Havets grönsaker ska frälsa världen

De passar både i sallad och soppa. I framtiden kan de användas som biobränsle och vattenrenare. Alger ses av många som världens frälsning, och industrin omsätter redan miljarder. Men för Hibibi, Sharifa och Patima som odlar alger på Zanzibar sjunker nu inkomsterna.

Det är huvudsakligen kvinnor som jobbar med algodling på Zanzibar. Arbetet kräver inte så mycket utrustning – några pinnar att köra ned i sanden, rep att knyta mellan och nylonband för att binda fast algbuntarna.

Ett par hundra meter från stranden ligger 35-åriga Hibibis algodling. Det midjehöga vattnet är så klart att det går att undvika de svarta sjöborrarnas piggar under barfotavandringen härute. I dag är skörden ovanligt god och Hibibi är på bra humör – hon har fått ihop alger till både en fem- och en tiokilossäck. Den tyngsta säcken drar hennes 12-årige son Abramani sakta men säkert in till stranden. Han simmar lite under tiden och flinar åt oss som kämpar genom det tunga vattnet. Klockan är bara åtta på lördagsmorgonen men det är redan så varmt att svetten krullar håret till lockar i pannan, och det rinner oavbrutet längs ryggraden.

Jag får prova att dra tiokilossäcken – den är tung som cement och orken tar slut efter några meter. När Hibibi och Abramani kommit in till stranden hivar de upp säckarna på sina huvuden, vinkar hej till oss och går hemåt mot byn. Skörden ska nu torkas under ett par dagar och sen kan Hibibi sälja till antingen de japanska eller de kinesiska inköparna på ön. Hon får runt 3 kronor per kilo torkade alger. Algerna skeppas iväg till Asien och blir med all säkerhet förtjockningsmedel eller konsistensgivare i olika livsmedelsprodukter som konsumeras i den rikare delen av världen.

Men även om Hibibi tjänar väldigt lite pengar på sitt tunga jobb så kan hon sätta barnen i skolan, se till att de har både skoluniformer och böcker och att de får mat på bordet när de kommer hem. För henne, och för omkring 20 000 andra kvinnor på Zanzibar, är algodlingen ett sätt att förbättra livet.

Hibibi får runt tre kronor per kilo för sina torkade alger.

 

”Vi skulle inte kunna driva det här utan kvinnorna och deras traditionella kunskap och erfarenhet. Det här är för mig något nytt och känns väldigt handfast.”

Lukas van der Horst, Seaweed Center

Zanzibar är den tredje största exportören av alger i världen, efter Filippinerna och Indonesien. Redan på 1930-talet exporterades rödalger av arten Euchema till Europa. Men rent kommersiellt kom algexporten igång ordentligt i slutet på 1980-talet då fler algarter importerades och odlingarna kom igång ordentligt. Tidvattenzonen på Zanzibar är närmast idealisk för odling av alger och här odlas rödalger av arterna Euchema och Cottoni. 90 procent av exporten från Zanzibar består av alger och kryddor. Exporten är den största intäktskällan för den delvis autonoma ö-nationen efter turismen.

Det är huvudsakligen kvinnor som jobbar med algodling på Zanzibar. Ofta har de flera odlingar på gång, och ibland jobbar de i kooperativ. Arbetet kräver inte så mycket utrustning – några pinnar att köra ned i sanden, rep att knyta mellan och nylonband för att binda fast algbuntarna. Där får de växa till sig under ett par månader innan de skördas. Under tiden måste kvinnorna kontrollera odlingen så att inte slemmig tång eller smuts förstör algbuntarna. Om det regnar eller blåser så kan odlingen knäckas sönder. Vid skörden tar man halva algbunten och låter den andra få växa vidare. Ofta tar kvinnorna hem algerna och lägger ut dem på kokosblad för att de ska torka – en process som tar ett par dagar om det är soligt och varmt. Under regnperioden är det av förklarliga skäl svårare att få algerna torra, och då måste de förvaras inomhus. Det kan det ta upp till en vecka att torka algerna när marken är blöt och lerig.

Khadije Nassor, 21 och Maura Mohammed, 40, är på väg ut till sina algodlingar. De bär solglasögon för att skydda ögonen mot den starka solens reflexer i vattnet. Flera studier visar att kvinnor som under en längre tid jobbar med algodling drar på sig olika typer av kroppsliga arbetsskador och hälsoproblem. Det är vanligt med astma, allergier, urinvägsinfektion, öroninflammation, ryggont, högt blodtryck och fotskador efter att ha trampat på sjöborrar och snäckor.

