Grönland – en bricka i spelet om Arktis

När klimatförändringar smälter isarna blir Arktis allt viktigare för världens stormakter. Nu blottläggs mineraler och fossila bränslen som tidigare varit oåtkomliga och kärnvapenbestyckade ubåtar får svårare att gömma sig. Men på Grönland växer drömmen om självständighet.

Text och foto: Karl Henrik Allesson
(Isbild från iStockPhoto)
26 januari 2019

Slädhundarnas gälla rop strömmar genom mösstyget medan solen sjunker mot fjället och ger glöd åt de fastfrusna isblocken i fjorden.

Ilulissat är Grönlands tredje största tätort och ligger ungefär i höjd med Treriksröset. Det är hit de flesta turisterna kommer för att se inlandsisen, åka på båtutflykter i fjorden, som är med på Unescos världsarvslista, eller ge sig iväg på slädturer med hundarna som är bundna i små samlingar utanför bostadsområdena och väntar med sina tjocka pälsar mot snön.

Slädtur med hundar på den grönländska västkusten.

Det var också här, i Ilulissat, som de fem arktiska kuststaterna USA, Kanada, Ryssland, Norge och Danmark (med Grönland och Färöarna) möttes 2008, för att förhandla fram Ilulissatdeklarationen, ett fördrag för att säkra freden i Arktis.

Men Sverige, Island och Finland, som är de övriga nationerna som ingår i Arktiska rådet, det fora som normalt hanterar gemensamma frågor om Arktis, var inte inbjudna till Ilulissat. Den danska regeringen, som tog initiativ till mötet, tog chansen att definiera vilka som är de arktiska stormakterna.

Motivet för mötet i Ilulissat var inte bara fred, menar den danska journalisten Martin Breum i sin nyutgivna bok Cold Rush – the Astonishing True Story of the New Quest For the Polar North. Planen var också att flytta fokus från EU och FN, där idén finns om att det arktiska havsområdet ska bli ett skyddat internationellt territorium likt Antarktis, som är en kärnvapenfri zon med ett stopp för utvinning av olja och gas.

Men genom Ilulissatdeklarationen tog diskussionen en ny vändning. De fem arktiska kustnationerna lovade varandra att de kommer att samarbeta fredligt inom de nuvarande internationella reglerna och ville på det sättet visa att det inte behövs några nya FN-fördrag för området.

Enligt Martin Breum var det ett sätt för de närvarande staterna i Ilulissat att försäkra sig om tillgången till naturresurserna i regionen. Det försvagade arbetet för ett internationellt territorium och ändrade förutsättningarna för kampen om Arktis.

Fakta om Grönland:

Grönland är världens största ö, belägen mellan Norra ishavet och Atlanten, men samtidigt världens mest glesbefolkade land. Grönland är en autonom del av Danmark, med omfattande självstyre sedan 1979.

Huvudstad: Nuuk
Befolkning: 56 370 (2013) varav 88% är inuiter
Språk: Grönländska
Yta: 2 166 086 km²
Huvudnäring: Fiskeindustrin och offentlig sektor, hälften av Grönlands intäkter utgörs av bidrag från Danmarks regering

Prognoser visar att upp emot 25 procent av världens oupptäckta reserver av olja och gas finns i den arktiska regionen, en stor del av dem finns längs den ryska nordkusten. Här gömmer sig också kärnvapenbestyckade ubåtar som skyddas av isen. Sedan Sovjettiden är de ett skydd mot ett anfall från USA. Inget land har kapacitet att slå ut kärnvapenmissilerna, som skulle kunna förorsaka en enorm förödelse. Men när isen smälter försvinner också skyddet för ubåtarna. På senare år har därför Ryssland ökat sin militära närvaro i Arktis. Dessutom görs det stora satsningar på sjöfart. I augusti 2017 visade ett ryskt tankerfartyg att det redan klarar av att ta sig genom Nordostpassagen utan assistans av en isbrytare.

I USA har Donald Trump varit tydlig med att han vill utvinna mer olja och gas i Alaska. Samtidigt påverkas det säkerhetspolitiska läget av Kinas ekonomiska utveckling som global aktör. USA vill inte ha Kina i sitt närområde och ser den danska närvaron i Grönland som ett skydd mot det, enligt Martin Breum. Den danska regeringen ser det som sin uppgift att begränsa möjligheterna för kinesiska infastrukturprojekt på ön och med Grönland inräknat är Danmark det tredje största landet i Nato och en stark samarbetspartner till USA i säkerhetspolitiska frågor.

