Färg ska förändra Makedonien

Efter avslöjanden om att en stor del av Makedoniens elit ägnat sig åt brottslighet, svarade folket med färg som vapen. Nu hoppas färgaktivisterna på en samhällsförändring – och chansen finns när den splittrade nationen i vinter gör ännu ett försök att gå till val.

 

 

 

Text: Sandra Pandevski
Foto: Lars Dareberg
29 oktober 2016

swirl-black

Klockan är sex en lördagseftermiddag i juni när en man i 70-årsåldern långsamt börjar gå fram och tillbaka på en gata i Makedoniens huvudstad Skopje. En skåpbil rullar in i folkmassan, och tre unga tjejer kliver ut och lyfter färghinkar ur bagageluckan. De öppnar locken och späder ut färgerna grönt, gult, lila, rosa, blått och vitt med vatten. De gör sig redo för ”The Color Revolution”. 

Den 12 april 2016 inleddes  ”The Color Revolution” i Makedonien, efter att landets president George Ivanov hade offentliggjort beslutet om att ge amnesti åt 56 politiker, domare och affärsmän. Flera av personerna var utpekade i en brottsutredning och presidenten anklagades för att ha samordnat benådningen tillsammans med det styrande partiet Democratic Party for Macedonian National Unity (VMRO-DPMNE) för att skydda partimedlemmar från åtal.

Det här var gnistan som tände elden. Landet har befunnit sig i en politisk kris sedan den avlyssningsskandal som läckte ut i början av 2015. Ljudfiler med samtal rörande 20 000 medborgare: regeringsmän, journalister, aktivister, politiska motståndare, jurister och andra, släpptes till allmänheten. I ett land som endast har två miljoner invånare är avlyssning av 20 000 personer en stor organiserad verksamhet.

Det var oppositionsledaren för Social Democratic Union of Macedonia (SDSM), Zoran Zaev, som läckte inspelningarna som avslöjar grov korruption inom landets maktsfär. Ljudfilerna bevisar att premiärministern Nikola Gruevski, flera toppolitiker, säkerhetschefer, domare och andra inflytelserika personer är inblandade i brottslighet och valfusk.

Fortfarande spekuleras det kring hur avlyssningen gått till. Oppositionsledaren Zaev säger att han fick samtalen från en visselblåsare inom underrättelsetjänsten, medan premiärministern Gruevski anklagar Zaev för att ha redigerat samtalen med hjälp av utländska underrättelsetjänster med avsikt att störta regeringen. Vad som faktiskt är sant vet man fortfarande inte. Men avlyssningsskandalen skakade hela landet och fick tusentals människor att protestera mot Gruevski och regeringen.

 

 

Tillbaka på torget spänner tre killar en handgjord slangbella. En äldre kvinna lägger en ballong fylld med röd färg i skålen på slangbellan och kort därefter släpper killarna spänningen. Ballongen flyger och spräcks hundra meter bort på regeringsbyggnadens vanligtvis kritvita fasad – numera rödfläckiga.

En bit från slangbellan står Antonella Tursisg, en av arrangörerna bakom ”The Color Revolution”.

– Hjärnan bakom revolutionen är människorna som är här idag. Vi tror på folkets makt för förändring.

Kostadinka Karona arbetar som HR-konsult om dagarna men försöker komma hit så ofta hon kan efter jobbet.

– Det här kan vara en av de största skandalerna någonsin och ännu har ingen blivit straffad för något. I slutändan handlar det om rättvisa.

Rädslan för ökat våld i landet fick EU och västerländska ambassadörer att under sommaren 2015 gå in i förhandlingar med de fyra största partierna i Makedonien, två makedonska och två albanska. Efter månader nåddes en överenskommelse, ”Przino agreement”, där två av huvudpunkterna var att återupprätta rättssäkerheten i landet och att Gruevski skulle avgå som premiärminister. Inför ett kommande nyval beslöts att medierna skulle bli fria från politisk propaganda och att vallistorna, med namn som Sylvester Stallone och bortgångna medborgare, skulle uppdateras, för första gången på över 14 år. Ett oberoende åklagarteam utsågs för att utreda avlyssningsskandalen.

