Fotograf skildrar fasansfull verklighet i Libyen

Flyktingar i Libyen

Foto: @Narciso Contreras for the Fondation Carmignac

Skakande bilder visar den hänsynslösa människohandel som pågår i Libyen. Den mexikanske fotografen Narciso Contreras har i ett unikt reportage dokumenterat livet bland flyktingarna vars dröm är att komma till Europa – men som hamnar i tortyr, våld och förnedring.

Text: Gert Lundstedt
Foto: Narciso Contreras
16 Augusti 2017

 

Första halvåret 2017 tog sig 101 210 migranter över Medelhavet till Europa. Drygt tvåtusen kom aldrig fram utan drunknade. Om döden på Medelhavet rapporteras fortlöpande.

Om människohandeln med migranter rapporteras däremot sparsamt. Men nyligen släppte Oxfam en rapport om den chockerande verklighet som möter migranter i Libyen. 158 vittnesmål berättar om att nästa alla utsatts för sexuellt våld och att en majoritet bevittnat mord och utsätts för tortyr och förnedrande behandling.

En verklighet som återspelas i boken Libya: A Human Marketplace . Där riktar den mexikanske fotografen Narciso Contreras sin kameralins mot just människohandeln; det slaveri och den trafficking många migranter hamnar i. En business med grova pengar för stamfolk, smugglare och lokala miliser.

Sedan gränsen mot Turkiet täppts till är Libyen främsta porten till Europa. Enligt FN finns uppemot en miljon migranter i Libyen. Tusentals av dem kommer alltså att drunkna. Ännu fler hamna i människohandel och slaveri.

Narciso Contreras bildreportage är en unik skildring av en verklighet där EU är engagerat genom migrationsavtal med Libyen. Något det talas tyst om. Bilderna är skakande. Till skillnad från det nakna våldet i Contreras krigsbilder från Syrien fångar fotografierna i Libya: A Human Marketplace människor som varor. Utsattheten i deras ögon går igenom boksidorna: Europa är långt borta och drömmarna om ett bättre liv grusade. Människor utlämnade till smugglares och milisers godtycke och utan väg tillbaka varifrån de kommit.

Flyktingar i Libyen

Foto: @Narciso Contreras for the Fondation Carmignac

DE SENASTE fem-tio åren har Narciso Contreras skapat sig ett namn genom att fotografera för världsmedier som The New York Times och The Guardian, Der Spiegel och Al Jazeera. Hans bilder från Libyen har belönats med Carmignacs fotojournalistiska pris. Sedan en tid har Contreras sin bostad och bas i Stockholm.

– Min sambo är svenska och vi har ett litet barn tillsammans, förklarar han vid en lunch på en uteservering långt borta från de libyska fånglägrens interiörer i boken.

Efter fotouppdrag i Aleppo i Syrien – som han fick Pulizerpris för – reste han 2014 till södra Libyen för att dokumentera ett pågående stamkrig i ökenområdet på gränsen mot Niger.

–Jag träffade migranter, såg dem köa för jobb. Det var första gången jag ställdes inför migrantsituationen i Libyen.

Iakttagelserna noterade han på sin lista för möjliga framtida jobb.

– Idén till ett längre projekt kom efter att jag intervjuat migranter på väg till Europa som beskrev jätteanläggningar, inhägnade områden där de hölls kvar. Jag hade då ingen möjlighet att ta bilder. Jag insåg att det här var ett stort projekt som krävde resurser i form av både pengar och kontakter på plats.

I februari 2016 – när finansiering, kontaktnät och redaktionell backup var på plats – landade Narciso Contreras i Tripoli.

– Till slutet av juni gjorde jag tre resor på sammanlagt 75 dagar. Omfattande resor från öknen vid gränsen mot Niger i söder, till libyska kusten mot Medelhavet. Jag hade en lägenhet i Istanbul som bas och åkte vid tre tillfällen tillbaka för att pusta ut.

