Överlevarna i Mali: ”Varje natt passerade 12-13 män min cell”

När kriget kom till Mali riktade både rebeller och islamistgrupper sitt våld mot kvinnorna. Systematiska våldtäkter och tvångsgiftemål blev en del av deras maktutövande. Fem år senare träffar Omvärlden överlevarna Aisha, Fatoumata och Zenebou som kämpar för att återta kontrollen över sina liv. 

Hon har svept in sig i det gröna tyget. Det som männen gav till henne precis innan hon fördes bort. Eller som hon själv kallar det; en souvenir från våldtäktsmännen. Humorn är svart. Aisha ler inte åt sitt eget skämt.

Dörren står öppen ut mot gatan. En taxi passerar på väg upp mot rondellen där ruinen av ett monument ligger med böjda armeringsjärn spretande upp mot himlen. En av många symboler för islamisternas övergrepp mot staden Timbuktu och dess befolkning.

Det började i mars 2012 som ännu ett uppror av nomadfolket tuareger. Genom den sekulära rebellgruppen MNLA stred de för ett självständigt ”Azawad” men den här gången hade de hjälp. Snabbt tog de över stora landytor från den dåligt utrustade maliska armén. Men deras allierade – tungt beväpnade islamistgrupper som al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM), Ansar Dine och Rörelsen för enhet och jihad i Västafrika (MUJAO) – hade egna planer. MNLA blev snart utkörda av sina tidigare vapenbröder som ockuperade städerna Gao, Timbuktu och Kidal och hela norra Mali där de införde strikta sharialagar.

Aisha minns dagen de kom till Timbuktu. Det var söndag och hon hade ledigt från jobbet i familjens klädaffär. Skottlossningen hördes över hela staden. Utanför hennes dörr sprang panikslagna människor mot tryggheten i sina hem. Men stadens nya styre tänkte inte låta hemmets trösklar vara ett hinder. Aisha minns hur islamisternas regler förändrade hela livet: kvinnor tvingades ha heltäckande kläder och fick inte jobba. Ändå skulle det bli mycket värre.

En dag när hon hade köpt ris på marknaden följde en grupp islamister henne hela vägen hem. Männen hävdade att hon inte skylt sin kropp enligt deras regler. Det var då de gav henne det stora gröna tyget med gula ränder. De tog henne till vad de kallade för ett shariafängelse. Aisha har en annan beskrivning – ett fängelse för sexslavar.

– Varje natt passerade tolv till tretton män min cell, säger hon uttryckslöst.

Byggnaden var full med kvinnor, några unga flickor, som alla råkade ut för samma sak. I mörkret om natten kom männen till cellerna. Aisha är säker på att en del av förövarna är härifrån Timbuktu men hon skulle inte känna igen dem om de möttes på gatan.

Efter en vecka släpptes hon. Men lättnaden över att ha undkommit med livet i behåll överskuggades av minnena och rädslorna. Hade hon fått någon sjukdom, skulle hon bli gravid och bära en våldtäktsmans barn, skulle hon lämnas av sin man och bli utstött av samhället?

Mali

Invånare: 17,6 miljoner
Huvudstad: Bamako
Självständighet: 1960 (från Frankrike).
Språk: Officiella språk är Franska och Bambara samt 13 minoritetsspråk, bland annat Songhai och tamashek (tuareg).
Förväntad medellivslängd: 58 år
Invånare under fattigdomsnivå: 43 procent (2009)
Befolkningsgrupper: Bambara (45%) och en rad grupper som utgör 5-10 procent av befolkningen bland annat Fulani, Dogon, tuareger, och songhai.
Religion: Islam 94 procent, resterande kristna eller traditionella religioner

Aisha lagar mat till sin familj på gården till deras hem i Timbuktu, norra Mali. Hon blev arresterad och togs till ett shariafängelse för kvinnor där hon utsattes för våldtäkter. En del av förövarna tros bo kvar i Timbuktu, och Aisha vill inte visa sitt ansikte.

