Livet efter Kony

Nancy Abwot fick käken bortsprängd när hon rymde från Herrens motståndsarmé (LRA). Nu pågår rättegången mot befälhavare Dominic Ongwen som hon tvingades gifta sig med. Men den största skurken är fortfarande på fri fot.

Nancy glömmer aldrig rebellernas ansikten. Med kalashnikovs i händerna bröt de sig in i hennes hem en tidig morgon 1999. «Det är barnen vi vill ha» skrek männen och några minuter senare var Nancy på väg hemifrån med de främmande männen. Nu väntade fyra dagar till fots, genom lerig terräng och täta skogar, från norra Uganda över gränsen till det som i dag är Sydsudan. Den första dagen ville rebellerna leka en lek. De ville att Nancy och en annan flicka skulle tävla om vem som kunde laga bäst mat. De lovade vinnaren en fin belöning. Nancy vann tävlingen och belöningen blev en våldtäkt. Då var hon bara sju år. Väl framme i Sudan blev hon barnvakt för befälhavaren Dominic Ongwens barn och flyttade in i ett hus där ett 30-tal av Ongwens fruar bodde.

– Jag var bara tio år första gången han tvingade mig till sex. Efter våldtäkten blev jag hans fru, säger Nancy.

 

Tusentals barnsoldater

Den före detta kyrkokörsångaren och ledaren för en av världens mest notoriska beväpnade grupper, Joseph Kony, står bakom en av Afrikas längsta konflikter. Under de 20 år som Herres Motståndsarmé (LRA) stred i norra Uganda, blev nästan två miljoner människor fördrivna från sina hem. Tiotusentals har dödats och mellan 10 000 och 60 000 barn har kidnappats. Många av barnen blev barnsoldater, sexslavar och befälhavarnas fruar.

När fredsförhandlingarna mellan Ugandas myndigheter och LRA började 2006 hade infrastrukturen i norra Uganda kollapsat. Familjer hade splittrats och tusentals var döda. År 2007 var 1,8 miljoner människor internt fördrivna. Idag, tolv år efter att fredsförhandlingarna började, går utvecklingen i regionen sakta med säkert framåt. Stora investeringar i infrastruktur, marknadsplatser, kommersiella handelscentrum och satsning på jordbruk sprider optimism. Men i skuggan av de många utvecklingsåtgärderna lever de som blev bortförda av Kony’s män: Barnsoldaterna, sexslavarna och befälhavarnas fruar har återvänt från «bushen» och kämpar för att komma tillbaka till livet.

Offer och förövare

Barnen i LRA var tvingade att delta i strid och att utföra räder, mörda och stycka andra barnsoldater och civila, samt plundra och bränna ned hus. För att initieras i terrorgruppen var de tvungna att döda släktingar. De kunde bli ihjältrampade, misshandlade eller styckade antingen som straff eller om de av fysiska skäl inte kunde delta i strid.
Samtidigt som många tusen barn lyckades fly, eller togs om hand av Ugandas armé, så har det många kidnappade barn, och deras barn, försvunnit. Många tros ha dött i strid, eller ha blivit mördade av LRA, eller dött från skador och sjukdomar. 
Många flickor blev våldtagna och en del av dem fick barn. På vissa håll var nästan en fjärdedel av LRA’s styrkor flickor.

LRA höll främst till i norra Uganda, men har också varit verksamma i Sydsudan, Kongo-Kinshasa, och Centralafrikanska Republiken.

Offer och förövare

Barnen i LRA var tvingade att delta i strid och att utföra räder, mörda och stycka andra barnsoldater och civila, samt plundra och bränna ned hus. För att initieras i terrorgruppen var de tvungna att döda släktingar. De kunde bli ihjältrampade, misshandlade eller styckade antingen som straff eller om de av fysiska skäl inte kunde delta i strid.
Samtidigt som många tusen barn lyckades fly, eller togs om hand av Ugandas armé, så har det många kidnappade barn, och deras barn, försvunnit. Många tros ha dött i strid, eller ha blivit mördade av LRA, eller dött från skador och sjukdomar. 
Många flickor blev våldtagna och en del av dem fick barn. På vissa håll var nästan en fjärdedel av LRA’s styrkor flickor.

