Barnens bräckliga framtid efter IS

Fröer i Svalbard

Mosul i Irak börjar komma på fötter. Men Islamiska statens treåriga skräckvälde och kampen för att befria staden har lämnat tydliga spår efter sig. Nu har en ny kamp inletts – den för barnens framtid.

Mosul består av två delar, den västra och den östra. Kontrasterna är som natt och dag. Den östra har klarat sig relativt bra undan förstörelse. Den är koncentrerad bara till vissa områden. Dit har många återvänt efter sin treåriga flykt. Skolorna har kommit igång – men det saknas fortfarande både lärare och resurser.

Den västra delen av Mosul kan närmast beskrivas som en spökstad. Värst drabbat är Gamla Mosul. Bombplan har förstört många hus och förvandlat dem till grushögar. Det finns fortfarande hundratals, kanske tusentals, kroppar begravda under rasmassorna, trots att det gått 10 månader sedan striderna upphörde mellan Islamiska Staten och en militär koalition mellan Kurdistan och Irak, som fick internationellt stöd. Mosul har en blodig historia från bland annat USA’s krig mot Irak 2003, men också en historisk religiös innebörd för assyrier. Området har gravplatser för flera profeter från Gamla Testamentet. Flera av dessa platser blev förstörda 2014, när IS erövrade området.

När återerövringen skedde 2017 använde IS stadens civilbefolkning som mänskliga sköldar, vilket fördömdes av FN.

Risala flickskola i västra Mosul är en av de få skolorna som är öppnad i Mosuls gamla stad, vilket var hårt ansatt under kriget mot IS. Kulhålen i väggarna vittnar om hårda strider och delar av skolan går inte att använda på grund av förstörelsen.

DET HÖRS SKRATT och ljudet av hundratals små  flickfötter som raskt springer ut genom grinden fram till väntande bussar. Ett hundratal äldre flickor väller ut ur ankommande bussar. Det är dags för  morgonskiftet att gå hem och eftermiddagsskiftet att börja på en av de få skolor som är öppna i västra Mosul, Risala-skolan. Flickorna har vita sjalar som ramar in deras ansikten och är klädda i en klänning  i mörkblått eller brunt som går ner en bra bit nedanför knäna. För att utnyttja skolan så mycket som möjligt undervisas barnen i två skift – 1000 på morgonen och 500 på eftermiddagen.

Eleverna stressas igenom

– Jag tror inte att mina elever kommer att få godkänt och det kommer att påverka dem psykologiskt, konstaterar Selwa Abdughani, engelsklärare på skolan. Trots att det nästan gått tio månader sedan striderna upphörde, kan man fortfarande se kulhål i väggar, raserade tak och trasiga fönster. Selwa är arg och frustrerad när hon berättar om hur skolmyndigheterna flyttar upp eleverna från tredje klass till sjätte för att de ska slippa gå om. Inte nog med det, inlärningstakten har accelerats så de måste läsa in läroböckerna på kortare tid än normalt.

En av skolans elever Nour Mohammed är 20 år och går sista året på gymnasiet. Hon skulle varit klar för två sedan men eftersom hon har missat ett par år av sin skolgång har hon valt att gå om. Nour bor tillsammans med sex syskon hemma hos pappa, som är pensionerad och mamma, som är hemmafru. När Islamiska staten intog Mosul fortsatte hon att gå i skolan ett par år.

– Men när man bytte från vanliga böcker till daeshs (hon använder irakiernas öknamn på IS). Då stannade jag hemma, berättar hon.

Nu har hon återfått sin framtidstro och har siktet inställt på att bli oljeingenjör.

“När de vanliga böckerna i skolan byttes ut till Daeshs så stannade jag hemma från skolan” Nour Mohammed, 20.

Frövalvet Svalbard

Trots att det nästan gått tio månader sedan striderna upphörde, är det fortfarande kulhål i skolans väggar, taken har rasat in och fönstren är trasiga.

MÄNNISKORNA i Mosul lider av psykologiska ärr som inte alltid syns på ytan. Rädda Barnen har intervjuat 545 barn från Mosul – alla visade tecken på toxisk stress. Den vanligaste orsaken var att de förlorat någon anhörig och många hade bevittnat eller utsatts för våld själva. En långvarig, ihållande stress utan den skyddande effekt som nära relationer kan ha, kallas för toxisk stress. Effekterna kan dröja kvar ända in i vuxen ålder, och de kan drabbas av mardrömmar, hysteriska anfall, depression, och bli rädda för höga ljud. Rädda Barnen varnar nu för konsekvenserna om inte barnen får adekvat hjälp.