EFTER ATT en franskledd allians i januari 2013 befriat de större städerna från islamisternas ockupation började informationen flöda ut. Shariadomstolarna hade straffat folk med piskrapp och avhuggna händer. Ogifta par hade stenats till döds. I skymundan kom även uppgifterna om övergreppen mot kvinnor. I en rapport har FN fastställt 211 fall av sexuella övergrepp medan lokala organisationer pratar om tusentals. FN:s rapport visar att samtliga stridande parter gjorde sig skyldiga till brott. Tuaregrebellerna MNLA ska ha utfört våldtäkter vilket även soldater i maliska armén anklagas för. Islamisterna satte övergreppen i system. FN menar att de strukturella dragen i utförandet av massövergreppen visar att det förmodligen varit sanktionerat från den högsta ledningen.

Övergreppen påverkade hela samhällen och ledde till massflykt av människor från både Gao och Timbuktu. Användningen av sexuella övergrepp som maktmedel i konflikter är utbredd. I Södra Mali skedde en stadskupp under samma tid som striderna i norr. FN-rapporten slår fast att de olika arméfraktioner som stred mot varandra utövade sexuellt våld mot besegrade motståndares fruar och döttrar.

Aisha blev arresterad av islamister för att hon enligt dem visade för mycket hud. De arresterade henne och tvingade henne att bära ett tygstycke som hon sedan bar under hela ockupationen.

Så styrde islamisterna

Islamistgrupperna som ockuperade norra Mali införde ofta strikta sharialagar, där många strider mot de mänskliga rättigheterna. Förbuden var många: musik, fotboll, tobak och alkohol. Straffen kunde vara allt från böter till avhuggna händer och stening.

Kvinnor drabbades extra hårt. De förbjöds ofta att arbeta och tvingades täcka sina hela kroppen under icke åtsittande tyger och i vissa fall även sina ansikten och sina händer. Kvinnor och män utan släktskap fick inte interagera med varandra eller sitta bredvid varandra i bussen eller taxin.

 

2012 blev Timbuktu och norra Mali ockuperat av islamister som införde hårda Sharialagar. Kvinnor blev offer för tvångsgifte och våldtäkter, förbjöds att arbeta, samt tvingades att bära heltäckande kläder.

I korsningen böljar trafiken, ett hav av lätta motorcyklar forsar fram när ljuset slår om till grönt. Bamako, en afrikansk storstad av annan karaktär än de mindre urbaniserade städerna i norr. Fatoumata möter oss tillsammans med centrets föreståndare. Hon går med säkra steg, pratar och skrattar obekymrat med en vän. Hon följer med när vi visas in i byggnaden, förbi kvinnor som syr skjortor på trampsymaskiner och eldtunnan där smeten till tvåtillverkningen hettas upp.

När hon sätter sig ned för att berätta sin historia förvandlas hon. Borta är leendet och kraften. 17-åringen tas fem år tillbaka i tiden. Med svag röst och ord som knappt hörs berättar hon om tolvåringen som brutalt slets bort från sin barndom. Männen tillhörde en av islamistgrupperna. I ett öde hus försökte de våldta henne men henne skrik och gråt fick dem att ge upp. Men bara för stunden.

– Efter några dagar kom de hem till oss och en av dem krävde att få gifta sig med mig. De hade vapen och när min pappa vägrade släppa mig så de dödade honom. De sa att även mamma skulle dö och sa jag att jag skulle gå med dem.

Fatoumata tvingades att gifta sig med en av dem, men betraktades som hela gruppens ägodel. På natten kom sex män till henne. Efter den femte våldtäkten svimmade hon. En av männen fick sympati för den svårt medtagna flickan och hjälpte henne att fly. Hon tog sig till Bamako där hon fick bo hos släktingar. I flera år gick hon med minnena och skadorna och så skammen som fick henne att sluta sig mot omvärlden. Tills hon fick hon kontakt med kvinnoorganisationen Sini Sanuman. På deras center i Bamako träffade hon fler kvinnor som drabbats på liknande sätt.

– Innan pratade jag inte med någon men med deras hjälp har jag kunnat komma ut ur mitt skal. Men ännu i dag litar jag inte på en man, säger hon.

Sedan 2002 har Sini Sanuman arbetat för kvinnors hälsa och rättigheter. Främst mot omskärelse av flickor men efter kriget 2012 har arbetet delvis ställts om. Hittills har 420 kvinnor har gått Sini Sanumans tre månader långa rehabiliteringsprogram och totalt har omkring 600 fått hjälp med sjukvård. Nittio procent av fallen har med konflikten i norr att göra.

