Cash istället för workshops – så ska biståndet nå de fattigaste

Fröer i Svalbard

Pengar direkt till de allra fattigaste – ett slags medborgarlön eller socialbidrag – så beskrivs det nya bistånd som snabbt visat sig lyfta folk ur fattigdom.
– Det är en pågående revolution , säger Lars M Johannson, som arbetat på ambassaden i Tanzania med att handlägga stödet. Men den tanzaniska regeringen har svårt att acceptera kontantbidrag utan motprestation.

Ute på gården pockar hönsen som sedan ett år tillbaka delar det gamla huset med äldsta sonen.  Hönsen värper ägg som ska användas till chipsi mayaie (potatisomelett) som Pili Hussein säljer vid ett stånd på den lokala marknaden. Veckan efter vårt besök är det Ramadan och Pili som ser fram emot en bra försäljning när familjerna i byn Mkupama ska fira att fastan bryts vid solnedgången.

– Jag har också köpt 15 kycklingar för att sälja grillad kyckling med pommes frites, berättar hon och ler stort.

På baksidan ligger en stor hög med hundratals kokosnötter som Pili investerat i för att förädla och sälja vidare. Hennes affärsrörelse växer och hon lyser av stolthet när hon visar allt hon lyckats bygga upp.

Pili Hussein är en av 1,1 miljoner tanzanier som får pengar varannan månad från programmet Productive Social Safety Net (PSSN) som Sverige stödjer sedan i början av 2016. Under fem års tid kommer Sida att betala ut nästan 800 miljoner kronor. Kravet för att få kontantbidrag är att man ska tillhöra de fattigaste, barnen ska gå i skolan och att de allra minsta barnen ska tas till regelbundna hälsoundersökningar. 

– Innan jag fick bidrag var livet väldigt svårt. Min man dog och jag lämnades ensam med tre barn. Jag hade ingen lön och allt vi hade var en liten bit mark att odla majs på. Jag hade inte råd med skoluniformer och vi hade knappt mat för dagen.

Med den första kontantbetalningen på omkring 115 kronor betalade hon bybor för att hjälpa henne bryta upp ny odlingsmark och rensa ogräs. Hon planterade sesamfrön på marken och när skörden kom sålde hon fröna för nästan 1000 kronor och kunde sen använda vinsten till att betala uniformer, besöka hälsovårdskliniken för de minsta barnen och även investera i att bygga upp en restaurangrörelse vid den lokala marknaden.
Under de fyra åren som gått sen hon kom med i programmet har hennes affärsrörelse växt och växt och ger henne ökade vinster för varje månad. Förutom att investera i barnens skolgång, har hon kunnat bygga ett nytt hus i sten, som har nyköpt plåttak och även dra in el i huset!

Frövalvet Svalbard

Pili Hussein tillsammans med barnen Asha Hassan Nachuli, 8, Ismail Ngule  Said, 5 och Warda Ally Said, 10. Hennes äldsta barn Harifa Mohammed (Mwanahamisi Ally Said), som är 16 år, saknas på bilden.

Domedagsvalvet i Svalbard

Pili Hussein har fått kontanstöd sedan några år tillbaka, och är nöjd över hur hennes liv har utvecklats sedan dess.

INNE I DET nybyggda huset används ett av de fyra rummen till att lagra nyskördade majskolvar och ett annat till att torka majskorn som ska malas till mjöl. Majs säljer hon inte utan det blir till ugali – majsmos som är familjens basföda. Sovrummet delar hon med de två yngsta flickorna.

I vardagsrummet står en soffa uppställd framför en tv. Pili och hennes barn är inte längre fattiga och hon vet att hon snart inte längre kommer att få kontantstöd. I början av 2014 kom programmet till Lindi, ett område 47 mil söder om Dar es Salaam. Varannan månad sen dess har Pili fått omkring 115 kronor. Totalt under fyra års tid har hon fått kontanter 24 gånger och sammanlagd 2800 kronor! Hon har också lyckats spara pengar.

– Nu är det snart dags för att andra i byn som också är fattiga men som inte kom med i första omgången att få stöd, säger hon.

Var sjätte månad besöker givarna (Sverige, Storbritannien, Världsbanken och i mindre mån även FN) olika byar runtom i Tanzania för att följa upp. Det var vid den senaste utvärderingen i maj 2017 som Omvärlden besökte Lindi och träffade Pili.

