Livet vid Amazonfloden

Följ med på en resa längs med floden och möt Shipibofolket. Här har de levt i symbios med med naturen i hundratals år. Men nu hotas deras kultur av miljöförstöring, exploatering och fattigdom.

Shipibo lever, likt andra ursprungsbefolkningar, nära naturen men också i fattigdom. Ute i byn Panaillo är medlen få – alla äter och sover under samma tak. Apan i flickans hår är både ett verktyg och ett husdjur; den plockar löss från hennes hårbotten.

Varje morgon reser människor med båt, de paddlar eller åker i större båtar. Det är så de transporterar sig till sina hem, till sina arbeten på plantagen eller till skolan. En del veckopendlar då resan kan ta upp till tolv timmar. Till staden Pucallpa, som är Uyacalis huvudstad, reser många kvinnor och män för att arbeta. Männen fiskar främst, ett yrke som drabbats svårt av miljöförstöringen. I Peru är shipibokvinnorna främst kända för att sälja sina traditionella hantverk med geometriska mönster.

På en bakgård i Pucallpas slum, intill en övergiven restaurang, säljer Miriam Soria Gonzales det hantverk som hon och hennes släktingar skapat. Här står hon och hennes pappa, Angel Soria Rodriguez, och välkomnar gästerna genom att bjuda på färskpressad juice innan de börjar förhandla om priser.

De geometriska mönstren är typiska Shipibo, och har blivit världskända genom turismen. Mönstret representerar naturen, och ofta finns det en anaconda med i bilden, en viktig beståndsdel i shipibos shamanism. Den rosa delfinen är en hyllning till de ovanliga rosa floddelfinerna som lever i floden.

Två kvinnor från stammen Shipibo demonstrerar en ceremoni där kvinnorna slåss för att visa att man har blivit vuxen. Shipibo är en av flera stammar som bor i Uyacali-området, och är idag drygt 20 000 individer. I bakgrunden syns en muralmålning som visar på olika moment från ceremonin, bland annat att man offrar ett djur, klipper håret och bär en gris.

I staden Pucallpa lever Shipibo i extrem fattigdom. De bor i plåtskjul utan tillgång till sanitet. De saknar också skydd mot mygg och regn och är extra utsatta för våld och rån. Allra helst vill många bo ute i sin by Panaillo – man reser bara till Pucallpa för att få vård, utbildning och för att sälja hantverk, fisk eller majs. Det är vanligt att veckopendla.

Antonio Mori lär ut spanska till de yngsta barnen i byn Panaillo, som ligger ungefär en halv dagsresa med båt från staden Pucallpa. Här får de lära sig matematik och spanska. I området Uyacali talas det, förutom spanska, runt 14 olika språk där shipibo är ett av dem. Ett stort hinder för att minska fattigdomen är just framkomligheten, om barn inte kan ta sig till skolan löper de större risk att missa sin utbildning och istället leva i utsatthet. Ett annat hinder för att ta sig ifrån fattigdomen är just språket, och det är därför Antonio jobbar med att lära ut spanska till så många barn han kan.

Intresseföreningen Coshicox bjuder på drycken chapo. De jobbar för att få ett större självstyre, och att för få behålla sin kultur. De vill få tillbaka närheten till naturen. ”I byn har vi levt med naturen – utifrån kommer strukturer som leder till miljöförstöring”, berättar deras ledare Lener Guimaraes.

Trots att många Shipibos är fattiga och utstötta så har deras hantverk gjort stort avtryck. Överallt i Pucallpa syns Shipibo-mönster som en del av stadsbilden. Tyvärr har andra människor börjat kopiera designen och nu försöker föreningen Coshicox få patent på mönstret.

Pucallpa, som är Uyacalis huvudstad, är en knutpunkt mellan jord och vatten. Hit levereras dagens fiskfångst och ibland kan man skymta rosa floddelfiner i lagunen utanför hamnen.

Amazonasfloden är stundtals smal, stundtals så bred att man knappt kan se den andra sidan. Storleken varierar efter regnsäsongen. Skogsskövling och föroreningar har negativ påverkan på flodens vattenkvalitet.

Peru är ett land med många motsättningar. Lika mycket mångfald i natur som av människor och kulturer har inneburit en del konflikter historiskt. Sedan kolonialismens tider har urbefolkningar i Amazonas kämpat i motvind för sina rättigheter. Perus tidigare president Alberto Fujimori utsatte kvinnliga urfolksinvånare för tvångssteriliseringar, och det råder fortfarande orättvisor när det kommer till jämlikhet. Att komma från en urbefolkning i Peru innebär att leva ett marginaliserat liv. Idag är det fattigdom, skogsskövling, miljöförstöring och även floden själv som utgör ett hot i deras vardag.