Revolutionen startade med budskapet: ”No justice, no peace” men idag lyder det ”There will be justice. There will be peace”. Demonstranterna har fått igenom några av sina krav. Men de vill att president George Ivanov ska avgå, att demonstranter som blivit fängslade ska frisläppas och att det ska tillsättas en oberoende domstol så att det nya åklagarteamet kan göra sitt jobb. Den nuvarande domstolen stöttar inte deras arbete.

 

 

 

Makedonien blev självständigt i september 1991 från det forna Jugoslavien. 2005 fick landet status som kandidatland till EU, och är nu ett av fem länder som blivit lovade EU-medlemskap när de uppfyllt vissa krav.

Runt en tredjedel av Makedoniens befolkning lever i fattigdom och många är beroende av remitteringar, pengar som skickas från släktingar utomlands. Arbetslösheten bland unga är en av Europas högsta – över 50 procent. (Källa: Världsbanken)

Det senaste året har landet fått internationell uppmärksamhet inte bara för den politska krisen, utan också för namnkonflikten med Grekland och bemötandet av flyktingar som ville in i landet vid den grekiska gränsen.

Spänningar mellan makedoner och den albanska minoriteten präglar landet, och många albaner upplever en stor diskriminering.

Att röra sig i de centrala delarna av Skopje är som att besöka en filmstudio. Inte bara för att det strömmar ut bombastisk filmmusik ur ett tjugotal högtalare längs floden Vardar, utan för att staden omges av en kuliss av byggnader ännu inte är helt färdigställda.

2010 lanserade före detta premiärministern Nikola Gruevski och det styrande partiet VMRO-DPMNE projektet ”Skopje 2014″. Det var ett initiativ för rusta upp och förnya Skopjes innerstad. Planen var att bygga och renovera totalt 40 monument, skulpturer och fasader med en budget på 80 miljoner euro. Efter en lång granskning kunde BIRN, The Balkan Investigating Reporting Network, avslöja att projektet ”Skopje 2014” vuxit från 40 till 130 objekt och kostat landet över 640 miljoner euro och än fortsätter siffran att stiga.

Med en medellön på 300 euro i månaden är Makedonien ett av de länder i Europa med högst andel människor som lever i fattigdom. Sjukhusen är överfyllda med långa väntetider och arbetslösheten bland unga är över 50 procent. Men ”Skopje 2014” anses inte bara vara ett slöseri med skattepengar utan även ett övergrepp på det makedonska arvet. Flera ikoniska byggnader har totalrenoverats och andra jämnats med marken. ”The Color Revolution” har reagerat mot ”Skopje 2014”, och färgbombat nästan alla de objekt som byggts under projektet.

 

 

 

 

Under måndagskvällen den 6 juni 2016 marscherar cirka femtusen personer i ”The Color Revolution” för att hedra minnet av Martin Neshkovski. Den 6 juni 2011 blev den då 22-årige killen slagen till döds av polis på ett torg i centrala Skopje. Mordet skedde under firandet av det styrande partiet VMRO-DPMNE:s valseger. Trots att det fanns flera vittnen undanhöll polisen information kring mordet. Under avlyssningsskandalen i början av förra året släpptes en ljudinspelning där polis och regeringstjänstemän på inrikesdepartementet diskuterar hur de ska mörka vissa omständigheter från valnatten och mordet på torget.

Under ett träd vid trottoarkanten står Gordana Buzharovska, professor i juridik och kriminologi på Juridiska fakulteten vid universitetet i Skopje.

– Idag är jag här för Martin Neshkovski, säger hon.

Utanför regeringsbyggnaden kliver en ung kvinna upp på flaket på en bil. I en mikrofon talar hon om Martin Neshkovski, och demokrati.

