P-piller räddar Keralas kvinnor undan isolering

För att slippa isoleras under den tabubelagda mensen började kvinnor från Indiens ursprungsbefolkning äta p-piller utan uppehåll. Media spred skräckpropaganda, folkmängden sjönk och politikerna försökte få ner konsumtionen. Att kräva stopp för traditionen var det inte tal om.

Text och foto: Josefin Wennang
Intervjuer och foto: Naseera Neeloth

Kvinnor i Kanthaloor. Foto Josefin Wennang.

I bergen i den indiska delstaten Kerala ligger Idukki, det område där den indiska folkgruppen Muthuvan lever. Här, precis som i många delar av Indien, anses kvinnor vara orena när de menstruerar. De kan smutsa ner hemmet och familjen och de måste undvika ögonkontakt med män.

Traditionen kräver att när kvinnor har mens måste de isolera sig utanför byn i ett litet hus som kallas kulippura. Liknande traditioner återfinns inom de flesta folkgrupper som tillsammans med Muthuvan ingår i Indiens ursprungsbefolkning, adivasi.

Traditionella kulippuror är ofta enkla hyddor och många kvinnor oroar sig för sin säkerhet när de tvingas sova där. Vid flera tillfällen har vildsvin attackerat hus och kulippuror och i vissa fall haft sönder de tunna lerväggarna.

För att komma undan isoleringen som tiden i kulippurorna innebär så började många kvinnor äta p-piller utan uppehåll för att slippa få mens. En del började redan efter sin första mens och fortsatte tills de gifte sig, vilket kunde innebära upp emot åtta år utan några som helst blödningar.

”Sindhu”, en kvinna i fytioårsåldern, berättar att hon använt p-piller för att undvika mens. Hon bor i en by utanför Chinnakanal, några timmar söder om Kanthaloor. I sitt hem lagar hon te över den låga spisen som drivs av en öppen eld. Hon berättar om första gången hon fick mens och skulle sova i kulippuran.

– Det var hemskt. Jag skulle bo med två grannkvinnor som jag inte alls kände. Jag saknade min mamma väldigt mycket och ville hem, säger Sindhu och slår sig ner på lergolvet för att intervjuas.

Hon berättar att hon tidigare åt p-piller för att hålla mensen borta men att hon har hört att det är farligt. Nu äter hon det bara för att kunna delta i firandet vid särskilda högtider. Senast i september var hon i Chinnakanal och köpte piller, utan recept.

Om reportaget:

– Mens fortsätter vara ett tabubelagt ämne, därför nämns inte människorna i reportaget vid sina riktiga namn, och vi visar inte ansikten på bilderna.

– Reportaget har främst utgått från byar där folkgruppen Muthuvan lever, men även besökt samhällen med andra folk i regionen Idukki. Totalt har sju byar besökts.

 

Under senare halvan av 1990-talet introducerade den indiska staten preventivmedel i bergsbyarna för att hämma befolkningsökningen.

Kvinnor upptäckte att p-piller kunde användas för undvika mens. Genom att äta p-pillret Mala-D utan uppehåll för blödningar kunde kvinnorna gå flera år utan mens.

Adivasi är ett paraplybegrepp för de indiska folkgrupper som med en juridisk term kallas Scheduled tribes och som allmänt anses vara Indiens ursprungsbefolkning. Ordet adivasi betyder ursprungsfolk på hindi och började användas i Indiens politiska debatt på 1930-talet.

Marayoor är en av de avlägsna byar där folkgruppen Muthuvan bor. Byarna ligger i bergen, där vägarna är dåliga och bristen på sjukvård stor. Foto Naseera Neeloth.

Den indiska kvinnorättsorganisationen Mahila Samakhya Society (MSS) gav 2012 ut en rapport som visade på en hög konsumtion av p-piller i området, och dessutom på en minskande folkmängd. Många kvinnor hade uppgivit att de hade svårigheter med att bli gravida efter att de upphört med långvarig konsumtion av p-piller.

Rapporten fick stort genomslag i indisk media. Det uppdagades att staten hade tappat kontrollen över distributionen av p-piller, bland annat kunde de köpas receptfritt på lokala restauranger. Medias rapportering blev till en skräckpropaganda om att den höga konsumtionen av p-piller skulle leda till minskad fertilitet och att hela folkgrupper riskerade att dö ut.

Men inom internationell forskning finns inga rön som stödjer att p-piller skulle kunna leda till minskad fertilitet – tvärtom har tesen motbevisats flera gånger sedan 60-talet.

– Det här är något som kvinnor har oroat sig för i alla tider så det har gjorts noggranna utredningar kring p-pillers inverkan på fertilitet. Det är fastställt bortom all tvivel att p-piller inte påverkar fertiliteten efter att kvinnor slutat ta dem, säger Inger Sundström Poromaa som är professor i obstetrik och gynekologi.

Sundström Poromaa tror att många av kvinnorna som menar att de fått fertilitetsproblem efter att de slutat med p-piller i själva verket haft fertilitetsproblem hela tiden – men som inte uppdagats tidigare just eftersom de ätit p-piller konstant sedan tonåren.

Till exempel bär många på Polycistiskt ovariesyndrom (PCOS), en sjukdom som innebär fertilitetsproblem, men som inte märks av så länge kvinnor äter p-piller. Indien är det land i världen med högst förekomst av PCOS, varför är ännu inte känt.

