Tom Young målar krigets sår i Beirut

Kan en byggnad förkroppsliga känslor och väcka minnen? Leda till försoning? Det tror Tom Young, brittisk konstnär och arkitekturaktivist, som försöker fånga minnen och läka sina egna sår. Nu målar han krigshotellet Holiday Inn.

Holiday Inn står mitt i Beirut som ett gapande krigsår, pepprat med kulhål, omgivet av glittrande skyskrapor, strax ovanför en nybyggd hamn med vräkiga lyxyachter. Det skulle vara lätt att ta Beirut för vilken stad som helst om det inte var för dessa byggnader som finns kvar. Övergivna minnen över det brutala och svårfångade inbördeskriget (1975–1990) som utspelade sig på stadens gator mellan olika falanger av muslimer och kristna, druser, vänsterradikala, fascister och palestinier, Israel, Syrien, flera västmakter och lokala krigsherrar som tjänade på krigets kaos.

Efter ett års försök fick Tom Young nyligen möjlighet att måla inne i hotellet som blev platsen för många sammandrabbningar under kriget. I dag är det en militärbas för den libanesiska armén.

– Det var en överväldigande känsla att stå där inne. Det fanns spår av tortyr och lidande. Jag kände rädsla, sorg och stor smärta över vad människor kan göra med varandra. Efteråt blev jag sjuk, jag kunde inte svälja. Men det kändes också som att byggnaden blivit renad, av vinden och sjöbrisen från Medelhavet, säger han.

”Hotellet har en enorm makt och känslomässig närvaro som jag försöker fånga”, säger Tom Young, här i sin studio i Hikme, Aschrafieh, Beirut.
Foto: Ylva J Bergman.


”Det var en överväldigande känsla att stå där inne. Det fanns spår av tortyr och lidande.”
– Tom Young

Det 26 våningar höga hotellet öppnade 1974 och skulle locka världens jetset med sin snurrande restaurang och fantastiska utsikt över havet till partystaden Beirut. Det hann bara vara öppet i ett år innan det togs över av stridande grupper, i vad som kallas “Battle of the Hotels”.

Några kvarter österut, i Hikme, Ashrafieh, håller Tom Young till. Hans studio är full med målningar av hotellet, och han har som enda konstnär fått komma i byggnaden som stått övergiven i 40 år.

– Hotellet har en enorm makt och känslomässig närvaro som jag försöker fånga. Men mitt arbete handlar inte bara om konst, utan också om återanvändande och transformation av arkitektur, säger Tom Young, som hoppas skapa en utställning inne i byggnaden, där konsten ställs ut i sitt rätta sammanhang.

Det 26 våningar höga hotellet öppnade 1974 och skulle locka världens jetset till partystaden Beirut. Det hann vara öppet i ett år innan det togs över av stridande grupper. Foto: Tom Young.

Kan identifiera sig med svåra minnen

Tom Young bor i Libanon sedan 10 år tillbaka och känner en stark dragning till stadens övergivna byggnader. Han har gjort flera uppmärksammade konstprojekt – som ofta tar år att genomföra – där målningarna blivit en del av en större installation. Det handlar om att måla dem som var här, att återta historien, men också om en transformation, som en del i en läkande process. Tidigare har han gjort detta med bland annat The Grand Sofar Hotel, som låg längs den gamla vägen mot Damaskus. Hotellet, som byggdes 1892, var under decennier ett av de mest berömda i regionen, men föll offer för kriget.

– Det kan vara svårt att se dessa platser. Jag tror många sätter upp ett skydd, stänger av minnet. Jag kan identifiera mig med det. Jag vet vad det innebär att undvika svåra minnen. Det är som en slags minnesförlust, säger han.

 

Tom Young har själv plågsamma minnen som präglat honom hela livet. Hans mamma dog mycket tragiskt när han bara vara tio år samtidigt som inbördeskriget i Libanon pågick.

– Kriget var på TV hela tiden när jag var liten, dessa bilder blev inpräntade i min fantasi, men jag tror också att det var något som hände när min mamma dog, att jag projicierade något av det som hände mig själv på inbördeskriget, säger han.

Såret inom honom, från moderns död, känns nära de sår som många libaneser bär med sig.

– Jag kände att människor här förstod mig på ett sätt som de inte gjorde i Storbritannien, säger han.

– Och det är något som går bortom nationell identitet. Eftersom jag är utbildad arkitekt kunde jag uppfatta historien, detta trauma, i de övergivna byggnaderna, i strukturen av arkitekturen. Denna känsla av försummelse och övergivenhet är ett problem, säger han, men slås också av människornas förmåga att återhämta sig.

Det tog över ett år för Tom Young att få komma in i det nu övergivna hotellet.

