”Vi vill utvecklas – och tänker inte vänta”

Det ska bli den nya moderna staden på Västbanken; planerad, ekologisk och modern: Men ockupationen har förhalat drömmen – investerarna ser det som för riskabelt. Idag är företag från Qatar de enda som stödjer projektet. Men grundarna tänker inte vänta på det internationella samfundet.

Ett trettiotal internationella butikskedjor och ett okänt antal olika företag kommer att flytta in i Rawabis centrum under sommar 2017.

Fyrabarnsföräldrarna Bassim och Asma Dudeen, båda 56 år, tar emot i dörren till sin nya femrumslägenhet i staden Rawabi på palestinska Västbanken. Vi slår oss ned i soffan i vardagsrummet. Asma hämtar kaffe och kakor i köket som var fullt utrustat med vitvaror när paret flyttade in i början av 2015, något som är mycket ovanligt på Västbanken.

– Rawabi representerar en unik modell för boende på Västbanken, konstaterar Bassim.

Utanför breder stadens höghus ut sig. Alla är byggda ljusgul sten från samma stenbrott. Det står i stark kontrast till bebyggelsen i andra palestinska städer där höghus, enkla betonglåghus, fabriker och butiker ligger huller om buller.

– Rawabi skiljer sig från andra städer på Västbanken. Både när det gäller arkitektur och utbud av service och aktiviteter, men framförallt är staden planerad. Det är inga andra städer på Västbanken. Där är bebyggelsen rörig, blandad och växer vertikalt, säger Bassim.

Till skillnad mot andra palestinska städer, där taken är belamrade med vattentankar och satellit-mottagarskivor, är de infrastrukturella nätverken dragna under marken i Rawabi.

– Även i Rawabi är husen byggda vertikalt, men de blir inte högre. Staden expanderar nedför kullarna. Vår utsikt kommer alltid att vara densamma, säger Bassim.

 

En grön stad för alla

Rawabi är Västbankens första planerade stad. Den ligger på en höjd mellan Nablus och de palestinska myndigheternas huvudort Ramallah. Grundsten lades 2010. Tre år senare reserverade paret Dudeen sin lägenhet och var bland de första som flyttade in 2015. Idag har 2500 personer bosatt sig i de två första färdiga bostadsområden. Kring 2020 beräknas Rawabi vara färdigbyggt och ha 40 000 invånare. Asma och Bassim är högutbildade. De har arbetat för såväl FN som palestinska ministerier.

– Men Rawabi är en stad för alla. Det är billigare att köpa än lägenhet här än i vissa delar av Ramallah, säger Bassim.

Rawabi profilerar som en ekologisk och grön stad. Regnvatten tillvaratas och renas i ett eget reningsverk och återanvänds sedan för bevattning av grönområdena som ligger utspridda bland bostadskomplexen. Lägenheternas isoleringsmaterial håller dem varma på vintern och svala på sommaren. Parets fyra barn studerar på andra orter. Förhoppningen är att de ska hitta jobb i Rawabi efter examen. Byggandet av staden har genererat 10 000 arbeten.

– Rawabi håller fortfarande på att byggas. Det generar många jobb och företag kommer att behöva personal när de etablerar sig här, säger Bassim.

Mängder med nöjes-, sport- och fritidsanläggningar kommer att finnas i Rawabi.

Gammal stil i ny tappning

Stenlagda gator leder till Rawabis bilfria stadskärna. Där är ett trettiotal internationella butikskedjor i full färd med att flytta in i husens nedanvåningar vars välvda arkader och pelare för tankarna till gamla Jerusalem. Ibrahim Natour, ingenjör och kontraktschef i Rawabi, berättar att man hoppas dra till sig utländska IT-företag.

– Nu är nästan all infrastruktur klar. Vi använder senaste teknologin inom ICT, LED och fiberoptik, säger han.

