Kenya: Truckers, kondomer och hiv

Lastbilschaufförer är ibland borta flera månader utan att komma hem. Att gå till prostituerade när de är ute på vägen är mer regel än undantag. Foto: Hugh Mitton.

Hur ska man bekämpa hiv/aids i riskgrupper utan att stigmatisera människor? I länder som Kenya, med hög förekomst av hiv, är det ytterst viktigt att nå fram till nyckelgrupper som lastbilschaufförer som köper sex.

Av Joakim Rådström
December 2019

Strax innan Nairobis mer välbärgade förorter, med sina trädgårdar och stora villor, finns ett antal väsentligt mer förfallna områden. Här finns slumbostäder med presenningar till tak, skällande hundar, tillfälliga verkstäder, spontant uppsatta soptippar med brinnande däck och stickande rök. Tydlig fattigdom. Arbetare på genomresa utan reglerade arbetsvillkor. Barer. Sexarbetare.

– Vi går ibland till prostituerade. Om vi till exempel är ute tre månader utan att komma hem, säger lastbilschauffören Harun, som vi möter här i slumdistriktet Mlolongo utanför Kenyas huvudstad.


Harun är gift
och far till två barn, tolv och sex år gamla. Han menar att hans fru redan har gissat sig till att han köper sex när han är ute på långa körningar, men att det viktigaste är att han skyddar sig. Harun har många vänner som har dött i aids.

– Jag gillar inte mitt jobb. Men man gör det här för att föda upp en familj, ge barnen utbildning. Men det är inget bra jobb; köra på natten och så, berättar han.

%

eller 1,6 miljoner av Kenyas vuxna befolkning lever med hiv

Det är förbjudet med prostitution i Kenya, men på ölbarerna säljer många fattiga sex för att överleva och för att ha råd med barnens skolgång. Foto: Hugh Mitton.

Vi går ut på lervägen som löper mellan de tillfälliga butiksbodarna, sicksack mellan smutsvattendikena. Inne på en enkel ölpub möter vi Grace, som säljer sex till männen i Mlolongo.

– Jag träffar många olika kunder, men de måste använda kondom. Och jag är fortfarande hiv-negativ, säger hon.

Detta är hennes smala lycka – uppskattningsvis 30 procent av kenyanska sexarbetare lever med hiv. Graces make jobbade tidigare som lastbilsförare, men dog i en olycka. Hon har två barn, en sexårig pojke och en elvaårig flicka. Det är i princip genom prostitutionen som hon har fått pengar för att kunna skicka barnen till skolan, även om hon inte berättar för barnen att hon säljer sex.

Ur ett svenskt perspektiv kan situationen i Mlolongo, med lastbilschaufförernas tillfälliga sexköp och kvinnornas beroendeställning, verka förkastlig. Faktum är emellertid att flera lagar, åtminstone på lokalplanet, förbjuder prostitution, men de är verkningslösa. Det viktigaste i nuläget är därför att minska spridningen av hiv/aids i landet. Kenya ligger på delad fjärdeplats i världen ifråga om hiv-förekomst – så många som 1,6 miljoner människor är drabbade.

”Jag träffar många olika kunder, men de måste använda kondom. Och jag är fortfarande hiv-negativ.”
– Grace

s

Hiv/aids i Kenya

  • 4,7% av Kenyas vuxna befolkning – eller 1,6 miljoner av befolkningen totalt i landet – lever med hiv.
  • Under 2018 uppstod 46 000 nya fall av hiv. Under samma år dog 25 000 människor av aids.
  • Bland riskgrupperna finns, på samma sätt som i många andra länder, sexarbetare, intravenösa missbrukare, män som har sex med män samt yrkesgrupper som arbetar långa perioder fjärran från hemmet, såsom lastbilschaufförer.
  • Kenya har samtidigt fått internationellt beröm för sitt målmedvetna arbete för att bekämpa hiv/aids, bland annat genom ett massivt program för antiretrovirala läkemedel (ARV).
  • Ett program som arbetar framgångsrikt med att bekämpa hiv/aids inom riskgrupper som lastbilschaufförer i Kenya är det svenska SWHAP (Sweden Workplace HIV/Aids Programme), som grundades 2004 av IF Metall och Näringslivets Internationella Råd (NIR).

