UPPDRAG: RÄDDA MÄNSKLIG­HETEN

Världens fattigdom ska ha utrotats år 2030. Och det kommer att få kosta – 3 000 miljarder dollar per år. I september samlas världens ledare i New York för att spika Förenta nationernas 17 nya hållbara utvecklingsmål.

FN-skrapan i New York. Det var här som världens ledare för 15 år sedan beslutade att världens fattigdom skulle halveras, alla barn i hela världen skulle få gå i skolan och att färre barn skulle behöva dö innan de var fem år. Spridningen av sjukdomar som aids och malaria skulle hejdas, fler skulle ha tillgång till rent vatten och toaletter.

Målen kom att kallas millenniemålen. Världens fattiga länder menade på 1990-talet att det de rika länderna inte längre bistod dem att utvecklas. Biståndet hade minskat. Utvecklingen i de fattiga länderna hade kommit av sig. Med millenniemålen var det dags att leverera och 2015 sattes som deadline för målen.

I år går tiden ut. Men hur har det då gått? Både bra och dåligt.

Boaz Paldi som från sitt kontor uppe i FN-skrapan kan blicka ut över Manhattan och Hudsonfloden är nöjd. Han är trots allt kommunikationschef vid FN:s utvecklingsorgan UNDP, i New York. Enligt honom är millenniemålen en succé.

– De har varit en enorm framgång. Fattigdomen är halverad, utbildningen har blivit bättre i många länder och mödradödligheten har sjunkit drastiskt, säger han.

ETT PROBLEM MED millenniemålen har varit finansieringen. Det stod redan på ett tidigt stadium klart att det skulle bli svårt att uppnå allt man ville. I mål nummer 8 står det klart och tydligt att världens rika länder ska samordna sin handelspolitik, öka skuldavskrivningarna och biståndet för att utvecklingen i den fattiga världen ska äga rum.

– Ett stort problem med finansieringen av millenniemålen har varit att det funnits för lite pengar till utvecklingsinsatser. Mer än hälften av de avsatta pengarna gick till skuldavskrivningar, militära insatser och katastrofhjälp, säger Nelson Muffuh, från Kamerun, som arbetar med FN:s nya utvecklingsmål hos generalsekreteraren Ban Ki-Moon.

Kritiken mot millenniemålen har också handlat om att målen i alltför hög grad haft fokus på hur mycket givarna ger, inte hur mycket utveckling som pengarna inneburit. Kritikerna menar även att processen har varit toppstyrd. Utförarna, särskilt det civila samhället, har inte varit delaktiga. Dessutom menar många att det saknats drivkrafter för ekonomisk utveckling inom länderna.

Världen har förändrats mycket sedan millennieskiftet. Snabbast har det gått för Kina, Indien och andra asiatiska tigerekonomier. Den främsta förklaringen till att fattigdomen på jorden mer än halverats är den snabba höjningen av levnadsstandard i dessa länder. I andra länder i världen, som Afrika söder om Sahara, har man inte lyckats uppnå målen. Ändå har tillväxten i vissa länder varit god.

17 nya hållbara utvecklingsmål

Utrota all form av fattigdom överallt.

Utrota hunger, säkerställa matsäkerhet och förbättrad nutrition och förespråka hållbart jordbruk.

Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar.

Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla.

Uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor större självbestämmanderätt.

Långt dyrare nå de nya målen

  • Uppskattad kostnad för Millenniemålen: 120 miljarder dollar per år 2002–2015 1%
  • Uppskattad kostnad för de hållbara utvecklingsmålen: 3 000 miljarder dollar per år 2016–2030 100%

Kostnaden för millenniemålen är beräknad utifrån värdet på US dollar 2003. Kostnaden för utvecklingsmålen är beräknad 2015.
Källor: UNDP och UN Millennium Project

Kiwalani är en förort till Dar es Salaam i Tanzania. Här är det få som har hört talas om millenniemålen. Samueli säljer mat på marknaden. Han tycker att utvecklingen i Tanzania är orättvis. Ett fåtal blir väldigt rika, men de flesta är och förblir väldigt fattiga. Precis som jag, säger han och skrattar.

Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla.

Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla.

Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb.

Det är få personer i Kiwalani, en förort till Dar es Salaam i Tanzania, som har hört talas om millenniemålen. Men många har synpunkter på utvecklingen i landet. Urbaniseringen i landet går fort. Förorten, som för bara ett par årtionden sedan till stor del var risåkrar och skog, har införlivats i den snabbväxande flermiljonstaden.

Gatan utanför Aisia Sultans hus är översvämmad. De senaste månaderna har det regnat enorma mängder. I det stillastående vattnet som samlats i pölar och som också rinner in i husen frodas malariamyggor och parasiter.

Utvecklingen i Kiwalani har inte stått still. Husen är i lite bättre skick, många har tillgång till elektricitet och det har byggts nya kliniker. Men det är en hård kamp för tillvaron. Även om det finns fler varor att köpa är det inte säkert man har råd. På flera sätt har livet bara blivit tuffare, berättar Aisia Sultan. Hon är 47 år och nybliven änka.

– Livet har blivit så dyrt, allt kretsar bara runt pengar. Mat, el, bussbiljetter, allt går hela tiden upp i pris. Tacka vet jag livet på landet, säger hon.

Efter att hennes make som var lastbilschaufför gick bort förra året har hon svårt att få ihop till det nödvändigaste. Hennes äldsta son drunknade när färjan till Zanzibar förliste för några år sedan. Hennes kvarvarande två vuxna söner jobbar, och kan skjuta till med en del, men pengarna räcker inte när inflationen galopperar.

– Det hänger ihop med att det har byggts så många hus, säger Aisia. Dräneringen har korkats igen och vattnet rinner inte undan.

EN AV DE STORA förändringarna i familjen Sultans liv inträffade för ungefär tio år sedan. Det var då elektriciteten kom. Idag kan Aisia koka en kopp te på den elektriska spisen och lyssna på transistorradion. Trots det kan strömavbrotten vara i flera dagar. Vissa veckor är de tvungna att slå av strömmen, i brist på pengar till elräkningen.

Gatan utanför Aisia Sultans hus heter Myamkokola street. Det är en av huvudgatorna i Kiwalani. En och annan motorcykel kör förbi. Getter betar. Några verkstäder ligger utspridda längre bort på gatan. Njema Abdallah jobbar på sin brors mekaniska verkstad.

Utanför de många småaffärerna sitter män och hänger. Precis som många andra i den växande staden är de tillfälliga arbetare, som tar olika påhugg som kommer och går. Många är utan jobb. Men inte Ali Ali. Han är föreståndare för ett apotek. Han tycker att livet i Kiwalani var mycket tuffare på 1990-talet.

– Det var svårt att ta sig till stan och vår stadsdel var mer av ett slumområde. Nu finns allting här, hälsokliniker, skolor. Men kvaliteten på skolan och vården är dålig. Om man inte har massa pengar. Fast då bor man väl inte i Kiwalani, säger han med ett leende.

– De senaste åren har flera hälsokliniker öppnat upp i Kiwalani, säger Aisia Sultan. Men samtidigt har malaria blivit mer och mer vanligt. Eftersom avlopp och dräneringssystemen inte fungerar, trivs malariamyggorna i det stillastående vattnet.

De flesta av husen i Kiwalani byggs numera i sten eller betong, och står stadigt när de årliga regnen och översvämningarna kommer.

Ali Ali arbetar som apotekare i Kiwalani. Han säger att den stora skillnaden mellan hur det är nu jämfört med för 15 år sedan är globaliseringen. Visserligen är de flesta fortfarande fattiga. Men med tillgång till internet och satellit-tv kommer hela världen närmare, säger han.

Njema Abdallah jobbar som svetsare på sin brors bilverkstad. Bara man har ett jobb klarar man sig alltid, menar han.