”Vi vet att hushållen använder det produktivt, investeringar i småboskap, eller andra typer av investeringar, oftast i jordbrukssektorn, eftersom de flesta som deltar i det här bor på landsbygden och driver småjordbruk.– Lars M Johansson

Var 6:e månad besöker givare och tanzaniska regeringen lokala bidragstagare i socialbidragxprogrammet PSSN. Den här gången besöktes byn Mkupama, Lindi, Tanzania och byborna firade detta med sång och dans. På bilden syns (främst först) Esha Ismail Nankalisa, Arafa Chilambo Selemani, Cecilia Daudi, Somoe Omary Mpiluka och Helena Tangaza Shangama.

”Trickle up”


– Det här projektet bidrar till att de mest desperat fattiga hushållen i Tanzania får det lite bättre. Man får lite mer pengar en gång varannan månad som man kan använda till vad man vill, berättar Lars M Johansson, Sidahandläggare på ambassaden i Tanzania fram till augusti, 2017. Han har en doktorsavhandling i ekonomi och har följt kontantstödsprogram i Afrika i sju år och beskriver det som en pågående revolution i låg- och medelinkomstländer. Han kallar effekten för ”trickle up”.

–En gång varannan månad är det totalt USD 20 miljoner som pumpas ut i botten på den ekonomiska pyramiden i Tanzania, alltså till de allra mest fattiga. De kommer i sin tur att köpa saker av andra aktörer på samma nivå eller något ovanför, såsom småhandlare i byarna, affärsidkare, människor som syr skoluniformer, och så vidare. Så vandrar pengarna genom det ekonomiska systemet till pyramidens topp.

– Tanken med mycket av den verksamhet vi har gjort hittills inom utvecklingssamarbetet är att vi investerar högt upp i den ekonomiska pyramiden. Vi stödjer stora infrastrukturprojekt som så småningom ska ”trickle-down”, sippra ner till de allra fattigaste i form av utveckling och ökad inkomster, fortsätter Lars.

Men kedjan med pengar från samhällets toppskikt ner till de allra fattigaste är väldigt lång och osäker. Och ibland funkar den inte alls, som till exempel när stora infrastrukturprojekt misslyckas, då kommer inga pengar ner till botten.

Omkring en miljon vuxna tanzanier räknas som extremt fattiga. De saknar resurser, har ont om mat, lider av ohälsa och deras barn tvingas ofta sluta skolan i tidig ålder.

Skapar lata medborgare

 


EN VANLIG KRITIK mot sociala skyddsnätsprogram är att det är en gåva som leder till passivitet. Att de som får bidrag bara slösar bort pengarna på alkohol och tobak.

– Vi vet vi att så inte är fallet. Vi vet att hushållen använder det produktivt, investeringar i småboskap, eller andra typer av investeringar, oftast i jordbrukssektorn, eftersom de flesta som deltar i det här bor på landsbygden och driver småjordbruk.

Kritiken i Tanzania har kommit från allra högsta politisk nivån och det är många som är skeptiska till att ge pengar till fattiga.

– President Magufuli har gång på gång betonat att alla måste arbeta hårt. Han har sagt att regeringen inte har en bondgård som kan föda alla i Tanzania. Fattiga använder pengar till att köpa hembryggd alkohol, säger den högste tjänstemannen i Lindi, regionkommissionären Godfrey W. Zambi, vid ett möte med utvärderingsgruppen och media.

På frågan om han vet hur många som använt pengar till att köpa alkohol så svarar han undvikande och en lägre tjänsteman förklarar att det är ytterst ovanligt, kanske ett eller ett par fall.

Sen säger kommissionär Godfrey W. Zambi att man inte ska ge pengar utan material till fattiga. Så att de kan bygga bättre hus och installera solelspaneler.

– Många av de som får pengar har knappt så att det räcker till ett mål mat om dagen. Hur ska de orka bygga hus, frågar Elisifa Kinosha, ingenjör och avdelningschef på myndigheten Tasaf, som ansvarar för programmet i Tanzania. Hon har varit delaktig i programmet sen det började och har också sett hur politiker och andra ändrat uppfattning när de väl fått se programmet. Dessutom, påpekar hon, är det så att utbetalningarna går till kvinnor, som inte skulle slösa bort pengarna.

