Sudan: ”Jag kan skära av flödet av människor här”

Diktatorn är störtad efter 30 år vid makten och ett nytt Sudan reser sig ur askan. Nu hoppas en före detta krigsherre från Darfur på nya EU-miljoner. Hans främsta trumfkort: migrantströmmarna mot Europa.

Översta bilden: “Vi har varit mycket framgångsrika – vi gör mycket större skillnad än EU”, säger Mohammed Hamdan Dogulu, mest känd som Hemmeti, som leder den paramilitära styrkan Rapid Support Forces (RSF) och som pekats ut som huvudsansvarig för folkmordet i Darfur.

Text: Anna Roxvall
Foto: Johan Persson
December 2019

 

 

Dadlar, vatten, kakor och ett ombyte kläder. Det är det enda Kuony Manguet Nyoun packar ned för resan mot Europa. Det finns ärligt talat inte så mycket mer att ta med sig från rummet som han hyr tillsammans med två vänner i huvudstaden Khartoums tvillingstad, Omdurman, på Nilens västra strand. Den enda inredningen är två sängar i metall och ett dammigt gardinarrangemang i sammet och spets som håller den obarmhärtiga solen ute.

– Jag väntar bara på att komma med en bil till Darfur, där kan man ta kontakt med smugglare som hjälper en vidare över gränsen till Libyen, säger han.

Kuony är 26 år gammal, kommer från Sudans krigshärjade grannland Sydsudan och är äldst i en syskonskara på fyra. För ett år sedan deporterades han hit från Libyen. Då hade han gjort tio misslyckade försök att ta sig över havet till Italien och hunnit sitta i fler interneringsläger än han kan räkna. Snart är han på väg igen.

– Det blir mitt elfte försök, min kompis brukar säga att jag är ostoppbar, skrattar han.

Själv tycker Kuony inte att han har så mycket val.

– Mina syskon är beroende av mig och här kommer jag aldrig få tag i ett jobb som kan försörja oss allihop, så alla hoppas att jag kan ta mig till Europa.

”Det blir mitt elfte försök, min kompis brukar säga att jag är ostoppbar”.

”Mina syskon är beroende av mig och här kommer jag aldrig få tag i ett jobb som kan försörja oss allihop”, säger 26-åriga Kuony Manguet Nyoun från Sydsudan som har gjort tio misslyckade försök att ta sig över havet till Europa. Snart är han på väg igen.

EU försöker stoppa migranter

Kuony är långt ifrån ensam om att nära sådana drömmar i det fattiga kvarteret, och det är en situation som har fått EU att ta till desperata åtgärder. Sedan början av den så kallade flyktingkrisen har den europeiska unionen i rask takt ingått olika former av avtal och samarbeten med länderna längs de afrikanska migrationsrutterna för att strypa migrationen – ett slags outsourcing av den europeiska gränskontrollen. Som tack för hjälpen utlovas bistånd.

I till exempel Libyen har det inneburit pengar och utbildning till den libyska kustbevakningen för att stoppa migrantbåtar på Medelhavet, i Niger miljarder för att strypa migrationen norrut genom ökenstaden Agadez.

Sudan har en liknande roll som Niger i sin egenskap som transitland för människor från Afrikas horn på väg mot Libyen, men också som en av regionens största flyktingproducenter. Här skulle migranter och flyktingar kunna stoppas långt innan de når Medelhavet. Redan 2014 inleddes därför Khartoumprocessen, som syftade till att stärka samarbetet mellan EU, Afrikanska unionen och berörda länder i området i kampen mot människosmuggling och människohandel.


Bistånd i utbyte mot migrationsbekämpning

Ett viktigt verktyg i EU:s nya politik där bistånd ges i utbyte mot migrationsbekämpning är förvaltningsfonden för Afrika (EUTF) som instiftades 2015. Budgeten på 4,6 miljarder euro finansieras till 90 procent med biståndspengar. Sverige har bidragit med tre miljoner euro. Huvuddelen av pengarna går till projekt för ”migrationshantering”. I Nordafrika gick förra året så mycket som 98 procent av de utbetalade medlen till migrationshantering.

människor anlände till Europa över Medelhavet 2015

personer anlände 2018

Många migranter från bland annat Sydsudan och Sudan sitter fast i interneringsläger såsom de på bilden i Janzour i Tripoli. Människorättsorganisationer rapporterar om fruktansvärda förhållanden i lägren.