Trots att det finns ett enormt behov har väldigt få barn tillgång till psykosocialt stöd eller hjälp. Ofta är det lärare, eller till exempel personal på barnhem, som får rycka in och agera psykolog, kurator eller socialarbetare, trots att de saknar både kunskap och kompetens för detta. Ett ämne som man inte gärna talar högt om är barnen till föräldrar som tillhört IS.   

– Om inte de ungdomar, både pojkar och flickor, som levt under IS och hjärntvättats av terrorsekten, bevittnat mord och avrättningar eller utsatts för våld själva inte får rehabilitering, kommer Islamiska staten tillbaka om ett halvår, varnar Sokaina Ali Yunis, på kommunkontoret i Nineve-provinsen.

 

Barnen bär skulden

Efter att själv ha tagit hand om 10-årig föräldralös pojke från västra Mosul såg Sokaina behovet av barnhem. Tioåringen hade hittats uthungrad i en källare, där han legat i sju dagar medan striderna pågått. Hon tog själv hand om honom under några dagar.

– Jag kände på mig att han ljög om saker att det var något han ville dölja. Han sa en sak åt mig och en annan när han pratade med myndighetspersoner, berättar Sokaina.

Hon gjorde allt för att han skulle få känna sig som ett barn och för att vinna hans förtroende: hon tog med honom till ett tivoli, han fick cykla, leka med andra barn. Till slut gav det resultat – han började berätta om sin familj och sin avlidne pappa som hade varit en så kallad emir, en ledare inom IS.

– Jag sa åt honom att han inte skulle känna någon skuld för vad hans pappa gjort,berättar Sokaina.

Via sociala media hittades pojkens farmor, som hämtade hem honom. Tack var Sokaina finns det idag några stycken barnhem där det  även finns barn till Is-medlemmar. Eftersom det här ämnet är så känsligt och kan innebära risker för barnen och personalen som arbetar med dem ville hon inte avslöja hur många barn eller barnhem det fanns. Däremot arrangerade hon ett besök på ett barnhem men på villkoret att hålla namn och plats hemligt. Vi fick heller inte ställa frågor om IS.

Sovsalen i ett av de hemliga barnhemmen i Mosul. Här bor främst barn som blivit omplacerade på grund av konflikten, men också barn som levt med IS krigare. Det finns socialarbetare här, men tillgången till psykolog är enbart två gånger i månaden.

“De yngre barnen förändras ganska snabbt. Men det tar lite längre tid för de äldre. De är mer reserverade och försiktiga och ledsna.” Intissar, socialarbetare

I ÖSTRA Mosul, i ett före detta ålderdomshem har det blivit ett barnhem. Här finns några pojkar mellan fem och femton år, där finns också en avdelning med flickor i samma  åldrar, samt bebisar mellan en månad fyra år.  

Mohammed* ser snarare ut att vara 11 än 13 och han har ett fast handslag när han hälsar. Han inte är från grannprovinsen, men efter fem månader har han funnit sig väl tillrätta.

– Jag vill studera till läkare, säger han. Men barnet inom honom lyser igenom när han utbrister lite generat:  Jag vill bli fotbollspelare och min idol är Cristiano Rolando.

Intissar* som arbetar med barnen förklarar att de blir lite som en mamma eller syster åt barnen. De försöker anpassa barnen till ett normalt liv genom de får träffa andra barn och gå i skola och de försöker bygga upp ett förtroende hos barnen. Men det tar tid;

– De yngre barnen förändras ganska snabbt. Men det tar lite längre tid för de äldre. De är mer reserverade och försiktiga och ledsna.

Men psykologstöd får barnen bara två gånger i månaden.

*Mohammed och Intissar heter egentligen något annat.

