Kris i Burkina Faso – jihadister tar över

Nu eskalerar våldet i det konfliktdrabbade Burkina Faso. Jihadister har dödat hundratals samtidigt som en etnisk konflikt blossat upp. OmVärlden besökte ett land i djup kris.

Text: John Palm
Foto: Malin Palm

De har samlats under de enda två träd som skänker skugga på den öppna och solstekta platsen. Männen i en cirkel under ett träd, kvinnorna i en liknande samling drygt tio meter därifrån.

En talesperson har utsetts, men ordet vandrar runt cirkeln till den som för tillfället har något att berätta. En röst i taget. Alla lyssnar uppmärksamt. Historierna handlar om maskerade män på motorcyklar som anländer till byar och skjuter urskiljningslöst. Om uniformerade soldater som för bort män som sällan återses vid liv. Eller om attacker utförda av organiserade medborgarmiliser, så kallade Koglweogos. Berättelser om våld utövat av såväl väpnade jihadistgrupper som den burkinska armén och medborgarmiliser från andra etniciteter.

– Det finns ingen här som inte har förlorat en familjemedlem. Några kvinnor har kommit hit helt ensamma, de har förlorat alla, säger Ibrahim Hamadoum, en man med rödvit palestinasjal och ögon blanka av tillbakahållna tårar.

Ibrahim Hamadoum ber att Burkinas Fasos armé och säkerhetsstyrkor ska skapa trygghet istället för att föra bort och döda oskyldiga. ”En person som misstänks för samröre med terrorgrupper måste få en chans att försvara sig”.

Alla har flytt

Vi träffar dem i ett halvfärdigt bostadsområde i utkanten av staden Kaya i norra Burkina Faso. Staden ligger bara tio mil från huvudstaden Ouagadougou och växer nu fram som ett nytt centrum för internflyktingar sedan städer bara några mil norrut drabbats av attacker.

Här har männen och kvinnorna under träden hyrt in sig i små och knappt färdigbyggda hus. De kommer alla från olika byar och ingen av dem hör egentligen hemma här. Vad de har gemensamt? Att de alla flytt sina våldsutsatta hembyar längre norrut och att de alla tillhör folkgruppen fulani – Burkina Fasos största minoritetsgrupp som är i majoritet i vissa av landets norra delar.

– Vi trodde aldrig att det skulle kunna bli så här illa, säger Ibrahim Hamadoum.

Trots omfattande fattigdom och en svag ekonomisk utveckling har Burkina Faso – ett kustlöst land i Västafrikas inland – utmärkt sig som ett fredligt undantag i regionen sedan sin självständighet 1960. Den senaste tiden har allt förändrats. Sedan den mångårige diktatorn Blaise Compaoré, som sägs ha haft goda kontakter med terrorgrupperna i Mali, störtades i ett folkligt uppror 2015 har säkerhetssituationen stadigt försämrats.

Fakta om Burkina Faso

Huvudstad: Ouagadougou
Självständighet: 1960 (från Frankrike)
Befolkning: 20 miljoner
Yta: 104 540 kvadratkilometer (Sverige 443)
Religion: 60 procent muslimer, cirka 20 procent katoliker samt mindre andelar protestanter och traditionella religioner
Folkgrupper: 50 procent mossi, 10 procent fulani samt tiotals andra etniciteter
BNP per Capita: 7 073 kronor (Sverige 483 550)
Andel under fattigdomsnivå: 40 procent

Källor: Världsbanken, Encyclopedia Britannica. 

Jihadister korsar gränsen från Mali

Främst handlar det om att jihadistgrupper som al-Qaida i Islamiska Maghreb (AQIM) och Islamiska staten i större Sahara (ISGS) gått över gränsen från sina baser i Mali och Niger. I Burkina Fasos Soum-provins bildades dessutom gruppen Ansarul islam av den lokala imamen Ibrahim Malam Dicko. Imamen slog mynt av spänningar mellan folkgrupper och värvade sina medlemmar ur den fattiga fulani-befolkningen.

Den boskapskötande och tidigare nomadiska folkgruppen anser sig ofta orättvist behandlade av landets mossi-dominerade elit. En frustration som Ibrahim Malam Dicko, enligt International Crisis Group, med framgång utnyttjade.

Jihadistgrupperna framhåller strikt islamistisk ideologi som sin drivkraft. Men deras strategier tros till stora delar handla om att säkra lukrativa smuggelvägar för droger, vapen och människohandel. Islamistgrupperna samarbetar både med varandra och med banditer, ofta med oklara gränser mellan de olika grupperna.

