningen av Indien blev blodig med våld, övergrepp och miljontals människor på flykt.

BENGALEN delades upp i en indisk delstat och Östpakistan, som senare bröt sig ur Pakistan och bildade Bangladesh 1971. Muslimer flydde till Östpakistan. Hinduer sökte sig västerut och hamnade på gatorna i Calcutta, utmärglade och förtvivlade efter att ha flytt sina hem. Varje dag kom 12 000 hinduer till staden. Flyktinglägren kunde bara ta emot en liten del av dessa desperata människor så de satte upp sina provisoriska hem på gatan, vid flodstränder, på järnvägsstationernas perronger eller i slumkvarter som växte upp på de tomma ytor som fanns.

I slutet av 1950 beräknas det ha funnits tre miljoner flyktingar i Calcutta.

Yasmin Khan skriver att läget blev så akut att det nästan ledde till en väpnad konflikt mellan Indien och Pakistan. Politiker från Kongresspartiet föreslog att enda sättet att få kontroll på flyktingvågen var att ockupera och skapa en frizon för hinduer inne i Östpakistan.

I väster gick delningen rakt igenom Punjab. Västra delen hamnade i Pakistan och den östra i Indien. Delningen utlöste en gigantisk flyktingström då muslimer flydde västerut och sikher och hinduer österut. Det beräknas att närmare 12 miljoner rycktes upp från sina hem för att ta sig över den nya gräns som skapats med ett pennstreck.

Chockerande var det våld som delningen utlöste. Muslimer dödade sikher och hinduer. Sikher och hinduer dödade muslimer. Kristna började bära små kors fastsydda på sina kläder för att inte av misstag bli mördade, skriver Yasmin Khan.

Bybor hackades ihjäl med jordbruksredskap, låstes in i lador och brändes ihjäl levande eller ställdes upp mot väggen och mejades ner med maskingevär. Även barn och äldre utsattes för detta skoningslösa dödande.

– Min morfar hade sitt jaktgevär redo. Han hade sex döttrar. Om mobben bröt sig in var han beredd att skjuta och döda sina döttrar, för han ville inte att de skulle bli våldtagna och sedan dödade. Det var endast genom kontakter med politiker som de blev räddade, berättar Kaunain Rahman för theconversation.com.

Indien

Huvudstad: New Dehli
Officiella språk: 24 stycken, varav Hindi, sanskrit och engelska.
Indien är världens näst folkrikaste land med ca 1,2 miljarder invånare, vilket motsvarar 17,5 procent av världens befolkning.
Religion: Hinduism (80%), Islam (15%), Kristendom(2%), Sikhism(2%), Buddhism(0,7%).
Självständighetsdagen: 15 Augusti


Indien - Sikhoffer

Det sekteristiska våldet blossade upp efter Indiens uppdelning. Här är det offer från strider med Sikher i Naru, Nangal, Pakistan i Augusti 1947.

KVINNOR VÅLDTOGS systematiskt för att förödmjuka och skapa panik. De fördes bort som om de vore boskap, tvingades konvertera och gifta sig med dem som rövat bort dem för att ändra på den religiösa sammansättningen i ett område.

– Kvinnor behandlades som territorier som skulle belägras och ockuperas. De uppfattades som varor som var utbytbara, skriver Maria Misra i boken Vishnus Crowded Temple.

Det beräknas att så många som 83 000 kvinnor rövades bort. 1952 lyckades 30 000 kvinnor bli återförenade med sina familjer enligt en överenskommelse mellan Pakistan och Indien. Yasmin Khan berättar att många inte ville återvända, inte enbart för att de skulle utsättas för social skam utan också för att de skulle tvingas lämna kvar sina barn de fått med de män som förde bort dem.

Större delen av våldsbrotten utfördes av beväpnade milisgrupper som satts upp av politiska organisationer.