Han beskriver Libyen som en klippa.

– Att arbeta där är att inte komma in. Byråkrati, korruption, en failed state

Hans första idé var alltså att skildra migranter som färdades genom Libyen på väg till Europa. Han började besöka interneringsläger och göra intervjuer.

– Jag upptäckte att migranterna var i händerna på milisgrupper. Frågan var vem som styrde och kontrollerade flyktingarnas genomresa till Europa.

Flyktingar i Libyen

Foto: @Narciso Contreras for the Fondation Carmignac

DET HELA visade sig mycket komplext. I södra Libyen handlar det om traditionell smuggling och stammar som skor sig på migranter på väg norrut till Medelhavet.

– Men i norr hörde jag berättelser om jordbruk och industrier där migranterna tvingades arbeta. Milisen kommer till lägren och hämtar migranterna som tvingas välja mellan att betala för sin frigivning eller bli slav och säljas vidare.

Så smugglare, milis och regeringen samarbetar?

– Det finns ingen enad, fungerande regering i Libyen. Det här är ett sätt att tjäna pengar. FN:s migrationsorganisation IOM publicerade nyligen ett dokument som visar var det finns interneringsläger i Libyen. De finns överallt.

Många av bilderna i boken är från lägren. Migranter inlåsta som boskap. Ögon som vädjar om att bli frisläppta, utsläppta för att på osäkra gummiflottar försöka nå Europa.
Hur fick du möjlighet att komma in i lägren, röra dig på platser där milis och smugglare styr och stiftar lagar?

– Libyen är ett stamsamhälle där det gäller att känna de rätta personerna. Jag hade två kontakter. En lokal kontakt som kunde lotsa mig säkert. Och en doktor med möjlighet att komma in i alla läger. Men som aldrig förstått att lägren ingick i en utbredd människohandel.

Efter några dagar bad doktorn Contreras att åka därifrån, av säkerhetsskäl.

– De började ställa frågor om vem jag var, vad jag gjorde där, varför jag vill besöka lägren och följa med ut till sjöss.

Oxfam rapporterar om grova övergrepp

Oxfam har tillsammans med partnerorganisationerna MEDU och Borderline Sicilia samlat in 158 vittnesmål från flyktingar som befunnit sig i Libyen. Vittnesmålen målar upp en chockerande bild av migranternas upplevelser.

  • Alla kvinnor utom en berättade att de utsatts för sexuellt våld.
  • 74% berättade att de bevittnat mord och/eller tortyr av personer de rest tillsammans med.
  • 84% berättade att de utsatts för inhuman eller förnedrande behandling, extremt våld eller tortyr i Libyen.
  • 80% berättade att de återkommande blivit nekade mat och vatten under sin tid i Libyen.
  • 70% berättade hur de någon gång bundits fast.
Flyktingar i Libyen

Foto: @Narciso Contreras for the Fondation Carmignac

Hur skulle du beskriva dina bilder från Libyen?

– Jag hoppas att genom dokumentation kunna bidra till att en mänsklig och etisk dialog. Sedan får vi se vad som mer kan hända.

Nästa projekt har eventuellt redan rullat igång. I mitten av juli gick Narciso Contreras ombord på ett fartyg från SOS Mediterranne. Under tre veckor följer och dokumenterar han arbetet att eftersöka och undsätta migrantbåtar på väg över Medelhavet till Europa. Och gräva i uppgifter om människosmuggling till Europa.

– Ja, gräva så långt det är möjligt utan att utsätta mig för stora risker.

Medelhavet

Hittills i år har 2247 stycken hittats döda på den europeiska sidan av Medelhavet.
För fjärde året i rad har antalet dödsoffer nått över 2000.
10 000 flyktingar har räddats under 2017 från smuggelbåtar utanför Libyens kust.
340 dödsoffer har hittats längs med Libyens kust.