Sharifa, 39, har odlat alger i 18 år. Hon har en egen odling men är också med i ett kooperativ där 24 kvinnor hjälper varandra att få fram större mängder av havsgrönsakerna. Sharifa sitter i dörren till sitt bruna lerhus och har just öppnat den blommönstrade blusen för att amma den yngste sonen, tre månader gamle Mukthalfun. Från huset intill, där köket ligger, sprider sig den sötaktiga nötliknande doften från grytan där superfrukten baobab kokas ihop till en flytande vätska. Det är Sharifas 22-åriga dotter Nasra sakta rör runt med en slev i grytan. Vid husväggen utanför har 12-åriga Khuleitha ett stadigt grepp om en 1,5 liters plastflaska som hon noggrant rengör med en smal borste. Baobaen ska bli till en juice som säljs på återanvända plastflaskor. Kvinnorna på Zanzibar kombinerar ofta algodlingen med försäljning av fruktdrycker och mat. Pengarna från algerna räcker inte till för att försörja Sharifas sju barn.

– Det tar en halvtimme att gå till min odling härifrån, men jag har hjälp av Nasra när jag skördar. Innan var det mest kineser som köpte, men nu har det kommit ett japanskt företag som är ute efter alger. De betalar ungefär tre kronor, priset har gått ned – för några månader sedan fick jag fem kronor kilot, berättar Sharifa.

Hon tror att det är oroligheterna vid valet som påverkat kilopriset på alger, men ibland kan det gå och ned utan förklarlig anledning. Sharifa ser äldre ut än sina 39 år och hon säger att arbetet med algerna gett henne både en dålig rygg och ögonproblem – solreflexerna från vattnet påverkar synen. Numera sitter hon ned när hon skördar eftersom det gör så ont i ländryggen att stå med krökt rygg i vattnet i flera timmar varje dag.

Det är väldigt vanligt att kvinnor som odlat alger under många år har både ryggont och synförsämringar. Ofta får de problem med slemhinnorna också, de ångor som uppstår när algerna torkas kan leda till både hosta och astmaliknande symptom. Många trampar på sjöborrar och skadar fötterna när de går ut till sina odlingar. Ändå vare sig kan eller vill Sharifa välja bort algodlingen – den ger hennes familj den nödvändiga basinkomsten.

Algodlingen måste kombineras med andra inkomster. Nasra kokar juice av frukten baobab i köket hemma hos sin mamma Sharifa.

Baobab-juicen säljer de sedan i de här återvunna flaskorna.

kronor får en algodlande kvinna per kilo när hon säljer torkade alger som ska gå på export.

%

procent av den snittlön som manliga fiskare drar in per månad – det är vad algodlande kvinnor kan tjäna på samma tid.

%

av den totala exporten från Zanzibar består av kryddor och torkade alger.

kvinnor arbetar med att odla, skörda och torka alger på Zanzibars två öar.

Alger är vattenlevande växter som grovt kan delas in i makroalger – sjögräs och tång – och mikroalger – växtplankton eller fytoplankton. Det finns hundratusentals olika sorters alger i haven, och de flesta är fortfarande outforskade. Gröna, bruna och röda alger är vanligast, men det finns också självlysande alger som mareld. Algerna är basen i havets näringskedja och bildar livsnödvändiga ämnen alla djur som lever i världshaven. Omega-3-fetterna i fet fisk och den röda färgen hos lax och skaldjur kommer från alger.

Alger är vattenlevande växter som grovt kan delas in i makroalger – sjögräs och tång – och mikroalger – växtplankton eller fytoplankton. Det finns hundratusentals olika sorters alger i haven, och de flesta är fortfarande outforskade. Gröna, bruna och röda alger är vanligast, men det finns också självlysande alger som mareld. Algerna är basen i havets näringskedja och bildar livsnödvändiga ämnen alla djur som lever i världshaven. Omega-3-fetterna i fet fisk och den röda färgen hos lax och skaldjur kommer från alger.

Algindustrin i världen är relativt ung, men omsätter redan miljarder varje år – det är i USA, Kina och Japan man hittar de stora företagen som framställer olika algbaserade produkter. Alger används i huvudsak till mat, kosttillskott och livsmedelstillsatser.

