De fick männen att sluta slåss

Över hälften av Ugandas kvinnor upplever våld i hemmet, men kanske är det nu en förändring i sikte. I Kampala har över tusen aktivister tagit upp kampen för att stoppa våldet. Omvärlden har träffat några av dem.

Text & Foto: Sofi Lundin
11 Mars 2017

Knytnävsslag och mental tortyr var något Annet Tuhairwe, 43 år, får leva med, tänkte hon. Men det var innan jag fick hjälp att se på saken med andra ögon, säger Annet.

Den rödbruna jorden blir till moln av damm i vinden. En smal grusväg slingrar sig mellan de tätt liggande husen. Vid sidan av vägen står en ung mor och badar en bebis i en balja med tvålvatten. En kvinna steker bananer i glödhet olja och runt en brunn står unga mödrar i kö för att hämta vatten, medan deras barn springer barfota i vattenpölarna runt brunnen. Det luktar matos och bensin. Vi är i statsdelen Kawaala, norr om huvudstaden Kampala.

Där vägen når ett vägskäl står Annet Tuhairwe. Hon är mamma till sex barn och fru till en man som i många år haft fler än en kvinna. Romantiken och de goda dagarna efter bröllopet 1994 varade i ungefär ett år. Sedan blev allt annorlunda. Mannen jobbade som snickare men pengarna han tjänade såg hon aldrig till. ”Han har många älskarinnor, din man”, sa grannarna och Tuhairwe började ställa frågor till mannen. I retur fick hon hårda slag i ansiktet och på kroppen.  Fysiskt och psykiskt våld blev snart vardagsmat, men hon berättade aldrig för någon om vad som skedde i hemmet. I hennes huvud var det inget konstigt med att mannen använde våld. Det var bara något kvinnor måste lära sig att leva med.

– Som barn lär vi oss att flickor ska göra som pojkarna säger. I äktenskapet är du för evig tid underordnad mannen. Vill mannen slå så får han det. Vill mannen ha sex ska han få sex. Det är kulturellt betingat. Många kvinnor tror till och med att deras män inte älskar dem om de inte slår, säger Tuhairwe.

Tuhairwe tillbringar mycket av sin tid att prata med unga flickor. De utsätts ofta för sexuella trakasserier och hon berättar att män gärna vill ha en ung tjej eller flera, utanför äktenskapet.

 

Över 1000 aktivister

Annet Tuhairwe levde med våld i hemmet i 14 år, fram till 2009, då hennes liv tog en ny vändning. Den lokala organisationen Center for Domestic Violence Prevention (CEDOVIP) var i hennes hemtrakter för att uppsöka kvinnor som upplevde våld i hemmet. När Tuhairwe fick frågan om att gå med i det nystartade programmet SASA! tvekade hon först, men i dag är hon evigt tacksam.

Efter ett år i gruppen började hon ändra sitt sätt att tänka. I dag, åtta år senare, känner hon sig som en annan kvinna.

– Sakta men säkert fick jag bättre självkänsla och lärde mig att säga ifrån till min man. Jag tror han blev skrämd av att jag visade en annan sida av mig själv. En dag slutade han att slå, och efter det har det inte hänt igen. Vi bråkar fortfarande ibland men det är på en helt annan nivå, säger Tuhairwe.

Idag jobbar hon aktivt med att hjälpa andra kvinnor och har blivit en frontfigur i kampen mot könsbaserat våld i området där hon bor. Hon är en av runt 1000 SASA!-aktivister som kämpar för en förändring i Kampala.

 

Fokus på makt

SASA! betyder “nu” på Swahili, och enligt organisationen som startade programmet, Raising Voices, är våld mot kvinnor och spridningen av hiv/aids, något som måste åtgärdas nu, omedelbart. I samarbete med organisationen Center for Domestic Violence Prevention (CEDOVIP ) jobbar de för att mobilisera lokalsamhällen i kampen att förändra synsätt och normer. ”Hur använder du din makt?” är en central fråga i programmet som ska motverka våld och hiv/aids.

– Uganda är ett land där kvinnor och män värderas olika. Männen är privilegierade. En kvinna kan aldrig säga nej, och i ett hem med våld löper stor risk att bli smittad av hiv, säger Tina Musuya, en av ledarna i CEDOVIP.

