Bildspecial: Flugornas stad på Madagaskar

I en dimma av flugor och svart rök rotar barn och vuxna efter återvinningsbart material bland de stinkande soporna från Antananarivo, Madagaskar – världens mest pestdrabbade stad. Häng med OmVärldens reportrar och möt befolkningen som bokstavligen lever på sopor.

Det är en skrämmande verklighet som möter oss på den enorma soptippen i utkanterna av Madagaskars huvudstad Antananarivo. I en dimma av flugor och svart rök rotar barn och vuxna efter återvinningsbart material bland de stinkande soporna från Antananarivo – världens värst pestdrabbade stad. Barfota småbarn leker bland avfallet. Bredvid ligger en labyrint av enkla hus. I folkmun kallas stadsdelen för “Flugornas Stad”. Där lever cirka 25 000 människor, framförallt sopletare, bland miljontals flugor, råttor och skräp. Som utomstående är det svårt att inte förfasas över arbets- och boendeförhållandena, men alla som vi möter säger att de har det bra. Det enda de fruktar är att en modernisering av sophanteringen ska slita levebrödet ur deras händer. Redan nu har de fått konkurrens av nya schaktmaskiner.

– Numera har vi bara en kort stund på oss att leta bland skräpet innan schaktmaskinerna kommer. Det innebär att vi tjänar mindre pengar, säger 45-åriga sexbarnsmamman Ramampionina Perline.

Soptippen anlades 1966, är 25 hektar stor och har kapacitet för 25 miljoner ton sopor. Dygnet runt letar tusentals människor från grannskapet, i folkmun kallat Flugornas Stad, efter återvinningsbart material bland soporna.

Dagligen dumpas 1500 – 2000 ton sopor på tippen. Det är snabba ryck när nya sopor anländer. Det gäller att sortera ut så mycket återvinningsbart material som möjligt med händer och räfsor innan schaktmaskinerna kommer. En ny last med sopor anländer från Antananarivo som har 1,4 miljoner invånare. Sedan 1980 är pest endemisk på Madagaskar och bryter vanligen ut i form av böldpest som smittar människor via loppor från råttor, något det finns i överflöd på tippen.

Sopsamlarna säljer organiskt avfall till grisuppfödare. Djurskelettdelar köps av bönder som gör gödning av benmärgen. Plast, aluminium och metall säljs till återvinningsföretag. Kol säljs på gatan. 90 – 95 procent av Antananarivos sopor är organiska.

Människorna i Flugornas Stad bor, arbetar och äter bland sopor, men enligt Madagaskars Hälsoministerium har inga fall av pest registrerats där. Invånarna hävdar att de är vid god hälsa och att de får bra vård vid en hälsovårdsklinik som drivs av organisationen AKAMASOA i Flugornas Stad.

Hela familjer är bokstavligen involverade i sopletandet. Småbarnsmammor har med sig sina barn på tippen. Oftast går yrket i arv.

Det är lätt att förfasas över hur invånarna i Flugornas Stad lever och arbetar, men själva lyfter de fram alla förbättringar som har skett de senaste 30 åren. Tidigare bodde de i kojor av plastpresenningar och hade ingen tillgång till samhällsservice. 1989 byggde organisationen AKAMASOA enkla hus i tegel, lera och cement åt sopsamlarna. Även en grundskola och hälsovårdsklinik öppnades.

38-åriga sjubarnsmamman Rasoarimanga Erilyne är på väg till soptippen från hemmet i Flugornas Stad med två av sina barn. Hon nämner flera fördelar med att bo i Flugornas Stad, bland annat att skolavgifterna är låga och att månadshyran för familjens tvårumsbostad endast är 2,50 kronor.
– Vi har det bra här. Min enda önskan är att vi fick el, fler möbler och färg till att måla om huset, säger hon.

Bolaget SAMVA opererar soptippen och sköter sophämtningen i Antananarivo. Rakotondrasolo Andry Marie är teknisk rådgivare och Fanja Rakotoarifera är servicechef på SAMVA. De berättar att när tippen inhägnades ledde det till protester från sopsamlarna eftersom de då miste sin försörjning. SAMVA har därför accepterat att människorna i Flugornas Stad sköter sopsorteringen och återvinningen trots att arbetsförhållandena är farliga.

– Sopletarna följer inga hygieniska föreskrifter. De bränner sopor som de inte kan återvinna. Den svarta röken är ohälsosam och inte bra för miljön, säger Fanja.

Share This