Sudan: Gatukonst ger liv åt dödade

Gatukonstnären Assil Diab gör ett porträtt av Saleh Abdelwahab Saleh som dödats i demonstrationerna i Sudan.

De höjda priserna på mat och bränsle fick demonstrationer mot president Omar al-Bashirs regim att blossa upp. Men regimens svar blev våldsamt – många har fängslats och dödats. Nu förevigar en gatukonstnär de döda på familjernas husfasader.

Det är tidig kväll i utkanten av Sudans huvudstad Khartoum, och mörkret ligger kompakt. Gatorna i det enkla bostadsområdet är alldeles tysta – utom för en sak, det metalliska ljudet av en sprayburk som skakas.

Assil Diab, en sudanesisk gatukonstnär, står framför en husvägg med burken i sin högra hand. Med snabba drag målar hon konturerna av ett ansikte, med kort svart hår och vänliga ögon. Det är Saleh Abdelwahab Saleh, en ung man som bodde i huset – tills för en månad sedan, då han sköts till döds av den sudanesiska säkerhetstjänsten.

– Vi hade gått ut för att demonstrera, det var tredje gången vi gick med i demonstrationerna. De sköt honom där, mitt på öppna gatan, säger hans bror, Alaa Saleh.

Han står lutad mot en parkerad bil och tittar på när Diab målar. Resten av familjen är också där: deras pappa, klädd i en lång vit sudanesisk tunika, och storasystern i familjen, som tog hand om syskonen när deras mamma gick bort för många år sedan. De har tagit ut stolar från huset, och sitter tysta i mörkret.

– Jag kände att jag måste göra något för att stötta alla här, och det jag kan bäst är att måla, säger Assil Diab.

Diab, som vanligtvis bor i Qatar, beslutade sig för att åka till Sudan när hon började följa nyheternas rapportering om upproret.

– Jag kände att jag måste göra något för att stötta alla här, och det jag kan bäst är att måla.

De senaste veckorna har hon åkt runt i Khartoum och grannstäderna Omdurman och Bahri för att besöka familjerna till de som dödats i upproret. Hon tar med sig sprayfärg i olika färger – hela kofferten i hennes bil är full – och målar deras porträtt på familjernas hus. Det är ett sätt att bevara deras minne, och att sörja med deras anhöriga.

– Det jag gör är inte konstverk som ska hänga inne i någons hem. Det är offentlig konst, mitt på gatan. Så alla som går förbi pratar om vad som hänt, minns personen som dödats, säger hon.

Assil Diab kramar om Saleh Abdelwahab Salehs storasyster. Konsten blir ett sätt att bevara de dödas minne.

Demonstrationerna, som startade i en mindre stad norr om Khartoum, har pågått i nära tre månader nu, och spridit sig över hela landet. Den utlösande faktorn var när regeringen plötsligt tog bort en viktig matsubvention, och priset på bröd tredubblades. Men de bakomliggande orsakerna är större än så. Omar el-Bashir, landets president, har suttit vid makten sedan en militärkupp 1989 och är en av de mest långlivade ledarna i världen. Han har under sin tid infört en rad repressiva lagar, och spenderat oändliga summor på att bygga upp en brutal och lojal säkerhetsapparat.

Det är dessa styrkor han nu kallar in mot demonstranterna, som främst är ungdomar och studenter. Människor har blivit arresterade, misshandlade och skjutna, och minst 50 personer har hittills förlorat sina liv.

Mouawia Bashir Khalil är en av de som dödats. Hans syster väljer en bild som Assil Diab ska måla av.

Diab har en lista över alla som dött i sin telefon, och bilder med deras porträtt. Varje dag åker hon till en ny adress, där en familj förlorat sin dotter eller son. Allt koordineras i en grupp på WhatsApp, med de tjugotal personer som är med henne och målar.

– Någon kontaktar familjen i förväg, någon annan kör bilen och håller utkik när vi väl är på plats. Ingen av oss kände varandra sedan tidigare, vi har kommit samman bara för att göra det här, säger hon.