Ökänd milis bevakar gränsen

Rent siffermässigt har EU kunnat hävda framgång. Antalet migranter som kom till Italien över Medelhavet minskade med åttio procent mellan 2017 och 2018. Men kritiker menar att den nya migrationspolitiken har ett mycket högt moraliskt pris, med Libyen som det kanske extremaste exemplet. Där har kustbevakningens ökade effektivitet lett till att människor skickas tillbaka till krig, övergrepp och internering. I Sudan har kritiken främst gått ut på att EU-samarbetet stärker auktoritära krafter.

Sudan styrdes fram till i april i år av president Omar al-Bashir – internationellt efterlyst för folkmord. Landet står på USA:s lista över sponsorer av statsterrorism och är föremål för hårda sanktioner. Men i och med EU:s plötsliga intresse för migrationsfrågan såg Sudan en chans att komma in i värmen igen. 2016 lade Omar al-Bashir därför plötsligt ut ansvaret för bevakningen av gränsen mot Libyen på Rapid Support Forces (RSF) – en paramilitär styrka sprungen ur den ökända Janjaweedmilisen som pekats ut som huvudsansvarig för folkmordet i Darfur. Samtidigt började sudanesiska myndigheter massarresteringar och deportationer av eritreanska flyktingar.

flyktingar lever i Sudan

internflyktingar finns i Sudan

personer tar sig över gränserna varje månad

Ledaren för RSF, Mohammed Hamdan Dogulu, i folkmun mest känd som Hemmeti, paraderade tillfångatagna migranter i tv, hävdade att han hade gripit 20 000 personer och hotade med konsekvenser om han inte fick EU-pengar: ”Vi arbetar hårt å Europas vägnar för att hålla tillbaka migranterna, och om våra värdefulla insatser inte uppskattas tillräckligt kommer vi att öppna upp öknen igen”, citerades han i tidningen Al-Tayar.

– Det här skedde ju väldigt tydligt i samband med att Khartoumprocessen hade inletts, säger Ruben Andersson, socialantropolog och lektor på avdelningen för internationell utveckling på Oxfords universitet. Han forskar på migration, säkerhet och gränser och anser att EU:s migrationspolitik har ett kortsiktigt säkerhetsfokus som i längden ökar risken för instabilitet i de berörda regionerna.

– Många samarbeten gör att de regeringar, miliser och paramilitära grupper som har tillgång till vapen stärks i sin roll och får politisk legitimitet, säger han.

EU är noga med att understryka att inga biståndspengar går direkt in i den sudanesiska statskassan eller militären, utan att alla projekt går via utomstatliga organisationer. Särskilda skrivningar framhåller att inga pengar får gå till RSF.

– Det är naturligtvis viktigt och bra, säger Ruben Andersson, men det här handlar inte om att man har gett pengar till RSF utan om att man har skapat grogrund där en sådan aktör som RSF har kunnat växa och uttrycka sin makt.


”Vi arbetar hårt å Europas vägnar för att hålla tillbaka migranterna, och om våra värdefulla insatser inte uppskattas kommer vi att öppna upp öknen igen.”
– Hemmeti

Klotter i ett migranthärbärge i Agadez, Niger – ett land som också många migranter passerar. Kuony Manguet Nyoun är inte ensam om att vilja till Europa. Och han är medveten om att han sannolikt kommer torteras, utpressas och säljas flera gånger på vägen – det ingår.

Folkets missnöje kokade över

I dagens Sudan framgår det med all tydlighet. Vi står på gårdsplanen till ett av de hus som RSF-ledaren Hemmeti förfogar över i Khartoum och väntar på audiens. Utanför står milisens karaktäristiska pickuper parkerade med raketgevär monterade på taket, runt oss ilar bistra män med walkie talkies. Pressekreteraren har ställt ett villkor för intervjun: den får bara handla om Hemmetis kamp mot illegal migration. Hans ansvar för massakern i somras är off limits.