– En kvinna kommer att använda pengarna hon får till att först köpa mat till familjen sen se till så att barnen går i skolan. Om hon får något över kommer hon att spara. Detta är helt enkelt naturligt för de allra flesta kvinnorna. Män, däremot, de vill ofta ha stora saker. Med så lite pengar som ges ut skulle de bara fnysa och säga ’låt mig köpa en sak’, sen skulle alla pengarna vara slut.

Pili Hussein är ett exempel på en kvinna som förvaltat stödet väl och lyft familjen ur akut fattigdom. Men livet är fortsatt skört och sedan OmVärlden träffade Pili har saker försämrats. Hon berättar från sjukhuset i Lindi att hon har haft svår huvudvärk och magsmärtor. Läkaren har inte kunnat hitta en orsak till hennes hälsoproblem och Pili är mycket orolig inför framtiden, inte längre lika positiv, även om socialbidraget fortsätter att betalas ut. Hon är ensam försörjare, det äldsta barnet har börjat på en internatskola, vilket har kostat Pili en stor del av hennes besparingar, och hon känner inte att hon lita på någon annan för att hjälpa henne med restaurangverksamheten.

miljoner kronor betalades ut som kontantstöd till Tanzania under 2017

Om kontantstöd

Första gången Sida stödde ett program som gav pengar direkt till bidragstagare var 2004 i Kenya. Barn vars föräldrar dött i Hiv/Aids fick då kontantbidrag av Unicef. Det skulle sen dröja fram till 2011 innan Sida bestämde sig för att stödja nästa program, i Moçambique.

I Tanzania ingår kontantstöd i Sveriges biståndsstrategi för landet: ”Stödet till PSSN har beretts inom denna strategiplanering och genomförande. Det har inte skett varken påfyllnad av medel, eller överföringar från andra områden, för att finansiera PSSN. ”

Idag stödjer Sida tio stycken program runtom i världen, varav sju stycken är baserade i afrikanska länder.

Cash istället för workshops – så ska biståndet nå de fattigaste

Fröer i Svalbard

Pengar direkt till de allra fattigaste – ett slags medborgarlön eller socialbidrag – så beskrivs det nya bistånd som snabbt visat sig lyfta folk ur fattigdom.
– Det är en pågående revolution , säger Lars M Johannson, som arbetat på ambassaden i Tanzania med att handlägga stödet. Men den tanzaniska regeringen har svårt att acceptera kontantbidrag utan motprestation.

Ute på gården pockar hönsen som sedan ett år tillbaka delar det gamla huset med äldsta sonen.  Hönsen värper ägg som ska användas till chipsi mayaie (potatisomelett) som Pili Hussein säljer vid ett stånd på den lokala marknaden. Veckan efter vårt besök är det Ramadan och Pili som ser fram emot en bra försäljning när familjerna i byn Mkupama ska fira att fastan bryts vid solnedgången.

– Jag har också köpt 15 kycklingar för att sälja grillad kyckling med pommes frites, berättar hon och ler stort.

På baksidan ligger en stor hög med hundratals kokosnötter som Pili investerat i för att förädla och sälja vidare. Hennes affärsrörelse växer och hon lyser av stolthet när hon visar allt hon lyckats bygga upp.

Pili Hussein är en av 1,1 miljoner tanzanier som får pengar varannan månad från programmet Productive Social Safety Net (PSSN) som Sverige stödjer sedan i början av 2016. Under fem års tid kommer Sida att betala ut nästan 800 miljoner kronor. Kravet för att få kontantbidrag är att man ska tillhöra de fattigaste, barnen ska gå i skolan och att de allra minsta barnen ska tas till regelbundna hälsoundersökningar. 

– Innan jag fick bidrag var livet väldigt svårt. Min man dog och jag lämnades ensam med tre barn. Jag hade ingen lön och allt vi hade var en liten bit mark att odla majs på. Jag hade inte råd med skoluniformer och vi hade knappt mat för dagen.

