På flykt genom tårarnas port

Nästan två och halv miljoner människor har flytt från sina hem i inbördeskrigets Jemen. En del av dem har tagit sig de tre milen över vattnet till Djibouti.
– Välkommen till medeltiden, säger Ali, 22 och visar runt i flyktinglägret utanför staden Obock.

Text och foto: James Jeffrey (IPS)

Fredliga protestanter uppmärksammar årsdagen av den jemenitiska revolutionens inledning – när tusentals människor gick ut på gatorna i huvudstaden Sanaa och krävde presidentens avgång i början av 2011.

För att fly från Jemen till Djibouti måste flyktingarna korsa ett tre mil brett sund vid Röda havets inlopp. Sundet har kommit att kallas “tårarnas port” eftersom så många människor genom historien har drunknat här.

Väl över sundet samlas de jemenitiska flyktingarna i ett läger utanför Obock, en liten soldränkt stad vid kusten på Afrikas horn.

När striderna förvärrades i Jemen under förra året utlöste det en massflykt. FN:s flyktingorgan beräknar att 2,4 miljoner människor tvingats bort från sina hem och att runt 120 000 av flyktingarna har begett sig utomlands.

Förhållandena i lägret är enkla. Men nu har åtminstone en skola kunnat öppna, bland annat tack vare den amerikanska missionären Marianne Vecchione. Här får barnen en chans att plugga, men skolan fyller också en annan viktig roll, berättar hon.

– Utbildning är naturligtvis viktigt, men det handlar också om att visa flyktingarna att de betyder något och har en framtid – att de inte är bortglömda, säger Marianne Vecchione, som kommer från Los Angeles men nu har varit här i Obock i ett år.

En del av flyktingarna i lägret utanför Obock har valt att återvända hem, trots att inbördeskriget rasar vidare. De som är kvar drömmer om att kunna återvända hem, men många oroar sig för sin framtid.

 

FLYKTINGARNA BOR i enkla tält och kommer från olika delar av Jemen och från alla socialgrupper. Här finns fattiga fiskefamiljer, men också människor som tillhörde medelklassen i det fattiga hemlandet.

– Jag hade det mesta, ett jobb och en internetbutik, men huthirebellerna tog allt, säger Saddam som är 25 år och kommer från staden Alhodida.

Han berättar att hans butik hade ett högt ekonomiskt värde.

– Men nu är allt borta. Min mamma, pappa och syster är kvar i Jemen medan jag är här med två av mina bröder. Men vi vet inte var min tredje bror finns, han har försvunnit någonstans, säger Saddam.

Trots all oro för anhöriga och över framtiden gör många av flyktingarna sitt bästa för att hålla humöret uppe.

– Välkommen till medeltiden, säger Ali, 22, leende medan han lyfter undan ett tygstycke som fungerar som avskiljare till ett litet utrymme där det står två tält.

Här bor han tillsammans med sin mamma och fem syskon. Två av de yngre syskonen går i skolan i lägret, där Ali arbetar ideellt som lärare. Ali berättar att familjen hade ett bra liv i huvudstaden Sanaa ända fram tills att hans pappa dödades i samband med ett flygangrepp. Hans 18-årige bror Issa säger att framtiden nu är oviss, sedan pappan och hans inkomster försvunnit.

– Tidigare fanns min framtid i Jemen. Men om vi skulle resa tillbaka nu skulle vi tvingas börja om från noll. Förr klarade vi oss på egen hand, men hur skulle det gå till nu?

En flicka som bor i flyktinglägret utanför Obock transporterar bort sopor i en skottkärra.

 

NÄR LÄGRET var som störst bodde här runt tre tusen personer. Nu finns runt en tredjedel kvar. En del av flyktingarna har valt att återvända till hemlandet, trots att inbördeskriget rasar vidare.

– Ingenstans är lika bra som hemma, säger en kvinna som inte vill uppge sitt namn.

– Inget går att jämföra med den plats där du växte upp, vi saknar allt hemma i Jemen – traditionerna, parkerna, moskéerna och kulturen, säger hon.

Nyligen avslutades de långa fredssamtal som hållits i FN:s regi för att nå en lösning på konflikten i Jemen, utan att några resultat uppnåddes. Sedan dess har striderna mellan regeringsstyrkorna och huthirebellerna fortsatt.

Kriget i Jemen utkämpas mellan regeringsstyrkor som stöttas av Saudiarabien mot huthirebellerna som uppges få stöd från Iran. Flyktingarna i lägret menar att det är rebellerna som begår de flesta och värsta illdåden.

Livet i lägret blir enformigt och trist, så när en grupp kameler strövar förbi blir uppståndelsen stor bland barnen.

 

MARIANNE VECCHIONE berättar att när hon bad barnen i en klass att rita teckningar så fick hon in flera bilder som föreställde utbombade hus, döda människor och båtar som besköts från land när flyktingarna påbörjade sin resa mot Djibouti. Hon säger att många av flyktingarna är djupt traumatiserade, och att det är ett faktum som ofta glöms bort i samband med internationella hjälpinsatser.

– I biståndsvärlden sköts allt i enlighet med olika projekt och program, inte i förhållande till individer, säger hon.

Tom Kelly, som är USA:s ambassadör i Djibouti, menar att regeringen i det lilla landet har gjort vad de kan för att hjälpa flyktingarna.

– De har räddat tusentals liv och förtjänar beröm för att ha öppnat sina gränser för människor som inte hade någon annanstans att ta vägen, säger han.

Enligt Tom Kelly har sammanlagt 35 000 jemenitiska flyktingar fått skydd i Djibouti. I förhållande till landets storlek är det en lika hög siffra som om 13 miljoner människor sökte sig till USA, förklarar han.

Share This