%

Av världens oupptäckta reserver av olja och gas finns i Arktis

Under isen vid den ryska kusten ligger kärnvapenbestyckade ubåtar

I december 2018 var Kinas första polarisbrytare Xuelong 2, eller Snow Dragon 2, färdigkonstruerad. Kina har också en ny politisk strategi för en polar sidenväg som innebär att de ska frakta varor genom Arktis.

Foto: Wikimedia Commons/ Timo Palo


Men den grönländska regeringen vill hitta nya affärspartners för att minska beroendet av Danmark och Kina är villiga att investera i exempelvis hamnar och gruvor. Den kinesiska regeringen publicerade i januari 2018 en ny polarstrategi där det går att läsa att Kina ser sig som en stat i Arktis närområde. I första hand handlar det om transporter och infrastruktursatsningar för möjligheten att frakta varor genom Arktis när isarna är borta. Kina kallar den nya rutten för en ny polar sidenväg.

Planerna på en ny stor flygplats i Grönlands huvudstad, Nuuk och ett antal upprustningar på andra håll, väckte också intresse både i USA och Kina under 2018. Grönlands största flygplats i Kangerlussuaq är en gammal amerikansk militärbas som ligger på tinande permafrost. USA, som sedan kalla krigets början har en militärbas i Thule i nordligaste Grönland ville vara med och bidra, mot att de skulle få använda de nya flygplatserna i militära syften. Kina erbjöd sig att investera. Men till slut valde den grönländska riksdagen ett danskt bud, mot delägarskap och vetorätt.

De arktiska länderna möts regelbundet i Arktiska rådet ungefär vartannat år. Men om rådet arbetar för samarbeten kring miljöskydd och hållbar utveckling så förblir säkerhetsfrågor, territoriella anspråk och ökad utvinning av fossila bränslen en mammut i rummet.

Under den nuvarande perioden (2017–2019) är Finland ordförandeland och i oktober 2018 hölls ett miljöministermöte i Helsingfors där medlemmarna enades om att fortsätta kampen mot sotutsläpp, något som Sverige har varit med och drivit. Nordliga vindar för sotpartiklar från kolkraftverk och vedeldning i Europa och Asien till det känsliga istäcket, där de drar till sig solljus och ökar uppvärmningen. Det bidrar till att klimatförändringarna sker mer än dubbelt så snabbt här än på resten av planeten.

De sex organisationer som representerar ursprungsfolk i den arktiska regionen finns också representerade i Arktiska rådet. En av dem är the Inuit Circumpolar Council (ICC) som representerar inuiter i Kanada, Alaska, Ryssland och Grönland.

I Grönland får klimatförändringarna konsekvenser för många traditionella jägare. De varmare vintrarna gör isarna tunnare och det försvårar säljakten, vilket gör att det blir svårare att försörja både familjen och slädhundarna – som behövs både för jakten och för att kommunicera med grannbyarna. Dessutom ökar risken för isras och jordskred när permafrosten tinar, något som kan orsaka tsunamis. I juni 2017 omkom fyra personer när en nittio meter hög våg drog in över byarna Nuugaatsiaq och Illorsuit och orsakade en enorm förödelse. Båda samhällena fick evakueras och invånarna är nu spridda på andra orter.

Arktiska Rådet:

Arctic Council är ett internationellt forum för samarbete mellan regeringarna i de åtta arktiska länderna och sex organisationer för ursprungsfolk. Verksamheten är inriktad på skydd av den arktiska miljön, hållbar utveckling och förbättring av de arktiska invånarnas ekonomiska, sociala och kulturella välstånd.

Medlemsländer:
Danmark (representerar även Färöarna och Grönland)
Finland
Island
Norge
Sverige
Kanada
Ryssland
USA

Klimatförändringarna orsakar tsunamis – i juni 2017 drog en 90 meter hög våg in över två grönländska byar

Men i Grönland ser en del på den globala uppvärmningen med en viss tillförsikt och möjligheterna för ett Grönland med mindre is används i självständighetsdiskussionen.

Med ett hav som ligger öppet under en större del av året kan det grönländska fisket öka och i den blottade marken blir det billigare att bryta järn, zink och uran. Dessutom visar prognoser att det kan finnas stora fyndigheter av olja och gas längs med kusterna.

Alla partierna i den grönländska riksdagen strävar numera efter att bli självständiga från Danmark i sina partiprogram, men hur och när det kan bli möjligt, där skiljer de sig åt. Det populistiska självständighetspartiet Partii Naleraq (Riktmärket), förespråkade under det senaste valet att Grönland skulle frigöra sig från Danmark redan om tre år, när den danska kolonialiseringen fyller 300 år.