Biståndet i Irak

  • Regeringens nya strategi för biståndet till Irak implementerades i januari 2018. Den fokuserar på utveckling, uppbyggnad och humanitära insatser i konfliktdrabbade områden.
  • Mosul, ett av Islamiska Statens sista fästen i Irak, befriades officiellt den 10 juli 2017.
  • I Nineveprovinsen, där Mosul ligger, uppskattar skolstyrelsen att ungefär hälften av barnen inte går i skolan för tillfället.
  • 207 skolor bara i västra Mosul förstördes under offensiven mot Islamiska Staten. I flera (stängda) skolor finns fortfarande odetonerade sprängmedel, i vissa fall även likrester.
  • Uppskattningsvis har 20 000 elever i Nineve hoppat av studierna under läsåret 2017-2018.
  • Skolstyrelsen i Nineve har inga egna satsningar på psykosocialt stöd för skolbarnen, utan det stödet ges av biståndsorganisationer.
Domedagsvalvet i Svalbard

En man klättrar genom debris i en av gränderna i gamla Mosul, där det mesta förstördes i kampen mot IS.

“Om jag lyckas med mina studier. Då har jag hoppet i mina händer” Rayan Faisal, 12, drömmer om att bli läkare.

På en nyrenoverad mellanstadieskola för pojkar i östra Mosul arbetar Dalal Abass Hussein, 31. Hon är en av fyra volontärlärare på en av skolan. Hon är utbildad datalärare men undervisar nu i språk.

– Jag vill hjälpa min hemby och samtidigt ha något att göra så jag slipper sitta hemma på dagarna, förklarar hon.

Byborna samlade själva ihop pengar för att kunna renovera skolan.

Men Dalal är kritisk till undervisningsnivån på skolan. Hon upplever att hennes son som också går där håller på att tappa de kunskaper han hade innan kom dit.

– Jag kommer att flytta min son till en annan skolan nästa läsår. Jag vill se till att han får möjlighet till en bra framtiden, konstaterar hon.

Rayan Faisal som är 12 år och går i sjätte klass på skolan där Dalal undervisar. Pappan är smed och mamman hemmafru och Rayan har två syskon. Hela familjen tvingades fly till Kerbela när IS intog deras by 2014. Nu är de tillbaka. Rayan tycker om skolan och hade tur eftersom han kunde fortsätta sin skolgång utan avbrott. Hans mål är att bli läkare.

– Om jag lyckas med mina studier. Då har jag hoppet i mina händer, konstaterar han med tillförsikt.

Barnens bräckliga framtid efter IS

Fröer i Svalbard

Mosul i Irak börjar komma på fötter. Men Islamiska statens treåriga skräckvälde och kampen för att befria staden har lämnat tydliga spår efter sig. Nu har en ny kamp inletts – den för barnens framtid.

Mosul består av två delar, den västra och den östra. Kontrasterna är som natt och dag. Den östra har klarat sig relativt bra undan förstörelse. Den är koncentrerad bara till vissa områden. Dit har många återvänt efter sin treåriga flykt. Skolorna har kommit igång – men det saknas fortfarande både lärare och resurser.

Den västra delen av Mosul kan närmast beskrivas som en spökstad. Värst drabbat är Gamla Mosul. Bombplan har förstört många hus och förvandlat dem till grushögar. Det finns fortfarande hundratals, kanske tusentals, kroppar begravda under rasmassorna, trots att det gått 10 månader sedan striderna upphörde mellan Islamiska Staten och en militär koalition mellan Kurdistan och Irak, som fick internationellt stöd. Mosul har en blodig historia från bland annat USA’s krig mot Irak 2003, men också en historisk religiös innebörd för assyrier. Området har gravplatser för flera profeter från Gamla Testamentet. Flera av dessa platser blev förstörda 2014, när IS erövrade området.

När återerövringen skedde 2017 använde IS stadens civilbefolkning som mänskliga sköldar, vilket fördömdes av FN.

Risala flickskola i västra Mosul är en av de få skolorna som är öppnad i Mosuls gamla stad, vilket var hårt ansatt under kriget mot IS. Kulhålen i väggarna vittnar om hårda strider och delar av skolan går inte att använda på grund av förstörelsen.

DET HÖRS SKRATT och ljudet av hundratals små  flickfötter som raskt springer ut genom grinden fram till väntande bussar. Ett hundratal äldre flickor väller ut ur ankommande bussar. Det är dags för  morgonskiftet att gå hem och eftermiddagsskiftet att börja på en av de få skolor som är öppna i västra Mosul, Risala-skolan. Flickorna har vita sjalar som ramar in deras ansikten och är klädda i en klänning  i mörkblått eller brunt som går ner en bra bit nedanför knäna. För att utnyttja skolan så mycket som möjligt undervisas barnen i två skift – 1000 på morgonen och 500 på eftermiddagen.