LRA höll främst till i norra Uganda, men har också varit verksamma i Sydsudan, Kongo-Kinshasa, och Centralafrikanska Republiken.

”Sex var ett måste”

När Omvärlden möter Nancy Abwot i hennes hem i Gulu har det gått 12 år sedan hon lyckades fly och tog sig hem. Även om hon försöker glömma det som varit, kan många detaljer inte raderas.

– I bushen var ingen för ung för att ha sex. Vi hade inget val. Om du stretade emot blev du dödad. Jag känner fortfarande smärtan från macheteknivar och hårda slag, säger Nancy.

När tårarna kommer är det svårt att tyda hennes ord. När hon var 13 år blev hennes käke bortsprängd i de hårda striderna mellan LRA och de ugandiska militärstyrkorna. När striderna härjade som värst och allt var kaos tog hon chansen att fly. Hon sprang så fort hon orkade och gömde sig i de täta skogarna på den ugandiska gränsen. Efter ett par dagar blev hon upptäckt av den ugandiska hären som hjälpte henne hem. Hon har gått igenom åtta operationer och har i dag en del av höften som käke.

– Jag kommer inte ihåg i detalj vad som hände. Kriget härjade, jag sprang tills jag kollapsade. När jag vaknade igen var det döda kroppar över allt och jag hade blod över hela mig. Käken var borta och jag är ganska säker på att det var en bomb som förstörde mitt ansikte, säger Nancy.

Nancy Agwot utanför sitt hem i Gulu. Här bor hon med sin tioåriga dotter och sonen på fem år. Efter att hon fick sparken som städare så är hon barnvakt åt ett barn för 40 000 shilling i månaden (90 SEK).

Åtalad för krigsbrott

Joseph Kony har varit efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag sedan år 2005 då åtal väcktes mot honom och fyra av hans ledare inom LRA. Befälhavaren Dominic Ongwen, som Nacy var tvångsgift med, överlämnade sig i januari 2015 till amerikanska specialstyrkor i Centralafrikanska republiken, CAR. Han blev själv rekryterad av milisgruppen som tioåring och blev på kort tid en viktig resurs för Kony. Ongwen blev ledare för en av LRA:s fyra brigader, Sinia-brigaden där han arbetade med att utveckla och verkställa gerillagruppens militära strategi. Han har lett attacker där hundratals barn har blivit bortförda.

Det tog nästan 20 minuter att läsa upp de 70 åtalspunkterna när rättegången mot Dominic Ongwen den sjätte december inleddes i Haag. Åtalspunkterna omfattar bland annat mord, våldtäkt, sexuellt slaveri, tvångsäktenskap, tortyr, förslavning, plundring, rekrytering av barnsoldater och för första gången någonsin ska brottet ”påtvingad graviditet” prövas i en internationell domstol. I januari 2018 fortsätter rättegången i Haag då åklagaren lägger fram sina bevis.

barn blev kidnappade i Uganda bara under åren 2002-2003

krigsoffer deltar frivilligt i rättegången ICC för mot Dominic Ongwen. Det är första gången i Ugandas historia som lokalbefolkningen får ta del i en rättegång.

%

av befolkningen var beroende av nödhjälp från 1980-talet till 2007

”Sex var ett måste”

När Omvärlden möter Nancy Abwot i hennes hem i Gulu har det gått 12 år sedan hon lyckades fly och tog sig hem. Även om hon försöker glömma det som varit, kan många detaljer inte raderas.

– I bushen var ingen för ung för att ha sex. Vi hade inget val. Om du stretade emot blev du dödad. Jag känner fortfarande smärtan från macheteknivar och hårda slag, säger Nancy.