Målet med projektet är att engagera invånare. Nyckelpersoner från olika stadsdelar blir erbjudna att gå en kurs för att lära sig hur de kan skapa förändring i sitt bostadsområde. Aktivisterna sprider sitt budskap genom att gå från dörr till dörr, med hjälp av gatuteater och genom att uppsöka offentliga platser som busshållplatser och barer.

Arbetet har sakta men säkert satt spår i många av Kampalas statsdelar. Men att förändra människors sätt att tänka är inget som görs över en natt. Aktivisterna måste först reflektera över sina egna liv och relationer innan de klarar av att hjälpa andra.

Fakta om SASA!

  • SASA betyder “nu” på Swahili och startades av organisationen Raising Voices i samarbete med Center for Domestic Violence Prevention (CEDOVIP). Det första programmet startades i Kampala 2007.
  • Målet är en samhällsförändring och samarbete sker med både statliga instanser, polisen, vårdcentraler och opinionsledare.
  • SASA! har fokus på makt, och utmanar traditionella normer kring makt och relationer. SASA!-aktivister pratar inte direkt om könsroller och våld, utan om makt som ett ”ofarligt” tema alla kan relatera till.
  • Våld är inte bara fysiskt. SASA! kategoriserar våld i fyra typer: fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld.
  • Programmet består av fyra steg-för-steg faser: start, insikt, support och aktion. Att ta sig igenom alla steg tar tre år.
  • Arbetet har lett till lagändringar i Uganda. Den 17 mars blev ”Domestic Violence Act” signerat av president Museveni.

– När jag blev tillfrågad om att gå med i SASA! blev jag först arg. Det kändes kränkande att människor såg mig som en kvinnomisshandlare. Jag gjorde ju inte något som var fel. Kvinnan i hemmet ska disciplineras och göra som mannen säger. Så tänkte då – innan jag blev en annan människa, säger aktivisten Samuel Lule.

– Jag kan inte berätta min historia eftersom jag inte vet var jag ska börja, säger Stellah Namanya, 35 år. Hennes man slog henne och tvingade henne att vara hemma hela dagen. Till slut flydde hon till några vänner och för att överleva blev hon sexarbetare. – Hela min kropp skrek nej varje gång jag gjorde mig i ordning innan jobbet. Men jag hade inget val. Jag var tvungen att tänka på min son.

Bilden är från en fattig del av området Kibuli. Här har Namanya (randigt linne på bilden) och andra aktivister jobbat länge med att ändra situationen. Namanya är ute i området ett par gånger i veckan för att prata med kvinnor. Arbetet är inget hon får betalt för, men hon gör det för att hon känner att hon måste.

Sarah Nalongo, 35 år, bor i området Kisugu. Hon är mor till fem barn och levde med en man som utsatte henne för våld i alla år. – I dag kan och vet jag saker som betyder oändligt mycket. Jag respekterar mig själv och kan hjälpa andra kvinnor. Jag kan lära mina barn om vilka rättigheter de har och hur de ska leva. Att vara stöd för andra till ett bättre liv gör mig lycklig, säger Sarah.

– Vi sprider vårt budskap om våld mot kvinnor på gator och torg. De senaste årens arbete har inte fått bort våldet mot kvinnor, men det går åt rätt håll. Att prata om våld i hemmet är tabu, men i dramagruppen gör vi det motsatsen och då börjar folk börjar reflektera över sina egna liv, berättar Innocent Mugisha, här med sin fru Ritah, 26 och ett av deras tre barn.

 

Våldet har halverats

Enligt siffror från Världshälsoorganisationen (WHO) upplever runt 30 procent av alla kvinnor våld av en nära familjemedlem minst en gång under livets gång. I Kampala är i genomsnitt varannan kvinna utsatt för våld i nära relationer. Det finns inga exakta siffror på hur många som är utsatta, men i slummen i Kawalaa kan det vara fler. Enligt Annet Tuhairwe kan det ha varit upp emot sju av tio kvinnor som drabbats av våld innan CEDOVIP började sin verksamhet där 2008.

Genom samarbetet med aktivister, lokalpolisen, vårdcentraler och olika statliga instanser har organisationen nått ut till stora delar av samhället. De sista årens arbete har gett resultat. I områden där SASA! varit verksam har våldet mot kvinnor halverat enligt en undersökning  som CEDOVIP utförde i samarbete med Raising Voices, London School of Hygien and Tropical Medicine och Makerere-universitetet mellan 2008-2013.

Idag finns programmet över stora delar av Uganda, och SASA är idag verksam i över 20 länder.