Men det pågår också en intensiv forskning kring andra användningsområden. Det svenska företaget Swedish Algae Factory tror till exempel att olja från alger kan bli nästa stora biobränsle, om tio till femton år. Från kiselalger hoppas företaget också kunna utvinna produkter som fiskfoder, råolja och biokol – det sistnämnda ska kunna användas i jordbruket.

I Kosterarkipelagen odlas brunalger inom forskningsprojektet Seafarm, som är ett samarbete mellan Göteborgs universitet, KTH, Chalmers, Lunds universitet och Linnéuniversitetet. Målet är att ta fram både mat och klimatsmarta råvaror åt industrin samtidigt som havet ska kunna renas genom algernas förmåga att ta upp kväve och fosfor.

En del algforskare och algföretagare i andra delar av världen ser ”havsgrönsakerna” närmast som världens frälsning – de verkar ha en potential att både lösa världens matkris och bota cancer. Åtminstone är det lätt att få ett sådant intryck när man läser algindustrins bibel, webbtidskriften World Algae News.

Dagens matproduktion har en både stor och allvarlig påverkan på miljö och klimat. Övergödning, utfiskning, hög färskvattenkonsumtion, koldioxidutsläpp från fossila bränslen och negativ påverkan på den biologisk mångfalden är några exempel. Kan ett hållbart vattenbruk med havets grönsaker – algerna – då bli en räddning för framtidens matproduktion?

 

Rödalger:

Gaffeltång, av släktet Furcellaria

Karragenalg, av släktet Chondrus

Söl, av släktet Palmaria

Grönalger:

Havssallat, av släktet Ulva

Tveksamt, enligt Max Troell, docent i systemekologi vid Beijerinstitutet och Stockholm Resilience Centre. Han menar att algodling visserligen har många positiva sidor, men ur ett globalt matperspektiv är det kanske mer realistiskt att se alger som ett komplement i vår mathållning.

– Jag tror att alger kan komma att spela en viktig roll i framtiden som till exempel bränsle, foder och biofilter men troligen en mer begränsad roll som mat. Det finns än så länge inte någon bra sammanställning av hur viktiga algerna egentligen är som föda, eller deras potential att kunna stå för en större del av det globala protein- och kolhydratbehovet, säger Max Troell och fortsätter:

– Algerna kommer nog inte att lösa världens utmaning kring matbehovet, men kan bli viktiga när det gäller att tillföra nyttiga mikroämnen.

ALGER är rika på vitaminer, mineraler, omega-3 och antioxidanter. Det gäller särskilt vitamin B12, vitamin C, jod, folsyra, järn, kalcium och magnesium.

I ASIEN äter man sedan länge alger i form av till exempel nori och wakame i sushi, soppor och sallader. Japaner lever längst i världen och äter mest alger – något som lett till att hälsoindustrin i väst plockat upp havsgrönsakerna i sina produkter. Alger är rika på vitaminer, mineraler och antioxidanter – men det är viktigt att havet är rent där de odlas och skördas eftersom de har en förmåga att binda utsläpp och föroreningar. Det har också kommit en del hälsolarm när det gäller kosttillskott som innehåller cyanobakterien spirulina – i de utomhusodlingar där den tas fram finns en risk för infektion av luftburna organismer.

Ö-gruppen Zanzibar är en av världens största algproducenter, och de alger som odlas längs öarnas kuster är rödalger. Algerna används lokalt som en del i mathållningen, men framförallt torkas de för export och utvinning av ämnet karragenan.

Karragenan är polysackarider som används i tillsatser i livsmedelsindustrin, och ämnet ger stabiliserande och förtjockande effekter, till exempel en krämig konsistens i glass och mjölkprodukter.

Algindustrin i världen är relativt ung, men omsätter redan miljarder varje år – det är i USA, Kina och Japan man hittar de stora företagen som framställer olika algbaserade produkter. Alger används i huvudsak till mat, kosttillskott och livsmedelstillsatser.

Men det pågår också en intensiv forskning kring andra användningsområden. Det svenska företaget Swedish Algae Factory tror till exempel att olja från alger kan bli nästa stora biobränsle, om tio till femton år. Från kiselalger hoppas företaget också kunna utvinna produkter som fiskfoder, råolja och biokol – det sistnämnda ska kunna användas i jordbruket.