De folkliga demonstrationerna mot Omar al-Bashirs tre decennier gamla regim hade pågått i flera månader, när militären under våren tog sin hand från diktatorn och tvingade bort honom. När kuppmakarna visade upp sig var det en person som inte gick att ta miste på i sin karaktäristiska ökenuniform: RSF-ledaren Hemmeti. En gång i tiden en enkel kamelförsäljare i Darfur – nu plötsligt vicepresident i det nybildade militärrådet.

Men en regim är mer än sin galjonsfigur, det insåg sudaneserna. Demonstranterna inledde därför en massiv sittstrejk utanför militärens högkvarter med krav på civilt styre. Tusentals sov på området, fyllde husväggarna med revolutionsgraffitti och skanderade slagord.

Nussibeh Musiak deltog i demonstrationerna i Sudan – hon var där under massakern i Khartoum den 3 juni, blev blåslagen och såg folk runt omkring henne skjutas ihjäl. Hon har sedan dess inte vågat besöka området.

Massakern i Khartoum

Det hade regnat under natten till den 3:e juni och ramadan hade gått in på sin sista dag, när RSF-soldater omringade demonstrationsområdet. Nussibeh Moussiak och andra demonstranter hade hört rykten om vad som var i görningen och hade bildat en mänsklig mur. Men den här gången möttes de inte av tårgas och batonger.

– De sköt skarpt, jag kunde inte tro det, men när människor framför mig började dö, då vände jag och sprang, berättar hon.

Kulor ven, människor föll. Nussibeh fick hjälp av några unga män att klättra över en mur. Tillsammans tog de sig in i en skolbyggnad där de gömde sig på toaletterna. Snart kunde de höra hur soldaterna gick in i byggnaden. Från ovanvåningen hördes kvinnor skrika hysteriskt. Sedan slogs toalettdörren in.

– De släpade ut oss och tvingade ner oss på golvet tillsammans med andra gripna på ett väldigt förnedrande vis, säger hon, och visar hur de fick lägga sig med armar och ben särade.

Därefter kom soldaterna nedför trapporna med kvinnorna som de hade hört på ovanvåningen.

– De var nakna, grät och skakade, medan de försökte klä på sig sina kläder.

De ställde upp oss på led, rakade männens huvud och slog dem tills blodet forsade. De slog oss också, jag var blåslagen över hela kroppen, berättar Nussibeh.


”De var nakna, grät och skakade, medan de försökte klä på sig sina kläder.”
– Nussibeh Moussiak

Det är historiskt – för första gången har Sudan nu en civil premiärminister. Men det är också en kompromiss där demokratirörelsens ledare tvingas sitta vid samma bord som den gamla regimens bödlar. Ett nytt Sudan växer fram, men vägen till verklig demokrati är kantad av utmaningar.

Demonstrationerna bar frukt

Rapporter från bland andra Human Rights Watch och åtskilliga vittnesmål tyder på att attacken var välplanerad och sanktionerad uppifrån. Alla vittnen pekar ut Rapid Support Forces som drivande. Nussibeh säger att det inte rådde någon tvekan:

– Soldaterna kom utifrån, det märktes, för i Darfur pratar man inte samma dialekt som här i Khartoum, flera pratade inte ens arabiska, säger hon.

Över 100 obeväpnade demonstranter dödades under protesterna, kroppar dumpades i Nilen. Men demonstrationerna fortsatte och efter medling från bland annat Etiopien, skrev militären och proteströrelsens ledare till sist under ett maktdelningsavtal som ska utmynna i demokratiska val om tre år.

Det är historiskt – för första gången har landet nu en civil premiärminister. Men det är också en kompromiss där demokratirörelsens ledare tvingas sitta vid samma bord som den gamla regimens bödlar. På bilderna från det festliga undertecknandet av avtalet i Khartoum syns de båda sidornas representanter skaka hand: protestledaren Ahmad Rabie och RSF-ledaren Hemmeti. Mohammed Hamdan Dogulu är nu en av Sudans allra mäktigaste män.

Migranter på väg genom Niger mot Libyen. I utbyte mot EU-bistånd har Niger strypt stora delar av migranttrafiken från Västafrika, norrut mot Libyen. Om man kunde få till ett liknande samarbete med Sudan skulle migranttrafiken från Afrikas horn till Libyen kunna minskas ytterligare.