Foto & Text: Tova Jertfelt
12 Januari 2019

Shipibo lever, likt andra ursprungsbefolkningar, nära naturen men också i fattigdom. Ute i byn Panaillo är medlen få – alla äter och sover under samma tak. Apan i flickans hår är både ett verktyg och ett husdjur; den plockar löss från hennes hårbotten.

Varje morgon reser människor med båt, de paddlar eller åker i större båtar. Det är så de transporterar sig till sina hem, till sina arbeten på plantagen eller till skolan. En del veckopendlar då resan kan ta upp till tolv timmar. Till staden Pucallpa, som är Uyacalis huvudstad, reser många kvinnor och män för att arbeta. Männen fiskar främst, ett yrke som drabbats svårt av miljöförstöringen. I Peru är shipibokvinnorna främst kända för att sälja sina traditionella hantverk med geometriska mönster.

På en bakgård i Pucallpas slum, intill en övergiven restaurang, säljer Miriam Soria Gonzales det hantverk som hon och hennes släktingar skapat. Här står hon och hennes pappa, Angel Soria Rodriguez, och välkomnar gästerna genom att bjuda på färskpressad juice innan de börjar förhandla om priser.

De geometriska mönstren är typiska Shipibo, och har blivit världskända genom turismen. Mönstret representerar naturen, och ofta finns det en anaconda med i bilden, en viktig beståndsdel i shipibos shamanism. Den rosa delfinen är en hyllning till de ovanliga rosa floddelfinerna som lever i floden.

Två kvinnor från stammen Shipibo demonstrerar en ceremoni där kvinnorna slåss för att visa att man har blivit vuxen. Shipibo är en av flera stammar som bor i Uyacali-området, och är idag drygt 20 000 individer. I bakgrunden syns en muralmålning som visar på olika moment från ceremonin, bland annat att man offrar ett djur, klipper håret och bär en gris.

I staden Pucallpa lever Shipibo i extrem fattigdom. De bor i plåtskjul utan tillgång till sanitet. De saknar också skydd mot mygg och regn och är extra utsatta för våld och rån. Allra helst vill många bo ute i sin by Panaillo – man reser bara till Pucallpa för att få vård, utbildning och för att sälja hantverk, fisk eller majs. Det är vanligt att veckopendla.

Antonio Mori lär ut spanska till de yngsta barnen i byn Panaillo, som ligger ungefär en halv dagsresa med båt från staden Pucallpa. Här får de lära sig matematik och spanska. I området Uyacali talas det, förutom spanska, runt 14 olika språk där shipibo är ett av dem. Ett stort hinder för att minska fattigdomen är just framkomligheten, om barn inte kan ta sig till skolan löper de större risk att missa sin utbildning och istället leva i utsatthet. Ett annat hinder för att ta sig ifrån fattigdomen är just språket, och det är därför Antonio jobbar med att lära ut spanska till så många barn han kan.

Intresseföreningen Coshicox bjuder på drycken chapo. De jobbar för att få ett större självstyre, och att för få behålla sin kultur. De vill få tillbaka närheten till naturen. ”I byn har vi levt med naturen – utifrån kommer strukturer som leder till miljöförstöring”, berättar deras ledare Lener Guimaraes.

Trots att många Shipibos är fattiga och utstötta så har deras hantverk gjort stort avtryck. Överallt i Pucallpa syns Shipibo-mönster som en del av stadsbilden. Tyvärr har andra människor börjat kopiera designen och nu försöker föreningen Coshicox få patent på mönstret.

Pucallpa, som är Uyacalis huvudstad, är en knutpunkt mellan jord och vatten. Hit levereras dagens fiskfångst och ibland kan man skymta rosa floddelfiner i lagunen utanför hamnen.

Amazonasfloden är stundtals smal, stundtals så bred att man knappt kan se den andra sidan. Storleken varierar efter regnsäsongen. Skogsskövling och föroreningar har negativ påverkan på flodens vattenkvalitet.

Foto & Text: Tova Jertfelt
12 Januari 2019

Peru är ett land med många motsättningar. Lika mycket mångfald i natur som av människor och kulturer har inneburit en del stridigheter historiskt. Sedan kolonialismens tider har urbefolkningar i Amazonas kämpat i motvind för sina rättigheter. Perus tidigare president Alberto Fujimori utsatte kvinnliga urfolksinvånare för tvångssteriliseringar, och det råder fortfarande orättvisor när det kommer till jämlikhet. Att komma från en urbefolkning i Peru innebär att leva ett marginaliserat liv. Idag är det fattigdom, skogsskövling, miljöförstöring och även floden själv som utgör ett hot i deras vardagen.

Share This