Bygga upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation.

Minska ojämlikheter inom och mellan länder.

Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.

När millenniemålen lanserades för 15 år sedan var entusiasmen bland många utvecklingsländer stor. Med ökad tillväxt, gemensamma ansträngningar och med givarnas stöd skulle fattigdomen halveras. Utbildningen skulle bli bättre, likaså hälsostandarden. Rent vatten och elektricitet skulle bli en angelägenhet för breda grupper av befolkningen, inte bara för ett fåtal rika människor.

I Tanzania har det gått sisådär. Efter den ekonomiska katastrofen på 1980-talet och den smärtsamma strukturanpassningen och privatiseringarna under 1990-talet, innebar det nya årtusendet en ekonomisk vändpunkt. En stabil tillväxt och politiskt lugn har bäddat för gynnsamma förutsättningar. Om trenden håller i sig kan Tanzania vara på väg att bli ett medelinkomstland runt 2025. Städerna, inte minst huvudstaden Dar es Salaam, har vuxit snabbt. Detta i takt med att allt fler unga människor vänder landsbygden ryggen och söker sig till en tuff men hägrande framtid i städerna. Men trots den växande ekonomin är det ont om arbetstillfällen.

VISSA AV MILLENNIEMÅLEN har infriats i Tanzania. Fler flickor kan gå i skolan. Många kvinnor återfinns på ledande poster. Spädbarnsdödligheten har gått ner. Tillgången till el och rent vatten har blivit bättre, särskilt i städerna. Men, och detta är det stora problemet för nästan alla länder i Afrika söder om Sahara, fattigdomen har inte alls sjunkit till hälften, som man hoppades. 1990 levde, enligt UNDP, 39 procent av tanzanierna i fattigdom. Och än i dag är 28 procent av befolkningen fattiga.

– Den ekonomiska utvecklingen i landet har inte varit robust, och har inte lyckats inkludera majoritetsbefolkningen. Många är fortsatt fattiga, framför allt på landsbygden. I Dar es Salaam däremot, har den värsta fattigdomen nästan försvunnit. Skillnaderna inom landet har ökat, säger Oswald Mashindano, forskare vid institutet Economic Social Policy Research i Dar es Salaam

Och det är inte bara när det gäller halveringen av fattigdomen som Tanzania har misslyckats. Både när det gäller hälsa och utbildning har kvaliteten sjunkit. När den offentliga vården och skolan blir allt sämre söker de som har råd sig till privata lösningar. Samhället glider ännu mer isär.

Amon Manyama är biträdande chef vid UNDP:s kontor i Dar es Salaam. Han anser att arbetet med millenniemålen ändå varit bra för Tanzania. Fokus på viktiga utvecklingsmål har bidragit till att politikerna och folket kunnat mäta framstegen.

– Ambitionen har varit bra. Men det största problemet har varit genomförandet och bristen på resurser för att uppnå målen. Finansieringen har varit en katastrof! Vi hoppas det blir mer resurser till de framtida utvecklingsmålen.

Det finns fler och fler varor att köpa för den som har råd. Det säger Njema Chess, som säljer frukt och grönsaker på marknaden.

Matmarknaden i Kiwalani är en medelpunkt i stadsdelen. Hit går man för att byta några ord, träffa vänner och bekanta eller kanske köpa kyckling friterad i olja.

– Kunderna blir färre och färre, säger skräddaren Fundi Omari Juma, som beklagar sig över att det är så ont om jobb i Kiwalani.

Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster.

Vidta viktiga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess inverkan.

Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis.

Paul Ladd arbetar med policyfrågor på UNDP i New York. I skrapan på nedre Manhattan sitter han just nu och finslipar detaljerna inför det stora toppmötet i september. Då ska återigen stats- och regeringschefer från jordens alla hörn mötas i New York för att skriva under de nya hållbara utvecklingsmålen. Alla kommer att vara där, Barack Obama, Xi Jinping, påven och några till.