Fotograf skildrar fasansfull verklighet i Libyen

Flyktingar i Libyen

Foto: @Narciso Contreras for the Fondation Carmignac

Skakande bilder visar den hänsynslösa människohandel som pågår i Libyen. Den mexikanske fotografen Narciso Contreras har i ett unikt reportage dokumenterat livet bland flyktingarna vars dröm är att komma till Europa – men som hamnar i tortyr, våld och förnedring.

Text: Gert Lundstedt
Foto: Narciso Contreras
16 Augusti 2017

 

Första halvåret 2017 tog sig 101 210 migranter över Medelhavet till Europa. Drygt tvåtusen kom aldrig fram utan drunknade. Om döden på Medelhavet rapporteras fortlöpande.

Om människohandeln med migranter rapporteras däremot sparsamt. Men nyligen släppte Oxfam en rapport om den chockerande verklighet som möter migranter i Libyen. 158 vittnesmål berättar om att nästa alla utsatts för sexuellt våld och att en majoritet bevittnat mord och utsätts för tortyr och förnedrande behandling.

En verklighet som återspelas i boken Libya: A Human Marketplace . Där riktar den mexikanske fotografen Narciso Contreras sin kameralins mot just människohandeln; det slaveri och den trafficking många migranter hamnar i. En business med grova pengar för stamfolk, smugglare och lokala miliser.

Sedan gränsen mot Turkiet täppts till är Libyen främsta porten till Europa. Enligt FN finns uppemot en miljon migranter i Libyen. Tusentals av dem kommer alltså att drunkna. Ännu fler hamna i människohandel och slaveri.

Narciso Contreras bildreportage är en unik skildring av en verklighet där EU är engagerat genom migrationsavtal med Libyen. Något det talas tyst om. Bilderna är skakande. Till skillnad från det nakna våldet i Contreras krigsbilder från Syrien fångar fotografierna i Libya: A Human Marketplace människor som varor. Utsattheten i deras ögon går igenom boksidorna: Europa är långt borta och drömmarna om ett bättre liv grusade. Människor utlämnade till smugglares och milisers godtycke och utan väg tillbaka varifrån de kommit.

Flyktingar i Libyen

Foto: @Narciso Contreras for the Fondation Carmignac

DE SENASTE fem-tio åren har Narciso Contreras skapat sig ett namn genom att fotografera för världsmedier som The New York Times och The Guardian, Der Spiegel och Al Jazeera. Hans bilder från Libyen har belönats med Carmignacs fotojournalistiska pris. Sedan en tid har Contreras sin bostad och bas i Stockholm.

– Min sambo är svenska och vi har ett litet barn tillsammans, förklarar han vid en lunch på en uteservering långt borta från de libyska fånglägrens interiörer i boken.

Efter fotouppdrag i Aleppo i Syrien – som han fick Pulizerpris för – reste han 2014 till södra Libyen för att dokumentera ett pågående stamkrig i ökenområdet på gränsen mot Niger.

–Jag träffade migranter, såg dem köa för jobb. Det var första gången jag ställdes inför migrantsituationen i Libyen.

Iakttagelserna noterade han på sin lista för möjliga framtida jobb.

– Idén till ett längre projekt kom efter att jag intervjuat migranter på väg till Europa som beskrev jätteanläggningar, inhägnade områden där de hölls kvar. Jag hade då ingen möjlighet att ta bilder. Jag insåg att det här var ett stort projekt som krävde resurser i form av både pengar och kontakter på plats.

I februari 2016 – när finansiering, kontaktnät och redaktionell backup var på plats – landade Narciso Contreras i Tripoli.

– Till slutet av juni gjorde jag tre resor på sammanlagt 75 dagar. Omfattande resor från öknen vid gränsen mot Niger i söder, till libyska kusten mot Medelhavet. Jag hade en lägenhet i Istanbul som bas och åkte vid tre tillfällen tillbaka för att pusta ut.