En källa inom FN menar att jihadistgruppernas attacker, som riktats mot bybor av alla olika religioner och etniciteter, kan syfta till att tömma vissa områden på folk för att kunna kunna sköta exempelvis smuggling utan insyn utifrån. Detta skulle kunna vara en förklaring till att de ofta fulani-baserade jihadistgrupperna emellanåt även attackerar byar som bebos av fulanis. Jihadistgrupperna har blivit en välutrustad maktfaktor i det fattiga området och det finns uppgifter om att det även finns män från mossi-gruppen i deras led.

I grannlandet Mali finns 15 000 fredsbevarande FN-soldater (bland dem 250 svenskar) och den franska specialstyrkan Barkhane. I lilla Burkina Faso har den illa utrustade armén stått så gott som ensam och visat sig oförmögen att hantera jihadistgruppernas framstötar. Stora områden i norra och östra Burkina Faso har övergetts av den burkinska staten och närapå tömts på civila.

Terror och konflikt med rötter i Mali

Sedan 2012 pågår en konflikt i Mali där jihadistgrupper som Al-Qaida i islamiska Magreb (AQIM), Islamiska staten i Sahara och JNIM har börjat agera över gränsen till Burkina Faso. I burkinska provinsen Soum har Ansarul Islam bildats, vars framväxt enligt International crisis group har rötter i lokala sociala orättvisor i Burkina Fasos norra delar.

Sedan 2015 har grupperna i Mali börjat etablera sig i Burkina Faso. De har utfört hundratals attacker i landet.

Enligt UNHCR har omkring tusen människor dödats sedan 2017. Siffrorna är dock osäkra. Säkerhetsföretaget Menastream hävdar att 1200 människor dödades bara mellan januari och augusti 2019. Enligt FN:s livsmedelsprogram (WFP) dödades fyra gånger fler civila under första halvåret av 2019 än under hela 2018.

Källor: ”Education under threat” (Unicef), International crisis group, Human Rights Watch, Menastream, UNHCR, WFP.

I ett hus med två rum delar 39 internflyktingar från flera familjer på utrymmet. Barn och kvinnor tränger ihop sig i huset medan männen sover utomhus på marken.

Etniska motsättningar triggar konflikten

Under 2019 har den tidigare lågintensiva konflikten exploderat med hundratals attacker från terrorgrupperna. Merparten av de 500 000 internflyktingar som nu finns i landet har flytt under 2019.

I Burkina Faso förstärks konflikten dessutom av att både inhemska och utländska jihadistgrupper riktat in sig på att värva nya medlemmar från fulani-gruppen och att de oftast attackerat byar bebodda av andra etniska grupper. Något som fått en del av de attackerade att se alla fulanis som ansvariga för jihadisternas våld. På så sätt har jihadisternas tänt gnistan till en ny sorts etnisk konflikt i landet.

Många talar om massakern i området kring Yirgou i januari i år som en negativ vändpunkt. Det började med att jihadister dödade borgmästaren i en by bebodd av landets majoritetsbefolkning mossi. Därpå beslöt grupper av mossi-män, bland annat flera självförsvarsmiliser, att ta hämnd på civila fulanis. Officiella burkinska siffror talar om ett 50-tal offer, enligt människorättsgrupper handlar det snarare om 200 dödade män och tonårspojkar.


”Ingen ger oss chansen att försvara oss. De väljer alltid att döda direkt.”
– Alou Bolly

dödade män och tonårspojkar

Boskapshandlaren Hamadou Barry berättar om boskapsskötare som sålt hela sina hjordar. ”Då gråter de! Men folk med vapen dödar dem om de stannar kvar ute i markerna så de har inget val”.


”Folk med vapen dödar dem om de stannar kvar ute i markerna så de har inget val.”
– Hamadou Barry

Utöver jihadisternas intåg talar experter om att klimatförändringarna ökat spänningarna mellan boskapskötande fulanis och jordbrukande mossi-samhällen. Några av männen under trädet spekulerar i att befolkningstillväxt ligger bakom en ökad kamp om betes- och jordbruksmarker. Talespersonen Alou Bolly fyller i.

– Vi är födda där och har alltid bott tillsammans med mossi, nu vill de plötsligt avsluta den goda relationen med oss och vi vet inte varför, säger han.

Det enda de inte är överens om är vilken av de väpnade aktörerna – jihadister, militär eller koglweogo – som generellt utgör största fara för fulanis.

– Det som är gemensamt för dem alla är att ingen ger oss chansen att förklara eller försvara oss. De väljer alltid att döda direkt, säger talespersonen Alou Bolly.

Ingen av fulani-flyktingarna som vi träffar uppger att de känner till någon släkting eller granne som anslutit sig till jihadisterna. De svär sig fria från något samröre med beväpnade grupper.