Lag och ordning kollapsade. Hela byar tömdes på människor då de i desperation flydde till fots i långa karavaner för att ta sig till områden där deras religiösa fränder var i majoritet. Det var extremt farligt att förflytta sig utan militäreskort. Många hade inget annat val än att ta sig över gränsen och riskera att bli dödade. Tåg som transporterade flyktingar stoppades och tusentals passagerare mördades.

Yasmin Khan skriver att då Nehru besökte ett flyktingläger slog en ung man till honom på kinden och skrek: ”Ge mig tillbaka min mor, ge mig tillbaka mina systrar”. Nehru försvarade sig inte utan lade bara sin hand på hans axel. Den reporter som skrev om händelsen såg att Nehru hade tårar i ögonen.

Mahatma Gandhi, som ledde Indien mot självständighet från Storbritannien, skrattar med Jawaharlal Nehru Jawaharlal Nehru, mannen som skulle bli Indiens första premiärminister, på All-India kongress möte i Bombay.

INNAN självständigheten togs beslutet att den indiska armén skulle delas upp. Muslimska soldater transporterades till det som skulle bli Pakistan och hinduiska och sikhiska soldater tillhörde nu den indiska armén. Detta skedde mitt under det ökade sekteristiska våldet.

Månaderna efter självständigheten attackerades den muslimska befolkningen i Delhi, de som inte valt att fly till Pakistan. Deras bostäder beslagtogs, deras affärer plundrades och brändes ner och kvinnorna antastades. Vid ett tillfälle ingrep Nehru då han såg en man som drog en kärra med stöldgods. Han hoppade ner från sin officiella tjänstebil och krävde att mannen återlämnade sakerna. Mannen vägrade, vilket ledde till att Nehru tog ett strupgrepp på honom. Mannen gjorde inget motstånd utan sade att om han skulle dö ”är det en ära att det är med era händer”. Nehru släppte då greppet.

Såren från de tragiska månaderna 1947 är fortfarande levande nu när Indien och Pakistan firar att de varit självständiga i 70 år. Sorgen över förlorade anhöriga finns kvar, likväl som förlusten av hembyn som nu ligger i ett annat land. Att delningen fortfarande är ett öppet sår kan bero på att flera högt uppsatta politiker i dagens Indien och Pakistan själva tvingades fly.

–Jag återvände till Jammu år 1979 tillsammans med min fru och min dotter. Vi har fortfarande släktingar där. Jag såg mitt hus, mötte mina hinduiska skolkamrater, besökte min gamla skola. Jag återvände med ett enda syfte: att se den plats där min far mördades, berättar 86-årige Mazhar Malik för The Guardian.

Om skribenten

Pär Jansson, journalist och författare som har gjort reportageresor till Indien sedan 1980-talet. Han kom nyligen ut med boken Indien: en reportageresa (Appell förlag). Han har tidigare skrivit fyra böcker om Indien. Bombay: Indiens framtid (2005), Bollywood: Indiens drömfabrik (2007), Diamantfeber: En resa genom diamanternas Indien (2014) och Sikherna och deras värld (2017).

”Ge mig tillbaka min mor – ge mig tillbaka mina systrar”

I augusti för 70 år sedan delades Indien med ett brittiskt pennstreck. Mer än 12 miljoner tvingades på flykt och delningen skapade ett sår som ännu inte läkt. Pär Jansson, aktuell med en ny bok om Indien, skriver om månaden som ändrade allt.

Text: Pär Jansson
Foto: Margaret Bourke-White, Max Desfor.
19 Augusti 2017

”Det var fruktansvärt. Vi kunde höra skottlossning, vi kunde höra skriken då människor dödades, vi såg hus brännas ner. Vi var stumma av skräck. Min far var tyst, men min mor viskade böner och hoppades att vi skulle överleva.” Det berättar Krishna Baldev Vaid, vars familj gömde sig i två dygn innan de blev räddade, i boken The Great Partition av Yasmin Khan.