De lämnar regeringsbyggnaden och går mot torget där Martin Neshkovski dog. Ett tiotal personer slänger ut hinkar med röd färg och med rollers målar de torget rött. När de lämnar torget lämnar de blodröda fotspår efter sig.

Strax före midnatt anländer två lastbilar med vattentankar till torget. Dagen efter syns bara en svag nyans av rosa på den vanligtvis vita stenbeläggningen.

 

 

Dagstidningen Vecer är en av landets största tidningar och regeringsvänlig. Dagen efter skriver den att det endast var några hundra personer på torget under måndagskvällen och de som deltog var ”aktivister, köpta av oppositionen, narkomaner, prostituerade, homosexuella och kriminella”. Att folket hedrade den mördade Martin Neshkovski nämns inte.

– Det vi har sett från vad som kallas ”The Color Revolution” är bara våld och förstörelse av offentliga byggnader i Skopje och andra städer. Opinionsmätningar visar att mer än 70 procent av folket i Makedonien är emot dessa huliganer, säger Ivo Kotevski, talesperson för styrande partiet VMRO-DPNMT , när vi ringer upp honom.

Enligt honom har demonstranterna en nära relation till oppositionen SDSM.

– Revolutionen är identiskt med SDSM, det finns inga skillnader. SDSM:s partimedlemmar leder dem. Det är en absurd situation och enda vägen ut är att ha ett nyval så att människor kan få välja de representanter de tror har förmågan att få tillbaka landet på rätt spår igen.

Men professorn Gordana Buzharovska, som vi mötte vid minnesmarschen för den mördade Martin Neshkovski, håller inte med. Hon menar att revolutionen inte har en politisk agenda.

Vi gör det här för att vi vill ta tillbaka vårt land. Vi är inte en del av oppositionen. Det är många unga människor som är här för att de vill få en bättre framtid och jag är glad för att det fortfarande finns människor som tror på rättvisa. Själv har jag insett att nästan alla som sitter i regeringen bör sitta i fängelse istället.

 

Färg ska förändra Makedonien

Efter avslöjanden om att en stor del av Makedoniens elit ägnat sig åt brottslighet, svarade folket med färg som vapen. Nu hoppas färgaktivisterna på en samhällsförändring – och chansen finns när den splittrade nationen i vinter gör ett nytt försök att gå till val.

 

Text: Sandra Pandevski
Foto: Lars Dareberg
29 oktober 2016

swirl-black

 

Klockan är sex en lördagseftermiddag i juni när en man i 70-årsåldern långsamt börjar gå fram och tillbaka på en gata i Makedoniens huvudstad Skopje. En skåpbil rullar in i folkmassan, och tre unga tjejer kliver ut och lyfter färghinkar ur bagageluckan. De öppnar locken och späder ut färgerna grönt, gult, lila, rosa, blått och vitt med vatten. De gör sig redo för ”The Color Revolution”. 

Den 12 april 2016 inleddes  ”The Color Revolution” i Makedonien, efter att landets president George Ivanov hade offentliggjort beslutet om att ge amnesti åt 56 politiker, domare och affärsmän. Flera av personerna var utpekade i en brottsutredning och presidenten anklagades för att ha samordnat benådningen tillsammans med det styrande partiet Democratic Party for Macedonian National Unity (VMRO-DPMNE) för att skydda partimedlemmar från åtal.

Det här var gnistan som tände elden. Landet har befunnit sig i en politisk kris sedan den avlyssningsskandal som läckte ut i början av 2015. Ljudfiler med samtal rörande 20 000 medborgare: regeringsmän, journalister, aktivister, politiska motståndare, jurister och andra, släpptes till allmänheten. I ett land som endast har två miljoner invånare är avlyssning av 20 000 personer en stor organiserad verksamhet.

Det var oppositionsledaren för Social Democratic Union of Macedonia (SDSM), Zoran Zaev, som läckte inspelningarna som avslöjar grov korruption inom landets maktsfär. Ljudfilerna bevisar att premiärministern Nikola Gruevski, flera toppolitiker, säkerhetschefer, domare och andra inflytelserika personer är inblandade i brottslighet och valfusk.