– Tvångsgiftemål är en del av vardagen i Mali, men under islamisternas ockupation skedde det utan föräldrarnas medgivande. Under konflikten skedde dessutom många gruppvåldtäkter, säger Assettou Touré som är den som skapar kontakt med kvinnorna när de först anländer till centret.

 

Fautoumata, tillsammans med de andra kvinnorna på Sinu Saunans center, lär sig att sy så att de kan försörja sig.

Zenebou sökte hjälp på Sini Sanumans center i Bamako efter att hon och hennes vän blev utsatta för våldtäkter av islamisterna.

Sini Sanuman jobbar med informatörer i de flesta stadsdelar i Bamako och i flera städer i norr. Än i dag stöter de på kvinnor som likt Fatoumata hållit sig undan sedan 2012. Uppe i norr finns problemen kvar. Efter ockupationen har Malis armé och FN:s fredsbevarande styrkor lyckats skapa relativ trygghet i städerna, men på landsbygden har islamistgrupper och banditer fortfarande stor makt och övergreppen mot kvinnor fortsätter, om än i mindre skala.

På centret kan kvinnorna berätta om sina upplevelser utan att dömas. De erbjuds mat och husrum, utbildas i tvåltillverkning och till skräddare och får sjukhuskostnader betalade.

– Vi testar alla för HIV och i många fall behövs det gynekologisk kirurgi. Särskilt de som utsatts för gruppvåldtäkter har fått skador, det är vanligt att de läcker. Många tror att det är deras eget fel tills vi berättar att det är våldtäkterna som är orsaken, säger Assettou Touré.

17-åriga Zenebou är ännu en av de unga kvinnor på centret som drabbades av islamistgruppernas våld. Tillsammans med en vän hölls hon fången i ett hus där flera av de unga flickorna våldtogs. Efter flera dagar var det ren hunger som fick dem att trotsa faran. De försökte fly, och lyckades. Men en vännerna, en 14-årig flicka, hade fått så allvarliga inre skador att räddningen kom försent.

– De tog de oss till sjukhus men min vän hon var så svårt skadad. Hon dog efter fyra dagar, säger Zenebou.

På centret tas utsatta kvinnor om hand och får förutom psykologiskt stöd och rättslig samt medicinsk hjälp även kunskaper i handarbete. Något som ger dem självförtroendet och framtidshoppet tillbaka.

Louisa myser med sin dotter. Nio månader gammal, och resultatet av en våldtäkt. Länge stötte Louila bort sin dotter, men har på centret helt ändrat uppfattning.

SEDAN VÄNNEN dog kan Zenebou bara dela sina upplevelser med de andra kvinnorna på centret. I andra sammanhang ämnet tabu. Kvinnorna skambeläggs och därför är det få som vill driva sina fall rättsligt. Hittills har Sini Sanuman drivit fem fall och fått en våldtäksman dömd.

– En del känner sig så sårade och har blivit så skadade att de inte längre bryr sig om att alla får veta. De vill bara åt rättvisan, säger Assetou Touré.

Hon berättar om kvinnor som blivit utstötta av sina familjer. Om andra som blivit gravida och fött sina våldtäktsmäns barn. Hur en del av dem inte kunnat förlikas med hatkärleken och därför lämnat bort barnen.

– Ni ska veta att de kvinnor ni träffar har relativt positiva berättelser. Det slutar inte lika bra för alla, säger hon och formar munnen till ett streck.

Zenebou har börjat tänka på en framtid, att hon vill hjälpa andra som råkat illa ut. Fatoumata vill bli skräddare och hoppas på att få kontakt med sin mamma. Men ingen av dem vill återvända till hemstäderna i norr, platser för evigt förknippade med död och övergrepp.

Hemma i Timbuktu lagar Aisha mat åt sina barn och sopar den lilla innegården. Ekonomin i staden är dålig sedan krisen och hennes klädaffär går på sparlåga. Men hon blev inte gravid efter övergreppen och hennes man stannade kvar. Aisha ser det som att hon haft tur, att hon hade en man som helt lade skulden på förövarna och inte på henne.

Minnen måste hon konfronteras med varje dag. Hon bor i samma hem, går på samma gator och när hon vill vara anonym på en bild sveper hon in sin kropp och ansikte i ett tyg som måste vara fullt med dåliga minnen.