När tårarna kommer är det svårt att tyda hennes ord. När hon var 13 år blev hennes käke bortsprängd i de hårda striderna mellan LRA och de ugandiska militärstyrkorna. När striderna härjade som värst och allt var kaos tog hon chansen att fly. Hon sprang så fort hon orkade och gömde sig i de täta skogarna på den ugandiska gränsen. Efter ett par dagar blev hon upptäckt av den ugandiska hären som hjälpte henne hem. Hon har gått igenom åtta operationer och har i dag en del av höften som käke.

– Jag kommer inte ihåg i detalj vad som hände. Kriget härjade, jag sprang tills jag kollapsade. När jag vaknade igen var det döda kroppar över allt och jag hade blod över hela mig. Käken var borta och jag är ganska säker på att det var en bomb som förstörde mitt ansikte, säger Nancy.

Nancy Agwot utanför sitt hem i Gulu. Här bor hon med sin tioåriga dotter och sonen på fem år. Efter att hon fick sparken som städare så är hon barnvakt åt ett barn för 40 000 shilling i månaden (90 SEK).

Åtalad för krigsbrott

Joseph Kony har varit efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag sedan år 2005 då åtal väcktes mot honom och fyra av hans ledare inom LRA. Befälhavaren Dominic Ongwen, som Nacy var tvångsgift med, överlämnade sig i januari 2015 till amerikanska specialstyrkor i Centralafrikanska republiken, CAR. Han blev själv rekryterad av milisgruppen som tioåring och blev på kort tid en viktig resurs för Kony. Ongwen blev ledare för en av LRA:s fyra brigader, Sinia-brigaden där han arbetade med att utveckla och verkställa gerillagruppens militära strategi. Han har lett attacker där hundratals barn har blivit bortförda.

Det tog nästan 20 minuter att läsa upp de 70 åtalspunkterna när rättegången mot Dominic Ongwen den sjätte december inleddes i Haag. Åtalspunkterna omfattar bland annat mord, våldtäkt, sexuellt slaveri, tvångsäktenskap, tortyr, förslavning, plundring, rekrytering av barnsoldater och för första gången någonsin ska brottet ”påtvingad graviditet” prövas i en internationell domstol. I januari 2018 fortsätter rättegången i Haag då åklagaren lägger fram sina bevis.

barn blev kidnappade i Uganda bara under åren 2002-2003

krigsoffer deltar frivilligt i rättegången ICC för mot Dominic Ongwen. Det är första gången i Ugandas historia som lokalbefolkningen får ta del i en rättegång.

%

av befolkningen var beroende av nödhjälp från 1980-talet till 2007

Barnsoldaten som blev förövare

Dominic Ongwen är idag 41 år, och kidnappades 1988 av LRA när han var tio år. Han är den första barnsoldaten som ställts inför rätta i den internationella brottsdomstolen, och är både offer och förövare till brott han anklagas för. Ongwen nekar till de grova brott han anklagas för, som inbegriper, mord, mordförsök, våldtäkt, tortyr, sexuellt slaveri, tvångsrekrytering av barnsoldater, och påtvingade äktenskap och graviditeter. Anses han skyldig kan han dömas till 30 års fängelse.
Foto: ISAAC KASAMANI/TT


Barnsoldaten som blev förövare

Dominic Ongwen är idag 41 år, och kidnappades 1988 av LRA när han var tio år. Han är den första barnsoldaten som ställts inför rätta i den internationella brottsdomstolen, och är både offer och förövare till brott han anklagas för. Ongwen nekar till de grova brott han anklagas för, som inbegriper, mord, mordförsök, våldtäkt, tortyr, sexuellt slaveri, tvångsrekrytering av barnsoldater, och påtvingade äktenskap och graviditeter. Anses han skyldig kan han dömas till 30 års fängelse.
Foto: ISAAC KASAMANI/TT

2004 dödades cirka 45 personer i Lukodi, i en attack utförd av Ongwen.