”Jag vet vad det innebär att undvika svåra minnen. Det är som en slags minnesförlust.”
– Tom Young

Tom Young säger att han dras till gamla byggnader. I oktober 2018 visades utställningen The Grand Sofar Hotel inne i det en gång berömda hotellet, med minnen från 20-talets glammiga fester, diplomater och filmstjärnan Omar Sharif till kökspersonalen och en sårigare nutid. Se bilderna på tomyoung.com/grandsofarhotel.

 

Tom Young har målat Holiday Inn omgiven av en förlåtelsens trädgård, en idé, om vad som skulle kunna göras av hotellet.

Ohälsosamt att glömma

Tom Young tror att denna stadens minnesförlust i förlängningen är ohälsosam. I skolorna lär sig inte barnen om inbördeskriget. Lyxbostäder byggs över arkeologiska fynd, en parkeringsplats placeras över en massgrav.

– Jag tror på den terapeutiska kraften i konst, att det kan vara en del i helandet. Jag säger inte jag kan hela Libanon, men vi kan försöka. Och allmänna platser är viktiga, som inte är kommersiella, en plats dit människor kan gå. Det finns inte mycket sådant i Beirut.

Förutom sina egna konstprojekt så arbetar Tom Young också med barn.

– Jag använder konst för att hjälpa barn. Jag har arbetat med föräldralösa, skolbarn och med palestinska flyktingbarn, och jag kan se att en del av dem är traumatiserade, arga. Konst är expressivt, känslosamt, som musik. Vi arbetar individuellt, men också tillsammans i ett kollektivt verk, och då kan gränser och skillnader överbyggas.


”Jag tror på den terapeutiska kraften i konst. Jag säger inte jag kan hela Libanon, men vi kan försöka.”
– Tom Young

En man tittar ut över ett stridslanskap från den berömda restaurangen högst upp i hotellet Holiday Inn som bara hann vara öppen i ett år.

En strategisk plats

Under inbördeskriget kom Holiday Inn att spela samma strategiska roll som slott på kullar gjort under forna tider.

– Det intogs först av den kristna milisen, falangisterna som i huvudsak slogs mot palestinierna, som stöddes av muslimer och vänsterrörelsen, som i sin tur handlade om en socialistisk revolution som ville störta den kristna eliten som dominerat landet, säger han.

På hotell utspelade sig hemska uppgörelser, flera berömda foton finns också från den här tiden, många tagna av den brittiske krigsfotografen Don McCullin: en ung kvinnlig falangistkrigare slänger ut en handgranat från ett fönster, en annan sitter beredd med vapen under en av hotellets kristallkronor.

– Mina målningar av Holiday Inn fungerar på flera nivåer. En del av dem tacklar det våld som pågick, andra den verklighet som är nu, och några visar en vision av vad det skulle kunna vara; kanske en förlåtelsens trädgård, där blommor runt om kan symbolisera det nya liv som föds, likväl som människors motståndskraft, förmåga att återhämta sig, och minnen av dem som dog. Det kan bli en konstinstallation mitt i staden, säger han.

Han är också intresserad av det enda året då hotellet var verksamt.

–Jag har träffat ett par som gifte sig där, en kristen och en muslim, de har kvar menyn från sin bröllopsmiddag. Tom Jones uppträdde där, och jag har mött kvinnan i det foto som Don McCullin tog.

Men om hans dröm blir av; en utställning, kanske med Don McCullins bilder, som han använt som avstamp till en del av sina målningar, är inte alls säkert. Hotellet ska säljas, berättar han, och skrattar sedan åt hans projekt kanske blir den där utställningen som aldrig blev av.

Den världsberömda krigsfotografen Don McCullin var på inne i Holiday Inn under kriget och hans bilder har inspirerat Tom Young. Under våren 2019 visade Tate Britain hans retrospektiv, se några av bilderna här.
Foto: Mark Thomas/TT Nyhetsbyrån

Tom Young blev som barn starkt påverkat av kriget i Libanon, och när han kom hit första gången, 2006 och kände en omedelbar identifikation med landets smärtsamma förflutna. Foto: Elsie Haddad.

Många unga i Libanon är upprörda över att gamla hus inte bevaras och jämnas med marken för att ge plats åt nya lyxbostäder. Här skriver några aktivister: Gamla Beirut har betydelse (Old Beirut matters). Foto: Ylva J Bergman.

Har dina egna sår läkt nu?

– Jag försöker. Jag tror att om man börjar med sig själv så blir det genuint. Jag har fortfarande en lång väg kvar, men jag tror att jag förmått transformera min egen smärta, mitt trauma, till något som kan gynna andra. Och det är budskapet: smärta är inte bara av ondo, du kan använda den, säger Tom Young.

Share This