I Kosterarkipelagen odlas brunalger inom forskningsprojektet Seafarm, som är ett samarbete mellan Göteborgs universitet, KTH, Chalmers, Lunds universitet och Linnéuniversitetet. Målet är att ta fram både mat och klimatsmarta råvaror åt industrin samtidigt som havet ska kunna renas genom algernas förmåga att ta upp kväve och fosfor.

En del algforskare och algföretagare i andra delar av världen ser ”havsgrönsakerna” närmast som världens frälsning – de verkar ha en potential att både lösa världens matkris och bota cancer. Åtminstone är det lätt att få ett sådant intryck när man läser algindustrins bibel, webbtidskriften World Algae News.

Dagens matproduktion har en både stor och allvarlig påverkan på miljö och klimat. Övergödning, utfiskning, hög färskvattenkonsumtion, koldioxidutsläpp från fossila bränslen och negativ påverkan på den biologisk mångfalden är några exempel. Kan ett hållbart vattenbruk med havets grönsaker – algerna – då bli en räddning för framtidens matproduktion?

 

TVEKSAMT, enligt Max Troell, docent i systemekologi vid Beijerinstitutet och Stockholm Resilience Centre. Han menar att algodling visserligen har många positiva sidor, men ur ett globalt matperspektiv är det kanske mer realistiskt att se alger som ett komplement i vår mathållning.

– Jag tror att alger kan komma att spela en viktig roll i framtiden som till exempel bränsle, foder och biofilter men troligen en mer begränsad roll som mat. Det finns än så länge inte någon bra sammanställning av hur viktiga algerna egentligen är som föda, eller deras potential att kunna stå för en större del av det globala protein- och kolhydratbehovet, säger Max Troell och fortsätter:

– Algerna kommer nog inte att lösa världens utmaning kring matbehovet, men kan bli viktiga när det gäller att tillföra nyttiga mikroämnen.

I ASIEN äter man sedan länge alger i form av till exempel nori och wakame i sushi, soppor och sallader. Japaner lever längst i världen och äter mest alger – något som lett till att hälsoindustrin i väst plockat upp havsgrönsakerna i sina produkter. Alger är rika på vitaminer, mineraler och antioxidanter – men det är viktigt att havet är rent där de odlas och skördas eftersom de har en förmåga att binda utsläpp och föroreningar. Det har också kommit en del hälsolarm när det gäller kosttillskott som innehåller cyanobakterien spirulina – i de utomhusodlingar där den tas fram finns en risk för infektion av luftburna organismer.

Ö-gruppen Zanzibar är en av världens största algproducenter, och de alger som odlas längs öarnas kuster är rödalger. Algerna används lokalt som en del i mathållningen, men framförallt torkas de för export och utvinning av ämnet karragenan.

Karragenan är polysackarider som används i tillsatser i livsmedelsindustrin, och ämnet ger stabiliserande och förtjockande effekter, till exempel en krämig konsistens i glass och mjölkprodukter.

Rödalger:

Gaffeltång, av släktet Furcellaria

Karragenalg, av släktet Chondrus

Söl, av släktet Palmaria

Grönalger:

Havssallat, av släktet Ulva

ALGER är rika på vitaminer, mineraler, omega-3 och antioxidanter. Det gäller särskilt vitamin B12, vitamin C, jod, folsyra, järn, kalcium och magnesium.

Patina Morarami, 43, är på väg hem till byn Paje efter jobbet på Seaweed Center.

Vid ett stort träbord inne i det heta produktionsrummet sitter 43-åriga Patima Moharami med ett par träformar med stora tvålblock framför sig. Med van hand håller hon i de två pinnarna som har ett tunt snöre mellan sig – redskapet som delar tvålblocken i mindre bitar. Efter ett tag ligger det ett litet berg av platta handgjorda tvålar på bordet – strax ska de stämplas med hjälp av en rund trähammare.

De två yngsta kvinnorna på Seaweed Center – 21-åriga Khadije Nassor och 22-åriga Fadhila Haji – håller på att lära sig produktionen och följer noggrannt hur Patima formar tvålarna.

Tvål är en av de produkter som företaget Seaweed Center tar fram och säljer till både turister och hotell på ön. Även kroppsoljor och kroppsscrubar produceras på centret. Basen är alger, och andra ingredienser är till exempel kokosolja, bivax och sheasmör.

Seaweed Center är ett exempel hur de algodlande kvinnorna på ön kan lära sig att förädla algerna till produkter och därmed tjäna mer pengar. Ingen av de femton kvinnor som jobbar på centret har någon ägarandel, men de har en fast månadslön och en ekonomiskt trygg tillvaro. Centret har egna odlingar men köper också in torkade alger från kvinnor i byarna runtomkring.