En av de stora nyheterna med de nya målen är de senaste årtiondenas allt mer överhängande klimathot. När den globala uppvärmningen skapar översvämningar i Bangladesh, ökenspridning i Sahara eller smältning av glaciärerna i Alperna blir det alltmer uppenbart att människor runt hela jordklotet är beroende av varandra. Så när världens länder, folkrörelser, särskilda arbetsgrupper, privata företag och organisationer arbetat fram de dokument som nu ligger på bordet är ambitionen långt högre än förra gången. Nu handlar det om att utrota all fattigdom och stoppa klimathotet.

– När millenniemålen togs fram brukar man halvt på skoj säga att de togs fram av en handfull tunnhåriga vita män som möttes i källaren till FN-skrapan. Så har det inte alls varit denna gång. Det har varit den mest inkluderande process som FN-systemet någonsin sett. Vi hoppas att hållbarhetsmålen också bidrar till ett starkare förtroende för det multilaterala systemet. Engagemanget för FN-frågor har inte varit på topp de senaste åren, särskilt inte här i USA, säger Paul Ladd.

Vägen fram till att FN:s medlemsländer kommit överens om de 17 mål och 169 delmål som utgör de nya målen har varit kantad av hårda debatter och svåra kompromisser. Den mest känsliga debatten har hållits kring mål 16 där det demokratimål många västländer ville se skulle skrivas in. Det gick inte. Istället blev resultatet ”uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer”.

DE HÅLLBARA utvecklingsmålen bygger delvis på millenniemålen. De tar vid där de tidigare målen kring ekonomisk och social utveckling inte nått ända fram. Andra saker har kommit till. Förutom de nya målen på klimat- och miljöområdet så finns det nu också mål som rör fred, säkerhet och samhällsstyre. Dessutom betonar de nya målen för första gången minskade socioekonomiska klyftor inte bara mellan länder, utan också inom länder. Och det gäller även de rika nationerna, understryker Paul Ladd.

– Detta är en helt ny dimension. I FN-kretsar talar vi om universalitet, att agendan ska gälla alla länder, inte bara utvecklingsländerna som tidigare var fallet. I till exempel Storbritannien, som jag kommer ifrån, blir regeringen också ansvarig för att det inte blir för stora klyftor i samhället, säger han.

Fortfarande återstår många frågetecken kring hur utvecklingsländerna ska uppnå de hållbara utvecklingsmålen. Flera utvecklingsländer oroar sig över att givarländerna ska villkora framtidens bistånd med hur väl mottagarna lyckats när det gäller att uppnå målen.

– Ännu vet vi inte hur målen ska finansieras och hur kriterierna ska övervakas. Det finns också en nervositet i syd kring att det internationella samfundet ska lägga sig i den nationella politiken, säger Nelson Muffuh vid generalsekreterarens stab.

Redan nu står det klart att det traditionella biståndet inte kommer att spela samma roll för finansiering av utveckling i framtiden. På den stora konferensen om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba i juli i år kommer politiker, företagsledare och civilsamhällets representanter försöka hitta nya spår. Diskussionen kommer bland annat att handla om behovet av nya skatter, om att stoppa skatteflykt och om vilken roll migranter, näringslivet och lån och garantier kan spela i kampen mot fattigdom, svaga stater, klimathot och ojämlikhet.

Därför behövs de nya utvecklingsmålen

Intervju med Staffan Tillander, Sveriges ambassadör och särskilt sändebud för FN:s agenda för utvecklingsfinansiering.
Av: Johan Schmidt

Skydda, återställa och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa och återställa landdegradering och stoppa förlusten av biologisk mångfald.

Uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.

Stödja verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning och återuppta det globala partnerskapet för hållbar utveckling.

Tillbaka i förorten Kiwalani. Dånet från ett flygplan från Kenya Airways, som landar på flygplatsen strax intill, påminner om att världen inte är långt borta.