Massakern i Lukodi

En timmes bilresa på leriga vägar från Gulu ligger byn Lukodi. Gräset växer högt runt det stora minnesmärket som är byggt för att minnas den mörkaste dagen i byns historia. Tidigt på kvällen den 19 maj 2004 gick LRA till attack. Befälhavare Ongwen ledde attacken, som tog livet av cirka 45 personer, skadade hundratals och förstörde allt av bebyggelse på platsen som den gången var ett läger för internt fördrivna. (IDP).

I ett hörn av byn bor Lanyero Janet, 33 år, med sina barn. Hon blev precis som Nancy kidnappad av LRA och bortlovad till en av Konys största män, Raska Lukwiya. Vid elva års ålder blev hon hans fru och efter tre år födde hon sitt första barn, sonen Lakony Stephen, som idag är 19 år.

–  Första gången han försökte tvinga mig till sex, vägrade jag. Då fick jag 50 piskslag. Nästa gång jag vägrade dubblade han slagen. Till slut handlade det om att leva eller dö, säger Lanyero.

Hon var befälhavarens fru i tretton år och födde tre av hans barn innan hon lyckades fly. Ett av barnen försvann i strider mellan LRA och de ugandiska militärstyrkorna.

– Kriget härjade och granater föll från ovan. Jag sprang för livet och min dotter försvann. Jag vet fortfarande inte om hon lever eller är död, säger Janet.

Idag är hon hemma igen och gift med en ny man, men livet är svårt.

– Vi har inte fått någon hjälp under alla dessa år. Vi lever i stor fattigdom och är alltid sjuka, säger hon. Sonen Stephen hjälper idag sin mamma att sköta det lilla landområdet de har utanför hemmet.

– Jag har aldrig berättat min historia för någon. Om mina vänner visste vem min pappa är, skulle livet bli outhärdligt, säger han.

''Vi har inte fått någon hjälp under alla dessa år. Vi lever i stor fattigdom och är alltid sjuka'' – Lanyero

''Det är orättvist att straffa Ongwen och de andra befälhavarna. De blev själva kidnappade och rekryterade som barn.'' – Kipwola Kevin

Ett juridiskt dilemma

Trots det faktum att både Ongwen, Lukwiya och de andra stora befälhavarna ligger bakom otaliga attacker mot civila, våldtäkter och rekrytering av barnsoldater, är det inte alla som tycker att de förtjänar straff. 2000 infördes en lag i Uganda som gav amnesti till alla som frivilligt lämnade milisgruppen. Syftet var att splittra LRA och få folk att lämna rörelsen. 2012 hade 22 520 personer sökt amnesti.

Kipwola Kevin, 25 år idag, kidnappades av LRA som liten. Hon har, som de flesta barn som blev bortförda, aldrig haft möjlighet att gå klart skolan. Kroppen har synliga ärr efter brutalt våld. Hon blev, liksom Nancy och Janet tvingad att ingå äktenskap med en befälhavare.

– Det är orättvist att straffa Ongwen och de andra befälhavarna. De blev själva kidnappade och rekryterade som barn. Om det är någon som förtjänar straff så är det president Museveni. Det var han som startade det här kriget, säger Kevin.

Den åsikten är det flera som delar. Ugandiska militärstyrkor (Ugandan People Defence Force – UPDF) som i 30 år har försökt ta knäcken på Kony och hans LRA, är också anklagad för otaliga attacker mot civila.

– Åren i bushen var inte bara präglad av rädsla för LRA. Man var rädd för vad som skulle hända när man väl kom hem igen. Jag vet många familjer som har blivit brutalt mördade av statens militärstyrkor, säger en sexbarnsmamma som vill vara anonym.

För första gången ska brottet ”påtvingad graviditet” prövas i domstolen

4701 krigsoffer deltar frivilligt i rättegången som ICC för mot Dominic Ongwen. Det är första gången i Ugandas historia som lokalbefolkningen får ta del i en rättegång.