Målet är även att palestinier från hela Västbanken ska komma och spendera pengar i stadens nöjespark, på biografena, sportanläggningarna, restaurangerna och i designerbutikerna. Flera artister har redan uppträtt på Rawabis amfiteater som har 15 000 sittplatser. Den israeliska ockupationen av Västbanken, som i juni har pågått i 50 år, har dock lett till förseningar och högre kostnader än beräknat.

– Det var ofta problem att få in utrustning och byggnadsmaterial. Västbanken har inga hamnar och eller flygplatser. Allt måste importeras via Israel som kan stänga gränserna eller vägspärrarna närsomhelst, berättar Ibrahim.

Två av stadens bostadsområden är klara, och fler ska det bli. Just nu bor det över 2000 personer, sammanlagt kommer staden att rymma 40 000 invånare vid 2020.

Vattenbrist hotade projektet

Efter Osloavtalet 1993, mellan Israel och PLO, delades Västbanken upp i A- och B-zoner som kontrolleras helt eller delvis av palestinska myndigheter. Över 60 procent av Västbanken är dock C-zoner. Rawabi ligger i en A-zon, men vägen dit går genom en C-zon. Inledningsvis var det strul att få tillstånd av Israel att använda vägen. Den största krisen kom dock i slutet av 2014 då man efter närmare två års förhandlingar med Israel, som kontrollerar Västbankens vattenresurser, ännu inte hade fått tillstånd att koppla staden till vattennätverket. Cirka 500 bostadsreservationer sades upp och projektet höll på att krascha. I början av 2015 nåddes slutligen ett vattenavtal. Ibrahim ser staden som ett steg mot en självständig palestinsk stat.

– Samtidigt visar vi det internationella samfundet att vi som stat har kapacitet och vilja att utvecklas, säger han.

I strid med internationell rätt finns det idag 149 israeliska bosättningar på Västbanken. Rawabis byggelse säkrar marken från att hamna i händerna på nya bosättare.

– Vi kommer aldrig att ge upp vår rätt till en egen stat, men vi tänker inte sitta och vänta på att det internationella samfundet ska fixa det. Vi börjar själva ta våra rättigheter genom att bygga här, säger Ibrahim.

Bassim och Asma Dudeen bodde tidigare i en by utanför Hebron på södra Västbanken. Sedan mitten av 2015 bor de i Rawabi.

”Det största projektet i vår historia”

På holdingbolaget Massar International i Ramallah sitter Bashar Masri, bolagets grundare och mannen bakom Rawabi

– Rawabi är en sten i byggandet av en palestinsk stat med stark ekonomi och hög levnadsstandard, säger han.

Två tredjedelar av projektet finansieras av qatariska Qatari Diar, resten av Massar International. Bashar är besviken på det internationella samfundet som inte har bistått med ett öre.

– Vi offentliggjorde projektet tio dagar innan den internationella givarkonferensen för Palestina i Paris i december 2007. Då donerades 7,6 miljarder dollar. Vi trodde att åtminstone något skulle satsas på det största projektet i Palestinas historia, säger han.

Man han utan framgång har sökt utländskt bistånd till Rawabis offentliga sektor, bland annat hos SIDA. Det har även varit omöjligt att locka utländska investerare.

– Det innebär stora risker att investera i ett projekt som Rawabi. Möjligheterna att göra snabb profit är små medan riskerna är stora, säger Bashar.

Undantaget är qatariska företag som enligt Bashar ser Rawabi som ett utvecklingsprojekt. Det tycker han att andra potentiella investerare också borde göra.

– Vi har många unga, välutbildade och drivna palestinier som vill jobba för utländska företag, säger han.

I staden Ramallah blandas högt och lågt, och ingen tydlig stadsplanering finns i sikte. I de flesta palestinska städer, som Ramallah, kommer hushållsvattnet från tankar på taken. I Rawabi kommer allt hushållsvatten via ledningar.

Tar gärna israeliska företag

En industrizon håller på att anläggas i Rawabi, men ockupationen sätter käppar i hjulen. Den planerade vägen dit går genom en C-zon.