Indiens frigörelse från kolonialmakten Storbritannien för 70 år sedan var smärtsamt. Istället för en nation blev det två: Indien och Pakistan. Landets politiker var oförmögna att förutse det våld och massmigration som delningen skulle utlöste.

Hur många som dödades då Indien och Pakistan grundades har aldrig kunnat fastställas. Siffror på 250 000 till en miljon har förekommit. Det låg i Muhammed Ali Jinnahs, ledare av Pakistans självständighetsrörelse, och Kongresspartiets ledare Jawaharlal Nehrus intresse att tona ner omfattningen eftersom de bar ansvaret för vad som skedde, skriver Yasmin Khan.

Viceroy Louis Mountbatten talar med ledare för Muslim Leauge, Muhammed Ali Jinnah vid konferensen för Indiens uppdelning.

Hundratals muslimer trängs på ett tåg från New Dehli till Pakistan i september 1947. Delningen av Indien blev blodig med våld, övergrepp och miljontals människor på flykt.

BENGALEN delades upp i en indisk delstat och Östpakistan, som senare bröt sig ur Pakistan och bildade Bangladesh 1971. Muslimer flydde till Östpakistan. Hinduer sökte sig västerut och hamnade på gatorna i Calcutta, utmärglade och förtvivlade efter att ha flytt sina hem. Varje dag kom 12 000 hinduer till staden. Flyktinglägren kunde bara ta emot en liten del av dessa desperata människor så de satte upp sina provisoriska hem på gatan, vid flodstränder, på järnvägsstationernas perronger eller i slumkvarter som växte upp på de tomma ytor som fanns.

I slutet av 1950 beräknas det ha funnits tre miljoner flyktingar i Calcutta.

Yasmin Khan skriver att läget blev så akut att det nästan ledde till en väpnad konflikt mellan Indien och Pakistan. Politiker från Kongresspartiet föreslog att enda sättet att få kontroll på flyktingvågen var att ockupera och skapa en frizon för hinduer inne i Östpakistan.


I väster gick delningen rakt igenom Punjab. Västra delen hamnade i Pakistan och den östra i Indien. Delningen utlöste en gigantisk flyktingström då muslimer flydde västerut och sikher och hinduer österut. Det beräknas att närmare 12 miljoner rycktes upp från sina hem för att ta sig över den nya gräns som skapats med ett pennstreck.

Chockerande var det våld som delningen utlöste. Muslimer dödade sikher och hinduer. Sikher och hinduer dödade muslimer. Kristna började bära små kors fastsydda på sina kläder för att inte av misstag bli mördade, skriver Yasmin Khan.

Bybor hackades ihjäl med jordbruksredskap, låstes in i lador och brändes ihjäl levande eller ställdes upp mot väggen och mejades ner med maskingevär. Även barn och äldre utsattes för detta skoningslösa dödande.

– Min morfar hade sitt jaktgevär redo. Han hade sex döttrar. Om mobben bröt sig in var han beredd att skjuta och döda sina döttrar, för han ville inte att de skulle bli våldtagna och sedan dödade. Det var endast genom kontakter med politiker som de blev räddade, berättar Kaunain Rahman för theconversation.com.

Indien - Sikhoffer

Det sekteristiska våldet blossade upp efter Indiens uppdelning. Här är det offer från strider med Sikher i Naru, Nangal, Pakistan i Augusti 1947.

KVINNOR VÅLDTOGS systematiskt för att förödmjuka och skapa panik. De fördes bort som om de vore boskap, tvingades konvertera och gifta sig med dem som rövat bort dem för att ändra på den religiösa sammansättningen i ett område.

– Kvinnor behandlades som territorier som skulle belägras och ockuperas. De uppfattades som varor som var utbytbara, skriver Maria Misra i boken Vishnus Crowded Temple.