Ett juridiskt dilemma

Trots det faktum att både Ongwen, Lukwiya och de andra stora befälhavarna ligger bakom otaliga attacker mot civila, våldtäkter och rekrytering av barnsoldater, är det inte alla som tycker att de förtjänar straff. 2000 infördes en lag i Uganda som gav amnesti till alla som frivilligt lämnade milisgruppen. Syftet var att splittra LRA och få folk att lämna rörelsen. 2012 hade 22 520 personer sökt amnesti.

Kipwola Kevin, 25 år idag, kidnappades av LRA som liten. Hon har, som de flesta barn som blev bortförda, aldrig haft möjlighet att gå klart skolan. Kroppen har synliga ärr efter brutalt våld. Hon blev, liksom Nancy och Janet tvingad att ingå äktenskap med en befälhavare.

– Det är orättvist att straffa Ongwen och de andra befälhavarna. De blev själva kidnappade och rekryterade som barn. Om det är någon som förtjänar straff så är det president Museveni. Det var han som startade det här kriget, säger Kevin.

Den åsikten är det flera som delar. Ugandiska militärstyrkor (Ugandan People Defence Force – UPDF) som i 30 år har försökt ta knäcken på Kony och hans LRA, är också anklagad för otaliga attacker mot civila.

– Åren i bushen var inte bara präglad av rädsla för LRA. Man var rädd för vad som skulle hända när man väl kom hem igen. Jag vet många familjer som har blivit brutalt mördade av statens militärstyrkor, säger en sexbarnsmamma som vill vara anonym.

För första gången ska brottet ”påtvingad graviditet” prövas i domstolen

4701 krigsoffer deltar frivilligt i rättegången som ICC för mot Dominic Ongwen. Det är första gången i Ugandas historia som lokalbefolkningen får ta del i en rättegång.

Idag är livet på väg tillbaka i Gulu, norra Ugandas huvudstad.

Blundar för mental hälsa

William Odur är psykiatrisk sjuksköterska på sjukhuset Gulu Referral Hospital. Han har arbetat vid avdelningen för mental hälsa i över 30 år. I 1984 hade kliniken i genomsnitt fem patienter per dag. Idag är det upp till 100. Varje månad söker mer än 1000 personer hjälp här.

– De flesta av patienterna har svåra trauman från kriget, ångest, depression och i de allra flesta fall tecken på posttraumatisk stressyndrom (PTSD), säger Odur.

Han kritiserar myndigheterna för att de inte prioriterar mental hälsa.

– Psykiatrin ignoreras helt och myndigheterna gör ingenting för att hjälpa människor som har det psykiskt svårt. I Uganda ges mindre än en procent av hälsobudgeten till mental hälsa och alla pengarna går till landets enda psykiatriska sjukhus, som ligger i Kampala. Här har vi varken mediciner eller personal för att kunna hjälpa folk, säger han.

Ordförande för de lokala myndigheterna i Gulu, Martin Ojara, medger att det är störande att mental hälsa inte är mer prioriterad.

– Det har hänt mycket positivt de sista tio åren. I dag har vi många bra vägar, nya skolor och satsning på jordbruk skapar optimism. Samtidigt är det oroväckande att myndigheterna inte prioriterar mental hälsa. Om inte vi kan hjälpa folk att få bukt med sina psykiska problem, är all annan utveckling helt meningslös, säger Ojara.

 

%

ökning av antal mentalpatienter sedan 1984

PTSD i Norra Uganda

Även om människan har en fantastisk förmåga till återhämtning så kan intryck från livshotande händelser starkt prägla individen. Fragment av minnen, tankar och rädslor behåller sitt grepp om personen trots att månader, eller år förflutit.

I en undersökning från 2015 besökte man skolor i norra Uganda och fann att av de drygt tusen skolungdomarna under 19 år så hade 30% av flickorna och 50% av pojkarna blivit kidnappade av LRA. Hos de forna barnsoldaterna var antalet som hade tydlig PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) 32%. Hos de kidnappade flickorna led 17% av depression.