– Nu vill jag bara ha lugn och ro. Allt det där tillhör det förgångna i mitt liv. Det går inte att göra ogjort.

Konflikten i Mali

Det har länge funnits en konflikt mellan nomadfolken i norr och vad de anser är den styrande eliten i Bamako i söder. Under både 60- och 90-talen uppstod väpnade uppror. Tuaregerna i norr upplevde att de blev marginaliserade och stred därför för ett självständigt land – ”Azawad”. På 90-talet nåddes ett fredsavtal men missnöjet fortsatte växa i början av 2000-talet när tuaregerna ansåg att de inte fick del av den ekonomiska utvecklingen i området.


Detta har hänt:

2012 blossade våldsamma strider upp mellan Malis regering och tuaregseparatisterna MNLA som åter krävde självständighet för Azawad. MNLA hade bildat allians med flera islamistiska rebellgrupper som Ansar Dine, MUJAO ( rörelsen för Enhet och Jihad i Västafrika )och AQIM (al-Qaida i islamiska Maghreb). Dessutom hade tuareger som varit soldater i Gaddafis nyligen upplösta armé i Libyen kommit tillbaka och med dem tyngre vapen.

Upproret överraskade Malis armé och samtidigt skedde en militärkupp i huvudstaden Bamako. I kaoset kunde hela norra delen av Mali (cirka två tredjedelar av landets yta) ockuperas av de olika beväpnade grupperna. MNLA och de olika islamistgrupperna utropade enväldigt styre i ”Azawad” i norra Mali. MNLA tappade snart allt inflytande och kontrollen gick över till ett antal islamistgrupper.

I januari 2013 gick franska styrkor in och lyckades snart häva islamisternas ockupation. Terroristerna spreds ut i de okontrollerade ökenområderna där de splittrades och omgrupperades. Sedan dess finns en fredsbevarande FN-styrka (som inkluderar 250 svenska soldater) på plats. MNLA stöttade den franska interventionen och strider numera på regeringens sida i kampen mot islamistgrupperna som i sin tur utför blodiga terrordåd i hela regionen och fortsatt har stor makt över delar av landsbygden i norra och mellersta Mali.

Överlevarna i Mali: ”Varje natt passerade 12-13 män min cell”

När kriget kom till Mali riktade både rebeller och islamistgrupper sitt våld mot kvinnorna. Systematiska våldtäkter och tvångsgiftemål blev en del av deras maktutövande. Fem år senare träffar Omvärlden överlevarna Aisha, Fatoumata och Zenebou som kämpar för att återta kontrollen över sina liv. 

 

Hon har svept in sig i det gröna tyget. Det som männen gav till henne precis innan hon fördes bort. Eller som hon själv kallar det; en souvenir från våldtäktsmännen. Humorn är svart. Aisha ler inte åt sitt eget skämt.

Dörren står öppen ut mot gatan. En taxi passerar på väg upp mot rondellen där ruinen av ett monument ligger med böjda armeringsjärn spretande upp mot himlen. En av många symboler för islamisternas övergrepp mot staden Timbuktu och dess befolkning.

Det började i mars 2012 som ännu ett uppror av nomadfolket tuareger. Genom den sekulära rebellgruppen MNLA stred de för ett självständigt ”Azawad” men den här gången hade de hjälp. Snabbt tog de över stora landytor från den dåligt utrustade maliska armén. Men deras allierade – tungt beväpnade islamistgrupper som al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM), Ansar Dine och Rörelsen för enhet och jihad i Västafrika (MUJAO) – hade egna planer. MNLA blev snart utkörda av sina tidigare vapenbröder som ockuperade städerna Gao, Timbuktu och Kidal och hela norra Mali där de införde strikta sharialagar.

Aisha minns dagen de kom till Timbuktu. Det var söndag och hon hade ledigt från jobbet i familjens klädaffär. Skottlossningen hördes över hela staden. Utanför hennes dörr sprang panikslagna människor mot tryggheten i sina hem. Men stadens nya styre tänkte inte låta hemmets trösklar vara ett hinder. Aisha minns hur islamisternas regler förändrade hela livet: kvinnor tvingades ha heltäckande kläder och fick inte jobba. Ändå skulle det bli mycket värre.