För två veckor sedan var gruppen hos en familj i ett bostadsområde i de norra delarna av Khartoum, där stora demonstrationer har hållits vid flera tillfällen. Runt deras hus går en enkel mur, med en röd metallport som leder in till familjen. Mitt på porten, strax under midjehöjd, syns ett runt hål med skarpa kanter. Det var där kulan kom in som dödade Mouawia Bashir Khalil, pappan i familjen.

”Han hade inte ens varit ute och demonstrerat när han blev skjuten, han var på väg hem från moskén.”

– Han hade inte ens varit ute och demonstrerat när han blev skjuten, han var på väg hem från moskén. Det var demonstrationer den dagen, och de sköt mot folk precis utanför. Han hade precis klivit innanför dörren och dog här på gårdsplanen, säger Rawda Yousif, som är granne till familjen.

Khalils syster tar upp sin mobiltelefon och bläddrar bland olika bilder av honom. Hon väljer till slut en där han tittar rakt fram, med ett nästan omärkbart leende, Diab tar med telefonen ut när hon målar Khalils porträtt, på fasaden mitt emot familjens hus. Barnen från området stannar upp i sin lek när hon börjar måla, och flera av de som går förbi på gatan sällar sig till familjen.

– Han var en populär person här i området, alla kände honom. Han gillade att åka ner till Nilen och fiska, och brukade alltid dela med sig av sin fångst när han kom tillbaka, säger Yousif.

Assil Diab gör konsten offentlig för att folk ska prata om vad som hänt.

Diab har hittills porträtterat fler än femton av de som dödats – ”martyrerna”, som de kallas i Sudan. Hon har målat Awadia Agaba, en kvinna som sköts till döds utanför sitt hem 2012 efter att polisen anklagat hennes bror för att ha sålt illegal alkohol, och den unge läkaren Babiker Abdelhamid, som sköts på samma dag som Mouawia Bashir Khalil, efter att ha tagit hand om skadade demonstranter.

– Jag trodde först att jag skulle lyckas göra max tre eller fyra stycken, för att vara ärlig. Men nu blir de fler och fler, säger hon.

Sprayburkarna tog hon med sig till Sudan i hemlighet, invirade i kläder och gömda i botten av resväskan. Varje porträtt hon målar sätter både henne och de som hjälper henne att måla i fara: regimen har sedan protesterna startade inriktat sig på dissidenter. Flera framstående journalister och aktivister har hotats och sitter fängslade.

– Det enda vi gör är att måla på någons egen privata egendom. Alla borde ha rätt att uttrycka vad de vill i sitt eget hem, inte minst om det gäller att måla ett porträtt på någon från sin egna familj, säger Diab.

Utanför Salehs hus i södra Khartoum har fler personer från området samlats. En strålkastare lyser upp husväggen där Diab målar; allt runtomkring är svart. Hon är nästan klar med ansiktet, tar några steg tillbaka för att se målningen på håll, och frågar familjen vad de vill att hon ska skriva vid sidan om hans porträtt. ”Vår godhjärtade martyr”, säger brodern – namnet Saleh betyder just rättfärdig och god.

Text och foto: Jenny Gustafsson
15 mars 2019

Fakta om Sudan

I Sudan har sedan mitten av december nästan dagligen förekommit demonstrationer mot president Omar al-Bashir och hans regering. Responsen har varit våldsam: tusentals har arresterats och minst 50 personer har dödats.

Bashir sitter vid makten sedan 1989, vilket gör honom till en av de ledare i världen som suttit längst vid makten.

2009 begärde den internationella brottsmålsdomstolen Bashir häktad för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i Darfur.

Ända sedan Sydsudan blev självständigt 2011 och Sudan förlorade tre fjärdedelar av sin olja har landet varit i ekonomisk kris. Den senaste tiden har levnadskostnaderna ökat dramatiskt, och inflationen har nått skyhöga 70%.

Ekonomiska sanktioner har riktats mot Sudan sedan 1990-talet, vilket har bidragit till att isolera landet internationellt.

Bashir utlyste nyligen undantagstillstånd i landet och förbud mot offentliga samlingar. Demonstrationerna har fortsatt trots detta.

Share This