– Vi skulle inte kunna driva det här utan kvinnorna och deras traditionella kunskap och erfarenhet. Det här är för mig något nytt och känns väldigt handfast, säger Seaweed Centers medarbetare Lukas van der Horst, som nyligen lämnat jobbet för en NGO i Indien där han jobbat med ett solcellsprojekt.

Brunalger:

Hijiki, av släktet Sargassum

Tare/Kombu, av släktet Laminaria

Wakame, av släktet Undaria

JAPANER och chilenare använde havsalger som mat och medicin redan för 10000 år sedan. Utgrävningar av tidiga boplatser i Skandinavien visar att även de sjöfarande vikingarna använde alger som ingrediens i matlagningen. Troligen användes algerna för motverka bristsjukdomar, som skörbjugg. Alger var lätta att skörda året om det kalla klimatet, och fungerade i torkat tillstånd som nödföda under vintern.

Alger finns med även i den isländska sagan om Eskil Skalla-Grimsson som levde på 900-talet. Egils dotter Thorgerd räddade livet på sin far med hjälp av alger.

SEAWEED CENTRE har tidigare stöttats av bland annat Rylanderska stiftelsen men är nu privatägt, och den holländska vd:n Klaartje Schaade satsar på att utveckla produkterna för att kunna exportera till Europa. Så småningom hoppas hon kunna expandera och anställa fler kvinnor, men vill inte gå för snabbt fram.

– Vi vill växa organiskt, det är viktigt att grunden är både socialt och kommersiellt hållbar. Vi har en affärsverksamhet med en social vinkel, jag vill inte gärna importera ingredienser utan använda sådant som tillverkas här, säger Klaartje Schade.

Sheasmöret är det stora bekymret i hennes filosofi kring närproducerade ingredienser. Det går inte att få fram på Zanzibar. En lösning hon funderar på är att importera från kvinnokollektiv i norra Uganda.

– Det måste vara fair trading om vi ska importera. Och eftersom vi gör produkter för ansikte och kropp är det oerhört viktigt att det är hög kvalitet på alla ingredienser. Jag vill framförallt uppmuntra till tillverkning i byarna, och att försäljningen gynnar kvinnorna här.

Efter sommaren ska en ny formgivning på tvålarna – de blir ovalare i formen – blir ett första steg i exporten till Europa. Med fler beställningar av den sorten kan också fler kvinnor få jobb på centret.

– Man måste addera värde till algodlingen här, det räcker inte bara med att skicka torskade alger på export. Det vi gör här är att ta fram högkvalitativa produkter som européer vill ha och kvinnorna som tillverkar dem ska ha en bra lön för sitt arbete, säger Klaartje Schade som lämnade ett arbete inom finansvärlden i London bakom sig när hon för två år sedan satte sig på vd-stolen här.

Under tiden som vi pratat har det hunnit bli lågvatten, och Patima och några av de andra kvinnorna tagit på sig solhattar och solglasögon för att gå ner till den närmaste algodlingen och dagens skörd. 23-årige Mustafa Hamid följer med – han ska guida en grupp franska turister som är nyfikna på hur det går till när man odlar alger.

– Jag har lärt mig allt om alger och tidvatten av min farmor, hon tog med mig ut till sin algodling första gången när jag var tre år. Farmor är en av de starkaste kvinnor jag känner, jag beundrar henne väldigt mycket, säger Mustafa Hamid som tack vare algodlingen fått chansen att gå i skola och lära sig både engelska och franska.

Han sträcker ner handen i vattnet och bryter av ett par tjocka bitar cottonialg – smaka, säger han och räcker fram den till oss. Konsistensen och sältan liknar den hos en liten seg gurka, ganska gott, nickar vi artigt.

– Bra som tilltugg eller hur, skrattar Mustafa Hamid.

Vid ett stort träbord inne i det heta produktionsrummet sitter 43-åriga Patima Moharami med ett par träformar med stora tvålblock framför sig. Med van hand håller hon i de två pinnarna som har ett tunt snöre mellan sig – redskapet som delar tvålblocken i mindre bitar. Efter ett tag ligger det ett litet berg av platta handgjorda tvålar på bordet – strax ska de stämplas med hjälp av en rund trähammare.