En dag när hon hade köpt ris på marknaden följde en grupp islamister henne hela vägen hem. Männen hävdade att hon inte skylt sin kropp enligt deras regler. Det var då de gav henne det stora gröna tyget med gula ränder. De tog henne till vad de kallade för ett shariafängelse. Aisha har en annan beskrivning – ett fängelse för sexslavar.

– Varje natt passerade tolv till tretton män min cell, säger hon uttryckslöst.

Byggnaden var full med kvinnor, några unga flickor, som alla råkade ut för samma sak. I mörkret om natten kom männen till cellerna. Aisha är säker på att en del av förövarna är härifrån Timbuktu men hon skulle inte känna igen dem om de möttes på gatan.

Efter en vecka släpptes hon. Men lättnaden över att ha undkommit med livet i behåll överskuggades av minnena och rädslorna. Hade hon fått någon sjukdom, skulle hon bli gravid och bära en våldtäktsmans barn, skulle hon lämnas av sin man och bli utstött av samhället?

Aisha lagar mat till sin familj på gården till deras hem i Timbuktu, norra Mali. Hon blev arresterad och togs till ett shariafängelse för kvinnor där hon utsattes för våldtäkter. En del av förövarna tros bo kvar i Timbuktu, och Aisha vill inte visa sitt ansikte.

Mali

Invånare: 17,6 miljoner
Huvudstad: Bamako
Självständighet: 1960 (från Frankrike).
Språk: Officiella språk är Franska och Bambara samt 13 minoritetsspråk, bland annat Songhai och tamashek (tuareg).
Förväntad medellivslängd: 58 år
Invånare under fattigdomsnivå: 43 procent (2009)
Befolkningsgrupper: Bambara (45%) och en rad grupper som utgör 5-10 procent av befolkningen bland annat Fulani, Dogon, tuareger, och songhai.
Religion: Islam 94 procent, resterande kristna eller traditionella religioner

Aisha blev arresterad av islamister för att hon enligt dem visade för mycket hud. De arresterade henne och tvingade henne att bära ett tygstycke som hon sedan bar under hela ockupationen.

EFTER ATT en franskledd allians i januari 2013 befriat de större städerna från islamisternas ockupation började informationen flöda ut. Shariadomstolarna hade straffat folk med piskrapp och avhuggna händer. Ogifta par hade stenats till döds. I skymundan kom även uppgifterna om övergreppen mot kvinnor. I en rapport har FN fastställt 211 fall av sexuella övergrepp medan lokala organisationer pratar om tusentals. FN:s rapport visar att samtliga stridande parter gjorde sig skyldiga till brott. Tuaregrebellerna MNLA ska ha utfört våldtäkter vilket även soldater i maliska armén anklagas för. Islamisterna satte övergreppen i system. FN menar att de strukturella dragen i utförandet av massövergreppen visar att det förmodligen varit sanktionerat från den högsta ledningen.

Övergreppen påverkade hela samhällen och ledde till massflykt av människor från både Gao och Timbuktu. Användningen av sexuella övergrepp som maktmedel i konflikter är utbredd. I Södra Mali skedde en stadskupp under samma tid som striderna i norr. FN-rapporten slår fast att de olika arméfraktioner som stred mot varandra utövade sexuellt våld mot besegrade motståndares fruar och döttrar.

Så styrde islamisterna

 

Islamistgrupperna som ockuperade norra Mali införde ofta strikta sharialagar, där många strider mot de mänskliga rättigheterna. Förbuden var många: musik, fotboll, tobak och alkohol. Straffen kunde vara allt från böter till avhuggna händer och stening.

Kvinnor drabbades extra hårt. De förbjöds ofta att arbeta och tvingades täcka sina hela kroppen under icke åtsittande tyger och i vissa fall även sina ansikten och sina händer. Kvinnor och män utan släktskap fick inte interagera med varandra eller sitta bredvid varandra i bussen eller taxin.

 

 

2012 blev Timbuktu och norra Mali ockuperat av islamister som införde hårda Sharialagar. Kvinnor blev offer för tvångsgifte och våldtäkter, förbjöds att arbeta, samt tvingades att bära heltäckande kläder.