Källor: UNAIDS databas 2019, Avert, SWHAP

Carol Ndung’u är director för organisationen Highway Community Health Resource Center (HCHRC), som ser till att sprida information till lastbilschaufförer om bland annat hiv/aids.

Strategiskt beläget alldeles invid Mlolongos lastbilsdepåer, truckverkstäderna och förarnas stamlokus har organisationen Highway Community Health Resource Center (HCHRC) ett kontor. Här träffar vi direktören Carol Ndung’u, som berättar mer om situationen i området, hiv-problematiken, debatten kring sex och prostitution.

– Vi rekommenderar lastbilschaufförerna att hålla sig till en partner. Men om de inte kan det uppmanar vi dem att alltid använda kondomer, säger hon.

Tillsammans med bland andra kollegan Grace Nyambura driver Ndung’u genom HCHRC påverkans- och informationsarbete för att minska spridningen av hiv bland lastbilschaufförer och sexarbetare. En enkel testklinik är dessutom inrymd i centret, där förarna kan få reda på sin hiv-status.

– Annars är våra resurscenter belägna längs vägarna, eftersom lastbilsförarna inte har tid att åka långt bortom sina rutter. Och vi måste arbeta med arbetsgivarna, så vi inte stör produktionen, säger Ndung’u.

Grace Nyambura och Carol Ndung’u i HCHRC:s lilla testklinik, där förarna kan få reda på sin hiv-status.

Onekligen verkar det dessutom som att metoden fungerar. Socialforskning har nämligen visat att lastbilschaufförer i regionen har varit mindre benägna att använda kondom än genomsnittspopulationen – samtidigt som de är en stor riskfaktor för vidarespridningen av hiv. Och även om arbetet för att minska spridningen, incidensen, av hiv är ett långt och komplext arbete är grundstenen att förmå riskgrupper att testa sig, lära sig sin hiv-status samt börja använda kondom.

En av de viktigaste stödorganisationerna för HCHRC är det svenska programmet Swedish Workplace HIV/Aids Programme (SWHAP), som sedan 2004 drivs i regi av fackförbundet IF Metall och organisationen Näringslivets Internationella Råd (NIR). Satsningen startade när aidsepidemin i södra Afrika på allvar hade börjat hota hela befolkningar i området – och därmed även stora grupper av anställda vid svenska företag verksamma i regionen.

– Nu har hiv-prevalensen gått ned, och när vi testade deltagare i programmet låg prevalensen på 0,2 eller som högst 2 procent, säger Daniel Muigai Mwaura, koordinator för SWHAP i Östafrika.

Detta i ett land där fortfarande i genomsnitt 4,7 procent av den vuxna befolkningen lever med hiv. Anledningen till SWHAP-modellens framgångar stavas djupgående insatser för de anställdas hälsa, på arbetsplatsen likaväl som i privatlivet. Även de anställdas familjer är engagerade i programmet, liksom arbetsgivare och kollegor. Syftet är att bryta stigmatiseringen, förbättra de anställdas arbetstrygghet och på allvar minska spridningen av hiv/aids.

En bakomliggande tanke är att man måste våga prata om sjukdomen, och att man inte får brännmärka dem som har den. Alternativt kommer de drabbade aldrig att våga berätta om sin sjukdomsstatus – och då fortsätter bara spridningen av hiv.

– Så vi behöver nå fram till den drabbade och få honom att förstå att det finns ett hopp även om man är hiv-positiv. Att man kan leva med sjukdomen, och fortsätta arbeta, säger Daniel Muigai Mwaura.

Daniel Muigai Mwaura är koordinator för det svenska projektet SWHAP i Östafrika, och kan vittna om mycket goda resultat från programmets verksamheter i Kenya.

”Vi behöver nå fram till de drabbade och få dem att förstå att det finns hopp även om man är hiv-positiv.”

– Daniel Muigai Mwaura

I dag lever nästan 38 miljoner människor i världen med hiv. Att våga prata om sjukdomen är viktigt för att inte brännmärka dem som har den. Annars fortsätter bara spridningen av hiv. Sedan 1997 har antalet nya infektioner minskat med 40 procent enligt Unaids. Foto: Hugh Mitton.

Share This