De två yngsta kvinnorna på Seaweed Center – 21-åriga Khadije Nassor och 22-åriga Fadhila Haji – håller på att lära sig produktionen och följer noggrannt hur Patima formar tvålarna.

Tvål är en av de produkter som företaget Seaweed Center tar fram och säljer till både turister och hotell på ön. Även kroppsoljor och kroppsscrubar produceras på centret. Basen är alger, och andra ingredienser är till exempel kokosolja, bivax och sheasmör.

Seaweed Center är ett exempel hur de algodlande kvinnorna på ön kan lära sig att förädla algerna till produkter och därmed tjäna mer pengar. Ingen av de femton kvinnor som jobbar på centret har någon ägarandel, men de har en fast månadslön och en ekonomiskt trygg tillvaro. Centret har egna odlingar men köper också in torkade alger från kvinnor i byarna runtomkring.

– Vi skulle inte kunna driva det här utan kvinnorna och deras traditionella kunskap och erfarenhet. Det här är för mig något nytt och känns väldigt handfast, säger Seaweed Centers medarbetare Lukas van der Horst, som nyligen lämnat jobbet för en NGO i Indien där han jobbat med ett solcellsprojekt.

 

SEAWEED CENTRE har tidigare stöttats av bland annat Rylanderska stiftelsen men är nu privatägt, och den holländska vd:n Klaartje Schaade satsar på att utveckla produkterna för att kunna exportera till Europa. Så småningom hoppas hon kunna expandera och anställa fler kvinnor, men vill inte gå för snabbt fram.

– Vi vill växa organiskt, det är viktigt att grunden är både socialt och kommersiellt hållbar. Vi har en affärsverksamhet med en social vinkel, jag vill inte gärna importera ingredienser utan använda sådant som tillverkas här, säger Klaartje Schade.

Sheasmöret är det stora bekymret i hennes filosofi kring närproducerade ingredienser. Det går inte att få fram på Zanzibar. En lösning hon funderar på är att importera från kvinnokollektiv i norra Uganda.

– Det måste vara fair trading om vi ska importera. Och eftersom vi gör produkter för ansikte och kropp är det oerhört viktigt att det är hög kvalitet på alla ingredienser. Jag vill framförallt uppmuntra till tillverkning i byarna, och att försäljningen gynnar kvinnorna här.

Efter sommaren ska en ny formgivning på tvålarna – de blir ovalare i formen – blir ett första steg i exporten till Europa. Med fler beställningar av den sorten kan också fler kvinnor få jobb på centret.

– Man måste addera värde till algodlingen här, det räcker inte bara med att skicka torskade alger på export. Det vi gör här är att ta fram högkvalitativa produkter som européer vill ha och kvinnorna som tillverkar dem ska ha en bra lön för sitt arbete, säger Klaartje Schade som lämnade ett arbete inom finansvärlden i London bakom sig när hon för två år sedan satte sig på vd-stolen här.

Under tiden som vi pratat har det hunnit bli lågvatten, och Patima och några av de andra kvinnorna tagit på sig solhattar och solglasögon för att gå ner till den närmaste algodlingen och dagens skörd. 23-årige Mustafa Hamid följer med – han ska guida en grupp franska turister som är nyfikna på hur det går till när man odlar alger.

– Jag har lärt mig allt om alger och tidvatten av min farmor, hon tog med mig ut till sin algodling första gången när jag var tre år. Farmor är en av de starkaste kvinnor jag känner, jag beundrar henne väldigt mycket, säger Mustafa Hamid som tack vare algodlingen fått chansen att gå i skola och lära sig både engelska och franska.

Han sträcker ner handen i vattnet och bryter av ett par tjocka bitar cottonialg – smaka, säger han och räcker fram den till oss. Konsistensen och sältan liknar den hos en liten seg gurka, ganska gott, nickar vi artigt.

– Bra som tilltugg eller hur, skrattar Mustafa Hamid.

Brunalger:

Hijiki, av släktet Sargassum

Tare/Kombu, av släktet Laminaria

Wakame, av släktet Undaria

JAPANER och chilenare använde havsalger som mat och medicin redan för 10000 år sedan. Utgrävningar av tidiga boplatser i Skandinavien visar att även de sjöfarande vikingarna använde alger som ingrediens i matlagningen. Troligen användes algerna för motverka bristsjukdomar, som skörbjugg. Alger var lätta att skörda året om det kalla klimatet, och fungerade i torkat tillstånd som nödföda under vintern.