Fortfarande spekuleras det kring hur avlyssningen gått till. Oppositionsledaren Zaev säger att han fick samtalen från en visselblåsare inom underrättelsetjänsten, medan premiärministern Gruevski anklagar Zaev för att ha redigerat samtalen med hjälp av utländska underrättelsetjänster med avsikt att störta regeringen. Vad som faktiskt är sant vet man fortfarande inte. Men avlyssningsskandalen skakade hela landet och fick tusentals människor att protestera mot Gruevski och regeringen.

 

Tillbaka på torget spänner tre killar en handgjord slangbella. En äldre kvinna lägger en ballong fylld med röd färg i skålen på slangbellan och kort därefter släpper killarna spänningen. Ballongen flyger och spräcks hundra meter bort på regeringsbyggnadens vanligtvis kritvita fasad – numera rödfläckiga.

En bit från slangbellan står Antonella Tursisg, en av arrangörerna bakom ”The Color Revolution”.

– Hjärnan bakom revolutionen är människorna som är här idag. Vi tror på folkets makt för förändring.

Kostadinka Karona arbetar som HR-konsult om dagarna men försöker komma hit så ofta hon kan efter jobbet.

– Det här kan vara en av de största skandalerna någonsin och ännu har ingen blivit straffad för något. I slutändan handlar det om rättvisa.

Rädslan för ökat våld i landet fick EU och västerländska ambassadörer att under sommaren 2015 gå in i förhandlingar med de fyra största partierna i Makedonien, två makedonska och två albanska. Efter månader nåddes en överenskommelse, ”Przino agreement”, där två av huvudpunkterna var att återupprätta rättssäkerheten i landet och att Gruevski skulle avgå som premiärminister. Inför ett kommande nyval beslöts att medierna skulle bli fria från politisk propaganda och att vallistorna, med namn som Sylvester Stallone och bortgångna medborgare, skulle uppdateras, för första gången på över 14 år. Ett oberoende åklagarteam utsågs för att utreda avlyssningsskandalen.

Revolutionen startade med budskapet: ”No justice, no peace” men idag lyder det ”There will be justice. There will be peace”. Demonstranterna har fått igenom några av sina krav. Men de vill att president George Ivanov ska avgå, att demonstranter som blivit fängslade ska frisläppas och att det ska tillsättas en oberoende domstol så att det nya åklagarteamet kan göra sitt jobb. Den nuvarande domstolen stöttar inte deras arbete.

 

Att röra sig i de centrala delarna av Skopje är som att besöka en filmstudio. Inte bara för att det strömmar ut bombastisk filmmusik ur ett tjugotal högtalare längs floden Vardar, utan för att staden omges av en kuliss av byggnader ännu inte är helt färdigställda.

2010 lanserade före detta premiärministern Nikola Gruevski och det styrande partiet VMRO-DPMNE projektet ”Skopje 2014″. Det var ett initiativ för rusta upp och förnya Skopjes innerstad. Planen var att bygga och renovera totalt 40 monument, skulpturer och fasader med en budget på 80 miljoner euro. Efter en lång granskning kunde BIRN, The Balkan Investigating Reporting Network, avslöja att projektet ”Skopje 2014” vuxit från 40 till 130 objekt och kostat landet över 640 miljoner euro och än fortsätter siffran att stiga.

Med en medellön på 300 euro i månaden är Makedonien ett av de länder i Europa med högst andel människor som lever i fattigdom. Sjukhusen är överfyllda med långa väntetider och arbetslösheten bland unga är över 50 procent. Men ”Skopje 2014” anses inte bara vara ett slöseri med skattepengar utan även ett övergrepp på det makedonska arvet. Flera ikoniska byggnader har totalrenoverats och andra jämnats med marken. ”The Color Revolution” har reagerat mot ”Skopje 2014”, och färgbombat nästan alla de objekt som byggts under projektet.