Eleverna stressas igenom

– Jag tror inte att mina elever kommer att få godkänt och det kommer att påverka dem psykologiskt, konstaterar Selwa Abdughani, engelsklärare på skolan. Trots att det nästan gått tio månader sedan striderna upphörde, kan man fortfarande se kulhål i väggar, raserade tak och trasiga fönster. Selwa är arg och frustrerad när hon berättar om hur skolmyndigheterna flyttar upp eleverna från tredje klass till sjätte för att de ska slippa gå om. Inte nog med det, inlärningstakten har accelerats så de måste läsa in läroböckerna på kortare tid än normalt.

En av skolans elever Nour Mohammed är 20 år och går sista året på gymnasiet. Hon skulle varit klar för två sedan men eftersom hon har missat ett par år av sin skolgång har hon valt att gå om. Nour bor tillsammans med sex syskon hemma hos pappa, som är pensionerad och mamma, som är hemmafru. När Islamiska staten intog Mosul fortsatte hon att gå i skolan ett par år.

– Men när man bytte från vanliga böcker till daeshs (hon använder irakiernas öknamn på IS). Då stannade jag hemma, berättar hon.

Nu har hon återfått sin framtidstro och har siktet inställt på att bli oljeingenjör.

“När de vanliga böckerna i skolan byttes ut till Daeshs så stannade jag hemma från skolan” Nour Mohammed, 20.

Frövalvet Svalbard

Trots att det nästan gått tio månader sedan striderna upphörde, är det fortfarande kulhål i skolans väggar, taken har rasat in och fönstren är trasiga.

MÄNNISKORNA i Mosul lider av psykologiska ärr som inte alltid syns på ytan. Rädda Barnen har intervjuat 545 barn från Mosul – alla visade tecken på toxisk stress. Den vanligaste orsaken var att de förlorat någon anhörig och många hade bevittnat eller utsatts för våld själva. En långvarig, ihållande stress utan den skyddande effekt som nära relationer kan ha, kallas för toxisk stress. Effekterna kan dröja kvar ända in i vuxen ålder, och de kan drabbas av mardrömmar, hysteriska anfall, depression, och bli rädda för höga ljud. Rädda Barnen varnar nu för konsekvenserna om inte barnen får adekvat hjälp.

Trots att det finns ett enormt behov har väldigt få barn tillgång till psykosocialt stöd eller hjälp. Ofta är det lärare, eller till exempel personal på barnhem, som får rycka in och agera psykolog, kurator eller socialarbetare, trots att de saknar både kunskap och kompetens för detta. Ett ämne som man inte gärna talar högt om är barnen till föräldrar som tillhört IS.   

– Om inte de ungdomar, både pojkar och flickor, som levt under IS och hjärntvättats av terrorsekten, bevittnat mord och avrättningar eller utsatts för våld själva inte får rehabilitering, kommer Islamiska staten tillbaka om ett halvår, varnar Sokaina Ali Yunis, på kommunkontoret i Nineve-provinsen.

 

Barnen bär skulden

Efter att själv ha tagit hand om 10-årig föräldralös pojke från västra Mosul såg Sokaina behovet av barnhem. Tioåringen hade hittats uthungrad i en källare, där han legat i sju dagar medan striderna pågått. Hon tog själv hand om honom under några dagar.

– Jag kände på mig att han ljög om saker att det var något han ville dölja. Han sa en sak åt mig och en annan när han pratade med myndighetspersoner, berättar Sokaina.

Hon gjorde allt för att han skulle få känna sig som ett barn och för att vinna hans förtroende: hon tog med honom till ett tivoli, han fick cykla, leka med andra barn. Till slut gav det resultat – han började berätta om sin familj och sin avlidne pappa som hade varit en så kallad emir, en ledare inom IS.

– Jag sa åt honom att han inte skulle känna någon skuld för vad hans pappa gjort,berättar Sokaina.

Via sociala media hittades pojkens farmor, som hämtade hem honom. Tack var Sokaina finns det idag några stycken barnhem där det  även finns barn till Is-medlemmar. Eftersom det här ämnet är så känsligt och kan innebära risker för barnen och personalen som arbetar med dem ville hon inte avslöja hur många barn eller barnhem det fanns. Däremot arrangerade hon ett besök på ett barnhem men på villkoret att hålla namn och plats hemligt. Vi fick heller inte ställa frågor om IS.