Han beskriver Libyen som en klippa.

– Att arbeta där är att inte komma in. Byråkrati, korruption, en failed state

Hans första idé var alltså att skildra migranter som färdades genom Libyen på väg till Europa. Han började besöka interneringsläger och göra intervjuer.

– Jag upptäckte att migranterna var i händerna på milisgrupper. Frågan var vem som styrde och kontrollerade flyktingarnas genomresa till Europa.

Flyktingar i Libyen

Foto: @Narciso Contreras for the Fondation Carmignac

DET HELA visade sig mycket komplext. I södra Libyen handlar det om traditionell smuggling och stammar som skor sig på migranter på väg norrut till Medelhavet.

– Men i norr hörde jag berättelser om jordbruk och industrier där migranterna tvingades arbeta. Milisen kommer till lägren och hämtar migranterna som tvingas välja mellan att betala för sin frigivning eller bli slav och säljas vidare.

Så smugglare, milis och regeringen samarbetar?

– Det finns ingen enad, fungerande regering i Libyen. Det här är ett sätt att tjäna pengar. FN:s migrationsorganisation IOM publicerade nyligen ett dokument som visar var det finns interneringsläger i Libyen. De finns överallt.

Många av bilderna i boken är från lägren. Migranter inlåsta som boskap. Ögon som vädjar om att bli frisläppta, utsläppta för att på osäkra gummiflottar försöka nå Europa.
Hur fick du möjlighet att komma in i lägren, röra dig på platser där milis och smugglare styr och stiftar lagar?

– Libyen är ett stamsamhälle där det gäller att känna de rätta personerna. Jag hade två kontakter. En lokal kontakt som kunde lotsa mig säkert. Och en doktor med möjlighet att komma in i alla läger. Men som aldrig förstått att lägren ingick i en utbredd människohandel.

Efter några dagar bad doktorn Contreras att åka därifrån, av säkerhetsskäl.

– De började ställa frågor om vem jag var, vad jag gjorde där, varför jag vill besöka lägren och följa med ut till sjöss.

Flyktingar i Libyen

Foto: @Narciso Contreras for the Fondation Carmignac

Hur skulle du beskriva dina bilder från Libyen?

– Jag hoppas att genom dokumentation kunna bidra till att en mänsklig och etisk dialog. Sedan får vi se vad som mer kan hända.

Nästa projekt har eventuellt redan rullat igång. I mitten av juli gick Narciso Contreras ombord på ett fartyg från SOS Mediterranne. Under tre veckor följer och dokumenterar han arbetet att eftersöka och undsätta migrantbåtar på väg över Medelhavet till Europa. Och gräva i uppgifter om människosmuggling till Europa.

– Ja, gräva så långt det är möjligt utan att utsätta mig för stora risker.

Medelhavet

Hittills i år har 2247 stycken hittats döda på den europeiska sidan av Medelhavet.
För fjärde året i rad har antalet dödsoffer nått över 2000.
10 000 flyktingar har räddats under 2017 från smuggelbåtar utanför Libyens kust.
340 dödsoffer har hittats längs med Libyens kust.

Oxfam rapporterar om grova övergrepp

Oxfam har tillsammans med partnerorganisationerna MEDU och Borderline Sicilia samlat in 158 vittnesmål från flyktingar som befunnit sig i Libyen. Vittnesmålen målar upp en chockerande bild av migranternas upplevelser.

  • Alla kvinnor utom en berättade att de utsatts för sexuellt våld.
  • 74% berättade att de bevittnat mord och/eller tortyr av personer de rest tillsammans med.
  • 84% berättade att de utsatts för inhuman eller förnedrande behandling, extremt våld eller tortyr i Libyen.
  • 80% berättade att de återkommande blivit nekade mat och vatten under sin tid i Libyen.
  • 70% berättade hur de någon gång bundits fast.
Share This