En annan undersökning från norra Uganda, 2009, svarar drygt hälften av de 2875 personerna att de lider av PTSD på grund av LRA.

Grace blev kidnappad av LRA som barn och lever idag med svåra psykiska problem. Frånvarande myndigheter och ingen hjälp med medicinering gjorde att hon fick se sig om efter andra alternativ. Efter kriget blev Grace häxdoktor, och sedan några år tillbaka driver hon en klinik.

Många lever med trauma efter kriget och bristen på hjälp har gjort att många har börjat med, eller söker hjälp hos, häxkonst för att ta hand om sina psykiska problem.

Från självförsörjande till biståndsberoende

Från mitten av 1980-talet fram till 2007 var mer än 90 procent av befolkningen beroende av nödhjälp.

– Vi har aldrig haft så många hjälporganisationer här som under krisåren, säger programkoordinator Immaculate Alanyo på Gulu District NGO Forum.

Krigsåren gjorde acholi-folket, som ursprungligen var självförsörjande bönder, landlösa.

– Efter många år i flyktingläger har folk förlorat sin mark. I dag har den stora fattigdomen gjort alkohol och narkotikamissbruk till ett stort problem. Allt fler får psykiska problem och självmordsstatistiken här är den högsta i landet, säger Odur vid avdelningen för mentalvård på sjukhuset i Gulu.

''Kan vi inte hjälpa folk att få bukt med sina psykiska problem är all annan utveckling meningslös''

''Kan vi inte hjälpa folk att få bukt med sina psykiska problem är all annan utveckling meningslös''

Stulna biståndspengar

Arbetet med återuppbyggnaden av norra Uganda är både omfattande och dyrt. Under 2006 lanserade de ugandiska myndigheterna ett program för fattigdomsbekämpning och utveckling. Prislappen för programmet ”Peace, Recovery and Development Plan for Northern Uganda”, låg på 606 miljoner dollar (runt fem milliarder svenska kronor). Sverige, Irland, Norge och Danmark har varit de största internationella givaren till norra Uganda. Exakt hur stora summor som har gått till dit går inte att få fram enligt anställda vid Sida, men det uppskattas till flera hundra miljoner kronor från krigsåren fram till idag. Men alla pengarna har inte kommit till de behövande. År 2012 fick Sida kännedom om att cirka 45 miljoner kronor, som i huvudsak var ägnat till återuppbyggnaden av den norra regionen, hade kommit på villovägar. Sverige krävde tillbakabetalning och året efter hade 24 miljoner kronor blivit återbetalade.

Jakten är avslutad – men Kony är inte fångad

Det är över elva år sedan krigsherren Joseph Kony och LRA lämnade Uganda. Men kriget har de fortsatt i andra länder i regionen. I oktober 2011 skickade president Barack Obama 100 soldater till den Centralafrikanska republiken i kampen mot gerillagruppen. Enligt den amerikanska militären har ”Operation Observant Compass” dödat majoriteten av Konys soldater, och 2017 beslöt Pentagon att avsluta operationen.

”Flera hundra, kanske tusentals av Konys män har dödats i operationen mot LRA, och idag är det bara cirka 100 kvar. Denna operation, även om den inte har lett till en arrestering av Kony, har reducerat gruppens förmåga att fortsätta kriget”, sa den amerikanska generalen Thomas Waldhauser i ett intervju med AFP.

Men att LRA ses som besegrad när Joseph Kony fortfarande är på fri fot skapar debatt.

– Att jakten på Kony har upphört är en stor besvikelse för både människorättsadvokater och överlevande, säger Holly Dranginis, Senior Research Analyst for Enough Project.

Hennes team har genomfört undersökningar av finansieringen av LRA och funnit att elfenbenshandeln till stor del finansierat LRA:s verksamhet.