Mötet med Hemmeti

När vi till sist får träffa honom är det två veckor efter att Hemmetis styrkor bokstavligen flyttat in på landets försvarsdepartement. Han tar emot i en sal som går i babyblått, silver och guld. Lampskärmarna har inte packats upp ur plasten ännu. Det är nya tider, på många sätt. Mohammed Hamdan Dogolu förefaller till exempel ha skickats på medieträningskurs. Borta är mannen som hotade EU med migrantinvasion om han inte fick pengar. Istället beskriver han det gränsbevakningsuppdrag som Rapid Support Forces fick 2016 som en rent humanitär insats.

”Européerna förstår inte omfattningen, de oroar sig för dem som dör på Medelhavet, men det är bara en skärva jämfört med öknen.”
– Hemmeti

Generallöjtnant Mohammed Hamdan Dogulu, i folkmun mest känd som ”Hemmeti”, ledare för paramilitära styrkan Rapid Support Forces.

– Kvinnor och barn är mycket utsatta, vi har hittat många döda i öknen och räddat många fler. Européerna förstår inte omfattningen, de oroar sig för dem som dör på Medelhavet, men det är bara en skärva jämfört med öknen, säger han.

Det är varmt i rummet. Hemmeti ringer på en liten klocka, och en tjänare pilar in för att slå på fläkten. Sedan säger han att han vill att världen ska känna till ”det enorma arbete” som RSF gör för att bekämpa den illegala migrationen och människosmugglingen.

– Vi har varit mycket framgångsrika – vi gör mycket större skillnad än EU. Jag kan skära av flödet här, i detta nu, medan EU bara kontrollerar den sista biten hav.

Den libyska kustbevakningen får pengar av EU för att stoppa migrantbåtar på Medelhavet. Här visar en ung migrant hur kustbevakningen stoppade hans gummibåt. Ovanför kretsar ett europeiskt övervakningsflygplan.

Hemmeti upprepar flera gånger genom intervjun att det behövs en ”gemensam konferens” där alla parter möts, för att bygga ett ”verkligt och effektivt samarbete med Europa”.

– Vi har behov av EU på alla områden: teknologi, jordbruksförbättringar, projekt för de unga så att de inte behöver ta sig till Europa utan stannar kvar här, säger han.

Under Omar al-Bashirs år vid makten gick samarbetet trögt, och efter massakern i somras lades flera biståndsprojekt tillfälligt på is. Men nu borde det vara enklare att få till en bättre relation med Europa, säger Hemmeti.

– Särskilt med tanke på de förändringar som skett i landet. Vi vill att Sudan tas bort från olika terrorlistor och vi vill ha mer bistånd nu när regimen har bytts ut.

Kuonys rumskamrater tycker han är galen som ska göra ännu ett försök att korsa Medelhavet. ”Men det finns ju en viktig skillnad mellan oss, de har ingen familj – bara sig själva att ta hand om” säger han.

Blicken mot Europa

I det lilla skjulet i Omdurman, ett par kilometer därifrån, tar Kuony Manguet Nyoun det hela med ro. Han sitter på metallsängen vars uttjänta fjädrar har gett den formen av en hängmatta, medan han konstaterar att det inte är risken att gripas i Sudan som skrämmer.

– Smugglarna vet vilka vägar som går runt kontrollerna, dessutom mutar de militären. Det är när du kommer över till Libyen som problemen börjar, säger han.

Kuony vet att han sannolikt kommer att torteras, pressas på pengar och säljas flera gånger om på vägen till Medelhavet. Det ingår liksom. Vännerna som han delar rum med skojar och säger att han är självmordsbenägen, medan de trillar ut i kvällsljuset på gårdsplanen för att ta farväl.

– Det finns ju en viktig skillnad mellan oss, säger Kuony, medan han lägger en arm runt varje vän och poserar för en gruppbild att ladda upp på Facebook.

– De har ingen familj, bara sig själva att ta hand om.

”Better Migration Management Program”

I Sudan bedriver EU ”Better Migration Management Program”. Det ska ”förbättra migrationshanteringen” och stötta nationella myndigheter i arbetet mot smuggling och trafficking av migranter. Man håller också på och sätter upp ett ”regionalt underrättelsecenter” i Khartoum, där säkerhetstjänst från nio länder ska utbyta information om trafficking och människosmuggling i området.

Share This