I korsningen böljar trafiken, ett hav av lätta motorcyklar forsar fram när ljuset slår om till grönt. Bamako, en afrikansk storstad av annan karaktär än de mindre urbaniserade städerna i norr. Fatoumata möter oss tillsammans med centrets föreståndare. Hon går med säkra steg, pratar och skrattar obekymrat med en vän. Hon följer med när vi visas in i byggnaden, förbi kvinnor som syr skjortor på trampsymaskiner och eldtunnan där smeten till tvåtillverkningen hettas upp.

När hon sätter sig ned för att berätta sin historia förvandlas hon. Borta är leendet och kraften. 17-åringen tas fem år tillbaka i tiden. Med svag röst och ord som knappt hörs berättar hon om tolvåringen som brutalt slets bort från sin barndom. Männen tillhörde en av islamistgrupperna. I ett öde hus försökte de våldta henne men henne skrik och gråt fick dem att ge upp. Men bara för stunden.

– Efter några dagar kom de hem till oss och en av dem krävde att få gifta sig med mig. De hade vapen och när min pappa vägrade släppa mig så de dödade honom. De sa att även mamma skulle dö och sa jag att jag skulle gå med dem.

Fatoumata tvingades att gifta sig med en av dem, men betraktades som hela gruppens ägodel. På natten kom sex män till henne. Efter den femte våldtäkten svimmade hon. En av männen fick sympati för den svårt medtagna flickan och hjälpte henne att fly. Hon tog sig till Bamako där hon fick bo hos släktingar. I flera år gick hon med minnena och skadorna och så skammen som fick henne att sluta sig mot omvärlden. Tills hon fick hon kontakt med kvinnoorganisationen Sini Sanuman. På deras center i Bamako träffade hon fler kvinnor som drabbats på liknande sätt.

– Innan pratade jag inte med någon men med deras hjälp har jag kunnat komma ut ur mitt skal. Men ännu i dag litar jag inte på en man, säger hon.

Sedan 2002 har Sini Sanuman arbetat för kvinnors hälsa och rättigheter. Främst mot omskärelse av flickor men efter kriget 2012 har arbetet delvis ställts om. Hittills har 420 kvinnor har gått Sini Sanumans tre månader långa rehabiliteringsprogram och totalt har omkring 600 fått hjälp med sjukvård. Nittio procent av fallen har med konflikten i norr att göra.

– Tvångsgiftemål är en del av vardagen i Mali, men under islamisternas ockupation skedde det utan föräldrarnas medgivande. Under konflikten skedde dessutom många gruppvåldtäkter, säger Assettou Touré som är den som skapar kontakt med kvinnorna när de först anländer till centret.

 

Fautoumata, tillsammans med de andra kvinnorna på Sinu Saunans center, lär sig att sy så att de kan försörja sig.

Zenebou sökte hjälp på Sini Sanumans center i Bamako efter att hon och hennes vän blev utsatta för våldtäkter av islamisterna.

Sini Sanuman jobbar med informatörer i de flesta stadsdelar i Bamako och i flera städer i norr. Än i dag stöter de på kvinnor som likt Fatoumata hållit sig undan sedan 2012. Uppe i norr finns problemen kvar. Efter ockupationen har Malis armé och FN:s fredsbevarande styrkor lyckats skapa relativ trygghet i städerna, men på landsbygden har islamistgrupper och banditer fortfarande stor makt och övergreppen mot kvinnor fortsätter, om än i mindre skala.

På centret kan kvinnorna berätta om sina upplevelser utan att dömas. De erbjuds mat och husrum, utbildas i tvåltillverkning och till skräddare och får sjukhuskostnader betalade.

– Vi testar alla för HIV och i många fall behövs det gynekologisk kirurgi. Särskilt de som utsatts för gruppvåldtäkter har fått skador, det är vanligt att de läcker. Många tror att det är deras eget fel tills vi berättar att det är våldtäkterna som är orsaken, säger Assettou Touré.

17-åriga Zenebou är ännu en av de unga kvinnor på centret som drabbades av islamistgruppernas våld. Tillsammans med en vän hölls hon fången i ett hus där flera av de unga flickorna våldtogs. Efter flera dagar var det ren hunger som fick dem att trotsa faran. De försökte fly, och lyckades. Men en vännerna, en 14-årig flicka, hade fått så allvarliga inre skador att räddningen kom försent.

– De tog de oss till sjukhus men min vän hon var så svårt skadad. Hon dog efter fyra dagar, säger Zenebou.