– Så nu förhandlar vi med Israel om att få tillstånd att bygga vägen, suckar Bashar.

Israel har inte satt sig på tvären mot projektet i sig, men krafter i Israel har provocerats av att Rawabi bojkottar produkter från israeliska bosättningar.

– Det gör israeliska radikaler så ursinniga att de vill förbjuda israeliska företag att göra affärer med oss, säger Bashar.

Även kritiska palestinska pekfingrar har pekats mot att Bashar för att han gör affärer med israeliska företag. Han kontrar med att det gör alla på Västbanken eftersom affärerna översvämmas av israeliska varor.

– Jag tycker att det är bra om israeliska företag kommer hit, gör affärer och investerar. Jag skulle älska om fler gjorde det. Låt dem riskera sina pengar med oss. Många palestinier arbetar i Israel. Är det inte bättre om de jobbar för israeliska företag här? säger han.

Fotnot: I juni 2017 är det 50 år sedan Israel ockuperade Palestina. I en serie artiklar tittar Omvärlden närmare på läget i de ockuperade områdena. Läs alla artiklar här.

Om Rawabi

  • Idén till Rawabi kläcktes 2007 av den palestinske affärsmannen Bashar Masri. Grundstenen lades 2010.
  • Stadsgränserna sträcker sig över 6 miljoner kvadratmeter.
  • Två av stadens 23 planerade bostadsområden är klara. Cirka 2500 personer har flyttat in. Ytterligare två bostadsområden är inflyttningsklara under sommaren 2017. Sammanlagt kommer staden att rymma 40 000 invånare kring 2020.
  • Lägenheterna finns 50 olika prisklasser. De billigaste, på 90 kvadratmeter, kostar cirka 60 000 dollar.
  • Slutsumman för projektet beräknas bli 1,4 miljarder dollar. Det finansieras av Massar International och qatariska Qatari Diar.

”Vi vill utvecklas – och tänker inte vänta”

Det ska bli den nya moderna staden på Västbanken; planerad, ekologisk och modern: Men ockupationen har förhalat drömmen – investerarna ser det som för riskabelt. Idag är företag från Qatar de enda som stödjer projektet. Men grundarna tänker inte vänta på det internationella samfundet.

Ett trettiotal internationella butikskedjor och ett okänt antal olika företag kommer att flytta in i Rawabis centrum under sommar 2017.

 

Fyrabarnsföräldrarna Bassim och Asma Dudeen, båda 56 år, tar emot i dörren till sin nya femrumslägenhet i staden Rawabi på palestinska Västbanken. Vi slår oss ned i soffan i vardagsrummet. Asma hämtar kaffe och kakor i köket som var fullt utrustat med vitvaror när paret flyttade in i början av 2015, något som är mycket ovanligt på Västbanken.

– Rawabi representerar en unik modell för boende på Västbanken, konstaterar Bassim.

Utanför breder stadens höghus ut sig. Alla är byggda ljusgul sten från samma stenbrott. Det står i stark kontrast till bebyggelsen i andra palestinska städer där höghus, enkla betonglåghus, fabriker och butiker ligger huller om buller.

– Rawabi skiljer sig från andra städer på Västbanken. Både när det gäller arkitektur och utbud av service och aktiviteter, men framförallt är staden planerad. Det är inga andra städer på Västbanken. Där är bebyggelsen rörig, blandad och växer vertikalt, säger Bassim.

Till skillnad mot andra palestinska städer, där taken är belamrade med vattentankar och satellit-mottagarskivor, är de infrastrukturella nätverken dragna under marken i Rawabi.

– Även i Rawabi är husen byggda vertikalt, men de blir inte högre. Staden expanderar nedför kullarna. Vår utsikt kommer alltid att vara densamma, säger Bassim.