I en region där flera länder betraktas som så kallade svaga stater med sköra regeringar, och få effektiva militärstyrkor , kan milisgruppen lätt bli starka igen. Grupper som tidigare varit lojala med LRA är idag spridda över centrala Afrika, och Kony tros röra sig med ett 20-tal fruar, ett 30-tal lojala soldater, barn och hundratals följare, enligt the Guardian. Han antas hålla sig gömd i Kafia King, i södra Darfur, ett mineralrikt område i Sudan och ägna sig åt smuggling.

– När operationen avslutandes uppstod ett säkerhetsvakuum. 2017 ökade attackerna mot civila i Centralafrikanska republiken. Tusentals civila lever i dag utan skydd, och FN:s fredsbevarande styrkor, MINUSCA, har svårt att hantera situationen. Att jakten avslutats sänder signal till LRA och andra militanta grupper att de nu kan fortsätt sin verksamhet ostraffat, säger Holly Dranginis.

 

Nancy älskar barn. Här med grannpojken och med den tre månaders gamla spädbarnet som hon är barnvakt för.

”Kriget tar aldrig slut”

I ett hörn av byn Gulu, i Uganda, ligger den katolska skolan St. Monica´s Girls Vocational School, som drivs av nunnan Rosemary Nyirumbe. Hon har varit en räddning för många krigsoffer. Här får de lära sig att läsa och skriva, och kan gå kurser i sömnade och matlagning.

Så också för Nancy, som trots sin bortsprängda käke, jobbade på skolan fram till 2017. Men då hon fick sparken.

– Jag lider både psykiskt och fysiskt av allt jag har varit med om. Jag orkar inte alltid jobba så snabbt. Men syster Rosemary tog inte hänsyn till det. Så en dag hade jag inte längre något jobb, säger Nancy. Sedan dess har hon sökt många jobb, men utan lycka.

– Folk gör narr av mig och skrattar åt mitt utseende. För det mesta orkar jag inte ens gå ut. Folk ser mig som ett monster, säger hon.

För elva år sedan tystnade vapnen i norra Uganda, men för Nancy och de andra krigsoffren är kriget långt från slut.

– Dominic Ongwen kommer aldrig att få det straff han förtjänar. I dag sover han i en mjuk säng i Haag, men jag lever i djup fattigdom, skadad för livet. Kriget finns för alltid inom mig, säger Nancy.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC)

ICC grundades 2002 som världens första permanenta internationella brottmålsdomstol av FN, för krigsförbrytelse, brott mot mänskligheten och folkmord.

I domstolen åtalas individer för krigsbrott, inte stater. Sedan 2004 har ICC undersökt krigsbrott i Kongo och Uganda.

Tidigare fanns tillfälliga särskilda krigsförbrytartribunaler för Sierra Leone, Jugoslavien och Rwanda. Första gången världens länder ställde krigsförbrytare till svars var rättegångarna i Nürnberg 1945-49, där 22 nazister åtalades för brott mot krigets lagar under andra världskriget. Domstolens stadgar har skrivits under av 139 länder och 124 har ratificerats dem för ingå i landets egna lagar. USA erkänner inte domstolen.

ICC har sitt huvudkontor i Haag och har 18 domare som väljs på tre, sex och nio år.

Domstolen kan inleda utredningar på begäran av myndigheterna i det land där brotten begicks eller på begäran från FN:s säkerhetsråd.

Domstolen har kritiserats av Afrikanska unionen för att åtal mest har väckts mot personer från afrikanska länder. Idag pågår också undersökningar om krigsbrott och brott mot mänskligheten i Georgien, Afghanistan, Irak/UK, Palestina och Ukraina.

Läs mer om dödshot mot en svensk jurist som utreder krigsbrott i Palestina

Om skribenten:

Sofi Lundin är fotograf och journalist baserad i Uganda, utbildad antropolog och med i Journalister Utan Gränser. 2017 blev hon en av tio i Adobes Rising Stars of Photography, och figurerar i flera internationella medier med sina reportage från östra Afrika.

 

Share This