De fick männen att sluta slåss

Över hälften av Ugandas kvinnor upplever våld i hemmet, men kanske är det nu en förändring i sikte. I Kampala har över tusen aktivister tagit upp kampen för att stoppa våldet. Omvärlden har träffat några av dem.

Text & Foto: Sofi Lundin
11 Mars 2017

 

Knytnävsslag och mental tortyr var något Annet Tuhairwe, 43 år, får leva med, tänkte hon. Men det var innan jag fick hjälp att se på saken med andra ögon, säger Annet.

Den rödbruna jorden blir till moln av damm i vinden. En smal grusväg slingrar sig mellan de tätt liggande husen. Vid sidan av vägen står en ung mor och badar en bebis i en balja med tvålvatten. En kvinna steker bananer i glödhet olja och runt en brunn står unga mödrar i kö för att hämta vatten, medan deras barn springer barfota i vattenpölarna runt brunnen. Det luktar matos och bensin. Vi är i statsdelen Kawaala, norr om huvudstaden Kampala.

Där vägen når ett vägskäl står Annet Tuhairwe. Hon är mamma till sex barn och fru till en man som i många år haft fler än en kvinna. Romantiken och de goda dagarna efter bröllopet 1994 varade i ungefär ett år. Sedan blev allt annorlunda. Mannen jobbade som snickare men pengarna han tjänade såg hon aldrig till. ”Han har många älskarinnor, din man”, sa grannarna och Tuhairwe började ställa frågor till mannen. I retur fick hon hårda slag i ansiktet och på kroppen.  Fysiskt och psykiskt våld blev snart vardagsmat, men hon berättade aldrig för någon om vad som skedde i hemmet. I hennes huvud var det inget konstigt med att mannen använde våld. Det var bara något kvinnor måste lära sig att leva med.

– Som barn lär vi oss att flickor ska göra som pojkarna säger. I äktenskapet är du för evig tid underordnad mannen. Vill mannen slå så får han det. Vill mannen ha sex ska han få sex. Det är kulturellt betingat. Många kvinnor tror till och med att deras män inte älskar dem om de inte slår, säger Tuhairwe.

 

Tuhairwe tillbringar mycket av sin tid att prata med unga flickor. De utsätts ofta för sexuella trakasserier och hon berättar att män gärna vill ha en ung tjej eller flera, utanför äktenskapet.

 

Över 1000 aktivister

Annet Tuhairwe levde med våld i hemmet i 14 år, fram till 2009, då hennes liv tog en ny vändning. Den lokala organisationen Center for Domestic Violence Prevention (CEDOVIP) var i hennes hemtrakter för att uppsöka kvinnor som upplevde våld i hemmet. När Tuhairwe fick frågan om att gå med i det nystartade programmet SASA! tvekade hon först, men i dag är hon evigt tacksam.

Efter ett år i gruppen började hon ändra sitt sätt att tänka. I dag, åtta år senare, känner hon sig som en annan kvinna.

– Sakta men säkert fick jag bättre självkänsla och lärde mig att säga ifrån till min man. Jag tror han blev skrämd av att jag visade en annan sida av mig själv. En dag slutade han att slå, och efter det har det inte hänt igen. Vi bråkar fortfarande ibland men det är på en helt annan nivå, säger Tuhairwe.

Idag jobbar hon aktivt med att hjälpa andra kvinnor och har blivit en frontfigur i kampen mot könsbaserat våld i området där hon bor. Hon är en av runt 1000 SASA!-aktivister som kämpar för en förändring i Kampala.

 

Fokus på makt

SASA! betyder “nu” på Swahili, och enligt organisationen som startade programmet, Raising Voices, är våld mot kvinnor och spridningen av hiv/aids, något som måste åtgärdas nu, omedelbart. I samarbete med organisationen Center for Domestic Violence Prevention (CEDOVIP ) jobbar de för att mobilisera lokalsamhällen i kampen att förändra synsätt och normer. ”Hur använder du din makt?” är en central fråga i programmet som ska motverka våld och hiv/aids.

– Uganda är ett land där kvinnor och män värderas olika. Männen är privilegierade. En kvinna kan aldrig säga nej, och i ett hem med våld löper stor risk att bli smittad av hiv, säger Tina Musuya, en av ledarna i CEDOVIP.