 

En grön stad för alla

Rawabi är Västbankens första planerade stad. Den ligger på en höjd mellan Nablus och de palestinska myndigheternas huvudort Ramallah. Grundsten lades 2010. Tre år senare reserverade paret Dudeen sin lägenhet och var bland de första som flyttade in 2015. Idag har 2500 personer bosatt sig i de två första färdiga bostadsområden. Kring 2020 beräknas Rawabi vara färdigbyggt och ha 40 000 invånare. Asma och Bassim är högutbildade. De har arbetat för såväl FN som palestinska ministerier.

– Men Rawabi är en stad för alla. Det är billigare att köpa än lägenhet här än i vissa delar av Ramallah, säger Bassim.

Rawabi profilerar som en ekologisk och grön stad. Regnvatten tillvaratas och renas i ett eget reningsverk och återanvänds sedan för bevattning av grönområdena som ligger utspridda bland bostadskomplexen. Lägenheternas isoleringsmaterial håller dem varma på vintern och svala på sommaren. Parets fyra barn studerar på andra orter. Förhoppningen är att de ska hitta jobb i Rawabi efter examen. Byggandet av staden har genererat 10 000 arbeten.

– Rawabi håller fortfarande på att byggas. Det generar många jobb och företag kommer att behöva personal när de etablerar sig här, säger Bassim.

Mängder med nöjes-, sport- och fritidsanläggningar kommer att finnas i Rawabi.

Gammal stil i ny tappning

Stenlagda gator leder till Rawabis bilfria stadskärna. Där är ett trettiotal internationella butikskedjor i full färd med att flytta in i husens nedanvåningar vars välvda arkader och pelare för tankarna till gamla Jerusalem. Ibrahim Natour, ingenjör och kontraktschef i Rawabi, berättar att man hoppas dra till sig utländska IT-företag.

– Nu är nästan all infrastruktur klar. Vi använder senaste teknologin inom ICT, LED och fiberoptik, säger han.

Målet är även att palestinier från hela Västbanken ska komma och spendera pengar i stadens nöjespark, på biografena, sportanläggningarna, restaurangerna och i designerbutikerna. Flera artister har redan uppträtt på Rawabis amfiteater som har 15 000 sittplatser. Den israeliska ockupationen av Västbanken, som i juni har pågått i 50 år, har dock lett till förseningar och högre kostnader än beräknat.

– Det var ofta problem att få in utrustning och byggnadsmaterial. Västbanken har inga hamnar och eller flygplatser. Allt måste importeras via Israel som kan stänga gränserna eller vägspärrarna närsomhelst, berättar Ibrahim.

Två av stadens bostadsområden är klara, och fler ska det bli. Just nu bor det över 2000 personer, sammanlagt kommer staden att rymma 40 000 invånare vid 2020.

 

Vattenbrist hotade projektet

Efter Osloavtalet 1993, mellan Israel och PLO, delades Västbanken upp i A- och B-zoner som kontrolleras helt eller delvis av palestinska myndigheter. Över 60 procent av Västbanken är dock C-zoner. Rawabi ligger i en A-zon, men vägen dit går genom en C-zon. Inledningsvis var det strul att få tillstånd av Israel att använda vägen. Den största krisen kom dock i slutet av 2014 då man efter närmare två års förhandlingar med Israel, som kontrollerar Västbankens vattenresurser, ännu inte hade fått tillstånd att koppla staden till vattennätverket. Cirka 500 bostadsreservationer sades upp och projektet höll på att krascha. I början av 2015 nåddes slutligen ett vattenavtal. Ibrahim ser staden som ett steg mot en självständig palestinsk stat.

– Samtidigt visar vi det internationella samfundet att vi som stat har kapacitet och vilja att utvecklas, säger han.

I strid med internationell rätt finns det idag 149 israeliska bosättningar på Västbanken. Rawabis byggelse säkrar marken från att hamna i händerna på nya bosättare.

