Enkla rutiner räddar liv

Det är inte så mycket som behövs för att snabbt upptäcka allvarliga medicinska tillstånd och sätta in rätt åtgärder. Att arbeta fram enkla rutiner är en del av det som står i centrum för samarbetet mellan sjukhus i Sverige och Tanzania. För avancerad utrustning är inte allt, konstaterar Abel Mussa Ntungi, en av landets 20 narkosläkare.

Text: Fatima Grönblad
Foto: Noomi Lind
5 oktober 2016

Samarbetet som inleddes 2008 mellan Muhimbili National Hospital i Dar es Salaam och Karolinska Universitetssjukhuset har sedan dess utökats med en rad andra sjukhus.

Två gånger har det hänt Abel Mussa Ntungi, narkosläkare, att en kvinna har dött på operationsbordet under ett kejsarsnitt. Båda gångerna handlade det om en bedövning som gick snett, så att lungorna förlamades.

För något år sedan inträffade samma situation igen. Då kunde han häva tillståndet, tack vare att det fanns en monitor som visade puls och syresättning och att Abel blivit bättre på att veta vilka varningstecken han skulle vara uppmärksam på.

I Tanzania finns 1 500 läkare, varav bara 20 är narkosläkare, på en befolkning om 49 miljoner. Bara ett fåtal av sjukhusen har fungerande intensivvårdsavdelningar. Som en jämförelse har Sverige 37 000 läkare, varav 2400 är narkosläkare.

År 2008 kontaktade chefen för anestesi vid Muhimbili National Hospital i Dar es Salaam chefen för motsvarande avdelning på Karolinska Universitetssjukhuset för att be om stöd att utveckla anestesi och intensivvård. Det blev starten för ett kunskapsutbyte där hittills över 440 tanzaniska läkare och sjuksköterskor har fått fortbildning. 2013 formaliserades samarbetet inom ramen stiftelsen Life Support Foundation.

Fler utbildningsomgångar är på gång, och i Tanzania pågår nu nätverksbyggande för att underlätta för sjukvårdspersonal att gemensamt dela och utveckla kunskap.

Narkosläkaren Abel Mussa Ntungi vittnar om att han tack vare samarbetet med Karolinska nu har bättre förutsättningar att genomföra lyckade kejsarsnitt. Barnet på bilden förlöstes genom ett lyckat kejsarsnitt vid Mwananyamala Hospital.

ABEL MUSSA NTUNGI har nyligen blivit färdig med sin vidareutbildning till narkosläkare och är lokalt ansvarig för Life Support Foundations verksamhet. Han ser tydliga effekter av samarbetet med Karolinska i vardagen på sin arbetsplats Muhimbili National Hospital.

Numera är det rutin att all personal som ska medverka i en operation börjar med en gemensam genomgång: Vad ska vi göra, vem gör vad, fungerar all utrustning, är det helt säkert rätt patient?

På så sätt minskar man risken för att en patient opereras i fel kroppsdel – något som har inträffat – och att apparater slutar fungera mitt under operationen.

– Förut använde vi aldrig checklistor, men nu är det del av kulturen på sjukhuset. Det har helt klart en positiv effekt för vårdkvaliteten, säger Abel Mussa Ntungi.

Fakta

Life Support Foundation är en oberoende internationell medicinsk organisation med syfte att förhindra dödsfall till följd av akuta och livshotande tillstånd i låginkomstländer. Arbetet finansieras av The Kavli Foundation samt gåvor från privatpersoner.

 

Genom samarbetet har flera utbildningar genomförts för vårdpersonal i Tanzania, här en scenario-övning vid Muhimbili Hospital.

 

SJUKSKÖTERSKOR OCH LÄKARE har också blivit bättre på att prioritera vilka patienter man ska hjälpa först. Numera tillämpar man rutinen Vital Signs Directed Therapy på intensivvårdsavdelningen. Det innebär att sjuksköterskan som tar emot en patient mäter och bedömer bland annat puls, blodtryck, andningsfrekvens och vakenhetsgrad. Om något tyder på ett allvarligt tillstånd tillkallas läkare direkt.

Från början gällde samarbetet bara personal vid Muhimbili, men på senare år har det utökats för att omfatta även andra sjukhus runt om i landet.

Abel Mussa Ntungi tycker sig se att även regeringen har börjat uppmärksamma behovet av intensivvård. Bland annat genom att sjukhusen får bättre utrustning i form av andningsmaskiner och pulsoximetrar.

– Det är inte nödvändigt att ha all avancerad utrustning. Intensivvårdsutrustning är väldigt dyr, så om vi skulle kräva allt av staten skulle vi bara få höra att vi fantiserade. Det gäller att börja med det viktigaste och att bygga på steg för steg.

Goda resultat

Genom samarbetet mellan svensk och tanzanisk sjukvård har tanzaniska sjuksköterskor och läkare fått fortbildning i bland annat hur tydliga rutiner och prioriteringar kan förbättra vården. Enligt en studie gjord av forskare vid Karolinska institutet har rutinerna som lärts ut verkligen givit resultat – det finns mätbara tecken på att de räddat liv. Till exempel för patienter som har lågt blodtryck när de kommer in till sjukhuset har dödligheten sjunkit från 92 till 69 procent.

Genom att lära ut system för hur enkla rutiner kan sättas så har det blivit lättare för vårdpersonalen att snabbt upptäcka allvarliga medicinska tillstånd och sätta in rätt åtgärder.

 

I AUGUSTI 2016 genomfördes en ny utbildningsomgång, denna gång genom att tanzanisk sjukvårdspersonal kom till Karolinska sjukhuset, Danderyds sjukhus och BB Stockholm.

Parallellt leder Abel Mussa Ntungi uppbyggnaden av ett nätverk för vårdpersonal i Tanzania. Syftet är dels att utbyta nya kunskaper och rutiner, dels att gemensamt analysera vilka brister som bör prioriteras och hur man bäst tar vara på kunskapsutbytet genom Life Support Foundation.

– Det är vi som måste identifiera vad som behöver göras – var luckorna finns och vad vi kan göra för att fylla igen dem, säger Abel Mussa Ntungi.

Share This