Med den första kontantbetalningen på omkring 115 kronor betalade hon bybor för att hjälpa henne bryta upp ny odlingsmark och rensa ogräs. Hon planterade sesamfrön på marken och när skörden kom sålde hon fröna för nästan 1000 kronor och kunde sen använda vinsten till att betala uniformer, besöka hälsovårdskliniken för de minsta barnen och även investera i att bygga upp en restaurangrörelse vid den lokala marknaden.
Under de fyra åren som gått sen hon kom med i programmet har hennes affärsrörelse växt och växt och ger henne ökade vinster för varje månad. Förutom att investera i barnens skolgång, har hon kunnat bygga ett nytt hus i sten, som har nyköpt plåttak och även dra in el i huset!

Frövalvet Svalbard

Pili Hussein tillsammans med barnen Asha Hassan Nachuli, 8, Ismail Ngule  Said, 5 och Warda Ally Said, 10. Hennes äldsta barn Harifa Mohammed (Mwanahamisi Ally Said), som är 16 år, saknas på bilden.

Domedagsvalvet i Svalbard

Pili Hussein har fått kontanstöd sedan några år tillbaka, och är nöjd över hur hennes liv har utvecklats sedan dess.

INNE I DET nybyggda huset används ett av de fyra rummen till att lagra nyskördade majskolvar och ett annat till att torka majskorn som ska malas till mjöl. Majs säljer hon inte utan det blir till ugali – majsmos som är familjens basföda. Sovrummet delar hon med de två yngsta flickorna. I vardagsrummet står en soffa uppställd framför en tv. Pili och hennes barn är inte längre fattiga och hon vet att hon snart inte längre kommer att få kontantstöd.
I början av 2014 kom programmet till Lindi, ett område 47 mil söder om Dar es Salaam. Varannan månad sen dess har Pili fått omkring 115 kronor. Totalt under fyra års tid har hon fått kontanter 24 gånger och sammanlagd 2800 kronor! Hon har också lyckats spara pengar.

– Nu är det snart dags för att andra i byn som också är fattiga men som inte kom med i första omgången att få stöd, säger hon.
Var sjätte månad besöker givarna (Sverige, Storbritannien, Världsbanken och i mindre mån även FN) olika byar runtom i Tanzania för att följa upp. Det var vid den senaste utvärderingen i maj 2017 som Omvärlden besökte Lindi och träffade Pili.

”Vi vet att hushållen använder det produktivt, investeringar i småboskap, eller andra typer av investeringar, oftast i jordbrukssektorn, eftersom de flesta som deltar i det här bor på landsbygden och driver småjordbruk.– Lars M Johansson

Var 6:e månad besöker givare och tanzaniska regeringen lokala bidragstagare i socialbidragxprogrammet PSSN. Den här gången besöktes byn Mkupama, Lindi, Tanzania och byborna firade detta med sång och dans. På bilden syns (främst först) Esha Ismail Nankalisa, Arafa Chilambo Selemani, Cecilia Daudi, Somoe Omary Mpiluka och Helena Tangaza Shangama.

”Trickle up”

– Det här projektet bidrar till att de mest desperat fattiga hushållen i Tanzania får det lite bättre. Man får lite mer pengar en gång varannan månad som man kan använda till vad man vill, berättar Lars M Johansson, Sidahandläggare på ambassaden i Tanzania fram till augusti, 2017. Han har en doktorsavhandling i ekonomi och har följt kontantstödsprogram i Afrika i sju år och beskriver det som en pågående revolution i låg- och medelinkomstländer. Han kallar effekten för ”trickle up”.

–En gång varannan månad är det totalt USD 20 miljoner som pumpas ut i botten på den ekonomiska pyramiden i Tanzania, alltså till de allra mest fattiga. De kommer i sin tur att köpa saker av andra aktörer på samma nivå eller något ovanför, såsom småhandlare i byarna, affärsidkare, människor som syr skoluniformer, och så vidare. Så vandrar pengarna genom det ekonomiska systemet till pyramidens topp.

– Tanken med mycket av den verksamhet vi har gjort hittills inom utvecklingssamarbetet är att vi investerar högt upp i den ekonomiska pyramiden. Vi stödjer stora infrastrukturprojekt som så småningom ska ”trickle-down”, sippra ner till de allra fattigaste i form av utveckling och ökad inkomster, fortsätter Lars.