 

 

Under måndagskvällen den 6 juni 2016 marscherar cirka femtusen personer i ”The Color Revolution” för att hedra minnet av Martin Neshkovski. Den 6 juni 2011 blev den då 22-årige killen slagen till döds av polis på ett torg i centrala Skopje. Mordet skedde under firandet av det styrande partiet VMRO-DPMNE:s valseger. Trots att det fanns flera vittnen undanhöll polisen information kring mordet. Under avlyssningsskandalen i början av förra året släpptes en ljudinspelning där polis och regeringstjänstemän på inrikesdepartementet diskuterar hur de ska mörka vissa omständigheter från valnatten och mordet på torget.

Under ett träd vid trottoarkanten står Gordana Buzharovska, professor i juridik och kriminologi på Juridiska fakulteten vid universitetet i Skopje.

– Idag är jag här för Martin Neshkovski, säger hon.

Utanför regeringsbyggnaden kliver en ung kvinna upp på flaket på en bil. I en mikrofon talar hon om Martin Neshkovski, och demokrati.

De lämnar regeringsbyggnaden och går mot torget där Martin Neshkovski dog. Ett tiotal personer slänger ut hinkar med röd färg och med rollers målar de torget rött. När de lämnar torget lämnar de blodröda fotspår efter sig.

Strax före midnatt anländer två lastbilar med vattentankar till torget. Dagen efter syns bara en svag nyans av rosa på den vanligtvis vita stenbeläggningen.

 

 

Dagstidningen Vecer är en av landets största tidningar och regeringsvänlig. Dagen efter skriver den att det endast var några hundra personer på torget under måndagskvällen och de som deltog var ”aktivister, köpta av oppositionen, narkomaner, prostituerade, homosexuella och kriminella”. Att folket hedrade den mördade Martin Neshkovski nämns inte.

– Det vi har sett från vad som kallas ”The Color Revolution” är bara våld och förstörelse av offentliga byggnader i Skopje och andra städer. Opinionsmätningar visar att mer än 70 procent av folket i Makedonien är emot dessa huliganer, säger Ivo Kotevski, talesperson för styrande partiet VMRO-DPNMT , när vi ringer upp honom.

Enligt honom har demonstranterna en nära relation till oppositionen SDSM.

– Revolutionen är identiskt med SDSM, det finns inga skillnader. SDSM:s partimedlemmar leder dem. Det är en absurd situation och enda vägen ut är att ha ett nyval så att människor kan få välja de representanter de tror har förmågan att få tillbaka landet på rätt spår igen.

Men professorn Gordana Buzharovska, som vi mötte vid minnesmarschen för den mördade Martin Neshkovski, håller inte med. Hon menar att revolutionen inte har en politisk agenda.

Vi gör det här för att vi vill ta tillbaka vårt land. Vi är inte en del av oppositionen. Det är många unga människor som är här för att de vill få en bättre framtid och jag är glad för att det fortfarande finns människor som tror på rättvisa. Själv har jag insett att nästan alla som sitter i regeringen bör sitta i fängelse istället.

 

Makedonien blev självständigt i september 1991 från det forna Jugoslavien. 2005 fick landet status som kandidatland till EU, och är nu ett av fem länder som blivit lovade EU-medlemskap när de uppfyllt vissa krav.

Runt en tredjedel av Makedoniens befolkning lever i fattigdom och många är beroende av remitteringar, pengar som skickas från släktingar utomlands. Arbetslösheten bland unga är en av Europas högsta – över 50 procent. (Källa: Världsbanken)

Det senaste året har landet fått internationell uppmärksamhet inte bara för den politska krisen, utan också för namnkonflikten med Grekland och bemötandet av flyktingar som ville in i landet vid den grekiska gränsen.

Spänningar mellan makedoner och den albanska minoriteten präglar landet, och många albaner upplever en stor diskriminering.

Share This