Det näst största partiet, socialistiska Inuit Ataqatigiit (IA), var på sjuttiotalet först med att skriva in självständigheten som mål i sitt partiprogram. Peter Olsen är riksdagsledamot för IA och var den som fick flest personröster i Aasiaat, Grönlands fjärde största stad. Hans popularitet grundar sig delvis i att han var drivande när kommunen fick igenom en offentlig finansiering för dragandet av fiberkabel genom milsvida vidder så att invånarna nu har tillgång till ett hyfsat snabbt internet.

Peter Olsen är riksdagsledamot för Grönlands näst största parti, socialistiska Inuit Ataqatigiit (AI).

I Aasiaat, som har cirka 3000 invånare, finns högskola, sjukhus och bibliotek och en stor del finansieras genom stöd från Danmark.


”Vi har många sociala problem, arbetslöshet och ett stort behov av välutbildade.”
– Peter Olsen

I Aasiaat finns en högskola, ett sjukhus och ett bibliotek och en stor del av välfärden möjliggörs genom de 5,4 miljarder kronor om året som Danmark betalar i stöd till Grönland. Danmark vill inte tvinga Grönland att vara kvar i den danska riksgemenskapen, men hotar med att dra in stödet om de lämnar. Peter Olsen tycker att välfärden måste komma i första hand och att de som vill driva på en skyndsam självständighet är dagdrömmare.

– Vi har många sociala problem, vi har arbetslöshet och ett stort behov av välutbildade. Vi ska utbilda och utbilda och utbilda, på det sättet tror jag att vi i framtiden kan uppnå självständighet, säger han.

Hans farbror, Jørgen C.F. Olsen, var under sextitalet den första som offentligt vågade prata om ett demokratiskt självstyre i Grönland och därför fick han smeknamnet Grönlands Lumumba, inspirerat av Kongos första premiärminister efter frigörelsen från Belgien.

Men Peter Olsens förebild är Barack Obama, vars porträtt hänger i vardagsrummet. Från andra våningen i hans hus kan man se fiskfabriken som förutom det danska stödet är samhällets ekonomiska livlina. Nästan nittio procent av Grönlands export kommer från fisket, en stor del är räkor – det rosa guldet som det lokalt kallas.

Grönlands premiärminister Kim Kielsen menar att det bara är genom ett varierat näringsliv som Grönland kan minska beroendet av Danmark. Nivi Olsen är uppväxt i Ilulissat och representerar Demokraterne i Inatsisartut (den grönländska riksdagen) där de fungerar som stödparti åt Kim Kielsens socialdemokratiska regering. Hon talar engagerat om att få fler grönländare i arbete, förbättra utbildningen, bli ekonomiskt självständiga och ta över ansvaret över några sektorer i taget.

– Det är så lätt att säga att allt är danskarnas fel. Vi vill gärna bli självständiga men därför ska vi ta oss samman och det viktigaste vi kan göra är att ta tag i skolan och vården. Det hela ska lyftas markant innan vi kan tala om självständighet. Men det är inte så intressant att prata om skolan, det verkar vara mer intressant att prata om självständighet, säger hon.

Riksdagsledamöternas kontor i Nuuk ligger i en gemensam flygel och mittgången påminner lite om en skolkorridor. Demokraternes medlemmar är främst unga personer från städerna, precis som Nivi Olsen. Hon tror att det finns stora risker om Grönland blir självständiga utan att först ha ett bra avtal med Danmark, och om det danska stödet skulle dras in med kort varsel, skulle det troligen leda till en ekonomisk kollaps.

– Jag tror inte att vi har samma möjligheter som Island att hantera en ekonomisk kris. Jag är mor till två barn, vi har hus och bil och för mig är det här skrämmande. Vad skulle hända om vi blir självständiga om tre år?

Opinionsundersökningarna visar att majoriteten av grönländarna vill bli självständiga om de får behålla välfärden. Deras förhoppning är att det nya intresset för öns uran, metaller och olja ska kunna finansiera den i framtiden. Grönland har egen rätt till sina naturresurser enligt ett avtal med Danmark och den grönländska regeringen har öppnat upp för kinesiska investeringar i gruvdrift och flera internationella oljebolag har rättigheter att borra efter olja. Men än så länge är investeringar dyra och osäkra och det finns stora brister i infrastrukturen.

Danmarks regering hoppas att riksgemenskapen med Grönland också Färöarna ska fortsätta att hålla ihop. Det ser den ut att göra ett tag till.

Nivi Olsen är uppväxt i Ilulissat och representerar Demokraterne i Inatsisartut (den grönländska riksdagen) där de fungerar som stödparti åt Kim Kielsens socialdemokratiska regering.

Share This