Målet med projektet är att engagera invånare. Nyckelpersoner från olika stadsdelar blir erbjudna att gå en kurs för att lära sig hur de kan skapa förändring i sitt bostadsområde. Aktivisterna sprider sitt budskap genom att gå från dörr till dörr, med hjälp av gatuteater och genom att uppsöka offentliga platser som busshållplatser och barer.

Arbetet har sakta men säkert satt spår i många av Kampalas statsdelar. Men att förändra människors sätt att tänka är inget som görs över en natt. Aktivisterna måste först reflektera över sina egna liv och relationer innan de klarar av att hjälpa andra.

– När jag blev tillfrågad om att gå med i SASA! blev jag först arg. Det kändes kränkande att människor såg mig som en kvinnomisshandlare. Jag gjorde ju inte något som var fel. Kvinnan i hemmet ska disciplineras och göra som mannen säger. Så tänkte då – innan jag blev en annan människa, säger aktivisten Samuel Lule.

– Jag kan inte berätta min historia eftersom jag inte vet var jag ska börja, säger Stellah Namanya, 35 år. Hennes man slog henne och tvingade henne att vara hemma hela dagen. Till slut flydde hon till några vänner och för att överleva blev hon sexarbetare. – Hela min kropp skrek nej varje gång jag gjorde mig i ordning innan jobbet. Men jag hade inget val. Jag var tvungen att tänka på min son.

Bilden är från en fattig del av området Kibuli. Här har Namanya (randigt linne på bilden) och andra aktivister jobbat länge med att ändra situationen. Namanya är ute i området ett par gånger i veckan för att prata med kvinnor. Arbetet är inget hon får betalt för, men hon gör det för att hon känner att hon måste.

Sarah Nalongo, 35 år, bor i området Kisugu. Hon är mor till fem barn och levde med en man som utsatte henne för våld i alla år. – I dag kan och vet jag saker som betyder oändligt mycket. Jag respekterar mig själv och kan hjälpa andra kvinnor. Jag kan lära mina barn om vilka rättigheter de har och hur de ska leva. Att vara stöd för andra till ett bättre liv gör mig lycklig, säger Sarah.

– Vi sprider vårt budskap om våld mot kvinnor på gator och torg. De senaste årens arbete har inte fått bort våldet mot kvinnor, men det går åt rätt håll. Att prata om våld i hemmet är tabu, men i dramagruppen gör vi det motsatsen och då börjar folk börjar reflektera över sina egna liv, berättar Innocent Mugisha, här med sin fru Ritah, 26 och ett av deras tre barn.

 

Våldet har halverats

Enligt siffror från Världshälsoorganisationen (WHO) upplever runt 30 procent av alla kvinnor våld av en nära familjemedlem minst en gång under livets gång. I Kampala är i genomsnitt varannan kvinna utsatt för våld i nära relationer. Det finns inga exakta siffror på hur många som är utsatta, men i slummen i Kawalaa kan det vara fler. Enligt Annet Tuhairwe kan det ha varit upp emot sju av tio kvinnor som drabbats av våld innan CEDOVIP började sin verksamhet där 2008.

Genom samarbetet med aktivister, lokalpolisen, vårdcentraler och olika statliga instanser har organisationen nått ut till stora delar av samhället. De sista årens arbete har gett resultat. I områden där SASA! varit verksam har våldet mot kvinnor halverat enligt en undersökning  som CEDOVIP utförde i samarbete med Raising Voices, London School of Hygien and Tropical Medicine och Makerere-universitetet mellan 2008-2013.

Idag finns programmet över stora delar av Uganda, och SASA är idag verksam i över 20 länder.

Fakta om SASA!

  • SASA betyder “nu” på Swahili och startades av organisationen Raising Voices i samarbete med Center for Domestic Violence Prevention (CEDOVIP). Det första programmet startades i Kampala 2007.
  • Målet är en samhällsförändring och samarbete sker med både statliga instanser, polisen, vårdcentraler och opinionsledare.
  • SASA! har fokus på makt, och utmanar traditionella normer kring makt och relationer. SASA!-aktivister pratar inte direkt om könsroller och våld, utan om makt som ett ”ofarligt” tema alla kan relatera till.
  • Våld är inte bara fysiskt. SASA! kategoriserar våld i fyra typer: fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld.
  • Programmet består av fyra steg-för-steg faser: start, insikt, support och aktion. Att ta sig igenom alla steg tar tre år.
  • Arbetet har lett till lagändringar i Uganda. Den 17 mars blev ”Domestic Violence Act” signerat av president Museveni.
Share This