Sovsalen i ett av de hemliga barnhemmen i Mosul. Här bor främst barn som blivit omplacerade på grund av konflikten, men också barn som levt med IS krigare. Det finns socialarbetare här, men tillgången till psykolog är enbart två gånger i månaden.

“De yngre barnen förändras ganska snabbt. Men det tar lite längre tid för de äldre. De är mer reserverade och försiktiga och ledsna.” Intissar, socialarbetare

I ÖSTRA Mosul, i ett före detta ålderdomshem har det blivit ett barnhem. Här finns några pojkar mellan fem och femton år, där finns också en avdelning med flickor i samma  åldrar, samt bebisar mellan en månad fyra år.  

Mohammed* ser snarare ut att vara 11 än 13 och han har ett fast handslag när han hälsar. Han inte är från grannprovinsen, men efter fem månader har han funnit sig väl tillrätta.

– Jag vill studera till läkare, säger han. Men barnet inom honom lyser igenom när han utbrister lite generat:  Jag vill bli fotbollspelare och min idol är Cristiano Rolando.

Intissar* som arbetar med barnen förklarar att de blir lite som en mamma eller syster åt barnen. De försöker anpassa barnen till ett normalt liv genom de får träffa andra barn och gå i skola och de försöker bygga upp ett förtroende hos barnen. Men det tar tid;

– De yngre barnen förändras ganska snabbt. Men det tar lite längre tid för de äldre. De är mer reserverade och försiktiga och ledsna.

Men psykologstöd får barnen bara två gånger i månaden.

*Mohammed och Intissar heter egentligen något annat.

Biståndet i Irak

  • Regeringens nya strategi för biståndet till Irak implementerades i januari 2018. Den fokuserar på utveckling, uppbyggnad och humanitära insatser i konfliktdrabbade områden.
  • Mosul, ett av Islamiska Statens sista fästen i Irak, befriades officiellt den 10 juli 2017.
  • I Nineveprovinsen, där Mosul ligger, uppskattar skolstyrelsen att ungefär hälften av barnen inte går i skolan för tillfället.
  • 207 skolor bara i västra Mosul förstördes under offensiven mot Islamiska Staten. I flera (stängda) skolor finns fortfarande odetonerade sprängmedel, i vissa fall även likrester.
  • Uppskattningsvis har 20 000 elever i Nineve hoppat av studierna under läsåret 2017-2018.
  • Skolstyrelsen i Nineve har inga egna satsningar på psykosocialt stöd för skolbarnen, utan det stödet ges av biståndsorganisationer.
Domedagsvalvet i Svalbard

En man klättrar genom debris i en av gränderna i gamla Mosul, där det mesta förstördes i kampen mot IS.

“Om jag lyckas med mina studier. Då har jag hoppet i mina händer” Rayan Faisal, 12, drömmer om att bli läkare.

På en nyrenoverad mellanstadieskola för pojkar i östra Mosul arbetar Dalal Abass Hussein, 31. Hon är en av fyra volontärlärare på en av skolan. Hon är utbildad datalärare men undervisar nu i språk.

– Jag vill hjälpa min hemby och samtidigt ha något att göra så jag slipper sitta hemma på dagarna, förklarar hon.

Byborna samlade själva ihop pengar för att kunna renovera skolan.

Men Dalal är kritisk till undervisningsnivån på skolan. Hon upplever att hennes son som också går där håller på att tappa de kunskaper han hade innan kom dit.

– Jag kommer att flytta min son till en annan skolan nästa läsår. Jag vill se till att han får möjlighet till en bra framtiden, konstaterar hon.

Rayan Faisal som är 12 år och går i sjätte klass på skolan där Dalal undervisar. Pappan är smed och mamman hemmafru och Rayan har två syskon. Hela familjen tvingades fly till Kerbela när IS intog deras by 2014. Nu är de tillbaka. Rayan tycker om skolan och hade tur eftersom han kunde fortsätta sin skolgång utan avbrott. Hans mål är att bli läkare.

– Om jag lyckas med mina studier. Då har jag hoppet i mina händer, konstaterar han med tillförsikt.

Share This