Det beräknas att så många som 83 000 kvinnor rövades bort. 1952 lyckades 30 000 kvinnor bli återförenade med sina familjer enligt en överenskommelse mellan Pakistan och Indien. Yasmin Khan berättar att många inte ville återvända, inte enbart för att de skulle utsättas för social skam utan också för att de skulle tvingas lämna kvar sina barn de fått med de män som förde bort dem.

Större delen av våldsbrotten utfördes av beväpnade milisgrupper som satts upp av politiska organisationer.

Lag och ordning kollapsade. Hela byar tömdes på människor då de i desperation flydde till fots i långa karavaner för att ta sig till områden där deras religiösa fränder var i majoritet. Det var extremt farligt att förflytta sig utan militäreskort. Många hade inget annat val än att ta sig över gränsen och riskera att bli dödade. Tåg som transporterade flyktingar stoppades och tusentals passagerare mördades.

Yasmin Khan skriver att då Nehru besökte ett flyktingläger slog en ung man till honom på kinden och skrek: ”Ge mig tillbaka min mor, ge mig tillbaka mina systrar”. Nehru försvarade sig inte utan lade bara sin hand på hans axel. Den reporter som skrev om händelsen såg att Nehru hade tårar i ögonen.

Mahatma Gandhi, som ledde Indien mot självständighet från Storbritannien, skrattar med Jawaharlal Nehru Jawaharlal Nehru, mannen som skulle bli Indiens första premiärminister, på All-India kongress möte i Bombay.

INNAN självständigheten togs beslutet att den indiska armén skulle delas upp. Muslimska soldater transporterades till det som skulle bli Pakistan och hinduiska och sikhiska soldater tillhörde nu den indiska armén. Detta skedde mitt under det ökade sekteristiska våldet.

Månaderna efter självständigheten attackerades den muslimska befolkningen i Delhi, de som inte valt att fly till Pakistan. Deras bostäder beslagtogs, deras affärer plundrades och brändes ner och kvinnorna antastades. Vid ett tillfälle ingrep Nehru då han såg en man som drog en kärra med stöldgods. Han hoppade ner från sin officiella tjänstebil och krävde att mannen återlämnade sakerna. Mannen vägrade, vilket ledde till att Nehru tog ett strupgrepp på honom. Mannen gjorde inget motstånd utan sade att om han skulle dö ”är det en ära att det är med era händer”. Nehru släppte då greppet.

Såren från de tragiska månaderna 1947 är fortfarande levande nu när Indien och Pakistan firar att de varit självständiga i 70 år. Sorgen över förlorade anhöriga finns kvar, likväl som förlusten av hembyn som nu ligger i ett annat land. Att delningen fortfarande är ett öppet sår kan bero på att flera högt uppsatta politiker i dagens Indien och Pakistan själva tvingades fly.

– Jag återvände till Jammu år 1979 tillsammans med min fru och min dotter. Vi har fortfarande släktingar där. Jag såg mitt hus, mötte mina hinduiska skolkamrater, besökte min gamla skola. Jag återvände med ett enda syfte: att se den plats där min far mördades, berättar 86-årige Mazhar Malik för The Guardian.

Indien

Huvudstad: New Dehli
Officiella språk: 24 stycken, varav Hindi, sanskrit och engelska.
Indien är världens näst folkrikaste land med ca 1,2 miljarder invånare, vilket motsvarar 17,5 procent av världens befolkning.
Religion: Hinduism (80%), Islam (15%), Kristendom(2%), Sikhism(2%), Buddhism(0,7%).
Självständighetsdagen: 15 Augusti

Om skribenten

Pär Jansson, journalist och författare som har gjort reportageresor till Indien sedan 1980-talet. Han kom nyligen ut med boken Indien: en reportageresa (Appell förlag). Han har tidigare skrivit fyra böcker om Indien. Bombay: Indiens framtid (2005), Bollywood: Indiens drömfabrik (2007), Diamantfeber: En resa genom diamanternas Indien (2014) och Sikherna och deras värld (2017).

Share This