– Vi kommer aldrig att ge upp vår rätt till en egen stat, men vi tänker inte sitta och vänta på att det internationella samfundet ska fixa det. Vi börjar själva ta våra rättigheter genom att bygga här, säger Ibrahim.

Bassim och Asma Dudeen bodde tidigare i en by utanför Hebron på södra Västbanken. Sedan mitten av 2015 bor de i Rawabi.

”Det största projektet i vår historia”

På holdingbolaget Massar International i Ramallah sitter Bashar Masri, bolagets grundare och mannen bakom Rawabi

– Rawabi är en sten i byggandet av en palestinsk stat med stark ekonomi och hög levnadsstandard, säger han.

Två tredjedelar av projektet finansieras av qatariska Qatari Diar, resten av Massar International. Bashar är besviken på det internationella samfundet som inte har bistått med ett öre.

– Vi offentliggjorde projektet tio dagar innan den internationella givarkonferensen för Palestina i Paris i december 2007. Då donerades 7,6 miljarder dollar. Vi trodde att åtminstone något skulle satsas på det största projektet i Palestinas historia, säger han.

Man han utan framgång har sökt utländskt bistånd till Rawabis offentliga sektor, bland annat hos SIDA. Det har även varit omöjligt att locka utländska investerare.

– Det innebär stora risker att investera i ett projekt som Rawabi. Möjligheterna att göra snabb profit är små medan riskerna är stora, säger Bashar.

Undantaget är qatariska företag som enligt Bashar ser Rawabi som ett utvecklingsprojekt. Det tycker han att andra potentiella investerare också borde göra.

– Vi har många unga, välutbildade och drivna palestinier som vill jobba för utländska företag, säger han.

Tar gärna israeliska företag

En industrizon håller på att anläggas i Rawabi, men ockupationen sätter käppar i hjulen. Den planerade vägen dit går genom en C-zon.

– Så nu förhandlar vi med Israel om att få tillstånd att bygga vägen, suckar Bashar.

Israel har inte satt sig på tvären mot projektet i sig, men krafter i Israel har provocerats av att Rawabi bojkottar produkter från israeliska bosättningar.

– Det gör israeliska radikaler så ursinniga att de vill förbjuda israeliska företag att göra affärer med oss, säger Bashar.

Även kritiska palestinska pekfingrar har pekats mot att Bashar för att han gör affärer med israeliska företag. Han kontrar med att det gör alla på Västbanken eftersom affärerna översvämmas av israeliska varor.

– Jag tycker att det är bra om israeliska företag kommer hit, gör affärer och investerar. Jag skulle älska om fler gjorde det. Låt dem riskera sina pengar med oss. Många palestinier arbetar i Israel. Är det inte bättre om de jobbar för israeliska företag här? säger han.

I staden Ramallah blandas högt och lågt, och ingen tydlig stadsplanering finns i sikte. I de flesta palestinska städer, som Ramallah, kommer hushållsvattnet från tankar på taken. I Rawabi kommer allt hushållsvatten via ledningar.

Fotnot: I juni 2017 är det 50 år sedan Israel ockuperade Palestina. I en serie artiklar tittar Omvärlden närmare på läget i de ockuperade områdena. Läs alla artiklar här.

Om Rawabi

  • Idén till Rawabi kläcktes 2007 av den palestinske affärsmannen Bashar Masri. Grundstenen lades 2010.
  • Stadsgränserna sträcker sig över 6 miljoner kvadratmeter.
  • Två av stadens 23 planerade bostadsområden är klara. Cirka 2500 personer har flyttat in. Ytterligare två bostadsområden är inflyttningsklara under sommaren 2017. Sammanlagt kommer staden att rymma 40 000 invånare kring 2020.
  • Lägenheterna finns 50 olika prisklasser. De billigaste, på 90 kvadratmeter, kostar cirka 60 000 dollar.
  • Slutsumman för projektet beräknas bli 1,4 miljarder dollar. Det finansieras av Massar International och qatariska Qatari Diar.
Share This