Alger finns med även i den isländska sagan om Eskil Skalla-Grimsson som levde på 900-talet. Egils dotter Thorgerd räddade livet på sin far med hjälp av alger.

Patima Moharami och Fadhila Haji tillverkar tvålar på Seaweed Center.

En grupp franska turister har kommit för att lära sig om hur det går till när man odlar alger.

Under senare år har skördarna av rödalger på Zanzibar försämrats, men än så länge vet man inte exakt varför. Vattnet har blivit varmare, vilket kan vara en följd av klimatförändringarna men det är oklart om detta är det enda skälet.

– Det kan handla om temperaturen, men det kan också vara en förändrad nederbörd som får till följd att det blir en utspädning med sötvatten via regnet. Det kan också handla om virusangrepp, ingen vet säkert. Man har i alla fall bytt till en mer tålig alg-art, säger Max Troell, docent i systemekologi, som varit på Zanzibar flera gånger och senast i maj var där för att hålla i en workshop kring en policy för hållbart marint vattenbruk i Östafrika.

En lösning som vissa öbor börjat experimentera med är flytta ut odlingarna på djupare vatten. Det kan vara en utveckling som leder till bättre skördar, men samtidigt kommer många av de algodlande kvinnorna att förlora sin försörjningsmöjlighet.

– Kvinnorna kan ju i regel inte simma, och då blir det istället männen som tar över. Det kan också innebära att det tar mer tid att arbeta med algerna eftersom det måste ske från båtar, och behovet av mer komplicerad och dyr utrustning kan öka. Om priset på alger fortsätter vara lågt kanske det då inte längre blir lönsamt att odla alger.

Habibi och hennes 12-årige son Abramani har fått en ovanligt god skörd av sina alger den här dagen.

FILIPPINERNA, Indonesien och Zanzibar/Tanzania är de största producerande länderna, men även i Norge och Chile odlas och skördas alger. Förädlingen sker huvudsakligen i USA, Japan, Kina och Europa. Ämnen som agar, karragenan och alginater utvinns från algernas cellväggar – dessa används sedan som livsmedelstillsatser och konsistensgivare. Agar och karragenan utvinns från flera olika sorters rödalger, och alginater från både vildskördade och odlade brunalger.

 

FÖR ATT odlarna ska få bättre betalt för sina alger krävs att de själva kan styra över förädlingen. Det bästa vore att satsa på att bygga en processanläggning, där odlarna kan ha en andel och därmed ökad utkomst, menar Troell. Den tanzaniska regeringen är positiv till en förändring och förbättring av algodlingen på Zanzibar, men än så länge finns det ingen plan för stöd till någon ”algfabrik”. Det krävs ett statligt projekt, eller kanske ett statligt samarbete med det lokala näringslivet, om större anläggningar för algprodukter ska bli verklighet.

Tidigare har Sida stött Zanzibar Seaweed Cluster Intiative, som bland annat syftat till att utbilda så kallade facilitörer, ”möjliggörare”, som hjälper medlemmarna i klustren att organisera sig och ta fram affärsplaner. 2010 bestod algklustren av tio byar och 3000 medlemmar. Institutet för marinvetenskap i Dar es Salaam, som bland annat forskar i algodling och socioekonomisk förändring, har också stöd från Sida sedan många år. Costech, kommissionen för vetenskap och teknik i Tanzania, har i dag aktiva stöd till 34 företagskluster inom olika områden i landet. Eventuellt kan det bli aktuellt med ett förnyat stöd från Sida till algklustren genom Costech.

– Dock behöver vi skapa en baseline för att se vad som fungerar. Hittills har det varit dåligt med systematisk uppföljning av klustrens utveckling och vi har mest anekdotiska resultat att visa upp, berättar Inger Lundgren, som arbetar med forskningssamarbete på svenska ambassaden i Dar es Salaam, via mejl.

Bibi Halima Abdalla är i 70-årsåldern och bor i byn Jimbiani. Hon har arbetat med algodling i 25 år och har fortfarande två odlingar – hon jobbar själv med dem och torkar algerna hemma. Hennes barnbarnsbarn, 5-årige Ibrahim, följer gärna med sin gammelfarmor, han gillar att vara med i vattnet. Han vill gärna visa upp hur de torkade algerna ser ut och lyfter stolt upp en stor bukett av ”havsgrönsaker”.

Share This