Inne på ett enkelt hotell längs huvudgatan nära Aisia Sultans hus sitter ett gäng ungdomar och tittar på fotboll på TV. Det är semifinal i Champions League, Barcelona mot Bayern München.

– Det är kanske globaliseringen som är den största förändringen på 15 år, säger Mathias Mwgerna Kahinga och fingrar på sin smartphone.

Han byggde hotellet 2005 då han kom tillbaka efter att ha jobbat i Sydafrika. Lönen var bra, men han längtade bort från våldet i Johannesburg och tillbaka till familj och vänner i Dar es Salaam. Jag frågar om 2030. Han tror att det mesta kommer att bli bättre och att det kommer att finnas riktiga gator och höga hus i Kiwalani. Men det krävs att Tanzanias politiker gör sitt jobb, säger han med ett snett leende.

AISIA SULTAN, som kommer att fylla 63 år 2030, sitter utanför sitt vattenfyllda hus och håller sitt ettåriga barnbarn Ibrahim i famnen. Han har återigen fått malaria. Myggorna frodas i den vattensjuka förorten. Hennes önskan för framtiden är att barnbarnen ska växa upp i en stadsdel där de kan vara friska. Hon har lagt undan en liten slant för barnbarnens kommande utbildning, men hon vet att de förmodligen aldrig kommer att ha råd att gå i någon privat skola, utan hänvisas till den kommunala.

I den kommunala skolan strax intill går det över hundra barn i varje klass. Aisia Sultan gick själv bara fyra år i skolan. Idag går cirka två tredjedelar av de tanzaniska barnen klart den sjuåriga grundskolan.

Förhoppningen är att om 15 år kan flera göra det, oavsett om de nya hållbara utvecklingsmålen uppnås eller ej. favicon-16x16

– Jag tror på framtiden, men man måste vara sin egen lyckas smed, säger Mathias Mwgerwa Kahinga. Med hjälp av pengar som han tjänade ihop då han jobbade i Sydafrika har han byggt ett eget guesthouse i Kiwalani, som han nu driver.

Tre unga boda boda-förare (motorcykeltaxi) väntar på kunder en fredagsförmiddag i Kiwalani. De närmaste tio åren kommer en miljon unga tanzanier varje år att lämna skolan och söka sig ut på en tuff arbetsmarknad.

Från Rio till Paris – så har de nya hållbara utvecklingsmålen växt fram

1992 Rio de Janeiro

FN:s konferens om miljö och utveckling leder bland annat fram till Agenda 21 som sätter upp riktlinjer för en hållbar utveckling.

1995 Köpenhamn

FN:s konferens för social utveckling ledde fram till löften om att utrota fattigdom, skapa full sysselsättning för alla och social integration.

1995 Beijing

FN:s fjärde kvinnokonferens ledde fram till Beijingplattformen med löften om att verka för ökad jämställdhet, ökat kvinnlig inflytande och större hänsyn till flickors och kvinnors hälsa, utbildning och sysselsättning.

2000 New York

FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan tar initiativet till ett toppmöte med världens ledare i FN:s högkvarter – det så kallade millennietoppmötet.

2010 New York

FN antog en global handlingsplan för att nå de åtta målen innan 2015, och annonserade flera nya åtanganden för kvinnor och barns hälsa och initiativ mot fattigdom, svält och sjukdomar.

2015 Addis Abeba

På FN:s konferens i juli ska finansieringen för bland annat de nya hållbara utvecklingsmålen beslutas. Konferensen följer upp tidigare finansieringskonferenser i Monterrey 2002 och Doha 2008.

2015 New York

På toppmötet i september väntas FN anta de 17 nya hållbara utvecklingsmålen som ska vara uppnådda 2030.

2015 Paris

På FN:s klimattoppmöte i december ska ett nytt bindande klimatavtal tas fram. De tre toppmötena 2015 ses alla som viktiga delar för en hållbar global utveckling.

Berätta vidare?