 

På centret tas utsatta kvinnor om hand och får förutom psykologiskt stöd och rättslig samt medicinsk hjälp även kunskaper i handarbete. Något som ger dem självförtroendet och framtidshoppet tillbaka.

Louisa myser med sin dotter. Nio månader gammal, och resultatet av en våldtäkt. Länge stötte Louila bort sin dotter, men har på centret helt ändrat uppfattning.

SEDAN VÄNNEN dog kan Zenebou bara dela sina upplevelser med de andra kvinnorna på centret. I andra sammanhang ämnet tabu. Kvinnorna skambeläggs och därför är det få som vill driva sina fall rättsligt. Hittills har Sini Sanuman drivit fem fall och fått en våldtäksman dömd.

– En del känner sig så sårade och har blivit så skadade att de inte längre bryr sig om att alla får veta. De vill bara åt rättvisan, säger Assetou Touré.

Hon berättar om kvinnor som blivit utstötta av sina familjer. Om andra som blivit gravida och fött sina våldtäktsmäns barn. Hur en del av dem inte kunnat förlikas med hatkärleken och därför lämnat bort barnen.

– Ni ska veta att de kvinnor ni träffar har relativt positiva berättelser. Det slutar inte lika bra för alla, säger hon och formar munnen till ett streck.

Zenebou har börjat tänka på en framtid, att hon vill hjälpa andra som råkat illa ut. Fatoumata vill bli skräddare och hoppas på att få kontakt med sin mamma. Men ingen av dem vill återvända till hemstäderna i norr, platser för evigt förknippade med död och övergrepp.

Hemma i Timbuktu lagar Aisha mat åt sina barn och sopar den lilla innegården. Ekonomin i staden är dålig sedan krisen och hennes klädaffär går på sparlåga. Men hon blev inte gravid efter övergreppen och hennes man stannade kvar. Aisha ser det som att hon haft tur, att hon hade en man som helt lade skulden på förövarna och inte på henne.

Minnen måste hon konfronteras med varje dag. Hon bor i samma hem, går på samma gator och när hon vill vara anonym på en bild sveper hon in sin kropp och ansikte i ett tyg som måste vara fullt med dåliga minnen.

– Nu vill jag bara ha lugn och ro. Allt det där tillhör det förgångna i mitt liv. Det går inte att göra ogjort.

Konflikten i Mali:

Det har länge funnits en konflikt mellan nomadfolken i norr och vad de anser är den styrande eliten i Bamako i söder. Under både 60- och 90-talen uppstod väpnade uppror. Tuaregerna i norr upplevde att de blev marginaliserade och stred därför för ett självständigt land – ”Azawad”. På 90-talet nåddes ett fredsavtal men missnöjet fortsatte växa i början av 2000-talet när tuaregerna ansåg att de inte fick del av den ekonomiska utvecklingen i området.

 

Detta har hänt:

2012 blossade våldsamma strider upp mellan Malis regering och tuaregseparatisterna MNLA som åter krävde självständighet för Azawad. MNLA hade bildat allians med flera islamistiska rebellgrupper som Ansar Dine, MUJAO ( rörelsen för Enhet och Jihad i Västafrika )och AQIM (al-Qaida i islamiska Maghreb). Dessutom hade tuareger som varit soldater i Gaddafis nyligen upplösta armé i Libyen kommit tillbaka och med dem tyngre vapen.

Upproret överraskade Malis armé och samtidigt skedde en militärkupp i huvudstaden Bamako. I kaoset kunde hela norra delen av Mali (cirka två tredjedelar av landets yta) ockuperas av de olika beväpnade grupperna. MNLA och de olika islamistgrupperna utropade enväldigt styre i ”Azawad” i norra Mali. MNLA tappade snart allt inflytande och kontrollen gick över till ett antal islamistgrupper.

I januari 2013 gick franska styrkor in och lyckades snart häva islamisternas ockupation. Terroristerna spreds ut i de okontrollerade ökenområderna där de splittrades och omgrupperades. Sedan dess finns en fredsbevarande FN-styrka (som inkluderar 250 svenska soldater) på plats. MNLA stöttade den franska interventionen och strider numera på regeringens sida i kampen mot islamistgrupperna som i sin tur utför blodiga terrordåd i hela regionen och fortsatt har stor makt över delar av landsbygden i norra och mellersta Mali.

Share This