– Visst, vi har förlorat mycket, men jag tror inte det är tillräckligt för att få våra söner att gå med i sådana grupper, säger Agiratou Dicko, talesperson på kvinnornas sida.

– Om vi fick reda på att någon hade gått med skulle vi försöka övertala honom att gå ur. Hjälper inte det skulle vi ange honom för militären, säger Alou Bolly.

Dialla Awa och hennes fyra barn flydde från en jihadistattack mot deras hemby. Nu vaknar barnen ofta med mardrömmar. ”Jag hann inte säga någonting till dem när det hände, jag bara tog dem och sprang”.

Invånarna i många fulani-byar har hamnat i kläm. Dels utsätts de för hot och attacker när jihadisterna vill ta kontroll över deras områden och dels drabbas de av den burkinska militärens våldsamma antiterror-arbete och av hämndattacker från mossi-miliser. En situation som beskrivs i Human Rights Watchs rapport ”På dagen fruktar vi armén, på natten Jihadisterna”. Enligt organisationens Västafrikachef Corinne Dufka misstänks militären för över 200 fall av summariska avrättningar av män som på vaga grunder misstänkts för samröre med jihadisterna.

– Säkerhetsstyrkornas aggressiva antiterror-strategi riskerar att driva folk att gå med jihadisterna. Många har dödats och en del fulanis känner att de inte har något annat val, säger hon.

Samtidigt som fulani-gruppen hamnar i kläm så tros ändå en stor del av internflyktingarna komma från mossi-gruppen. HRW har dokumenterat ett stort antal brott begångna av jihadistgrupper som, enligt Corinne Dufka, till stora delar riktat sina attacker mot landets mossi-befolkning. Hur stor andel av internflyktingarna som är mossi respektive fulani saknas det dock siffror för.


För att få den ”andra sidan”
av historien besöker vi därför den del av Kaya där internflyktingar från mossi-gruppen samlats. På en öppen sandplan har UNICEF satt upp tält och en lekplats åt hundratals flyktingbarn. Här träffar vi Madeiga Diambende, en av tusentals burkinier som öppnat sina hem för internflyktingar.

Madeiga Diambende bjuder med oss till sitt överfulla hem. Här bor han sedan tidigare med sin släkt, en storfamilj i flera generationer. Nu finns även internflyktingen Dialla Awa och hennes fyra barn här. För tre månader sedan flydde de sin hemby efter att fjorton grannar dödats i en jihadistattack. Som internflykting får hon ett mindre statligt stöd. Madeiga Diambende och hans grannar som är värdfamiljer får ingenting.

– Situationen för oss var redan svår. Särskilt med vatten – vi har bara två brunnar i området och med alla internflyktingar som kommit så räcker det inte till.

– Vi lever alla som internflyktingar nu, säger han.

Men trots den utsatta situationen står Madeiga Diambende upp för sammanhållningen i landet. Sämjan mellan etniska grupper är för honom en hederssak och han uppger att han även skulle acceptera fulani-flyktingar i sitt område.

– Under alla år har vi levt tillsammans med fulanis som burkinier. Nu har det kommit in människor utifrån som vill förleda folk. Det är lätt att övertala fattiga människor att göra dåliga saker, det ska inte en hel grupp lida för, säger han.

Madeiga Diambende är mossi men säger sig inte hysa något agg mot folk från fulani-gruppen och har tagit emot många internflyktingar i sitt hem.


”Vi lever alla som flyktingar nu.”
– Madeiga Diambende

Burkina Faso är ett litet land. Internflyktingar från våldsdrabbade platser har ibland bara rest några mil för att komma till Kaya. Internflyktingen Asseta Barry hjälper nyanlända Zida Barry med familj att registrera sig.

Inget brett stöd för jihadisterna

Under våra dagar av intervjuer i Kaya framstår det som att jihadisternas försök att piska upp etniska spänningar inte fått fäste i Kaya. I alla fall inte ännu. Inte heller deras islamtolkningar tycks ha vunnit brett folkligt stöd. I områden de tagit makt över har de förbjudit både alkohol och traditionella bröllopsfester och hindrat kvinnor från att röra sig utomhus på det sätt de brukar.

Läraren Dienderé Sawadogos möte med jihadisterna är talande för hur deras ideologi skär sig med lokalbefolkningens livsstil. Han berättar att han och andra besökare på en marknad föstes samman under vapenhot. Efter att ha tvingats lyssna på en uppläsning av strikta islamistiska regler började församlingen applådera.

– Vi applåderade för att vi var rädda. Men jihadisterna skrek att vi skulle sluta. ”Enligt islam ska man inte applådera”, sa de.