Men kedjan med pengar från samhällets toppskikt ner till de allra fattigaste är väldigt lång och osäker. Och ibland funkar den inte alls, som till exempel när stora infrastrukturprojekt misslyckas, då kommer inga pengar ner till botten.

 

Omkring en miljon vuxna tanzanier räknas som extremt fattiga. De saknar resurser, har ont om mat, lider av ohälsa och deras barn tvingas ofta sluta skolan i tidig ålder.

Skapar lata medborgare

EN VANLIG KRITIK mot sociala skyddsnätsprogram är att det är en gåva som leder till passivitet. Att de som får bidrag bara slösar bort pengarna på alkohol och tobak.

– Vi vet vi att så inte är fallet. Vi vet att hushållen använder det produktivt, investeringar i småboskap, eller andra typer av investeringar, oftast i jordbrukssektorn, eftersom de flesta som deltar i det här bor på landsbygden och driver småjordbruk.

Kritiken i Tanzania har kommit från allra högsta politisk nivån och det är många som är skeptiska till att ge pengar till fattiga.

– President Magufuli har gång på gång betonat att alla måste arbeta hårt. Han har sagt att regeringen inte har en bondgård som kan föda alla i Tanzania. Fattiga använder pengar till att köpa hembryggd alkohol, säger den högste tjänstemannen i Lindi, regionkommissionären Godfrey W. Zambi, vid ett möte med utvärderingsgruppen och media.

På frågan om han vet hur många som använt pengar till att köpa alkohol så svarar han undvikande och en lägre tjänsteman förklarar att det är ytterst ovanligt, kanske ett eller ett par fall.

Sen säger kommissionär Godfrey W. Zambi att man inte ska ge pengar utan material till fattiga. Så att de kan bygga bättre hus och installera solelspaneler.

– Många av de som får pengar har knappt så att det räcker till ett mål mat om dagen. Hur ska de orka bygga hus, frågar Elisifa Kinosha, ingenjör och avdelningschef på myndigheten Tasaf, som ansvarar för programmet i Tanzania. Hon har varit delaktig i programmet sen det började och har också sett hur politiker och andra ändrat uppfattning när de väl fått se programmet. Dessutom, påpekar hon, är det så att utbetalningarna går till kvinnor, som inte skulle slösa bort pengarna.

– En kvinna kommer att använda pengarna hon får till att först köpa mat till familjen sen se till så att barnen går i skolan. Om hon får något över kommer hon att spara. Detta är helt enkelt naturligt för de allra flesta kvinnorna. Män, däremot, de vill ofta ha stora saker. Med så lite pengar som ges ut skulle de bara fnysa och säga ’låt mig köpa en sak’, sen skulle alla pengarna vara slut.

Pili Hussein är ett exempel på en kvinna som förvaltat stödet väl och lyft familjen ur akut fattigdom. Men livet är fortsatt skört och sedan OmVärlden träffade Pili har saker försämrats. Hon berättar från sjukhuset i Lindi att hon har haft svår huvudvärk och magsmärtor. Läkaren har inte kunnat hitta en orsak till hennes hälsoproblem och Pili är mycket orolig inför framtiden, inte längre lika positiv, även om socialbidraget fortsätter att betalas ut. Hon är ensam försörjare, det äldsta barnet har börjat på en internatskola, vilket har kostat Pili en stor del av hennes besparingar, och hon känner inte att hon lita på någon annan för att hjälpa henne med restaurangverksamheten.

miljoner kronor betalades ut som kontantstöd till Tanzania under 2017

Om kontantstöd

Första gången Sida stödde ett program som gav pengar direkt till bidragstagare var 2004 i Kenya. Barn vars föräldrar dött i Hiv/Aids fick då kontantbidrag av Unicef. Det skulle sen dröja fram till 2011 innan Sida bestämde sig för att stödja nästa program, i Moçambique.

I Tanzania ingår kontantstöd i Sveriges biståndsstrategi för landet: ”Stödet till PSSN har beretts inom denna strategiplanering och genomförande. Det har inte skett varken påfyllnad av medel, eller överföringar från andra områden, för att finansiera PSSN. ”

Idag stödjer Sida tio stycken program runtom i världen, varav sju stycken är baserade i afrikanska länder.

 

Share This