Undersökningen som Mahila Samakhya Society (MSS) gjorde visade att:

– Befolkningen minskade i en del av byarna i bergdistrikten i Kerala till följd av kvinnors konsumtion av p-pillret Mala-D.

– 42 procent av drygt 3000 intervjuade kvinnor åt Mala-D dagligen för att undvika mens.

– En tredjedel uppgav att de hade fertilitetsproblem efter att de slutat äta p-piller och omkring 100 kvinnor var helt barnlösa trots försökt att bli gravida.

– Andra biverkningar av den höga pillerkonsumtionen var utmattning, hudutslag och i sällsynta fall stroke enligt MSS.

– Indiska medier rapporterade främst om pillerkonsumtionen  hos folkgruppen Muthuvan, men Mala-D är vanligt för att skjuta upp mensen även bland andra folkgrupper.

Tygstycken som kvinnor lindar sig med när de har mens ligger intill en pump där de tvättas, utanför en kulippura i Kanthaloor. Foto Josefin Wennang.

Trots att p-piller inte leder till minskad fertilitet efter att man avslutat en långvarig konsumtion – så minskar ändå folkmängden i Idukki. Den statliga folkräkningen visar att cirka 17 000 människor levde där 1991. I den senaste räkningen låg siffrorna på runt 11 000. Mätningar som fristående organisationer gjort skiljer sig stort så den exakta folkmängden är osäker, men gemensamt för alla mätningar är att befolkningen i Idukki minskar.

Det finns flera möjliga förklaringar. Området är fattigt med låg levnadsstandard och alkoholism är ett stort problem. Byarna är isolerade och därför är tillgången till hälsovård väldigt dålig. Enligt flera källor har över hälften av befolkningen näringsbrist.

Ändå valde indisk media att skylla de allt mindre barnkullarna på p-piller och politikerna satte in åtgärder för att minska konsumtionen. De bestämde sig för att skärpa restriktionerna och göra razzior mot försäljare som misstänktes sälja p-piller utan recept.

Många kvinnor fortsätter äta p-piller till klimakteriet för att inte riskera att missa viktiga högtider, bröllop och begravningar berättar ”Sindhu” i Chinnakanal. Foto Josefin Wennang.

Idag kommer hälsoarbetare regelbundet till byarna för att hålla kurser och berätta om p-pillers biverkningar och om riskerna med att undvika mens. En del byar får besök varje vecka. Det är en del av de satsningar som Keralas regering införde efter den mediala stormen kring befolkningsminskningen. Målet var att få kvinnorna att sluta överkonsumera p-piller.

Utöver informationskampanjen beslutade Keralas regering också om att bygga moderna kulippuror med bättre faciliteter i byarna. Det var ett sätt att förbättra kvinnornas villkor, utan att ifrågasätta traditionen som krävde att de isolerade sig. Upp emot 35 nya kulippuror började byggas under 2012.

Byn Kulachivaya, norr om Cinnakanal, är ett lyckat exempel på regeringens satsningar. Här bor ”Rajani”. Hon berättar att deras nya kulippura har starka väggar och känns trygg. När kvinnorna bor i den tar männen hand om hemmet och barnen. I kulippuran finns inte mycket att sysselsätta sig med, men kvinnorna har varandras sällskap.

– Mensen är enda gången vi är fria, vi slipper jobba och ta hand om våra familjer, berättar hon.

Även om de har fått rinnande vatten i huset är saniteten begränsad. Ibland använder de bindor men de har ingen möjlighet att slänga dem. För många kvinnor är bindorna en lyx som är svår att bekosta med jordbrukarlöner.

Annars lindar de sig med tygstycken som de tvättar i en särskild kran utanför kulippuran. I busken bredvid hänger fyra tygstycken på tork.

 

INTE LIKA BRA har det gått i byn Kanthaloor som ligger fyra kilometer från Kulachivaya. Det är en by med enkel levnadsstandard. Människorna som bor här tillhör inte ursprungsbefolkningen utan är traditionella hinduer.

”Jayan” är en lokal politiker som besöker byn för att kampanja inför det kommande lokalvalet. Han berättar att den gamla kulippuran hade låg standard så regeringen rev den för att bygga en ny med bättre faciliteter. Men i drygt ett år har bygget stått stilla.

– Människorna är väldigt besvikna. Kvinnorna tvingas sova utomhus. Där finns inga sängar utan de får sova i leran. De oroar sig för sin säkerhet, säger Jayan.

Att kvinnor tvingas sova på gatan är ett extremfall men flera byar i Keralas bergsregion har halvfärdiga kulippuror som väntar på att ersätta de gamla. Att byggen färdigställs lite pö om pö är inte ovanligt i Indien. I de flesta byar kan kvinnorna använda de gamla husen, i väntan på modernare byggnader.

Att politikerna skulle kunna kräva ett stopp för traditionen att kvinnorna måste isolera sig är inget alternativ. Statens relation till ursprungsbefolkningen är en lång historia av vanvård och övergrepp, och att köra över deras traditioner skulle vara dyrt och inte tas emot väl. Men det långsiktiga arbetet med utbildning i adivasis byar förväntas öka kvinnornas medvetenhet och stärka deras position i samhället.

Share This