Diendére Sawadogo är också en av tusentals numera arbetslösa lärare. Jihadisterna är motståndare till de burkinska skolornas icke-religiösa utbildning. Ett stort antal attacker har riktats mot skolor där lärare i några fall mördats. Följden är att uppemot 2000 skolor tvingats stänga.

Sämjan blev till konflikt mellan mossi och fulani

Folkgruppen mossi, som talar språket moré, utgör en majoritet av Burkina Fasos 20 miljoner invånare och håller större delen av den politiska makten i landet. Traditionellt är mossi jordbrukare.

Landets näst största grupp (cirka tio procent) fulani, som även kallas peul, fulbe eller fula, är traditionellt nomader. Numera är de flesta bofasta men många livnär sig fortfarande på boskapsskötseln som även är en viktig del av kulturen och deras livsstil. I världen finns det totalt 25–35 miljoner fulanis i ett 15-tal länder, bland dem Mali, Nigeria, Niger, Senegal och Kamerun.

Landet har länge varit fritt från allvarliga etniska konflikter. Men de senaste åren har konflikter om mark ökat. Jihadistgruppernas våld, och att de med framgång rekryterat medlemmar från fulani-gruppen, har gett upphov till en ny slags etnisk konflikt landet.

Källor: Encyclopedia Britannica, Recherche Stratégique.

Unicef har satt upp en lekplats och tält för flyktingbarnen, som nu står utan skolgång. Solen gassar och temperaturerna i tälten är ofta över femtio grader.


”Om omvärlden är seriös med att rädda liv är det dags att agera nu.”
– David Beasly

Bland internflyktingarna finns nu omkring 200 000 barn som står utan skolgång. En katastrofal utveckling i ett land där läskunnigheten är under 50 procent. Trots det finns det än mer akuta behov. När människor flyr sina hem lämnar de även de jordbruk som fyra av fem burkinier lever av. FN:s livsmedelsprogram (WFP) varnar nu för en hungerkris. Bara i Burkina Faso är närmare två miljoner människor i behov av nödhjälp och en tredjedel av landet är nu att betrakta som en konfliktzon. WFP-chefen David Beasly skriver i ett pressmeddelande att undernäring hos barn och nyförlösta mödrar nått en akut nivå.

– Om omvärlden är seriös med att rädda liv är det dags att agera nu, säger han.

I tre länder i Sahelregionen – Burkina Faso, Mali och Niger – lever nu tjugo miljoner människor i områden drabbade av den konflikt som jihadistgrupperna driver på. En konflikt som både kompliceras av, och grundar sig i, fattigdom, folkförflyttningar och klimatförändringar och som skapat en kamp om resurser såsom tillgång till vatten och jordbruks- och betesmarker.

Internationella insatser i Sahelregionen har hittills inte haft önskad effekt. De senaste åren har FN bidragit med tusentals soldater och EU med 80 miljarder kronor – bland annat till den gränsöverskridande G5 Sahel-styrkan. Under samma period har våld, etniska konflikter och jihadisternas inflytande spridit sig till tidigare fredliga områden.

En strid ström av nya internflyktingar

När vi återvänder till fulani-flyktingarnas område i Kaya har männen och kvinnorna skingrats. Istället möts vi av 14-åriga Aminata Bolly som ber oss följa med längs de smala sandiga gångarna fram till det som är hennes hem sedan två månader.

– Här sover vi tio stycken, säger hon och sveper med handen över sju kvadratmeter stampat jordgolv.

Aminata Bolly och hennes familj är inte ensamma om att sakna livets nödvändigaste. Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder och FN har hittills fått in omkring 40 procent av de cirka två miljarder kronor som anses behövas för att möta befolkningens mest akuta behov.

– I dag handlar det om en halv miljon internflyktingar men vi har uppskattningar för 2020 där det rör sig om så höga tal som 900 000 eller kanske fler, säger Ioli Kimyaci, UNHCR:s representant i Burkina Faso.

Under de skuggande träden vid det halvfärdiga bostadsområdet sitter en grupp med kvinnor och barn från en familj vi inte träffat förut. Zaida Haby, en av kvinnorna, förklarar att de just kommit fram efter en flera dagar lång färd från norr. Nu får de hjälp av de andra internflyktingarna med att leta efter en bostad och att registrera sig för att få nödproviant.

– För två månader sedan attackerades vår by. Vi bodde ett tag i en grannby men den var inte heller säker. Vi har förlorat allt, men nu hoppas vi på att få leva i trygghet här, säger hon.

De allra senaste tillskotten till Burkina Fasos flyktingkris har anlänt.

Antal internflyktingar:

Januari 2018

Juni 2018

December 2018

Juni 2019

Augusti 2019

Oktober 2019

Källa: UNHCR

Share This